Patrik Engellau

På nyårsafton beklagade kolumnisten Lena Mellin i Aftonbladet ”de ständiga kriserna” under år 2015 ”som tagit musten ur oss alla” och drog därav en slutsats: ”Det kan faktiskt bara bli bättre. Gott Nytt År!”

Måtte hon få rätt. Men jag undrar, jag. Jag vågar inte lita på den i det nationella sinnelaget ingrodda föreställningen att inget riktigt ont kan hända i Sverige bara för att det inte skett hittills under vår livstid.

Samtidigt som Mellin publicerar sin förtröstansfulla vision så utrymmer polisen i München två järnvägsstationer efter varningar om terroristattacker. Den österrikiska polisen rapporterar att den fått information om förestående terroristattacker av Islamiska staten även i Belgien, Frankrike och Nederländerna. Samma dag arresterar den belgiska polisen sex personer misstänkta för att planera attacker i Bryssel.

Kan sådant inte tänkas i Sverige? Kan det, som Mellin vill övertyga oss, bara bli bättre i Sverige under 2016?

Vad ska stoppa migrantströmmarna under 2016 när det till våren blir varmare och lättare att resa till vårt land? Kravet på id-handlingar? Jag tror snarare att människosmugglarna kommer att etablera fabriker för produktion av falska pass som åtminstone är så bra att en dansk busschaufför låter sig dras vid näsan.

Kanske 150 000 – 200 000 ytterligare migranter under 2016. Kan det bli bättre?

År 2016 ska integrationen av de nyanlända börja på allvar. Här är några lärdomar som jag tror Sverige kommer att tvingas dra:

Det där med migranternas höga utbildningsnivå visar sig helt fel. (Jag besökte nyligen ett asylboende, som kanske inte var representativt, där 0,2 procent av de boende hade akademisk utbildning.)

Det blir ingen integration när migranterna på grund av tillgången på bostäder placeras i Kall och Arvidsjaur där det inte finns chans att hitta jobb.

Den svenska basföreställningen att det bara behövs utbildning för att åstadkomma näringslivsanpassning visar sig vara grundad på lösan sand. Problemet är inte bara kunskapsbrist, utan framför allt kulturell inkompatibilitet. Böcker rår inte på kulturer.

Gradvis kommer vi att förstå att det kostar på att vara en moralisk stormakt, inte bara i termer av hittills oanade ekonomiska kostnader med åtföljande skattehöjningar och statlig upplåning, men också i form av påfrestningar på svensk kultur och svenskt samhälle som vi känt dem.

Den välvilliga och naiva uppfattningen att det existerar ett moraliskt imperativ av innebörden att människor, kanske särskilt svenskar, är skyldiga att hjälpa alla människor som lider nöd, börjar överges av alltfler. Att denna etiska grundbult för svensk migrationspolitik är feltänkt visste vi redan från början. Föreställ dig en livbåt i ett hav av skeppsbrutna. Om bara en bråkdel av de nödställda tas ombord så sjunker livbåten. Jag säger inte att Sverige är en livbåt som hotar att sänkas, men exemplet visar att den princip som hittills lett svensk politik i migrationsfrågan inte håller rent intellektuellt.

Förresten, Mellin, har även skolan nu sjunkit så lågt att ”det faktiskt bara kan bli bättre”?

Vems ärenden går en sådan som Lena Mellin? Själv kan hon knappast tro på att det bara kan gå bättre för Sverige. Jag är möjligen paranoid, men jag tycker det känns som om det svenska systemförsvaret har föresatt sig att skapa lugn hos befolkningen. (Jag skrev nyligen om Migrationsverkets prognoser som tycks ha ett likartat syfte.) I detta ädla ärende tycks man kunna ta vilka tjyvgrepp som helst.