Vänerfiskarna har på senare tid börjat oroa sig över det minskade sik- och gösfisket i sjön och kommit fram till att problemet är att vattnet har blivit alldeles för rent. En orsak är den effektiva avloppsreningen som kraftigt reducerat de fosforföreningar som behövs i näringskedjan för att fisken skall få tillräckligt med mat.
Något liknande har hänt i Bodensjön där den effektiva reningen håller på att förvandla vattnet i sjön till något som mer påminner om mineralvatten med följd att sikarna inte växer tillräckligt. Det blir ungefär som de näringsfattiga fjällsjöar med sina pyttesmå abborrar som går under namnet tusenbröder.
Det gamla talesättet att för lite eller för mycket skämmer allt illustrerades för ett antal år sedan när en kollega vid ett Max-Planck-Institut i ett informativt föredrag visade att vi faktiskt hade alla grundämnen i det periodiska system i våra kroppar och sannolikt behövs dessa även om man ännu inte vet hur. Vissa ämnen som uran finns i mycket små koncentrationer men det kan inte helt uteslutas att människan liksom däggdjurens organ och processer har anpassat sig till detta och alltså behöver det.
Alltför höga koncentrationer även av vad som vi normalt betraktar som nyttiga ämnen kan vara dödliga liksom en total frånvaro av vissa ämnen som vi inte betraktar som hälsosamma som kvicksilver och bly likaså kan vara dödliga.
Det som därför bör framhävas är att det är de rätta koncentrationerna som är det viktiga.
Människokroppen är ett subtilt maskineri där stora mängder nyttiga bakterier behövs för vår hälsa. Vad dessa behöver för sin metabolism är inte heller helt klart men ingen vet om dessa faktiskt behöver vissa som vi allmänt betraktar som skadliga ämnen för att fullgöra en för vår hälsa livsviktig funktion.
Ett problem är här dagens förfinade mätmetoder där bland annat ytterligt små mängder av radioaktivitet lätt kan mätas. Sådan radioaktivitet finns överallt i såväl en idyllisk lund som i spädbarnens kroppar. Det är inte radioaktivitet som är farligt utan de höga koncentrationerna. Det kan mycket väl ha hänt att många renar och älgar slaktades i onödan i Sverige efter Tjernobylkatastrofen genom att man satt alltför låga gränser för den joniserade strålningen.
Samma sak gäller kanske också för arsenik som har blivit det senaste orosmomentet eller fosforföreningar som planktonet behöver och därmed fisken eller till och med kvicksilver och bly som sannolikt är livsnödvändigt men i mycket små koncentrationer.
Problemet är att i media är bara namnet tillräckligt för att skapa skräck om det inte följs av en kunnig experts omdöme. Detta är tyvärr sällan fallet.
Lennart Bengtsson är meteorolog och klimatforskare med lång internationell tjänst i ledande positioner. Efter fyra decennier som utlandssvensk är han också aktivt intresserad i övergripande politiska frågor om mänsklig samlevnad i en global värld.

