Patrik Engellau

År 1994 publicerade Per Ahlmark en bok som hette Västern och tyranniet: det galna kvartsseklet. Sagda kvartssekel ska ha inletts i slutet av 1960-talet och pågått till början av 1990-talet.

Jag kan hålla med om att ett gäng galenskaper började slå rot i Sverige vid sextiotalets slut, men det som i början av nittiotalet verkade som en tillnyktring (och som jag själv ivrigt medverkade till; jag hade för övrig ivrigt medverkat även till den inledande galenskapen) med skolpeng, avregleringar och sådant visade sig så småningom bara vara stormens öga; när lugnet var över återkom galenskaperna med tilltagande vindstyrka. Per idag känns det riktigare att klocka ett galet halvsekel.

Galenskapens fundament och kärna, har jag kommit fram till, är en sorts samhälls- och människosyn, som jag har kallat Metafåren och beskrivit så här:

I politikernas värld finns tre sorters varelser, herdar, får och vargar. Politikerna själva och deras välfärdsapparater är herdarna och de vanliga människorna är fåren. Vid sidan av dessa finns ett litet antal starka och därmed farliga medborgare, vargarna.

Herdarnas uppgift är att skydda fåren mot konsekvenserna av deras egen fåraktighet samt mot vargarna. Herdarna älskar fåren, men vargarna ska hållas i schack.

Om man släpper vargarna fria kommer de genast att börja leva rövare med fåren. Privata arbetsgivare är nästan undantagslöst vargar. De gillar till exempel att diskriminera bland fåren. ”Om arbetsgivaren… får rätt att helt efter eget huvud förfoga över turordningsundantagen ökar risken för diskriminering, och detta även om beslutet senare skulle kunna prövas enligt diskrimineringslagstiftningen”, står det i en riksdagsmotion.

Att fåren inte begriper sitt eget bästa och därför behöver herdarna kan man förstå. Underligt nog ingår det också i föreställningen att inte heller vargarna gör det. Lite tvång kan därför vara nyttigt också för en varg. Till exempel inser inte alla arbetsgivare att de skulle vinna på att anställa fler kvinnor och utlänningar, och därför kan tvingande lagstiftning gynna även vargarna.

Ovanpå detta ideologiska fundament har det vuxit fram en jättelik organisationsapparat som jag kallat det välfärdsindustriella komplexet – herdarna – och som skaffar sig försörjning genom att administrera de vidlyftiga konsekvenserna av att Metafåren biter sig allt fastare i nationens medvetande, läs Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Socialförsäkringsutskottet, Migrationsverket, Socialdepartementet och så vidare.

Den grundläggande föreställningen om att alla människor utom vargarna (vilka med tiden kommit att definieras som vita män som försörjer sig själva, betalar skatt, kör bil och äter kött) på det hela taget är får – snälla, oförmögna att ta ansvar, offer för vargar och andra bestar, i behov av omsorg och kärlek och framför allt fredliga och goda – uppträder i parodiskt ren form i en film från 1975 som jag just snubblat över, nämligen Släpp fångarna loss, det är vår med Hasse & Tage, Lena Nyman och epokens övriga svenska skådespelarelit. Kolla här och låt dig gripas av tidsandans förföriska barnslighet.

Lena Nyman förkunnar filmens och tidevarvets människosyn i sång: ”Släpp fångarna loss, det är vår, var mänska i sin själ, i grunden vill så väl.” Fångarna själva visar sig vara en sorts variant av Dagens Nyheters kulturredaktion som hamnat fel, en filosof, en dansör, en skådespelare, en poet. Lena Nyman stampar med lilla foten och förklarar hur ond världen blir om människor har synpunkter på andras beteende. Hon får plötsligt på sig polisuniform och ryter ironiskt med sin barnaröst: ”Våta badbrallor inslängda i garderoben, ta hand om dom, torka dom”. Att uppfostra är att kränka, det framgår tydligt.

Man känner sig som förflyttad till ett dagis där en grupp fyraåringar resonerar om hur mycket bättre allt vore om världen styrdes av deras nallebjörnar i stället för av en massa gamla gubbar.

Filmen framstår som ett slags manifest för det framväxande politikerväldet, en modern motsvarighet till Luthers nittiofem teser. Fasa griper min själ när jag inser hur tydligt allt var redan från början och hur litet jag fattade.