När Gustav IV Adolf dog 1837, ensam och utblottad efter sitt fall från den svenska tronen, hade han redan för längesen avsagt sig alla krav på den svenska kronan. Det gällde även resten av hans familj, inklusive sonen Gustav som var tio år när familjen lämnade Sverige 1809.
Efter att Gustav IV Adolf, eller överste Gustafsson som han senare kom att kallas, avsattes kallades tog hans farbror, hertig Karl, över tronen och blev kung Karl XIII. Men hans företrädare, och i ännu högre grad dennes son, den forne kronprinsen Gustav, fortsatte att kasta sin skugga över Sverige ännu en tid. Karl XIII hade ingen legitim arvinge och rädslan var stor, framför allt hos de ledande kuppmakarna, att den avsatte kungens son skulle komma att göra anspråk på tronen.