För 34 år sedan kom en bok som blev en bestseller i Amerika. Den skakade om den intellektuella scenen med sitt fokus på det pågående förfallet i universitetsvärlden. Boken blev sedermera en modern klassiker, även om den gick tämligen spårlöst förbi i Sverige. Jag hittar, som i så många andra fall, inte någon svensk översättning, men däremot en norsk. Boken heter The Closing of the American Mind med undertiteln How Higher Education has Failed Democracy and Impoverished the Souls of Today´s Students. 

Författaren, filosofiprofessorn och universitetsläraren Allan Bloom (1930-1992), redogjorde för olika aspekter av det kunskapsförfall som pågick på amerikanska universitet vad gäller bildningen om den västerländska civilisationen och dess stora, klassiska tänkare. Grundpelarna i vårt historiska arv hade åsidosatts till förmån för en mer radikal och emotionellt orienterad utbildning i filosofi och humaniora. Där förnekades det faktum att människan alltid i viss mån är i behov av att ha vissa fördomar, eller i alla fall förutfattade meningar, för att kunna förstå tillvaron och kunna tänka framåt.  

Vi kan inte göras om till ett vitt, oskrivet blad med sikte på framtiden, varnade Allan Bloom. Han menade att demokratins vitalitet alltid står i relation till individens bildning och att det är universitetens uppgift att värna om denna kvalitet, till gagn för hela samhällets överlevnad. Därför måste studenterna lära sig förstå Platon, Sokrates, Shakespeare, Kant och andra stora andar. Emellertid, den nedmontering och relativisering av vårt civilisatoriska arv som pågår, med rötter i den politiska radikaliseringen sedan 1960-talet, hotar den intellektuella nivån i hela det amerikanska samhället. Bokens titel syftar just på denna ”nedstängning” av det nationella medvetandet.  

Den campusmiljö som Bloom skildrade för över 30 år sedan, levde sedan slutet av 1960-talet i efterdyningarna av den militanta Black Power-rörelsen, den tidens BLM. En slags omvänd diskriminering tycktes råda på lärosätena, där den växande skaran av svarta studenter höll sig på sin kant, medan de vita medelklasseleverna, som innerst inne inte tyckte att ”Black is beautiful” (dåtidens slagord), ändå gärna ville hoppas på en gemenskap som var färgblind i Martin Luther Kings anda. Bloom beskriver hur dessa studenter instinktivt var fixerade vid det egalitära. Man anar hur de befinner sig i ett slags förstadium till den svenska värdegrundens portalparagraf om allas lika värde. 

Studenterna är också mindre intresserade av hur verkligheten är och har varit. De är mer intresserade av hur den borde vara, förklarar Allan Bloom. Resultatet av sådant mer eller mindre utopiskt ”tänkande” ser vi idag i den epidemiska utbredningen av woke-kulturen, som har sitt hjärta i den amerikanska universitetsvärlden. Den har också med viss fördröjning drabbat Sverige universitet och högskolor, med sin politiska korrekthet och intersektionalitet. Delar man in världen i olika offer- och förövargrupper, behövs inte några klassiska bildningsideal och respekten för vår egen kulturhistoria kan kastas på sophögen, statyer rivas på BLM-manér etc.  

The Closing of the American Mind skrevs innan massinvandringens tid, med inflödet av olika etniska grupper från tredje världen. Boken kom ut två år innan Berlinmuren föll och transformeringen till den så kallade kulturmarxismen skedde med alla sina identitetsbaserade undergrupper. I dag kan vi se hur detta förändrade landskap har lett fram till att den vite västerländske heteromannen statusmässigt har placerats högst upp i den akademiska woke-hierarkin över fiender som ska bekämpas. 

Sådant som exempelvis ”kritiska vithetsstudier” och hbtq-certifieringar har brett ut sig medan kunskapen om Allan Blooms omhuldade gamla greker har fått stryka på foten. En utveckling som skulle kunna kallas för civilisationsförnekelse eller kulturell masochism. Vi ser nu helt enkelt konsekvenserna av det negligerande av klassisk bildning, som författaren fruktade. I Sverige föreslog Skolverket för ett par år sedan att antikens historia skulle strykas ur grundskolans kursplaner, men tvingades backa till slut. 

När det gäller feminismens tillstånd, konstaterar Bloom att 1960-talets revolution testade gränser och marscherade under den sexuella frihetens banér, medan feminismen några årtionden senare går under emancipationens och jämställdhetens fana. Här citerar författaren den politiske samhällsfilosofen Alexis de Tocqueville (1805-1859), som drev tesen att frihet och jämlikhet alltid befinner sig i konflikt med varandra. Och visst: idag räcker det inte med jämställdhet för ”fjärdevågen feministerna”. De har tagit ytterligare ett steg mot vad de anser vara frihet och vill krossa alla former av vad de uppfattar som patriarkaliska kvarlevor. 

Allan Bloom hann bara uppleva första stadiet i det som skulle komma att blomma ut i dagens wokekultur. Jag tänker: ”Om han bara hade anat galenskapens kommande omfattning.” Visserligen har jag bara gjort några nedslag i, och reflektioner över en tämligen krävande bok som jag läste för flera år sedan. Men den har grott i mitt medvetande. Liksom den brittiske journalisten Roland Huntfords The New Totalitarians (Det blinda Sverige) från 1971, innehåller den så många trådar in i vår samtid, att man fortfarande upplever The Closing of the American Mind som unik och aktuell. Ja, rentav visionär.