Patrik Engellau

Den här texten är inspirerad av en artikel av en Kamel Daoud i New York Times. Här är en länk, men jag vet inte om artikeln är tillgänglig för icke-betalande. Daoud formulerar en observation av muslimskt tänkande som greppar min fantasi: ”Orgasms are acceptable only after marriage — and subject to religious diktats that extinguish desire — or after death”.

Jag avser nu att rada upp ett antal i samtidens ögon förskräckliga fördomar som dock tillsammans, vad jag kan fatta, förklarar ett av samtidens mest akuta problem, nämligen unga muslimska mäns vildsinthet.

Patrik Engellau

Igår skrev jag en text, som fått många intressanta kommentarer, om att Jesus ställde oerhört höga krav på människorna och kyrkan antagligen inte skulle ha haft några medlemmar därför vittrat ned om prästerna ärligt vågat redovisa Jesu sanna budskap.

Mina teser väcker rimligen två vägande frågor. Den första är om jag verkligen har rätt om Jesu förkunnelse. Den andra är hur kyrkan i så fall kunnat bli den succé som den faktiskt blivit. Jag ska inte fördjupa mig i den första frågan. (Den som till äventyrs vill ha fler belägg för min uppfattning kan läsa en bok jag skrivit i ärendet. Låt mig emellertid försöka ge några synpunkter på den andra frågan.

Patrik Engellau

I Matteusevangeliet 5:38-42 säger Jesus så här:

Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga och tand för tand. Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom. Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också. Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom. Ge åt den som ber dig, och vänd inte ryggen åt den som vill låna av dig.

Jag har tänkt mycket på detta och kommit fram till att det är fel.

Patrik Engellau

Jag hamnade i samspråk med två erfarna styrelseproffs, Lisa och Pelle kan vi kalla dem, och frågade hur de skulle bedöma Sveriges regering. Vi låtsas, föreslog jag, att regeringen kan jämställas med ett företags styrelse.

– Regeringen påminner rätt mycket om ett illa skött företags styrelse, sa Lisa. Det känns liksom på lukten. Jag är van att hamna i sådana styrelser och tecknen är alltid desamma.

– Vad är det för tecken du ser? frågade jag.

Patrik Engellau

Världen är full av intelligenta, upplysta och välmenande människor som predikar tolerans. De kan säga: ”För att du ska räknas som en tolerant människa räcker det inte med att du, som ateist, accepterar att din nästa är katolik; dessutom ska du välkomna och bejaka det faktum att din nästa är katolik”. Sedan kanske de citerar världens mest kända toleranscitat som felaktigt (tror jag) tillskrivits Voltaire: ”Jag hatar din åsikt, men jag är villig att gå i döden för din rätt att framföra den”.

”Je suis Charlie”, typ. Man ska vara fett bigott för att inte instämma i den änglakören. Det är den lätta frågan. Det tar inte emot att tycka så.

Patrik Engellau

På alla hjärtans dag skrev jag en krönika om ett intressant ideellt projekt avseende svenskundervisning på två asylboenden i Åre kommun. Jag påstod där att migranterna får 2 000 kronor i månaden i fickpeng av staten. Jag tillkännagav min åsikt att en migrantkvinna, som jag pratat med, kunde köpa en egen dator för dessa pengar i stället för att föreslå att svenska staten skulle stå för utgiften.

Då fick jag mothugg från några läsare som sa att månadsersättningen inte alls är 2 000 kronor, utan ungefär 720 kronor. Jag kollade upp på Migrationsverkets hemsida. Läsarna tycktes ha rätt. Jag skämdes för att jag tycktes ha varit slarvig och gjorde omedelbart en rättelse.

Patrik Engellau

Det är frågan, och den, känns det som, närmar sig från alltfler håll.

Som svensk är man lydig, det är i alla fall vår självbild. Hur ofta hör man inte att italienarna minsann struntar i allt vad EU säger, medan vi svenskar lyder vartenda dekret till punkt och pricka. (Att italienarna är odisciplinerade är otvivelaktigt. Ett av mina formativa minnen är när jag för länge sedan landade i Rom med ett Alitalia-plan och alla italienare i planet, efter att ha blivit ombedda att sitta fastspända tills planet stod helt stilla, omedelbart reste sig upp. För övrigt struntar även Sverige understundom i EUs regler, framför allt när EU vill lägga band på den offentliga sektorns framfart med det civila samhället.)

Det finns en logik i att svenskar är lydiga mot överheten, ty vi har av tradition, mer än andra folk, haft en överhet som varit rätt schysst. Inte så att den svenska överheten aldrig gjort några övergrepp mot medborgarna, men den har ändå hållit sig jämförelsevis bra i schack. Räkna antalet uppror och revolutionsförsök genom Sveriges och andra länders historia så vågar jag slå vad om att Sverige haft färre.

Patrik Engellau

För någon månad sedan skrev jag en krönika om ett par frivilliga entusiaster i Åre kommun som startat svenskundervisning för de boende på en asylanläggning i kommunen. Det går ut på att den intellektuella eliten bland migranterna – de som kan lite engelska har något slags eftergymnasial utbildning – ska lära sig själva på måndagar och torsdagar och sedan utbilda sina medmigranter under veckans övriga dagar, allt enligt en pedagogisk modell som en av entusiasterna utvecklat under sitt yrkesliv i svenska storföretag.

Jag var med vid det första utbildningstillfället av ”lärarkåren” och blev vederbörligen imponerad av dessa migranters engagemang. Nu har jag varit där igen på det kanske sjätte utbildningstillfället. Att jag bryr mig över huvud taget beror på att det inte finns något annat projekt i Sverige, vad jag vet, där det civila samhället (eller någon annan heller, för den delen) tagit sig an uppgiften att hjälpa migranter att lära sig svenska redan på asylboendet. Efter mitt andra besök är jag nu ännu mer imponerad.

Patrik Engellau

Ibland, till exempel när man lyssnar på Ring P1 och Täppas Fogelberg sitter vid mikrofonen, känns tillvaron mer parodisk än vanligt. Jag lyssnade nyss. Alla medborgare som hörde av sig medan jag lyssnade ville prata om migrantsituationen.

En entusiast framförde sin tillfredsställelse över att nästan alla migranter som kommer till Sverige är syriska läkare vilket i sanning berikar vårt land. Han tyckte att dessa läkare borde ta över Sveriges sjukhus under helgerna ”när det ändå är tomt på klinikerna”.

Täppas Fogelberg verkade gilla entusiastens fina attityd, för han (Täppas) antydde att det även finns andra inställningar som vi lyssnare kunde ana är betydligt sämre. Täppas Fogelberg förklarade att folks inställning till migrantsituationen beror på vad de har för människosyn.

Patrik Engellau

När saker och ting går bra är det säkert kul att vara minister. Glassiga resor och betydelsefulla möten med internationella kändisar och sådant. När saker och ting inte går bra är det inte kul att vara minister men man står ut i alla fall om man har ett personligt intresse, till exempel att man, som i vissa diktaturer, är rädd att få en efterföljare som gärna vill döma en till döden för påstådda missgrepp. I sådana lägen finns det anledning att klamra sig fast vid makten.

Svenska regeringsledamöter riskerar inte repressalier om de avgår. Varför håller de sig kvar när de, vid nyktert betraktande, inte kan undgå att se hur deras fögderi misslyckas och bryter samman och deras uppdragsgivare, medborgarna i Sverige, ilsket vänder sig emot dem?

Patrik Engellau

Jag tycker själv att jag är rimligt insatt i hur det svenska samhället fungerar, men när jag hör ledande politiker och andra framstående människor resonera undrar jag ibland om jag överskattar mig själv. Jag kanske inte fattar någonting. Eller också är det dessa prominenta personer som inte begriper.

Mitt senaste bekymmer är allt tal om att Sverige behöver fler låglönejobb för att lågproduktiva invandrare ska kunna få arbete. ”Vi måste öppna upp för fler låglönejobb”, brukar det heta.

Jag stakar mig redan på första ordet i den där meningen, alltså ”vi”. Vem avses? Själv har jag redan öppnat upp mig för låglönejobb. Om det kommer någon och vill klippa min gräsmatta och i övrigt snygga upp i trädgården, ett jobb som jag hatar, är jag villig att betala 80 kronor i timmen inklusive arbetsgivaravgift. Det var länge sedan jag öppnade upp mig för sådana låglönejobb. Jag är redo. Problemet är att det aldrig kommer någon och erbjuder sig.

Patrik Engellau

Från min tid som rödgardist (nåja) minns jag ett begreppspar som Mao Zedong myntat, nämligen antagonistiska och icke-antagonistiska motsättningar (se exempelvis den här träaktiga men rimligt klargörande texten).

Icke-antagonistiska motsättningar inom samhället är sådana som visserligen kanske retar folk, men med lite ansträngning och kompromiss kan övervinnas, typ motsättningar mellan samer och icke-samiska jämtar om jakt och fiske. Antagonistiska motsättningar, emellertid, är sådana som inte kan kompromissas bort utan ofrånkomligen leder till kamp, till exempel den uppblossande motsättningen mellan Nazityskland och England i september 1939.

Patrik Engellau

År 1984 publicerade jag en historiebok som heter På spaning efter Moder Sveas själ. Den handlar om hur svensk historia utvecklat ett mönster sedan 1200-talet. Den hade lika gärna kunnat gälla hela Europas historia, för där finns i stort sett samma mönster.

Om vi struntar i detaljerna ändrar historien, enligt denna teori, skepnad vart tvåhundrafemtionde år på ett ungefär. På 1200-talet inleddes feodalismen som varade i ungefär ett kvarts årtusende. Sedan startade nationalismen, Gustav Vasa och den absoluta kungamakten och allt sånt. Det pågick i 250 år också. Därefter inleddes industrikapitalismen från mitten av 1700-talet. Även den har sin utmätta tid och bör, enligt min teori, ta slut ungefär nu.

Patrik Engellau

Två betydelsefulla förhållanden existerar.

Det första förhållandet är att världen förändras. Ny teknik utvecklas. Vem lär sig idag stenografi? Vem vet ens vad det är? Vem kan byta en lampa på sin bil? Sederna skiftar. Jag var nyligen på ett barndop där prästen började med att uppmuntra föräldrarna att låta sina barn stoja och störa. (”Jesus sa inte att barnen skulle komma till honom för att hålla sig tysta.”)

Det andra förhållandet är att intellektuell tröghet finns. Intellektuell tröghet är en arbetsbesparande attityd som intalar oss att det vi vet gäller och att det är ansträngande, onödigt och kanske omoraliskt att byta uppfattning. Har man en gång lärt sig något så var det rätt och förändring kan vara tecken på urartning. Man har fått lära sig att det heter ”mot dem” och har svårt att tåla att till och med språkforskare tolererar ”mot de”.

Patrik Engellau

Av en händelse hamnar jag i landsvägsbussen bredvid en kanske trettioårig man som visar sig vara nyanländ pakistanier boende på en asylmottagning. Vi pratar i tre kvart innan han stiger av vid boendet. Jag frågar hela tiden. Han ger vänliga, men i mitt tycke osammanhängande och delvis motsägelsefulla svar. Från min tid i Indien minns jag den vaga känslan av att vandra på intellektuella gungflyn.

Här är i alla fall hans story enligt min osäkra hoppussling av de ordrika tankefragment han leende presenterade.

Patrik Engellau

För snart ett år sedan skrev jag en krönika om den verkliga svenska rasismen. Min poäng var att svenskar är rasister i den bemärkelsen att vi inte räknar med att representanter för vissa kulturer ska kunna leva upp till svenska förväntningar och att vi därför inte anser oss böra ställa krav på dem. Jag exemplifierade med observationen att det är därför det aldrig blir räfst och rättarting med u-landsbiståndets permanenta misslyckande. Nu tänker jag ta ytterligare en svängom med den idén med anledning av en aktuell händelse som jag återkommer till.

Vilket av följande två uttalanden är (mest) rasistiskt?

a) Jag hatar araber.
b) Vi ska ta hand om araber för att det är synd om dem.

Patrik Engellau

Jag håller själv inte på med Twitter men jag blev nyfiken av vad Mohamed Omar nyligen skrev om att Peter Wolodarski skulle ha särskilt många falska följare så jag beslöt att ”slå en forsk” (som vi sa när jag gick på Handelshögskolan).

Mohamed använde ett verktyg som heter TwitterAudit och är lätt att hitta på internet. TwitterAudit utger sig för att kunna fastställa hur stor andel av en viss persons twitterföljare som är riktiga och hur många som är falska. För en besökare som jag är det jättelätt att använda instrumentet. Man googlar fram en viss persons twitternamn och klistrar in namnet i TwitterAudit och får fram antalet påstått riktiga och falska följare samt en procentsats som visar andelen riktiga av det totala antalet följare.

Patrik Engellau

Jag läser Dagens Nyheter med stort intresse, särskilt ledarsidorna, eftersom dagens dominerande och ofta felaktiga idé- och åsiktspaket där framträder med särskild pregnans. Så även onsdagen den 27 januari 2016.

Huvudledaren ondgör sig över att statsminister Löfven ser svåra problem men undviker att presentera lösningar. Två exempel anförs.

”Socialdemokratin blöder”, säger DN med hänvisning till den senaste, för socialdemokraterna katastrofala opinionsmätningen av DN/Ipsos. Partiet är vilset. Den socialdemokratiska kommunpolitikern Ann-Sofie Hermansson citeras: ”Vad vill socialdemokratin framåt, på längre sikt? Det fattas oss lite faktiskt”. Alla väntar svar från Löfven, men inget kommer.

Patrik Engellau

Det sannolika, om man bara bedömer efter dagens situation, är att migrantvolymen i år kommer att vara i samma storleksordning som förra året. Årstakten just nu ligger på 40 000 nyankomna. Med vårvärmen blir det lättare att färdas över Medelhavet och genom Europa. Det skulle nästan förvåna om inte volymerna då ökar tre, fyra gånger på årsbasis. Migrationsverkets prognos för 2016 från oktober förra året låg i intervallet 140 000 till 190 000 asylsökande.

Det talas om att svensk migrationspolitik gjort en tvärvändning. Visst, det sägs saker som aldrig hade kunnat sägas för ett halvår sedan, men har det hänt något i verkligheten? ID-kontroller? Hur lång tid tar det innan varenda migrant har ett förfalskat syriskt studentleg som han kan lura en dansk buss- eller taxichaufför med?

Patrik Engellau

God morgon, studenter

Igår resonerade vi, som ni minns, om vad som driver privata företag som agerar på en marknad. Huvudpoängen var att de strävar efter hög vinst. Det kallas att de är vinstmaximerande.

Vi sa också att dessa organisationer måste producera något som kunder vill lämna ifrån sig pengar för att få. Det är förstås jobbigt för företagen att tvingas anstränga sig på det viset, men det är nödvändigt för vinstens skull. Det finns därför ingen motsägelse mellan att göra bra saker för andra människor och att vara vinstmaximerande.

Patrik Engellau

Liksom övriga EU-länder saknar Sverige en genomtänkt och långsiktig migrationspolitik. Vi prövar ad hoc-lösningar i hopp om att de ska fungera (fungera betyder numera att minska ankomstvolymerna), men vi trevar och kliar oss i huvudet och lider brist på helhetssyn. Så låt mig skissa på en helhetssyn.

Den som eventuellt läst och kommer ihåg vad jag skrivit har noterat att jag vacklat i frågan om asylrätten. Jag har kraftfullt argumenterat både för att den är helig och för att den bör upphävas. Nu har jag fastnat för den sistnämnda uppfattningen.

Patrik Engellau

En bekant till mig är lokalpolitiker i en landsbygdskommun som råkar ha tagit emot särskilt många migranter. Kommunen hade dålig ekonomi redan innan migranterna kom på tal och vände sig därför, tillsammans med andra likställda kommuner, till staten och begärde extra resurser med den när det gäller anslagsfinansierade offentliga institutioner normala kombinationen av pockande krav och förevisade lidanden. Den som råkat ut för en aningen hotfull indisk tiggare som exponerar sina förkrympta lemmar och sina variga sår förstår ungefär hur en kommun uppför sig när den vill ha pengar av staten.

Kommunen fick pengarna och kommunpolitikerna ser numera, enligt min bekante, på migranterna på ett helt annat sätt än tidigare (till skillnad från väljarna, som är fortsatt skeptiska). Migranterna betraktas som en mycket bra affär. Statens pengar rullar in. Se, äntligen växer vi i stället för att vara en avfolkningskommun! säger de. Se hur våra tidigare så plågade allmännyttiga bostadsbolag med alla sina tomma lägenheter plötsligt går med vinst! skrockar de förtjust.

Patrik Engellau

Det svenska maktsystemet definierat som det välfärdsindustriella komplexet med sitt etablissemang av politiker och ledande media har under de senaste månaderna förlorat en bra bit av sin legitimitet. Kejsaren framstår i de flesta medborgares ögon som naken.

Klyftan mellan den officiella diskursen (det betyder: vad makten säger och meddelar) och vad folk i allmänhet pratar om har aldrig känts så vid. Det gamla sovjetsystemet faller i tankarna. Det är som Sverige längtar efter den sorts befrielse som ledaren Michail Gorbatjov lösgjorde med sitt krav på ”glasnost”, öppenhet och sanning.

Patrik Engellau

Bästa Det Goda Samhället,

Vi är många här i arabiska öknen som läser er blogg via de översättningar till arabiska som den i Sverige, särskilt i trakterna kring Tomtebogatan, så välkände herr Omar, boende i oasen Kaf, låter publicera i staden Djofs mest kända nyhetsavisa – Ökenkuriren – i syfte att lära oss hur de intellektuellt mest avancerade tänkarna i Sverige ser på världen och tillvaron. Ni har säkert rätt i mycket ni säger, men på en viktig punkt har ni enligt min ringa mening mycket att lära, nämligen i frågan om sexuella relationer.

Ni måste inse att män i grunden är djur. Detta har redan påpekats i Sverige av ordföranden i Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige Ireen von Wachenfeldt. Herr Omar har många gånger livligt och entusiastiskt instämt i denna analys. Jag vet att ni i Sverige jobbar på att tämja männen och därmed beröva dem deras virila krafter. Det finns mycket som tyder på att ni och det övriga Västerlandet är på god väg att lyckas. Men i takt med att ni femininiserar era män och förmår dem att sänka sig till kvinnans nivå förlorar era kulturer den styrka och utvecklingskraft som en gång gjorde era länder till jordens mest framgångsrika krigarnationer och ledande förtryckarstater och som väckte såväl beundran som hat och skräck i den övriga världen.

Patrik Engellau

Jag frågar Google om Sverige är ett mångkulturellt samhälle, och den hjälpsamme IT-jätten skickar mig till sajten Expo Skola för att jag ska få ett genomtänkt, vederhäftigt och lättförståeligt svar.

Så här förklarar Expo Skola:

Ett mångkulturellt samhälle är idén om att ett samhälle fungerar och utvecklas till det bättre genom att människor med olika kulturella influenser bygger upp det samhället. Sverige ses som ett sådant samhälle.

Expo Skola ger ett exempel för att skolbarn (och en irrande vuxen som jag) ska kunna förstå:

Spagetti med köttfärssås kommer ursprungligen från Italien men många skulle säga att det är en svensk nationalrätt. Ingår maträtten i svensk kultur?

Under rubriken Att diskutera ställer Expo Skola ett antal frågor, till exempel ”Är vissa kulturer bättre än andra?”. Det där med spagettin ger mig en känsla av att Expo Skola menar att rätt svar är ”nej”. Med tanke på att Expo Skola verkar vara finansierat av staten och att staten har en deciderad uppfattning i frågan är jag till och med rätt säker på att ”nej” är det rekommenderade svaret.

Patrik Engellau

I en huvudledare uppmärksammar Dagens Nyheter de omfattande bidragsbrott som sker i Sverige. Jag inser plötsligt dels arten av den naivitet som besvärar det svenska politiska och mediala etablissemanget, dels att detta etablissemang inte kommer att sluta vara naivt eftersom naiviteten ligger i oviljan att erkänna sina egna och det övriga välfärdsindustriella komplexets egenintressen.

Vi börjar från början.

Dagens Nyheter konstaterar korrekt att Sverige har ett problem, nämligen:

”… den skenande, och delvis oförklarliga, kostnadsökningen inom assistansersättningen. Trots flera fällande domar, där mångmiljonbelopp har försnillats, finns bland många en ovilja att se hur den organiserade brottsligheten börjat tränga sig in på välfärdsmarknaden”.

Patrik Engellau

Om jag säger att jag ägnade helgen åt att läsa en pjäs av den engelske dramatikern Vilhelm Lansskakare – eller William Shakespeare, som hans landsmän kallar honom – så tycker du säkert, och med rätta, att jag bara verkar skrytsam eftersom Lansskakarens fyrahundra år gamla texter knappt går att läsa. Så låt mig förklara.

För det första läste jag Carl August Hagbergs översättning till svenska som är ett mästerverk i tydlighet och skönhet, så det var ganska lätt. För det andra hoppades jag, vilseledd av en brasiliansk filosof, som förklarade att sensmoralen i Romeo och Julia egentligen handlar om att barn ska lyda sina föräldrar, att jag därmed skulle hitta en kul grej att skriva om. Filosofen hade fel, men pjäsen öppnade i alla fall en ny värld för mig.

Patrik Engellau

Einstein påstås ha sagt att själva essensen av dumhet är att göra samma experiment flera gånger och förvänta sig olika resultat. Jag tror inte han kan ha sagt något sådant för så ser livet inte ut.

Ta religionen som exempel. Den har under årtusenden haft människorna i sitt grepp. (Jag är inte negativ till religion. Jag har, tråkigt nog för mig, inte gåvan att tro på Gud, men ämnet intresserar. Jag känner mig som en vän som studerade till gynekolog och förklarade att han förstås inte var personligen berörd men ändå fascinerad av ämnet.) I religiös praxis ingår att be till Gud om saker som man önskar sig. Ibland får man som man vill, ibland inte. Bönen är ett experiment som ständigt återupprepas och hela tiden ger olika resultat. Man kan inte, som den påstådde Einstein, med trovärdighet hävda att alla religiösa människor genom årtusendena varit korkade.

Patrik Engellau

Det finns bara en sak som är svårare att förstå än grekiska filosofers texter och det är läroböcker som ska förklara de grekiska filosofernas texter. Jag tror att sådana som Platon och Aristoteles egentligen talade om viktiga men fullt förståeliga saker. Men två och ett halvt tusen år har passerat sedan dess och när man betänker hur svårt det är att fatta svenska texter som bara är några hundra år gamla så inser man hur näst intill omöjligt det måste vara för vår tid att få någon rätsida på hur dessa tänkare egentligen menade, och detta hur skickliga språkvetenskapare som än anlitas. Och när man sedan sätter dessa trögflytande och antagligen bara delvis förstådda översättningar i händerna på en vanlig universitetsfilosof som ska försöka förklara för sina stackars elever sänker sig ytterligare ett lager av töcken över de – som jag tror – ganska rättframma tankar som de gamla grekerna presenterade.

Patrik Engellau

I riksdagsvalet 2014 fick sverigedemokraterna nästan 13 procent. Det är lite mer än ett år sedan. Nu ligger partiet på det dubbla i opinionsundersökningarna. I Yougovs senaste undersökning tangerar partiet 30 procent. (En del förståsigpåare hävdar att internetbaserade undersökningar som Yougovs i ett fall som detta kan vara mer tillförlitliga än personintervjubaserade eftersom respondenterna kanske drar sig för att deklarera skämmiga åsikter inför en levande människa.)

Som gammal framtidsforskare är jag fullt medveten om hur vanskligt det är att dra ut trender i tangentens riktning, men efter den reservationen kan det vara intressant att göra just detta i alla fall. Partiet har kanske mer än en fördubbling i väljarstödet på lite mer än ett år vilket borde betyda minst ytterligare en fördubbling på två och ett halvt år fram till nästa val.