KULTUR Igår den 21 april var den vackraste vårddagen hittills i år. Åtminstone i Uppsala. Jag och en vän gav oss ut på en drygt två mil lång vandring. Vi gick genom Hågadalen. Dalen användes tidigare som övningsområde och skjutfält för Upplands regemente.

I Hågadalen (mycket nära utanförskapsområdet Gottsunda) finns en hage uppkallad efter general George S. Patton (1885-1945), till minne av hans besök där i november 1945. Patton är legendomspunnen som en av hjältegeneralerna på de allierades sida under Andra världskriget. Från 25 januari 1944 till 7 oktober 1945 ledde Patton den amerikanska 3:e armén i Nordvästeuropa, bland annat under Ardenneroffensiven. Efter kriget blev han militärguvernör i Bayern.

Vad som är mindre känt är att Patton två gånger besökte Sverige. Första gången var som deltagare i de Olympiska Spelen 1912 i Stockholm. Patton reste på egen bekostnad och deltog i femkamp där bl.a. fäktning, skytte och terrängritt ingick.

Efter krigsslutet önskade den svenska regeringen inbjuda general Eisenhower, men han var upptagen av andra åligganden och föreslog att general Patton skulle företräda honom vid ett besök i Sverige.

I slutet av november 1945 besökte Patton Sverige. Han kom till Stockholm den 28 november och reste den 2 december.

Dåvarande arméchefen general Archibald Douglas gav middag på Täcka Udden (Djurgården) och det sägs att Patton var i högform som den sällskapsmänniska han kunde vara. Han mottogs i audiens av konungen och kronprinsen och sammanträffade med sina femkampskamrater från 1912.

I boken Mitt Uppsala. Tjugo uppsalavänner ser på stan (1965) finns en minnesanteckning av överste Olle Norman (”Den gröna staden”, s. 123-137) över den amerikanska generalens besök:

Den 30 november 1945 i arla morgonstund stod en förväntansfull skara i Hågadalsterrängen i väntan på den amerikanske pansargeneralen George Patton. I programmet ingick en dags besök i Uppsala hos Upplands Regemente. Till den celebre gästens ära hade anordnats en med hänsyn till den personliga säkerheten så verklighetstrogen krigsmässig övning som möjligt.

Förberedelserna hade tagit åtskilliga timmar i anspråk, och nu väntade både befäl och trupp på den namnkunnige pansargeneralens ankomst till Hågadalen… Han anlände på utsatt tid, åtföljd av bl.a. prins Gustaf Adolf och flera högre militärer och civila dignitärer. Övningarna gick väl i lås, och gästen visade ett livligt intresse för vad som försiggick, följde med i främsta linjerna och slog sig ofta i samspråk med både befäl och meniga. Slutligen höll han en genomgång av händelseförloppen för den samlade bataljonen i ”Pattons Hage”, en benämning som härstammar från detta tillfälle.

Färden styrdes därpå till slottet där, där landshövding Hilding Kjellman var ciceron. Meningen var att därefter fortsätta till domkyrkan, men då general Patton kom ned från rikssalen till borggården, yttrade han plötsligt: ”Jag vill inte fara till den där kyrkan, därför att den påminner mig om att jag skall dö.” Programmet måste fördenskull läggas om, och de tusentals Uppsalabor som i duggregnet väntade i domkyrkans omgivningar för att få de den celebre gästen måste tyvärr vänta med oförrättat ärende.

Efter lunchen i officersmässen på Polackbacken, till vilken flera uppsalabor och några som deltagit i modern femkamp under olympiska spelen i Stockholm inbjudits. Vid kaffet satt några av dem tillsammans med honom. Generalen gav då en uttömmande och livfull skildring av sina krigsupplevelser. Han kom så småningom in på sin uppgift att i krigets slutskede erövra Prag och att han vid gränsen till Tjeckoslovakien beordrats göra halt, därför att ryssarna skulle få äran av Prags erövring. Patton berättade då om sina ansträngningar att få ordern upphävd och om sitt misslyckande i detta avseende. ”Till slut satte jag mig ner och grät över mina överordnades kortsynthet”, slöt generalen sin berättelse. Han gjorde därpå ett bedömande av vad världen hade att vänta som följd av all missriktad hänsyn mot Stalin. Det blev idel mollfärgade synpunkter, som efter nära 20 år till allra största delen konkretiserats framför allt rörande Tysklands (delade) status på ett minst sagt kusligt sätt. För min del har jag aldrig förr eller senare hört någon som blivit så sannspådd i storpolitiska ting dom denne amerikanske general.”

Bara någon vecka efter sitt andra besök i Sverige, den 9 december, råkade general Patton ut för en svår bilolycka i närheten av Mannheim i Tyskland och avled av skadorna den 21 december 1945.

Under besöket talade han också vid Svensk-amerikanska föreningens och Amerikanska klubbens middag i samband med Thanksgiving Day den 29 november.

År 1970 kom filmen Patton – Pansargeneralen med George C. Scott i rollen som Patton. År 2005 framröstades general Patton till USA:s främste general genom tiderna framför både Robert E. Lee, John Pershing och George Washington.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan visa din uppskattning genom att donera via swish till 0760078008 (Eddie)