Mohamed Omar

En vän till mig som är science fiction-författare berättade nyligen på Facebook att han hade varit och handlat på en av de större elektronikaffärerna. Vid hyllan med Blu-ray-skivor noterade han att alla filmer som låg i topp handlade om artificiell intelligens (AI) och robotar. ”Det säger något om vår tid”, kommenterade han.

Robotiseringen av arbetsmarknaden går allt fortare och de manuella arbetsuppgifterna blir därmed allt färre. Vissa är rädda för att utvecklingen kan gå snett. I en av topp tre-filmerna, Marvelfilmen Avengers: Age of Ultron, skildras en sådan rädsla. Superhjältegruppen Avengers har att stoppa den självmedvetne och intelligente roboten Ultron från att utplåna mänskligheten.

Andra ser dock möjligheter. Jag har en annan vän som är kommunist och som hoppas att teknikens förbättring och spridning så småningom kommer att leda till det klasslösa samhället. Han drömmer om ett planekonomiskt system drivet av superdatorer.

Det låter tokigt, och min vän kanske är något av en tok, men han är inte dum. Han är ingenjör och prisbelönad uppfinnare. I stället för att fråga ”Hur ska vi uppnå det klasslösa samhället” menar han att kommunisterna bör fråga sig: ”Hur ska arbetarklassen avskaffas?” Man skulle kunna uttrycka tanken i form av ett motto: ”Arbetarklassens befrielse går genom dess avskaffande”.

Jag tycker om att lyssna på min vän. Hans tankar inspirerar mig, men kanske inte på det sätt han skulle vilja. Jag får uppslag till dikter, noveller och serieäventyr om galna vetenskapsmän och intelligenta robotar. Inte till politiska manifest.

Låt oss säga att robotarna skulle ersätta arbetarna. De blir friställda och ”befriade”. Jag tror att det vi skulle få istället är åtminstone två klasser: en elit av tekniker som styr robotarna och en betydligt större grupp arbetslösa. Den större gruppen kommer i bästa fall att försörjas av bidrag i form av ”medborgarlön”.

En del av den gruppen kommer att använda sin tid till att studera och arbeta ideellt, medan en annan kommer att ägna sig åt till exempel idrott och spel. Man kan dock inte utesluta att åtminstone några kommer att fylla sin fritid med destruktiva aktiviteter. Vissa kommer därför att värderas högre än andra. De som gör stora insatser inom till exempel kultur och underhållning kommer att belönas på olika sätt.

Även teknikerna skulle dela upp sig i en hierarki av de som kan mer och de som kan mindre och de som har mer ansvar och de som har mindre. Robotiseringen kanske kan avskaffa en klass, arbetarklassen, men inte klassamhället.

För att avskaffa klassamhället som sådant krävs det antagligen mer. Jag tror att man också skulle behöva bygga om och ”förbättra” människan så att alla blir lika duktiga tekniker. Men då skulle robotiseringen också få en annan innebörd – människan blir mer robotisk. Frågan är om det är något önskvärt. Det kanske till och med är värre än klasser.

Dessutom krävs det bara ett visst antal tekniker för att ta hand om robotarna. Vad händer med dem som inte behövs? Jag har inget svar på den frågan, men den rymmer onekligen många uppslag till nya dystopiska robotfilmer.