Vår svenska kalender är full av röda dagar av kyrklig karaktär. Vad ska man göra med de här dagarna om man inte tror? Bara strunta i dem? Om allt fler tänker så, kommer dessa dagar småningom att försvinna ur kalendern och ersättas av ramadan och eid.

De svenska, röda dagarna är viktiga för att bevara vår nations identitet och för att sammanföra oss som har svensk kultur och ser dessa dagar som en del av vårt arv. De påminner oss om vår historia och erbjuder tillfällen att prata om vår kultur och våra traditioner. Därför bör även den som inte vill gå i kyrkan också göra någonting för att uppmärksamma dem. Det behöver inte vara någonting stort.

Den 30 maj i år infaller Kristi himmelsfärdsdag. Om man som jag är ateist, så tror man inte att Jesus Kristus faktiskt var gudomlig och faktiskt for till himlen. Man tror inte på några gudar alls. Men som svensk erkänner jag, och uppskattar, Jesus betydelse i vår kultur. Så mycket fin, svensk litteratur har handlat om Jesus. På Kristi himmelsfärdsdag är det detta jag vill minnas – det svenska folkets tro, hopp, sorg och glädje, kärlek, lidande och längtan som har kommit till uttryck i svensk poesi, svenska psalmer, svensk konst, svensk musik, svenska ordspråk och talesätt, och svenska seder och traditioner. Så många svenskar ligger begravda under korsets tecken.

De kristna dagarna i vår kalender bör som sagt inte kastas bort, utan tas tillvara på. Förr var det tradition att ha gökotta på Kristi himmelsfärdsdag. Detta blev stort inom folkrörelserna, som arbetar-, väckelse- och nykterhetsrörelsen. Och gökottor förekommer fortfarande, arrangerade av olika kyrkor och föreningar. Men du kan ha din egen ”sverigevänliga” gökotta med din familj och dina vänner. Jag ska ha det – en picknick i naturen där vi lyssnar på vårfåglarnas sång, läser dikter och sjunger visor. Här är två dikter som passar idag:

Erik Axel Karlfeldt

GÖKEN

Jag spelade och lekte de veckorna bort
av en sommar så kort,
då jag borde ha byggt bo och samlat föda,
och för en husvill karl känns det kusligt nog till sist,
när från sin nakna kvist
hans ser, hur andra bärga sin gröda.
Man är ej estimerad nu längre som man var
i förgyllande dar
då det roptes, hvart man kom. ”Nej, hör på göken!”
Och ej kan jag förneka att jag sjunger lite hest,
och mitt sällskap har allt rest,
och fåfängt lockar jag min bruna fröken.
Ja, jag har glömt mig kvar i min gröna ungdomsskog,
och tiden stundar nog,
då jag måste sommarfjädrarna rugga
och fara på förtjänster och söka mig ett skjul
och sitta grå och ful
och uvna till i längtan och skugga.
Men se, en gammal gök skall man aldrig riktigt tro!
Hans sinne har ej ro,
och hur hans lycka skiftar vet ingen.
Han kan väl duvna till, men om våren spricker ut,
då gal han som förut
och får sorlande luft på nytt i vingen.

August Strindberg

GÖKEN

När ängarne börja blomma,
och björken lövas i lund,
då sjunger göken i skogen
båd arla- och särlastund.

När lien gått fram på ängen
och blomstren ligga på bår,
då tystnar göken i skogen
och tiger tills åter blir vår.

Men bönderna tro han är döder,
och barnen tro han blir hök,
en kärng har hört honom skratta;
han är för besätter, den gök.

I marknan vid tyska torget,
hos urmakar Schnabelbart,
där kan du få köpa gökar,
som gala båd timme och kvart.

De gala till jul och påska,
de gala med urets lopp,
om blott de smörjas i munnen
och verket dras riktigt opp.

Det finns många fler fina svenska dikter som nämner göken, som till exempel Frödings ”Tre trallande jäntor” och ”Strövtåg i hembygden”, Karlfeldts ”Vårlåt” och ”En gammal man”. I Alice Tegnérs majvisa ”När lillan kom till jorden”, så nämns göken. Evert Taube har faktiskt skrivit en visa inte bara om göken, utan om gökottan! Den är följaktligen perfekt att sjunga vid en picknick denna dag. Här är ett stycke ur ”Vals i gökottan”:

Vi ska ro till Ängholmars blommande stränder
med frukost för oss bägge och med grammofon
ska vi fira gökottan ni och jag.
Hör, hör, hör göken, fröken, göken gal i väst!
Fröken, västergök är bästergök,
norrgök är en torr och tråkig gök,
men södergöken är dödergök
och östergöken han är tröstergök,
men fröken, göken gal i väster nu!
Hör ni inte göken nu?
Kuku!

Förutom Taubes visa så lämpar sig förstås alla de vanliga vår- och sommarvisorna denna dag. Vi är en grupp i Uppsala som träffas för att ha trevligt och lära varandra om svensk historia och svenska traditioner. Om du vill vara med så kan du kontakta mig via Facebook eller Twitter.