Patrik Engellau
Jag minns den ljuva tiden då oskulden och friden vilade över begreppet mångkultur. Det var en tid när svenska folket, särskilt dess ledare, som inte lärt känna någon annan mentalitet än den svenska, med självsäkerhet och pondus kunde förklara att migranter från andra kulturer egentligen, innerst inne, är som vi svenskar och att det enda som skiljer är hudfärg, klädedräkter, språk och maträtter samt, avslutningsvis, att den som till äventyrs har annan uppfattning är rasist.
Jag var ju traditionellt uppfostrad i gammal prästgårdsanda, men det politiska året 1968 förändrade mig. Vi var en hel generation där tron blev mer politisk och internationell, för oss blev det något av en test för att se om kyrkan tålde oss som tänkte så här. Det var väl lite si och så i början och många av oss åkte utomlands några år men sen kom vi hem och så småningom satt vi som biskopar allihop.
Orden är K G Hammars från en intervju 18 september i år. Han har helt rätt; Svenska kyrkan blev allmänt en vänsterideologisk taburett under hans styre som ärkebiskop 1997-2006. De ”medvetna” 40-talisterna har lämnat avgrundsdjupa spår efter sig nu när de har gått i pension, men den nya generationen präster och biskopar trampar i samma spår.
Patrik Engellau
Fram till för bara några dagar sedan hade jag en obehaglig förnimmelse, ungefär som en sten i skon, att förklaringsvärdet hos teorin om det välfärdsindustriella komplexet inte var fullt så hundraprocentigt som jag hade önskat.
Enligt Marx diktum att samhällets dominerande ideologi är den härskande klassens ideologi hade jag önskat mig en fullständig överensstämmelse mellan komplexets egenintressen och vår tids dominerande postmoderna pk-ideologi.
De senaste åren har jag blivit allt mer skeptisk till den massmediala verklighetsbeskrivningen. Jag har därför tagit för vana att jämföra svenska mediers nyhetsbevakning med utländsk press. Istället för att ryckas med av journalistikens emotionella utspel har jag börjat samla statistik. Jag har vinnlagt mig om att granska både det som sägs och det som inte sägs. Inte sällan har jag hittat en annan sanning i domstolsprotokoll än i tidningarnas rapportering. Dessutom har jag ofta upptäckt en diskrepans mellan SCB:s siffror och uttalanden som gjorts av ledande politiker.
Patrik Engellau
Hela tiden träffar jag på åsiktsfränder som oroar sig över det skäll de kommer att få om de avlägsnar sig från den tillåtna åsiktskorridoren. Det kan vara landstingsanställda läkare som är rädda för sin ställning på jobbet, det kan vara präster som känner sig hotade av avkragning (ett kyrkoord som Word vill ersätta med ”avdragning” men som betyder att bli fråntagen sin prästvärdighet av domkapitlet), det kan vara vem sjutton som helst som är orolig att bli hållen för nazistfascistrasist av arbetskamrater och vänner.
Patrik Engellau
Den 26 oktober visade Uppdrag Granskning ett reportage om ett svenskt biståndsprojekt i Zambia. Det handlade om att högsta hönset i ett zambiskt bondeförbund stulit pengar som skulle ha gått till fattiga zambiska bönder. Närmare bestämt ska han ha stulit 5 000 dollar eller möjligen euro varje fredag (en veritabel precisionsrutin, tycks det mig).
Svensk ambassad- och biståndskontorspersonal intervjuades och befanns just så dumsnällt ovetande och aningslös som man kunnat förvänta sig. Så här hade det tydligen pågått i decennier trots att flera olika revisionsrapporter påvisat oegentligheterna.
Lennart Bengtsson
För att ett öppet och tillförlitligt samhälle skall fungera krävs det att dess medborgare blir informerade på ett korrekt, balanserat och sakligt sätt. Detta har länge fungerat hyggligt i Sverige åtminstone i fredstid. De flesta hade förståelse för att vissa eftergifter till de krigförande länderna under andra världskriget var nödvändiga. När det gällde Nazityskland får man kanske se det som ett uttryck för en ren självbevarelsedrift.
Patrik Engellau
Den mest ursvenska av alla svenska värderingar är nog arbetslinjen. Det betyder inte att den är unikt svensk, att den bara skulle finnas i Sverige. Den är känd överallt. I Andra Thessalonikerbrevet 3:10 skriver aposteln Paulus att ”den som inte vill arbeta får inte heller äta”. Det särskilt svenska är att fliten varit så allmän. Till och med den svenska överklassen har genom tiderna ansträngt sig för att vara nyttig, att dra sitt strå till en gemensam stack. Det ingrodda förakt för arbetet som kännetecknat andra europeiska överklasser har aldrig haft någon motsvarighet hos oss.
Något som verkligen behöver diskuteras är hederskulturen. Jag hoppas att diskussioner och öppenhet kan leda till att vi får en förändring, så att alla svenskar får leva det liv de vill och inte vara kontrollerade av någon eller något.
Alla verkar inte vilja erkänna att förtryck och våld mot kvinnor faktiskt existerar och att detta är tragiskt. Men det existerar och vi måste ta det på allvar. Allt måste upp på bordet och synas i sömmarna, så att en stor förändring kan ske.
Patrik Engellau
FNs konvention om barns rättigheter antogs av generalförsamlingen den 20 november 1989.
Att jag en regnig söndagsmorgon besvärar mig med att för första gången läsa denna internationella författning beror på:
![bild[31]](https://detgodasamhallet.com/wp-content/uploads/2015/02/bild31.jpg)
Krister Thelin
I oktober 2015 var den svenska öppenheten gränslös. Statsministern höll eldande empatiska tal på samma tema som dåvarande statsministern gjorde före valet 2014: det var öppna hjärtan och öppna gränser för hela slanten. En månad senare hade tonläget ändrats. Med sin gråtande gröna minoritetskoalitionspartner vid sin sida aviserade statsministern, att regeringen skulle införa gränskontroll. Och så skedde. Denna 180-graderssväng på migrationspolitikens område har varit svår att smälta på sina håll. Den har förvirrat de anhängare som fortfarande omfamnar den gränslösa hållningen och samtidigt legitimerat SD:s mer hårdföra migrationspolitik. Den nya regleringen innebar också en teknisk verkställighet som inte alltid står klar för alla och särskilt drabbat Öresundsregionen: Gränskontrollen har två delar, dels en inre gränskontroll på svensk mark i Malmö, dels en ID-kontroll (med åtföljande transportörsansvar) på danskt territorium. Vad regeringen inte är angelägen om att lyfta fram, är att ID-kontrollen har ett enda syfte: att stoppa resande från att söka asyl i Sverige.
Patrik Engellau
En av mina brasilianska filosofer och husgudar, Clóvis de Barros Filho, har formulerat följande definition av etiken som jag citerat tidigare och som förtjänar att citeras igen:
Etiken är den gemensamma, samhälleliga intelligens som strävar efter att definiera hur vi tillsammans ska åstadkomma ett bra liv.
Poängen med denna definition är att etiken inte framstår som en gång given och därefter huggen i sten och oföränderlig. För mig är det en stor grej. Jag har alltid föreställt mig att etik och andra levnadsregler är sådant som står över tiden och gäller som sanna gudsord för evigt.
Patrik Engellau
Som du kanske märkt har jag drivit en kampanj för att utplåna begreppen ”vänster” och ”höger” som politiska etiketter. Mitt argument är att man inte längre vet vad dessa beteckningar betyder. Om ett ”högerpopulistiskt” parti som sverigedemokraterna – och då vet man att ”högerpopulistiskt” anses ett snäpp mer höger än ”höger” – hyllar folkhemmet och välfärdsstaten – som båda är uppenbara vänsterprojekt (även om det var ”högerideologen” Rudolf Kjellén som hittade på folkhemmet och det var Bismarck som startade socialförsäkringarna) då betyder inte längre ”höger” och ”vänster” så mycket.
Mohamed Omar
Den 17 oktober sändes en islamisk morgonandakt i Sveriges Radio. Titeln var ”Den provocerande tron” och provocerande var den. Den lilla predikan, som hölls av Sema Ekinci, gick ut på att muslimer under inga omständigheter bör kompromissa med sin tro. I stället är det det svenska samhället som ska anpassa sig.
Det är inte fel på muslimer som i Sverige vägrar att ta en utsträckt hand. Nej, felet ligger hos svenskarna som känner sig förolämpade. Sema menar att hennes tro förbjuder fysisk kontakt mellan könen och uppmanade sina trosfränder att inte vika en tum, utan bevara religionen hel och ren, kosta vad det kosta vill. Är man tillräcklig uthållig kommer det svenska samhället till sist att ge med sig.
Patrik Engellau
Förr i tiden skrämde man barn med sotare. Sotare hade barnen sett. De var klädda i svart och sotiga i ansiktet och hade konstiga linor och verktyg lindade kring kroppen. Om du inte aktar dig kommer sotarn och tar dig, sa man till barnen. Det var läskigt. Ett normalt barn drog slutsatsen att det var nog bäst att lyda. Man visste ju inte säkert om det fanns några farliga sotare, men för säkerhets skull.
Kyrkan har också hållit på sådär, men inte nöjt sig med att skrämma barn, utan skrämt alla den kommit åt. Kyrkans sotare var djävulen. Riktigt vad djävulen ville har jag inte klart för mig, men jag tror det gick ut på att han ville locka folk att göra dumheter som skulle förmå Sankte Pär att döma dem till helvetet, där Satan lustfyllt kunde plåga dem i evigheters evighet. Det kanske känns bra just nu, sa kyrkan till folk om deras olämpliga beteende, men vänta bara.
Patrik Engellau
Klockan är nu fyra på eftermiddagen och jag har just fått samma eftertänksamma fråga för tredje gången idag från av varandra oberoende personer. Frågan är varför ingen satt stopp för alla dumheter.
Vilka dumheter, frågar du. Tja, de vanliga, till exempel en skolpolitik som gör att barnen gradvis blir allt mindre kapabla att möta vuxenlivets utmaningar, till exempel att en ”hen-toalett” installeras på Uppsala universitet, till exempel att svenska muséer inte ska bli vid sin läst och koncentrera sig på de nationella kulturskatter de har, utan i stället bli multikulturella och därför specialisera sig även på kulturer de inte vet något om, till exempel att man i vissa kommunala omsorgssammanhang ska ”köna” sig genom att själv ange vilket kön man anser sig tillhöra, manligt, kvinnligt eller ”annat”.
Mohamed Omar
Terrorgruppen Islamiska staten (IS) benämns ibland ”mördarsekt” i medierna. Dess medlemmar och anhängare ser dock inte gruppen som en sekt med en särskild och avvikande tolkning av islam utan som ett kalifat, en panislamisk stat. Ibland spåras Al-Qaidas och IS ursprung till en annan grupp, en som var verksam under medeltiden och som också har benämnts ”mördarsekt”, nämligen assassinerna. Ordet har lånats in till flera europeiska språk med betydelsen ”lönnmördare”. På arabiska benämns de ”hashashin”, efter ”hashish” som betyder ”gräs”. Detta eftersom de anklagades för att bruka hasch som en del av sin religionsutövning. Assassiner betyder alltså ”haschare”.
Patrik Engellau
Det där är latin och betyder ”Om du vill ha fred, så förbered dig för krig”. Vi är många som inom oss sagt ”så klokt och välformulerat” och tänkt att ett sådant citat är bra att memorera för den händelse man behöver verka lite bildad någon gång. Sedan har vi skitit i vad sentensen egentligen velat säga oss.
Nu menar jag inte att det är bekymmersamt att Sverige knappt har något militärt försvar. Alla säger att just detta är bekymmersamt och då får jag väl tro dem även om jag inte har någon stark försvarsgen som manar mig till kamp för försvarsbudgeten.
(Var för övrigt tacksam att jag inte har uppfattningar om allting. Den schweiziske litteraturforskaren och teologen Alexandre Vinet sa att ”en av politikens grundsatser är att inte styra för mycket”. Det är en av de klokaste paroller jag läst och därtill en uppmaning som svenska politiker stundligen bryter mot. Om man inte ska styra för mycket är det bra om man inte har för mycket uppfattningar. Med detta menar jag att min genuppsättning möjligen skulle göra mig till en lämplig statsminister.)
Ulf Larsson
CIRKUSEN KRING DE NYANLÄNDAS BOSTADSSITUATION tycks vara på väg in i en ny fas – akut problematiseringsfas. Vi tar avstamp i en liten eldsvådeberättelse från ett modulhusboende i Farsta, som invigdes i somras. Rätt snart kunde man läsa i tidningarna om att flera boende var missnöjda med standarden ifråga om hemtrevnad, wifi, varmvattensfaciliteter, rumsstorlek och annat. Det gick så långt att man hotade med att flytta.
NATTEN MOT LÖRDAGEN DEN 15 OKTOBER höll så boendets saga på att bli all. Någon hade nämligen placerat två dunkar olja i en ugn och satt på högsta värme. Trots kraftig rökutveckling kunde personalen avvärja detta pyromandåd. Oljedunksuppgifterna bekräftas i SvD av Stockholmspolisen. Eftersom det inte verkar troligt att någon utomstående skulle ha lyckats ta sig in i boendets kök nattetid är en rimlig hypotes att det – kanske – skulle kunna vara någon av de boende som ligger bakom attacken, inte minst med den tidigare ventilerade vantrivseln i åtanke.
Patrik Engellau
Mitt ursprung finns hos det fredsälskande ostpreussiska folket som för ett halvt årtusende sedan blev härtaget av det grymma kolonialväldet Sverige. Mina urfäder blev förslavade av de ondskefulla svenskarna och tvingades göra skitjobb åt dem, mata grisarna, diska, städa, och sedan tillfredsställa deras sexuella lustar.
När svenskarna guschelov förlorade sitt orättmätigt fångna kolonialvälde i Baltikum kunde min släkt såklart inte stanna kvar eftersom vi betjänat svenskarna och därför riskerade dödsstraff som quislingar om vi inte flytt. Mina anförvanter, som naturligtvis inte fick någon hjälp av de falska svenskarna – se hur svenska staten idag behandlar afghanska tolkar! – förflyttade sig under några generationer som krabbor västerut längs östersjökusten. Under outhärdliga umbärande lyckades mina släktingar ta sig till Danmark och därefter till Torekov.
Mohamed Omar
När resultatet av den brittiska EU-omröstningen annonserades kändes det som en triumf. För min inre syn kunde jag se den koleriske hotellägaren Basil Fawlty gnugga händer och le sitt triumfatoriska leende. John Cleese var ju för Brexit, att Storbritannien lämnar unionen. Jag letade rätt på en bild av Mr Fawlty och lade upp den på Facebook med kommentaren ”Segern är ljuv”. Lajksen och delningarna började snabbt trilla in.
Mr Fawlty var en stolt engelsman, vilket inte minst märks i dusten med den dryge amerikanen i avsnittet ”Waldorf Sallad”. En amerikansk gäst kräver att få en waldorfsallad trots att någon sådan inte finns på menyn. Det som gör avsnittet så roligt är kulturkrocken mellan den stereotype, bufflige amerikanen och den excentriske engelsmannen Mr Fawlty. Är han inte nöjd med servicen på hotellet så kan amerikanen få pengarna tillbaka, säger Mr Fawlty: ”I know how important it is to you Americans.”
Det finns väldigt mycket elände i världen. Det vet jag eftersom jag har varit där, mitt i eländet, med uppgiften att bekämpa just detta. Hur väl jag lyckats är svårt att säga. Eländet är helt enkelt alldeles för omfattande för att resultatet ska vara synligt, åtminstone från andra sidan jordklotet. Men om mina insatser har varit obetydliga på global nivå, så har de varit desto mer utvecklande på det personliga planet. Att arbeta med elände är nämligen oerhört lärorikt. Exempelvis lär man sig snabbt att hushålla med de tillgångar man har. Man lär sig också att nöden kräver prioriteringar. Finns det fler sjuka än mediciner, så måste man välja. Visst kan man stampa med foten, vifta med armarna och skrika uppåt i kedjan att det råder katastrof, men likt förbaskat står man där, just den dagen, med alldeles för lite av något man verkligen behöver.
Patrik Engellau
Igår frågade jag dig – och mig själv – hur det kom sig att Skötsamme Medelsvensson, vars av praktiskt taget alla svenskar omfattade paket av attityder och livshållningar bringat nationen sådan välgång, under de senaste årtiondena alltmer förskjutits till skamvrån och till slut fått en dumstrut på sig, en hatt han kommer att få bära till dess han lärt sig att det är skämmigt att begära skötsamhet av andra (eller tills han tröttnar, lägger struten på hyllan, framhärdar i sin dygd och stolt predikar sitt budskap, vilket är min uppviglande rekommendation).
Mohamed Omar
I ett gammalt videoklipp kan man se Sverigedemokraternas ekonomisk-politiske talesperson Oscar Sjöstedt skratta år en antisemit. Åt och inte med, alltså. Så uppfattar åtminstone jag klippet. Sjöstedt berättar en bisarr och osmaklig anekdot från sin tid på ett slakteri där vissa antisemitiska kollegor betett sig på ett vedervärdigt sätt.
Statsministern Stefan Löfven väljer dock en mer långsökt tolkning av klippet då han menar att Sjöstedt med sitt skratt deltar i de antisemitiska kollegornas antisemitism. Löfven tror inte på SD:s nolltolerans mot rasism. ”Enda chansen för dem att nå nolltolerans är att de lägger ned partiet”, säger han.
Patrik Engellau
Aristoteles hade alltså uppfattningen att Det Goda Samhället uppstår, eller har störst chans att förverkligas, om medelklassen, till skillnad från de rika och de fattiga, och respektive grupps värderingar styr.
Vad är det som hindrar att medelklassens värderingar tar kommandot? Vi tar ett exempel. En levnadsregel med framstående position bland medelklassens budord är ”du ska försörja dig själv och inte ligga andra till last”.
Lennart Bengtsson
Cecilia Hagen har insett att hennes yttrande om behandlingen av de ”mänskliga” brunråttorna har tagits illa upp och menar att hon avsiktligt har blivit missförstådd. Hennes yttrande var ju bara en metafor (det vill säga ett uttryck om något som liknar det som uttrycket egentligen står för).
Efter att ha tänkt på detta ett slag har jag emellertid inte blivit mycket klokare. Vad står egentligen mänskliga brunråttor för som man vill ha ihjäl med gift? Menar hon då bara vanliga brunråttor eller vad menar människan? Kanske hon bara försöker säga att hon tycker så vääldigt illa om dem som skriver stygga saker på Facebook eller liknande till henne och hennes vänner, eftersom stygga saker i tryck är sådant som bara hon själv och hennes kollegor skall ha rätt att säga. Rasist- och fascistorden skall bara få användas om de hemska Sverigedemokraterna eller alla dem som ger Sverigedemokraterna sitt stöd – ungefär som landets stats-och finansminister ju har sagt.
Patrik Engellau
En bekant till mig reste till Kanarieöarna på charterresa i julas. Tänk dig, sa han entusiastiskt till mig, där satt en hel flygplanslast med medelklassare, hederliga, anständiga, trevliga människor allihop verkade det.
Jag tror inte min bekant hade bildat sin uppfattning om medelklassen genom studier av Aristoteles skrifter. Det behövde han ju inte. Att medelklassen är nationens ryggrad och stöttepelare måste ju stå klart för varje tänkande människa.
Patrik Engellau
Sverige har hamnat i en soppa. Det värsta är inte röran, utan att det inte finns någon kraft i sikte som skulle kunna erbjuda en räddning. Om vårt liv hade varit en Hollywoodfilm under kalla kriget så skulle Förenta Staternas flotta ungefär nu siktas vid horisonten med full fart framåt till vår undsättning. Men vi lever inte i en film och kalla kriget har tagit slut och Förenta Staternas flotta är inte längre riktigt att lita på.
Vi har bara oss själva att skylla. Det är ett otäckt tillstånd. Vi är inte vana vid detta. Vi uppför oss just som de svaga klienter som det välfärdsindustriella komplexet alltid velat göra oss till. Vi har vant oss av med att ta ansvar.
Under senare tid har det blossat upp en diskussion om regeringsbildningen efter valet 2018. Partiledarna uttalar sig om vad de är för och emot utan att någon gång reflektera över hur situationen kan se ut efter valet.
När tidningarna publicerar nya siffror från de olika opinionsmätningarna går alla kommentarer ut på att knyta både signifikanta och icke signifikanta ändringar för enskilda partier till händelser i närtid. Detta trots att erfarenheten visar att processen att välja parti är långsam och mer baserad på känsla än på logik.
Idag den 13 oktober tillkännagav Svenska Akademien att 2016 års Nobelpris i litteratur går till Bob Dylan. De allra flesta vet förstås vem den nordamerikanske musikern Bob Dylan är, men få känner honom som författare. Och det är inte så konstigt, för i själva verket har han inte skrivit några böcker, mer än en självbiografi vars första del kom ut 2004. Få motsäger nog faktumet att Dylan är en stor, både nyskapande och traditionsbärande musiker och låtskrivare inom den genre av amerikansk folkrock som han hör hemma i. För dessa sina insatser som musiker förlänades han år 2000 det svenska Polarpriset. Varför väljer Akademien att nu också ge honom Nobelpriset?
