Opinionstexter skrivna av Det Goda Samhällets skribenter och gästskribenter.
Koranupploppen i Malmö som bröt ut förra helgen, fredagen den 28 augusti, motiverades inte av religion, enligt Malmö stads säkerhetschef Per-Erik Ebbeståhl:
”Vår och polisens bild är att det är personer som inte drivs av en religiös agenda som ställde till det här under natten.”
Det är möjligt att Per-Erik Ebbeståhl har fått lära sig att islam är en fridsam och fredlig religion och därför våldsam upplopp skulle strida mot dessa sanna natur.
I augusti sköts en 12-årig flicka till döds när hon promenerade med sin hund i Botkyrka. I Göteborg satte nyligen ett kriminellt nätverk upp vägspärrar för att kontrollera fordon. På kyrkogårdarna skärps bevakningen efter att två tonårspojkar kidnappades, torterades och våldtogs i timmar på en kyrkogård i Solna.
Nu ger statsministern sin syn på det eskalerande våldet i samhället – och kallar de yrkeskriminella för ”smågangstrar”. Det är ingenting annat än stor, förbannad skam.
Min gamle vän Lorentz Lyttkens och jag samtalade om rättsstaten och demokratin. Lorenz påpekade en sak som vid närmare eftertanke är självklar men som inte fått riktigt fäste i den politiska diskussionen i Sverige, nämligen att rättsstaten är fundamentet för demokratin. En indikation på detta missförhållande är att herr Google ger 13 400 000 träffar på sökordet demokrati, men bara 183 000 stycken på sökordet rättsstat.
Alla vet att barn till högutbildade och välavlönade föräldrar med kulturella intressen och ett i allmänhet berikande liv klarar sig bättre i skolan och på arbetsmarknaden än barn med illiterata och arbetslösa föräldrar som lever i socialt utsatta områden där det säljs knark på gatorna. Så är det troligen i alla länder. I många länder, till exempel Sverige, anses detta sociala mönster oacceptabelt och blir därför föremål för politiska åtgärder i syfte att utjämna förutsättningarna för de två barngrupperna. I statliga utredningar kallas detta ibland för välfärdsstatens ”kompensatoriska uppdrag”.
Den som är väl förankrad i nuet och inte rädd för att se verkligheten blir inte så lätt besviken; han låter sig inte förledas av fåfänga förhoppningar.
Den som har blicken skymd av förhoppningar och därför inte vill se verkligheten är dömd till besvikelser och förbittring.
Världens andligt ledande kultur har åtminstone sedan andra världskriget varit USA och med andligt ledande avser jag inte alla de tekniska landvinningar som Amerika presenterat för världen – det löpande bandet, kopiatorn, transistorn och sådant där – utan förvandlingen av synen på människan och därmed på våra föreställningar om varandra och om lämpliga sätt att leva och försörja sig.
Begreppet myntades i samband med Norrmalmstorgsdramat 1973 och används världen över. Men Stockholmssyndromet som begrepp har också många kritiker – inte minst bland Norrmalmstorgsdramats gisslan.
Stockholmssyndromet är namnet på ett psykologiskt tillstånd där kidnappningsoffer, eller andra som hålls fångna mot sin vilja, utvecklar en relation till förövarna och tar deras parti mot polisen och ibland till och med blir delaktiga i brottet genom att exempelvis hjälpa förövarna att rymma från polisen.
Titta på krafterna F1 och F2 i bilden. De drar åt nästan samma håll och förstärker därför varandra fast resultatet blir en kompromiss. Så är det med de två huvudsakliga ideologier som påverkar vårt samhälle, det vill säga PK-ismen och socialismen. Den ena representeras av kraften F1 och de andra av kraften F2. Själv skulle jag hävda ungefär att PK-ismen är kraften F1 och socialismen är kraften F2. PK-ismen är starkare. Samhällsdebatten handlar – eller borde handla – om hur dessa krafter egentligen ser ut, vartåt de verkligen drar och hur starkt inflytande vardera utövar.
När Sveriges Radio rapporterar om upploppen i Malmö under den gångna helgen råder det ingen tvekan om var de står i debatten om yttrandefrihet kontra sådant som antidemokratiska hädelselagar. Istället för att förhålla sig neutrala väljer de att tala med muslimsk röst och ett muslimskt synsätt på samhället. När inslaget om Malmö påannonserades i P1 Morgon måndagen den 31 augusti sa uppläsaren, med mycket allvarligt tonfall:
Min tidigare medförfattare Karl-Olov Arnstberg (KOA) har just utkommit med sin elfte skönlitterära roman, Uppbrott (Debattförlaget). De tre första gavs ut på Bonniers, de fem nästkommande på Carlssons och de tre senaste på hans egna Debattförlaget. Denne ständigt skrivande man har sedan sjuttiotalet hunnit med en bit över 60 böcker, mest facklitteratur.
Förut när jag jobbade med uppfinnare, entreprenörer, unga företag och innovationer och sådant där så insåg jag att idéer för det mesta är döda när de föds. Om de inte genast får neonatalvård med eller utan kuvös så klarar de sig inte länge. Du har säkert själv upplevt motsvarande. Man sitter och pratar med kreativa polare och någon får en bra idé som det aldrig blir något av eftersom ingen vårdar den.
Igår publicerades tre artiklar om koranbränningen i Malmö på detgodasamhället.se, en av Anders Leion, en av Nils Littorin och en av mig. Saken väcker heta känslor, det märker man inte minst i kommentarsfältet (och på att Mohamed Omars artikel, som startade hela diskussionen i förrgår, nu närmar sig 15 000 läsningar vilket gör den till en av årets mest lästa krönikor).
Särskilt intressant är kanske att Dagens Nyheters skribent Niklas Orrenius, som Anders Leion kallade ”en sympatisk idiot”, igår skrev en ny artikel där han med emfas framhåller just den uppfattning Anders kritiserar honom för.
Allt medan regeringen fortsätter stå handlingsförlamad inför den utbredda yrkeskriminaliteten kryper den bistra nya verkligheten allt närmare de skötsamma medborgarna. Nu är det de äldre i Göteborg som drabbas då svensk polis står handfallen inför den ökande gängkriminaliteten.
Det är Närhälsan i nordöstra Göteborg som nu tvingas stoppa sina hembesök på grund av den gängkonflikt som pågår i området. Närhälsans medarbetare kan alltså inte ge sig ut och besöka sjuka människor i behov av vård – på grund av de kriminella.
Så här har jag uppfattat omständigheterna kring koranbränningen i Malmö nu i slutet av augusti. Konstnären, yttrandefrihetsaktivisten och bråkstaken Dan Parks och den danske islamkritiske politikern Rasmus Paludan från partiet Stram Kurs ansökte hos Malmöpolisen om tillstånd att ordna en demonstration där en koran inlindad i bacon skulle brännas. Paludan har tydligen gjort en grej av att bränna koraner i bacon på torgmöten i Danmark.
Den före detta kommunistledaren Nils Littorin, numera ledare för partiet Malmölistan, argumenterar i detta debattinlägg för att även korankränkande manifestationer omfattas av den svenska yttrandefriheten:
Såväl Vänsterpartiet som Moderaterna i Malmö ville stoppa den danske provokatören och koranbrännaren Rasmus Paludan. Men att inskränka yttrande och mötesfrihet är en farlig väg att gå, skriver Malmölistans Nils Littorin.
Malmö stad! Vad händer…vad har hänt? Har du blivit helt övergiven, din stackare!
Min ungdoms stad går ej att känna igen längre. Varje dag iakttar mina alltmer sorgsna ögon stadens förfall. Smuts och skräp trängs i varje kvarter, tillsammans med säljarna som erbjuder verklighetsflykt i olika former. En verklighetsflykt som fler och fler verkar vilja prova.
Enligt sharia är det förbjudet att förolämpa profeten Muhammed. Det är belagt med dödsstraff. Detsamma gäller att göra narr av islam och kränka Koranen. Men inte enligt svensk lag. Svensk lag gör inte skillnad på Koranen och andra böcker.
Men det visar sig nu att sharia står över svensk lag – i praktiken. För den provokative konstnären Dan Park och den danske politikern Rasmus Paludans koranbränning har nekats tillstånd. Den skulle ha ägt rum på Stortorget i Malmö i fredags.
Den 18 november 2011 arresterades Dr Judy Mikovits, forskningschef vid Whittemore Peterson Institute for Neuro-Immune Disease i Nevada, och sattes i fängsligt förvar samtidigt som hennes hem genomsöktes. Ingen rättegång hölls, ingen brottsmisstanke kunde styrkas och hela incidenten hemligstämplades av FBI. För att släppas fri belades hon med femårigt yttrandeförbud, i alla offentliga sammanhang och på samtliga sociala medier.
Bakgrunden var en artikel som hon tidigare publicerat i tidskriften Science. Artikeln redovisade forskningsdata som pekade på att miljontals amerikaner kan ha smittats med potentiellt farligt XMRV-virus från möss, som spridits via förorenat blod eller slarvigt tillverkade vaccin. Artikeln plockades snart bort från Science och Dr Mikovits förpassades ut i den vetenskapliga kylan, anklagad för forskningsfusk, anti-vaccinaktivism samt spridande av konspirationsteorier.
Många erfarna och kloka bedömare menar att coronapandemin kommer att bli en historisk vattendelare ungefär som Luthers brytning med påven med ett slags historia före händelsen och ett annat slags historia efter. Tidningarna är fulla med spekulationer om allt som kommer att ändras. Folk kommer att jobba hemma. Vi kommer att sluta flyga. Butiker slår igen och vi köper alltmer på nätet. Techbolagens inflytande växer. Biografbranschen vittrar bort för det är enklare att se filmerna hemma. Världshandeln minskar när företagen förkortar försörjningskedjorna och hellre köper från underleverantörer i Kinna än i Kina.
Jag har en mycket primitiv förklaring till existensens djupaste drivkrafter. Jag tror att allt levande vill äta, växa, föröka sig, överleva, varje art på sitt sätt. För det mesta råder därför djungelns lag i tillvaron. Djärva och vitala arter i rörelse över världen försöker slå sig fram och skapa fotfäste. I floran och faunan kallas det invasivt när jättelokan kämpar om kvadratdecimetrarna med existerande arter eller när de japanska ostronen tränger bort de bohuslänska ostra edulis, världens bästa ostron enligt min smak. Coronaviruset befinner sig på en motsvarande världsturné som, liksom för övriga arter, kommer att avklinga först när den inte längre kan föröka sig. Det är som bakterierna i ett provrör med näringslösning som förökar sig explosionsartat så länge det finns mat men sedan svälter och förintas.
Det är häftigt att betala skatt, hävdade Mona Sahlin för ett antal år sedan. Och en gång i tiden tyckte även jag det. Jag tyckte om tanken på att alla bidrar till det allmännas bästa, och att vi är solidariska med varandra, och det gör jag fortfarande. Men i takt med att slöseriet med skattepengarna ökat har känslan av välbehag bleknat betänkligt. Idag, när det står klart att våra skattepengar bidrar till att etablera radikal islamism i Sverige, är det inte ett dugg häftigt att betala skatt – utan precis tvärtom.
En video på min YouTube-kanal har fått ett ökat antal visningar senaste veckan. Videon, som publicerades den 8 februari 2019, handlar om vetenskapliga fel i Koranen och heter ”Den som skrev Koranen hade dålig koll”.
Jag har inte gjort videos på ett tag. Jag skulle gärna göra det, men har inte haft tid. Jag gissar att videon har fått uppmärksamhet på grund av konstnären Dan Parks och den danske politikern Rasmus Paludans kommande koranbränning.
Man får tycka om dansbandsmusik. Det skrev min kollega Richard Sörman i en fin text här på Det Goda Samhället för ett tag sen. ”Dansbandsmusik ska helst avnjutas en sommarkväll på en festplats någonstans ute på den svenska landsbygden. Då blir den ett perfekt uttryck för den ljumma och behagliga mildhet som ofta karaktäriserar vårt land”, skriver han – och så rätt han har!
Han har också rätt i att vi ibland behöver påminnas om att vi faktiskt får tycka om dansbandsmusiken, för få musikgenrer har väl varit så bespottade genom åren. Och jag tvivlar inte alls på att det beror på att den, enligt ”eliten”, är alldeles för svensk i sin framtoning. Och eftersom det inte går att komma åt denna så oerhört populära musikgenre på annat sätt än att genom olika mediekanaler sprida förakt för den, så är det vad svenska medier med kultursidorna i spetsen gjort i decennier.
I våras kom en statlig utredning på 783 sidor som heter En mer likvärdig skola. Allt är mycket grundligt gjort. I bilaga 3 redovisas ”genomförda möten och konsultationer” omfattande elva sidor med ungefär 350 namngivna personer. Jag är inte med på listan vilket bevisar att utredningen visste vad den gjorde. Om jag hade varit med så skulle jag ha insisterat på ett särskilt yttrande för att inte bli förknippad med en totalitär samhällssyn. (Den som läser listan upptäcker att det finns många kända och framstående personer som inte hyser sådana skrupler.)
Det är svårt med politik. Å ena sidan klagar man på att politiker är medietränade och upprepar inlärda formler, när de intervjuas. Å andra sidan petas frispråkiga personer som Hanif Bali och Tobias Billström, den senare när han vågande använda ordet ”volym”. Å ena sidan finns mer politisk information tillgänglig än någonsin tidigare. Å andra sidan sparas allt politikerna säger och skriver och kan anföras emot dem tio år senare, vilket gör att det som sägs och skrivs tenderar att vara utslätat. Här finns en inbyggd motsättning, som det inte är lätt att se någon lösning på. Kanske kan det vara omväxlande med ett spanskt exempel på konflikten.
Nyligen skrev Anders Leijon i en krönika här på sajten att tiden nu är mogen för dem som har drabbats av den politiskt korrekta repressionen att träda fram i offentligheten med sina berättelser. Det tar jag som en uppmaning att berätta om vad som hände mig för tio år sedan.
Tio år är en bra tidsrymd för att få distans. Med så många år i backspegeln blir det lättare att så sakligt som möjligt gestalta vad som hände. Till mitt stöd har jag både dokument och alla de dagliga minnesanteckningar som jag noggrant förde på den tiden.
Ingenting är så populärt bland kändisar nuförtiden som att framhäva hur svårt man haft det i livet. Ju mer känd och välbärgad man är, desto viktigare är det att framhålla att man har en torftig och allra helst mycket fattig barndom.
För en tid sedan avslöjade vänsterrörelsens mest omhuldade klassresenär Åsa Linderborg att hon var orolig för sin tandhälsa eftersom hon vuxit upp under så fattiga och eländiga förhållanden att hon aldrig lärt sig borsta tänderna ordentligt. Ungefär som om hon skulle ha vuxit upp i en backstuga eller statarlänga utan tillgång till tandvård, när hon i själva verket växte upp i ett välfärdsland där Folktandvården redan etablerat sig och där man fick information och undervisning om tandhälsa kostnadsfritt från första klass i skolan.
Om du har två timmar till övers och är slängd i engelska språket kan jag rekommendera den här YouTube-videon. Sju svarta personer under ordförandeskap av en vit person diskuterar det amerikanska samhällets pågående ångest som enligt min mening troligen är den värsta sedan inbördeskriget. Om du inte orkar lyssna på dessa djupingar – ingen av de sju svarta talar svart dialekt utan låter som vanliga högutbildade amerikaner och pladdrar också som normala intellektuella – så kan du i stället läsa min tolkning som följer.
Den enkle betraktaren kan ibland känna en blandning av bestört häpenhet och motvillig beundran inför våra makthavares skamlöst frimodiga hantering av sanningen.
Bjudande varningar om ”hot mot demokratin” hörs nu ofta i ibland möjliga men oftast långsökta sammanhang i syfte att motivera censur, stödja ideologisk skolning vid skolor och lärosäten, och inte minst för ökade anslag till SR/STV och andra regimtrogna media.
Sengångaren och sköldpaddan tillhör världens långsammaste djur. De kan ta sig fram några kilometer i timmen. Ett sådant race pågår nu mellan den amerikanska kongressen och konsortiet Nord Stream 2 som bygger en pipeline för naturgas från Ryssland till Tyskland.
Tyskland får redan, via röret Nord Stream 1, omkring 40 procent av sin naturgas från Ryssland. Med rör nummer två kommer ytterligare lika mycket rysk gas till Tyskland. Tyskland och Ryssland tycker båda att det är en fin affär.
DET GODA SAMHÄLLET 