Under långa tider har det funnits envälden av olika slag. När man beskriver dem framhålls, förstås, monarken eller diktatorn som den faktiskt bestämmande, som den som fattar besluten. Så är det inte.

Besluten förbereds av en stor administration och den enväldiges signatur blir mer ett bekräftande eller till och med en formsak.

Sett i detta perspektiv har vi som bor i detta land, Sverige, också envälde. Det avslöjades med stor tydlighet under pandemins svåraste skede. Utan att någon bekymrade sig, utan någon debatt beslöts att ta livet av tusentals människor.

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Karl XI, född 24 november 1655, död 5 april 1697, var kung av Sverige från 1660 till sin död. Han regerade även från 1681 som hertig Karl I över Pfalz-Zweibrücken. Han var son till Karl X Gustav och Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp samt gift med Ulrika Eleonora av Danmark (1656–1693). De fick bland andra barnen Hedvig Sofia, Karl XII och Ulrika Eleonora.

Det är inte lätt att läsa om hemska övergrepp. Även en lugn person kan bli rasande. Man känner medlidande med offren och stark avsky mot förövarna. Man undrar hur vissa journalister inom mainstreammedia klarar av att inte bara behålla lugnet, utan till och med sätta sig ner och skriva snyftreportage om gärningsmännen.

I augusti i år blev två pojkar rånade, utsatta för tortyrmisshandel och våldtagna under en hel natt på kyrkogården i Solna. Förövarna är unga män med invandrarbakgrund. Nyligen publicerade Expressen en stor artikel om deras liv för våldtäktsförnedringsrånen. Artikeln är lagd bakom betalvägg.

Ett återkommande argument från invandringsförespråkare är att vårt land vore tråkigt utan de kulturmöten som invandring fört med sig. Tänk om vi aldrig fått pizza, tacos och popmusik, visst hade Sverige varit lite mer trist då? Inget ont om sill och folkdans, men en viss breddning var väl ändå välkommen kan nog de flesta tillstå. Det är också tveklöst så att när människor från olika bakgrunder möts och delar erfarenheter och tankar så uppstår nya idéer som ingen tänkt på annars.

En gång träffade jag en ung invandrad kvinna med journalistiska ambitioner. Hon klagade över att de debattartiklar hon skickade till tidningarna alltid blev refuserade. Hon menade att refuseringarna berodde på att hon var invandrare och kvinna. Jag fick läsa några av hennes inlägg och konstaterade att de helt enkelt var dåliga. Jag hade aldrig publicerat dem. Jag sa något försiktigt om att hon kanske borde jobba lite med stilen. Mötet slutade med att hon hävdade att jag medverkade i det strukturella förtryck som riktades mot henne och andra rasifierade.

Av detta lärde jag mig att denna typ av diskussion är omöjlig. Kvinnan ansåg att mina litterära normer är uttryck för rasism och vit nedlåtenhet mot personer som vill säga något annat än vad jag tycker att de ska säga. Så kan man kanske se det. Vi har, som tur är, ingen myndighet med rätt att slutgiltigt avgöra vilka debattartiklar som bör publiceras.

Nyligen protesterade 39 nuvarande och f d medarbetare i Sveriges Radio i ett långt inlägg om strukturell rasism, diskriminering och vithetsnorm, bland annat med anledning av Black Lives Matter-protesterna.

SR har, enligt de 39, blottat allvarliga och djupgående problem som rör både arbetsmiljön inom företaget och själva journalistiken. ”Arbetsmiljön för oss underrepresenterade, rasifierade journalister, särskilt afrosvenskar, börjar bli ohållbar och har lett till att många har valt att lämna yrket eller funderar på att göra det. Det finns försvinnande få svarta anställda på företaget och även andra grupper med stora diasporor i Sverige är gravt underrepresenterade”.

Studenter vid Edinburgh University känner sig behandlade som ”fångar” under de stränga coronareglerna. De måste inta sina måltider ensamma och får inte festa eller gå på puben. Vakter patrullerar campus för att se till att reglerna om ”social distans” efterföljs.

Den före detta parlamentsledamoten för Brexitpartiet, Alexandra Philips, kommenterar på Twitter:

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Massmördaren Johan Filip Nordlund, även Mälarmördaren (1875-1900), var den näst sista personen som avrättades i Sverige. Den 17 maj 1900 begick Nordlund ett av de värsta dåden i svensk kriminalhistoria, nämligen massmordet på ångaren Prins Carl. Beväpnad med pistol och kniv dödade han fem personer och skadade åtta. Bytet blev 845 kronor, stulna från kaptenen.

Här följer de första tre verserna ur En alldeles ny visa om det hemska ”Mälaredramat”, tryckt 1905. Författaren är okänd. Visan ska sjungas till melodin ”När kvällen kommer” eller ”Amanda satt med en krans”:

Jag blev lite tagen av Bitte Assarmos artikel igår som visade att en svensk partiledare, om man kan lita på att Expressen citerat henne rätt, inte tycks ha förstått det svenska samhällets och statsskickets fundamentala principer. Jag vill lägga lite lök på Nyamko Sabunis lax genom att resonera kring begreppet jäv.

”Det är inget fel på klaner”, säger Sabuni, ”mitt folk är också en klan”. Klansamhället är ett slags statsskick som uppstår där det inte finns en rättsstat med våldsmonopol. Som Thomas Hobbes uttryckte det blir ett sådant tillstånd ett ”allas krig mot alla”. Tänk dig själv hur livet skulle gestalta sig om det saknades tillstymmelse till ordningsmakt i samhället. Den enskildes våldskapital fäller då avgörandet i varje konflikt.

I helgen var jag i Köpenhamn för att ta emot det danska tryckfrihetssällskapets Sappho-pris för yttrandefrihet 2020. Det var omtumlande att bli så hyllad och det stod klart att många danskar, särskilt de som är lite äldre, känner släktskap med, och därmed en stark oro för Sverige.

De förfäras över utvecklingen i vårt land, men oroar sig samtidigt för att samma sak sker hos dem, om än i långsammare tempo. PK-ismen griper också tag i vårt grannland. Nyligen gick det danska herrfotbollslandslaget ned på knä och gjorde BLM-hälsning inför en landskamp och i huvudstaden finns det BLM-standarder på offentliga platser.

Många svenska samhällsforskare har mycket att förklara. De har utnyttjat sin akademiska legitimitet för att underblåsa en samhällsutveckling som lett till ökad kriminalitet och oro. All skepsis mot öppenhet och invandring har brännmärkts som uttryck för en irrationell och primitiv främlingsfientlighet. Vad säger nu dessa forskare när mycket av det som de i sina vetenskapliga alster har framställt som fördomar och lögner ses som vedertagna fakta och verklighet?

Sofie Löwenmark är en journalist och opinionsskribent som särskilt bevakat islamismen. Hon ställer en relevant fråga på Twitter (23/9):

Om nazistiska (och liknande) föreställningar förbjuds världen runt. Är det då självklart att Sverige ska erbjuda fristad för alla nazister som söker sig hit, för att de inte ska riskera att drabbas av rättsosäkerhet i hemländerna? (Seriös fråga)

En av kommentatorerna skriver att nazister inte bör ges asyl, då svarar Sofie:


Knappt har ”avslöjandet” om de kriminella klanerna – som förstås inte var någon nyhet överhuvudtaget för någon annan än de mest energiska förnekarna bland politikerna och i de stora mediehusen – förrän apologeterna dyker upp från alla håll och kanter. En i raden av klanförsvarare är Nyamko Sabuni, partiledare för Liberalerna. ”Det är inget fel på klaner” slår hon fast i en artikel i Expressen och fortsätter ”Mitt folk är också en klan”.

Paleontologin, det vill säga läran om utdöda djur, verkar som en kul vetenskap. Man hittar några gamla ben och ska sedan tänka ut hur benen passar ihop och hur djuret eventuellt såg ut och hur det försörjde sig. Lite som att lägga pussel fast mycket svårare eftersom det saknas bitar i paleontologin så paleontologen måste ha en del fantasi.

För att förstå politik, särskilt EU:s politik, bör man ha läggning för det paleontologiska eftersom unionen alltid uttalar sig oklart och kryptiskt för att ingen ska förstå ty om folk förstår kan de bli arga. (Det är likadant med svensk politik. När statsministern säger att han inte sett gängkriminaliteten komma, vilket är otänkbart, låtsas han ha varit ouppmärksam för att slippa berätta sanningen, nämligen att han såg det komma men sket i det.)

I ett enkelt och rättframt föredrag (8/9 2020) menar den kontroversielle läkaren Ivor Cummins från University College i Dublin att coronat aldrig har varit så farligt som det påståtts och att nedstängningar är skadliga och orsakade av hysteri.

Cummins tolkning innebär att Sveriges statsepidemiolog Anders Tegnell gjort rätt hela tiden vare sig det berott på tur eller skicklighet.

Den 13-årige pojken Linden Cameron sköts av polisen i Salt Lake City i början av september. Pojken, som har Aspergers syndrom, var uppjagad och skrek. Polisen beordrade pojken att lägga sig ner på golvet. När han inte lydde ordern öppnade de eld.

”He’s a small child”, sade modern till media. ”Why didn’t you just tackle him? He’s a baby. He has mental issues.”

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Slaget vid Stångebro utkämpades vid Stångebro i Sankt Lars socken strax utanför Linköping den 25 september 1598 mellan hertig Karl (sedermera Karl IX), och Sigismund, kung av Sverige och Polen. Hertig Karl segrade och avgjorde därmed avsättningskriget mot Sigismund.

Slaget är känt för att vara den senaste inbördesstriden och religionsstriden på svensk mark. På ena sidan stod de svenska protestanterna, under ledning av hertig Karl, och på den andra sidan stod de svenska katolikerna, anförda av den svenske kungen Sigismund, även om de senast nämnda styrkorna hade stora inslag av utländska soldater. Kung Sigismund var dessutom hertig Karls brorson samt att det fanns medlemmar ur samma familj på båda sidorna.

En pappersdrake byggs med pinnar och papper och är avsedd att se blodtörstig och hotfull ut så att den kan användas för att skrämma folk. I själva verket är den inte farligare än en rulle hushållspapper men det är inte så lätt att inse när man betraktar dess vassa tänder och grymma blick. Riktigt otäcka drakar kan också spruta eld som består av uppblåsta tungor av brandgult silkespapper.

Mediabilden av Bill Gates har förändrats radikalt. Under 90-talet och ännu några år in på 2000-talet drog man sig inte för att kritisera hans affärsmetoder, klandra honom för att ha lurat skjortan av Steve Jobs och för att vilja monopolisera internet. Hans företag Microsoft befanns bryta mot amerikanska antitrustlagar såväl som EU:s regler mot konkurrensbegränsning så till den grad att han tvingades till 20 år av processande och skyhöga bötesbelopp.

Man tror att man begriper något och så plötsligt upptäcker man att det kanske ligger till på ett helt annorlunda sätt och så förundras man igen över hur lite man fattar. Åtminstone är det ofta så för mig.

Nyligen funderade jag över hur de utvecklingsfrämjande dygder som en gång för inte så länge sedan gjort Sverige framgångsrikt – flit, pålitlighet, ansvarskänsla, hederlighet, omtanke om familjen och annat sådant där – och frågade mig hur dessa dygder en gång kunnat ta kontroll över det kollektiva svenska medvetandet. Jag gissade, efter en läsning hos Adam Smith, att det var något sedan urminnes generationer nedärvt.

Advokaten Henrik Stolare ondgör sig i Svenska Dagbladet över Migrationsverkets reducering av den ekonomiska ersättningen till biträden i asylärenden. Han anser att det har gått så långt att det är att anse som oförenligt med advokatetiken att fortsätta åta sig uppdrag. I detta är han starkt uppbackad av advokatsamfundets f d generalsekreterare Anne Ramberg som tweetar ”detta är en allvarlig utveckling för den som söker asyl”.