Patrik Engellau
Alla har hört talesättet – och de som är lite äldre har skrattat åt insikten som det illustrerar – att han som inte är socialist i unga år saknar hjärta medan han som inte är konservativ i vuxen ålder saknar hjärna.
Det är sant, men inte hela sanningen. I själva verket genomgår en tänkande människa inte ett, utan tre ideologiska skiften.
Patrik Engellau
Tiden har kommit att förstå vårt land. Att skriva vår historia och begripa våra särdrag. Hundratusentals migranter anländer som inte har en aning och på något sätt förväntas inlemmas i vår kultur. Våra vilseförda politiska ledare tror att rätt metod är att Sverige ska förneka sig själv. Att vi ska förkasta vårt eget kulturarv och i stället ge oss hän åt något annat kulturarv, oklart vilket, kanske syriskt eller somaliskt.
Patrik Engellau
Jag råkar träffa Ahmeds, ett ensamkommande flyktingbarn, numera lite undrande gode man som heter Anna. Anna, som egentligen är kommunikationschef på ett företag, har jobbat kanske 15 timmar i månaden i snitt med Ahmed sedan han kom från Afghanistan i september förra året. När hon berättat i en timme och svarat på mina närgångna frågor gör jag tre observationer som naturligtvis inte har någon som helt vetenskaplig bärkraft.
Patrik Engellau
1800-talets industrialistiska revolution gav inte bara, så småningom, allmänt välstånd, utan också, på kort sikt, en massa socialt elände i och med att förändringens stormvind kastade det gamla samhällets skyddande institutioner över ända och lämnade många människor i ensamhet, fattigdom, förtryck och superi.
Patrik Engellau
Vi föreställer oss gärna att folk förr i tiden var trögare än vi twittermänniskor och att själva tiden på något vis gick långsammare. Vi tror att det aldrig hände något nytt utan att allt lufsade på i sina gamla, makliga spår.
Jag tror att den föreställningen är självgod och felaktig. Det är inte teknikens utveckling som bestämmer hur mycket som ”händer”, utan den mänskliga förmågan att ta till sig de nya möjligheter som nästan alltid föreligger i långt rikare koncentration än vad vi människor förmår utnyttja.
Patrik Engellau
För bara några år sedan öppnades mitt sinne för en insikt som för länge sedan borde ha varit uppenbar och ständigt diskuterad och undersökt, nämligen att perioden sedan andra världskrigets slut i västerlandet utgjort ett ekonomiskt och socialt underverk. Aldrig tillförne, sedan människan uppfanns, har tillvaron varit så behaglig. Aldrig tidigare har sådan jämlikhet rått, aldrig dessförinnan har tillvarons håvor på samma sätt tillkommit en så stor del av samhällsmedlemmarna. Jag tror det är objektivt sant att detta samhälle i det avseende jag beskriver har utgjort ett mirakel.
Patrik Engellau
Förr i tiden var livet en jämmerdal. Till och med på en mäktig härskare som Gustav Vasa ruttnade tänderna i unga år. Thomas Hobbes beskriver livet i människans naturtillstånd som ”ensamt, fattigt, otrevligt, brutalt och kort”.
Nu kan ju varken jag eller någon annan med säkerhet veta att människor förr upplevde tillvaron på det sättet. Vår välbeställda tid tycker att forna tiders människor borde ha ryst inför sina villkor eftersom vår välbeställda tid skräms vid tanken att leva i omständigheter som exempelvis 1600-talets Stockholm, där hälften av barnen dog spädbarnsdöd, svält och sjukdomar grasserade och man kunde få ett pottlass avföring hälld över sig om man inte höll utkik när man gick på gatan. Å andra sidan kände ju den tidens människor inte till något annat liv, så varför skulle de bekymra sig?
Patrik Engellau
Först skrev jag ”Vi måste börja använda huvudet” – underförstått till att tänka med – men insåg därefter att det måste vi inte alls. Vi kan fortsätta vårt önsketänkade och fortsätta att tillbakabildas. Sådant kan hända. Det har förekommit att kulturer till och med gått under.
Det konstiga med Sverige – och kanske en massa andra likartade nationer, men det struntar jag just nu i – är att vi tål att leva med misslyckanden. En del misslyckanden är permanenta och förvärras gradvis utan att vi tycker oss behöva göra något åt dem. Skolan och integrationen av migranter är tydliga exempel. Andra misslyckanden rycker vi bara på axlarna åt och vandrar vidare utan eftertanke. Kriget i Libyen är ett exempel.
Patrik Engellau
Att tänka på sig själv är en av människans främsta njutningar. Hos mig uppträder den lusten ofta i form av spekulationer kring det samhälle som fostrat mig och där jag nu lever. Hur ska man förklara Sverige? Hur ska man förstå de drivkrafter som fått oss att forma vårt samhälle på det sätt vi valt och väljer att forma det?
Patrik Engellau
Jag är agnostiker. Det betyder att jag inte vet om Gud finns eller inte. Men jag är en kristen agnostiker. Jag tror nämligen på västerlandet och dess grundläggande värderingar. (Om min mamma varit judinna så hade jag nog varit en judisk agnostiker, för jag tror resonemanget funkar för judendomen också.)
Va? Skulle västerlandet fortfarande ha något med kristendomen att göra? I ett land som Sverige, det mest sekulära landet i världen?
Patrik Engellau
Jag är bekymrad över USA, särskilt USAs utrikespolitik. För att sammanfatta min eventuellt något förenklade uppfattning så tycker jag att USA förut gjorde allting rätt, men numera gör allting fel.
Jag tänker med tacksamhet på USAs insatser under andra världskriget, när landet, visserligen tillsammans med Sovjetunionen, Storbritannien och en hel del andra stridande, räddade världen från nazismen och kanske ett tusenårigt förtryck. Jag tänker på Koreakriget, som tillsammans med USAs övriga utrikespolitik höll kommunismen tillbaka vilket räddade ett land som Sverige från en annan sorts förtryck än vad Hitler hotade med. OK, Vietnamkriget var en plump i protokollet, men under nästan hela andra hälften av förra århundradet verkade det som om USA rent objektivt – som jag känner det – knappt kunde göra fel.
Patrik Engellau
Att Annie Lööf och Fredrick Federley skriver en förvirrad artikel i SvD om migrantpolitiken är inget att förundra sig över ty frågan är förvirrad, även i min hjärna. Förståelsegraden känns rätt osäker i denna samtidens viktigaste fråga.
En första observation är att alla partier – utom miljöpartiet, som numera inte verkar tillfrågas så ofta om sina synpunkter – tycks besvärade över volymerna. L & F är inte undantagna. De är arga på statsminister Löfven för att han inte förmått övriga EU-länder att dra sin del av lasset och de stödjer tanken på att ett EU-land som nobbar en tilldelad migrant ska betala 2,5 mkr i böter till det EU-land som i stället åker på smällen.
Patrik Engellau
Jag undrar hur det står till med den där mentala tillnyktringen som numera påstås ha inträffat i Sverige. Jag behöver bara öppna Expressen så växer mina dubier. Det handlar om att attackerna mot poliser och annan blåljuspersonal – ”handgranat, stenkastning och knivar” – ökar över hela landet och att den utsatta personalen såklart oroar sig, inte minst över hur det ska bli i sommar.
Regionpolischefen i Stockholm ”beklagar utvecklingen och hotbilden mot blåljuspersonalen” och säger att man inte bara kan vara repressiv: ”Grundkonceptet är dialog och samarbete med goda krafter lokalt”. En kriminolog vid Stockholms universitet förklarar att ”attackerna är mycket symtom på annan problematik, det handlar mycket om att det är många som är arbetslösa, tjänar dåligt och känner sig utestängda från samhället”.
Patrik Engellau
Nu ska jag som så ofta tidigare ge mig ut på djupt vatten och tala om saker som jag inte har säker kunskap om, men som jag tror är betydelsefulla och som jag därför väljer att uttala mig om i hopp att folk som begriper bättre ska kunna korrigera mig så att vi får en bättre gemensam förståelse för hur det ligger till.
Jag tror, inte för att jag kommit på det själv utan för att många kloka människor påpekat det för mig, att en motsvarighet till renässansens ideologiska reformation av kristendomen är vad man – ”man” betyder i det här fallet alla, muslimer och icke-muslimer, som inte är islamister – helst skulle önska sig inom islam. Under renässansen och perioden därefter fick de kristna gradvis ett nytt förhållningssätt till sin heliga bok och sina heliga normer. Det accepterades att det fanns en sanning utanför boken som var lika sann som de motsägelsefulla sanningarna i skrifterna. Det blev helt enkelt tillåtet för kristna att tänka själva.
Patrik Engellau
En söndag för några veckor sedan besökte jag min första katolska mässa. Det var i katedralen Nosso Senhor do Bomfim, den kanske vackraste kyrkobyggnaden i hela Salvador, huvudstad i den brasilianska delstaten Bahia, ett stycke rokokoarkitektur med ornament och guld i hela kyrkorummet.
Patrik Engellau
Jag (och flera andra) har ofta framfört åsikten att svenskar emellanåt har svårt att ta till sig kulturskillnadernas betydelse eller ens existens. Jag har lite skämtsamt påstått att svenskar på något vis föreställer sig att den svenska mentaliteten inte är en av många, utan den självklart, medfött, allmängiltigt mänskliga och att om man, det vill säga vi svenskar, på det rätta sättet tog hand om folk från andra kulturer så skulle dessa strax kasta av sig sin främmande kulturella mask och framträda som jobbsugna, naturliga svenskar med Idas visa på läpparna.
Patrik Engellau
Hanne Kjöller, en ledarskribent på Dagens Nyheter som jag normalt tycker är den vettigaste de har, ger föräldrarna vid friskolan Thoren Framtid i Ronneby en avhyvling. Föräldrarna ska nämligen ha förmått friskolan att inlägga någon sorts veto mot kommunens planer på att ”starta en förberedelseverksamhet för nyanlända barn i huset”. Närmare bestämt ska föräldrarna och skolan ha motsatt sig att migrantbarnen fick använda skolans ytterdörr och eventuellt toaletter på bottenvåningen och därigenom förmått kommunen att lägga ned planerna. Kjöller ställer några retoriska frågor till dessa föräldrar och avslutar med att näpsa dem:
Patrik Engellau
Under ett besök nyligen i Brasilien fick jag tillfälle att för en liten grupp ur landets befolkning beskriva min förundran över situationen i Sverige. Jag sa att jag egentligen inte fattar det här med att Sverige ska vara en humanitär stormakt. Ej heller begriper jag varför Sverige prompt ska ta emot så många migranter. Varför politikerna beslutat att Sverige ska vara multikulturellt är också en intellektuell stötesten för mig. Hur vår statsminister oupphörligen, trots att problemen med invandringen blir alltmer uppenbara, kan förmå sig att hävda att migrationen är en bra affär för Sverige går över min horisont. Varför det är så angeläget att Sverige ska väljas in i FNs säkerhetsråd att UD inte verkar syssla med annat än att lobba för vår kandidatur – och i det syftet förödmjukar oss genom att fjäska för skurkstaten Zimbabwe – är mer än min hjärna kan greppa.
Patrik Engellau
Just nu känns det som om två försiktigt optimistiska känslospår trevar sig fram i nationens i övrigt uppgivna krisstämning.
Det första optimistiska känslospåret är föreställningen att ett slags mental tillnyktring är på gång, möjligen till och med i politiken, av innebörd att pk-elitens världsbild och tänkande slutgiltigt har tappat trovärdigheten. För varje dag försvinner spärrarna människor emellan att säga vad man tänker. Igår besiktigade jag bilen och det tog inte trettio sekunder innan besiktningsmannen och jag gemensamt bekymrade över en nyhet vi just hört på Ekot, nämligen att en 26-årig muslim i Bohuslän hade knivmördat sin arbetsgivare för att han ansåg att arbetsgivaren uttalat sig nedlåtande om islam.
Patrik Engellau
Jag hoppas, troligen mot bättre vetande, att det pågår en mental tillnyktring i väst. Vi måste sluta be om ursäkt för oss själva.
Situationen är egentligen bisarr. Västvärlden har under de senaste hundra åren utvecklats till den mest lyckade, framstående, behagliga civilisationen som världen någonsin sett. Ändå piskar vi oss själva som någon sorts medeltida flagellanter. Ändå gräver vi i vår historia och i vår samtid efter mörka och fasansfulla brott. Vår kultur lider av kollektivt dåligt samvete.
Patrik Engellau
Tillvaron känns ibland som en rebus som måste betraktas och betänkas noggrant för att bli begriplig. Ibland kan sådana tankenötter ge åtskilligt huvudbry.
Dagens Nyheters ledarsida är en del av tillvaron och har således ett slags rebuskaraktär som ofta kräver avsevärt skarpsinne för att förstås. Nyligen behandlade en ledare sjukskrivningen i Sverige. Det handlar om sjukskrivning ”på grund av måttlig psykisk ohälsa eller värkproblematik”.
Tidningens utgångspunkt är ”insikten om att man inte hjälper någon genom att låsa fast människor i långa sjukskrivningar när det egentligen är något annat de skulle behöva”. Redan där, på ruta ett, krävs avancerad tolkning. Låsa fast? Det antyder att den sjukskrivne är motvilligt sjukskriven eller kanske bara ett hjälplöst rö i Försäkringskassans händer.
Patrik Engellau
Inspirationen till dagens text kommer från Predikaren, som i 10:5,6 framför följande uppfattning:
Ett elände gives, som jag har sett under solen,
ett fel som beror av den som har makten:
att dårskap sättes på höga platser,
medan förnämliga män få sitta i förnedring.
Patrik Engellau
Kan vi ha någon glädje av att höra vad grekiska statsvetare hade att säga för två och ett halvt årtusende sedan? Jag tror det. Låt mig berätta om Platons idéer (som han la i – eller möjligtvis hämtade från – munnen på sin omkring 40 år äldre kollega Sokrates).
Men betänk först den historiska situationen. När Platon skrev sina böcker på 300-talet före vår tidräkning hade Grekland en fyrahundraårig historia med stadsstater bakom sig. Städer som Aten, Sparta, Thebe och Syrakusa var självstyrande enheter med konstitutioner och statliga institutioner som domstolar och beslutande församlingar. Statsskicket varierade både över tiden och mellan stadsstaterna. Ibland rådde aristokrati, ibland oligarki, ibland demokrati, ibland tyranni och så vidare.
Patrik Engellau
Med flum menar jag hela det i vårt samhälle dominerande paket av idéer som står i motsats till den skötsamma medelklassens världsuppfattning, till exempel:
Patrik Engellau
För ungefär ett år sedan skrev jag en krönika om ungdomens uppfostran. Poängen var att barn och ungdomar, kanske särskilt pojkar, är potentiella monster och att de skadligaste uppfostringsteorierna av alla är de rousseauanskt inspirerade svärmerier som överlevt seklerna och ”tagit boning i vår tids skolpedagogiska teorier”, till exempel det samhällsfarliga trams som Ilan Sadé nyligen så väl beskrev.
Vad det handlar om är föreställningen att barn är sköra små tingestar som aldrig får utsättas för någon hårdhänt behandling. Jag talar då inte om aga utan sådant som fasthållning och skarpa tillsägelser. Det anses numera olämpligt om det inte rentav är förbjudet. Vuxna, enkannerligen lärare, bör enligt det moderna synsättet inte använda sådana medel som auktoriteter genom årtusendena använt för att sätta sig i respekt.
Patrik Engellau
Jesus hade tänkt sig att människan skulle älska sin nästa som sig själv. Det var tvivelsutan en djärv plan. Man kan bara föreställa sig hur underbart jordelivet blivit för människorna om de följt hans råd. Det mesta lidandet i världen orsakar människorna varandra genom krig, kriminalitet, elakhet, girighet och andra former av mellanmänsklig hänsynslöshet. Det lidandet hade försvunnit om människan älskat sin nästa som sig själv. Inga krig, inga våldtäkter, inga rån, inga bedrägerier, troligen inte ens ett litet skattefusk. Knappt ens någon svält, ty det finns alltid människor som har mat och som kan dela med sig om bara viljan finns.
Patrik Engellau
Att jag tjatar om det välfärdsindustriella komplexet – hitta gärna på en bättre beteckning om du vill! – beror på att föreställningen enligt min uppfattning har ett stort förklaringsvärde. Låt mig ge ett exempel.
Ilan Sadé skrev nyligen en lysande betraktelse över relationen mellan barn och vuxna. Det handlade bland annat om en busschaufför som dragit en skolflicka i kapuschongen när hon repade lacken på hans buss och för detta blivit avstängd av Ängelholms kommun som, vad jag fattar, hade anlitat chaufförens arbetsgivare för att köra skolskjuts.
Patrik Engellau
Jag är inte naturvetenskapare. Jag förstår inte Einsteins relativitetsteori och jag skulle inte kunna förklara grunderna i den newtonska fysiken. I det perspektivet kan det förefalla förmätet av mig att diskutera huruvida dessa teorier är sanna eller inte, men det gör jag i alla fall.
Jag tror inte att det inom naturvetenskapen finns några sanningar. Det finns bara provisoriska, tillräckliga sanningar. Newtons teorier var provisoriska men fullt tillräckliga till dess att mänskligheten satte igång med att på allvar utforska och resa i rymden. Då klarar man sig inte längre utan Einsteins teorier. Betyder det att Einsteins teorier är sanna? Nej, inte mer än Newtons en gång var. Men de är tillräckliga för oss här och nu. Det kan hända att det kommer andra och mer allomfattande teorier i framtiden.
Patrik Engellau
Man kan inte vara säker på någonting. Alla ens uppfattningar och försanthållanden måste ständigt ifrågasättas och undersökas och eventuellt revideras.
Som så ofta tidigare hamnade jag häromdagen i en diskussion om migranter i asylboenden. Min samtalspartner hävdade att det är orimligt att Sverige tar så lång tid på sig att behandla asylansökningarna och att det är ett slöseri med migranternas tid ”att vi inte lär dem svenska”.
Patrik Engellau
Om vi funderar över vad som har gjort västerlandet så framgångsrikt så tror jag att vi kommer fram till att det beror på att etablissemang inte får styra, att folk får tänka lite som de vill samt att det mest framgångsrika tänkandet är det uppstramat skärpta och logiskt strukturerade, kort sagt vetenskapliga. Sammanfattningsvis är framgångsformeln att så många människor som möjligt tillåts tänka fritt och att de väljer att tänka enligt vetenskapliga principer. (Till detta kommer att lämpliga värderingar måste råda i samhället, men det gör ekvationen så komplicerad att jag struntar i det och helt fräckt påstår att ovanstående är framgångsreceptet i dess helhet.)
DET GODA SAMHÄLLET 