I Sverige styrs det mesta upp och nervänt, bak och fram och på tvärs mot allt sunt förnuft. Detta gäller samtliga för ett fungerande samhälle vitala områden som energipolitik, invandring, självförsörjning, skola, jämställdhet och brott och straff. För att bara nämna några.

När det gäller synen på unga kriminella så är den förhärskande uppfattningen att här råder tidigare okända och mycket starka mystiska krafter. Man ”dras in i” eller ”riskerar att hamna i” kriminalitet. De gängkriminella ute i förorterna utgör ett mycket kraftfullt magnetfält, verkar det som.

Även när föräldrarna gjort allt rätt kan lockelsen att bli grovt kriminell bli för stark. Jag läser i Dagens Nyheter (31/10 2021) om den mycket lovande fotbollstalangen Ilija Jurkovic som nu dömts i tingsrätten till 11 års fängelse för medhjälp till försök till mord, rån, människorov (Einár), grovt vapenbrott samt stämpling till mord.

Han anger själv en korsbandsskada som anledning till att han bytte bana och blev ”kapten” i det fruktade Vårbynätverket istället för professionell fotbollsspelare. Från DN:

”– Jag tränar med A-laget. Allt är perfekt med fotbollen. Mitt genombrott är på väg. Så kommer den här skadan (2014) och sänker mig i åtta månader.

– Det var den där matchen när jag skadade mig. Om jag bara hade hoppat över den matchen… då hade jag blivit något. Jag tror det. Det borde lätt ha blivit allsvenskan för mig.

Yahya Ahmed är familjerådgivare och håller i pappagrupper i Rinkeby. Han berättar om pappor till killar som skjutit eller skjutits.

– Många av de papporna har kommit till mig och frågat vad de gjort för fel och berättat att de har följt sina söner till idrottsträningar och varit engagerade i barnens liv, berättar Yahya Ahmed.

– Trycket på att vara med i ett kriminellt nätverk eller sälja droger är så högt i dag att även barn som lever i trygga familjeförhållanden riskerar att hamna i kriminalitet. Det är pengaflödet och kändisskapet som lockar. Man vill leva som grabbarna med dyra kläder, guldkedjor och bilar, säger Yahya Ahmed.”

Jag hör sällan talas om någon som ”dragits in på läkarvetenskapens bana” eller ”råkat hamna inom teknisk fysik på KTH”. Men det tycks enbart vara en lycklig eller olycklig slump som avgör vad man blir i slutänden.

Svea Rikes Lag är motstridig. Man betraktas som vuxen när man fyllt 18 år och får ta körkort, rösta i allmänna val etc. Men enligt brottsbalken blir man inte vuxen förrän man fyllt 21. Fram tills dess har man inget fullt ansvar för sina brottsliga gärningar utan de kan till största delen skyllas på samhället som brustit i sina allomfattande åtaganden. Man kan begå brott UPA (en bolagsjuridisk term som betyder ”utan personlig ansvarighet”).

Svensk brottslagstiftning är enligt min FB-vän Erik Lidström ”världens fjantigaste” vilket är den bästa benämningen jag sett. Begår man brott, även mycket grova sådana, så kan man alltid skylla på någon annan/något annat.

Detta är en mycket farlig hållning som enbart leder till ökad brottslighet. Det är hög tid att välja en helt annan väg!