Allt medan regeringen fortsätter stå handlingsförlamad inför den utbredda yrkeskriminaliteten kryper den bistra nya verkligheten allt närmare de skötsamma medborgarna. Nu är det de äldre i Göteborg som drabbas då svensk polis står handfallen inför den ökande gängkriminaliteten.

Det är Närhälsan i nordöstra Göteborg som nu tvingas stoppa sina hembesök på grund av den gängkonflikt som pågår i området. Närhälsans medarbetare kan alltså inte ge sig ut och besöka sjuka människor i behov av vård – på grund av de kriminella.

Så här har jag uppfattat omständigheterna kring koranbränningen i Malmö nu i slutet av augusti. Konstnären, yttrandefrihetsaktivisten och bråkstaken Dan Parks och den danske islamkritiske politikern Rasmus Paludan från partiet Stram Kurs ansökte hos Malmöpolisen om tillstånd att ordna en demonstration där en koran inlindad i bacon skulle brännas. Paludan har tydligen gjort en grej av att bränna koraner i bacon på torgmöten i Danmark.

Den före detta kommunistledaren Nils Littorin, numera ledare för partiet Malmölistan, argumenterar i detta debattinlägg för att även korankränkande manifestationer omfattas av den svenska yttrandefriheten:

Såväl Vänsterpartiet som Moderaterna i Malmö ville stoppa den danske provokatören och koranbrännaren Rasmus Paludan. Men att inskränka yttrande och mötesfrihet är en farlig väg att gå, skriver Malmölistans Nils Littorin.

Malmö stad! Vad händer…vad har hänt? Har du blivit helt övergiven, din stackare!

Min ungdoms stad går ej att känna igen längre. Varje dag iakttar mina alltmer sorgsna ögon stadens förfall. Smuts och skräp trängs i varje kvarter, tillsammans med säljarna som erbjuder verklighetsflykt i olika former. En verklighetsflykt som fler och fler verkar vilja prova.

Enligt sharia är det förbjudet att förolämpa profeten Muhammed. Det är belagt med dödsstraff. Detsamma gäller att göra narr av islam och kränka Koranen. Men inte enligt svensk lag. Svensk lag gör inte skillnad på Koranen och andra böcker.

Men det visar sig nu att sharia står över svensk lag – i praktiken. För den provokative konstnären Dan Park och den danske politikern Rasmus Paludans koranbränning har nekats tillstånd. Den skulle ha ägt rum på Stortorget i Malmö i fredags.

Den 18 november 2011 arresterades Dr Judy Mikovits, forskningschef vid Whittemore Peterson Institute for Neuro-Immune Disease i Nevada, och sattes i fängsligt förvar samtidigt som hennes hem genomsöktes. Ingen rättegång hölls, ingen brottsmisstanke kunde styrkas och hela incidenten hemligstämplades av FBI. För att släppas fri belades hon med femårigt yttrandeförbud, i alla offentliga sammanhang och på samtliga sociala medier.

Bakgrunden var en artikel som hon tidigare publicerat i tidskriften Science. Artikeln redovisade forskningsdata som pekade på att miljontals amerikaner kan ha smittats med potentiellt farligt XMRV-virus från möss, som spridits via förorenat blod eller slarvigt tillverkade vaccin. Artikeln plockades snart bort från Science och Dr Mikovits förpassades ut i den vetenskapliga kylan, anklagad för forskningsfusk, anti-vaccinaktivism samt spridande av konspirationsteorier.

Många erfarna och kloka bedömare menar att coronapandemin kommer att bli en historisk vattendelare ungefär som Luthers brytning med påven med ett slags historia före händelsen och ett annat slags historia efter. Tidningarna är fulla med spekulationer om allt som kommer att ändras. Folk kommer att jobba hemma. Vi kommer att sluta flyga. Butiker slår igen och vi köper alltmer på nätet. Techbolagens inflytande växer. Biografbranschen vittrar bort för det är enklare att se filmerna hemma. Världshandeln minskar när företagen förkortar försörjningskedjorna och hellre köper från underleverantörer i Kinna än i Kina.

Jag har en mycket primitiv förklaring till existensens djupaste drivkrafter. Jag tror att allt levande vill äta, växa, föröka sig, överleva, varje art på sitt sätt. För det mesta råder därför djungelns lag i tillvaron. Djärva och vitala arter i rörelse över världen försöker slå sig fram och skapa fotfäste. I floran och faunan kallas det invasivt när jättelokan kämpar om kvadratdecimetrarna med existerande arter eller när de japanska ostronen tränger bort de bohuslänska ostra edulis, världens bästa ostron enligt min smak. Coronaviruset befinner sig på en motsvarande världsturné som, liksom för övriga arter, kommer att avklinga först när den inte längre kan föröka sig. Det är som bakterierna i ett provrör med näringslösning som förökar sig explosionsartat så länge det finns mat men sedan svälter och förintas.

Det är häftigt att betala skatt, hävdade Mona Sahlin för ett antal år sedan. Och en gång i tiden tyckte även jag det. Jag tyckte om tanken på att alla bidrar till det allmännas bästa, och att vi är solidariska med varandra, och det gör jag fortfarande. Men i takt med att slöseriet med skattepengarna ökat har känslan av välbehag bleknat betänkligt. Idag, när det står klart att våra skattepengar bidrar till att etablera radikal islamism i Sverige, är det inte ett dugg häftigt att betala skatt – utan precis tvärtom.

En video på min YouTube-kanal har fått ett ökat antal visningar senaste veckan. Videon, som publicerades den 8 februari 2019, handlar om vetenskapliga fel i Koranen och heter ”Den som skrev Koranen hade dålig koll”.

Jag har inte gjort videos på ett tag. Jag skulle gärna göra det, men har inte haft tid. Jag gissar att videon har fått uppmärksamhet på grund av konstnären Dan Parks och den danske politikern Rasmus Paludans kommande koranbränning.

Man får tycka om dansbandsmusik. Det skrev min kollega Richard Sörman i en fin text här på Det Goda Samhället för ett tag sen. ”Dansbandsmusik ska helst avnjutas en sommarkväll på en festplats någonstans ute på den svenska landsbygden. Då blir den ett perfekt uttryck för den ljumma och behagliga mildhet som ofta karaktäriserar vårt land”, skriver han – och så rätt han har!

Han har också rätt i att vi ibland behöver påminnas om att vi faktiskt får tycka om dansbandsmusiken, för få musikgenrer har väl varit så bespottade genom åren. Och jag tvivlar inte alls på att det beror på att den, enligt ”eliten”, är alldeles för svensk i sin framtoning. Och eftersom det inte går att komma åt denna så oerhört populära musikgenre på annat sätt än att genom olika mediekanaler sprida förakt för den, så är det vad svenska medier med kultursidorna i spetsen gjort i decennier.

I våras kom en statlig utredning på 783 sidor som heter En mer likvärdig skola. Allt är mycket grundligt gjort. I bilaga 3 redovisas ”genomförda möten och konsultationer” omfattande elva sidor med ungefär 350 namngivna personer. Jag är inte med på listan vilket bevisar att utredningen visste vad den gjorde. Om jag hade varit med så skulle jag ha insisterat på ett särskilt yttrande för att inte bli förknippad med en totalitär samhällssyn. (Den som läser listan upptäcker att det finns många kända och framstående personer som inte hyser sådana skrupler.)

Det är svårt med politik. Å ena sidan klagar man på att politiker är medietränade och upprepar inlärda formler, när de intervjuas. Å andra sidan petas frispråkiga personer som Hanif Bali och Tobias Billström, den senare när han vågande använda ordet ”volym”. Å ena sidan finns mer politisk information tillgänglig än någonsin tidigare. Å andra sidan sparas allt politikerna säger och skriver och kan anföras emot dem tio år senare, vilket gör att det som sägs och skrivs tenderar att vara utslätat. Här finns en inbyggd motsättning, som det inte är lätt att se någon lösning på. Kanske kan det vara omväxlande med ett spanskt exempel på konflikten.

Nyligen skrev Anders Leijon i en krönika här på sajten att tiden nu är mogen för dem som har drabbats av den politiskt korrekta repressionen att träda fram i offentligheten med sina berättelser. Det tar jag som en uppmaning att berätta om vad som hände mig för tio år sedan.

Tio år är en bra tidsrymd för att få distans. Med så många år i backspegeln blir det lättare att så sakligt som möjligt gestalta vad som hände. Till mitt stöd har jag både dokument och alla de dagliga minnesanteckningar som jag noggrant förde på den tiden.

Ingenting är så populärt bland kändisar nuförtiden som att framhäva hur svårt man haft det i livet. Ju mer känd och välbärgad man är, desto viktigare är det att framhålla att man har en torftig och allra helst mycket fattig barndom.

För en tid sedan avslöjade vänsterrörelsens mest omhuldade klassresenär Åsa Linderborg att hon var orolig för sin tandhälsa eftersom hon vuxit upp under så fattiga och eländiga förhållanden att hon aldrig lärt sig borsta tänderna ordentligt. Ungefär som om hon skulle ha vuxit upp i en backstuga eller statarlänga utan tillgång till tandvård, när hon i själva verket växte upp i ett välfärdsland där Folktandvården redan etablerat sig och där man fick information och undervisning om tandhälsa kostnadsfritt från första klass i skolan.


Om du har två timmar till övers och är slängd i engelska språket kan jag rekommendera den här YouTube-videon. Sju svarta personer under ordförandeskap av en vit person diskuterar det amerikanska samhällets pågående ångest som enligt min mening troligen är den värsta sedan inbördeskriget. Om du inte orkar lyssna på dessa djupingar – ingen av de sju svarta talar svart dialekt utan låter som vanliga högutbildade amerikaner och pladdrar också som normala intellektuella – så kan du i stället läsa min tolkning som följer.

Den enkle betraktaren kan ibland känna en blandning av bestört häpenhet och motvillig beundran inför våra makthavares skamlöst frimodiga hantering av sanningen.

Bjudande varningar om ”hot mot demokratin” hörs nu ofta i ibland möjliga men oftast långsökta sammanhang i syfte att motivera censur, stödja ideologisk skolning vid skolor och lärosäten, och inte minst för ökade anslag till SR/STV och andra regimtrogna media.


Sengångaren och sköldpaddan tillhör världens långsammaste djur. De kan ta sig fram några kilometer i timmen. Ett sådant race pågår nu mellan den amerikanska kongressen och konsortiet Nord Stream 2 som bygger en pipeline för naturgas från Ryssland till Tyskland.

Tyskland får redan, via röret Nord Stream 1, omkring 40 procent av sin naturgas från Ryssland. Med rör nummer två kommer ytterligare lika mycket rysk gas till Tyskland. Tyskland och Ryssland tycker båda att det är en fin affär.

Tiveden kallas ett stort område där bland annat Askersund och Laxå ingår. Namnet Tiveden tros komma av en sammansättning av namnet Ti (en benämning på den gamle asguden Tyr) och ordet ”ved” som betyder skog. Tyrs skog, alltså, och kanske ligger det något i den förklaringen för historiskt sett har området ofta kallats för just Gudarnas skog.

Tiveden är ett mycket vackert naturområde som som sträcker sig från skärgårdsmiljöer till urskog. I området finns också den vackra nationalparken med samma namn. Den ligger i den del av skogen som brukas kallas Trolltiven. Skogen skapades av is och vatten för mer än tiotusen år sedan, och fortfarande finns i området enorma flyttblock och djupa sprickor som minner om isens framfart. Här finns också många kristallklara sjöar och en av dem är den välkända sjön Fagertärn.

Den svenska debatten om coronat handlar mycket om ansiktsmasker och om statlig kompensation till utövare av idrott och kultur. Det är säkert viktigt. Själv är jag mest intresserad av två andra saker, dels hur de dagliga dödsfallen utvecklar sig och i vilken utsträckning de sekundära smittspridningsvågor som visat sig i några länder påverkar antalet döda per dag, dels vad som händer med produktionen.

En poet jag ständigt återkommer till är Olof Thunman. Han föddes 1879 och avled 1944 och är mest känd i hela vårt land för gånglåten ”Vi gå över daggstänkta berg” som skrevs en kväll i juni i Sörmland då poeten var en ung man.

Olof, som gärna kallade sig själv Olle, föddes i Uppsala och studerade senare nordiska språk vid universitetet. I Stockholm utbildade han sig till konstnär vid Konstakademien. Han debuterade sent, 1919, med Pan spelar, och därpå kom regelbundet nya diktsamlingar – Olandssånger, 1927, Från färdväg och fornbygd, 1929, Mark och vindar, 1935, Visor från vidd och vrå, 1939. Dessa böcker finns inte att få tag på i bokhandeln och trycks inte på nytt. Ytterst få av dikterna finns utlagda på Internet. Det är jag som lagt ut de flesta av dem.

Av alla de frågor som Trump gick till val på 2016 så var invandringen, sammanfattat i slagropet ”Build the wall”, överlägset viktigast. Det är också denna fråga som gett honom en stark fan-base bland invandringskritiker i Sverige. I denna andra del (del 1 hittas här) av min granskning av Trumps första mandatperiod är det därför dags att fråga hur det gått med invandringen, i synnerhet då den illegala invandringen och muren Trump lovade att bygga för att stoppa denna.

Det sägs att rentjurar i sina ömsesidiga uppgörelser ibland fastnar i varandras mångförgrenade horn och inte kan komma loss. Det slutar med gemensam förintelse ty tjurarna svälter ihjäl. Ungefär så är det med Sveriges politiska partier. Systemet har kopplat ett blockerande grepp på sig självt som gör att inga beslut kan fattas som skulle kunna leda landet ur dess mångfaldiga kriser. Den migrationspolitiska kommitténs oförmåga att ens ta ett steg i rätt riktning vad gäller invandringspolitiken är bara ett exempel.

Till skillnad från alla smarta människor som tar del av de informativa programmen hos statsmedia och begriper vad som sägs har jag svårt att fatta. En dag är det en stor nyhet att svenska ambassaden i Nordkorea är stängd men det förklaras inte varför. Fyra dagar i rad visar Rapport samma filmsekvens om hur Dödspatrullen dödar Shottaz eller om det är tvärtom och att det danska rättsväsendet tar detta på allvar men varför de dödar varandra förstår man inte, kanske är det underförstått att det går till på det viset bland sådant folk.

Jag har alltid en Koran på nattduksbordet. Den är på många sätt en fascinerande, underlig, gåtfull – och ofta korkad bok. Den är skriven av människor utan vår moderna kunskap om hur världen fungerar. Tyvärr är det alltför många som tror att Koranen är Guds ord.

Ska Koranen brännas? Nej, det tycker jag inte. Det är något kusligt och barbariskt med bokbränningar.

Men visst ska folk som vill bränna biblar och koraner och andra böcker få göra det.

I sommar har fler än vanligt semestrat hemma, och på sociala medier har folk lagt upp bilder från sina hemstäder, lantställen eller från vackra platser i närområdet. Vackra, stämningsfulla bilder som inte bara visar det ljuvliga svenska landskap som jag håller så kärt, utan som också speglar den svenska kulturen. Det märks i kommentarsfälten, där människor trycker på gillaknappar och skriva långa kommentarer om hur bilderna får dem att känna inombords.

Jag är mycket förtjust i filmer om Winston Churchill. Igår såg jag ytterligare en som min fru hade hittat på HBO. För första gången lyckades jag i ord formulera skälen till min begeistring.

Det märkliga med Churchill – i varje fall den man som uppvisas i filmerna, i övrigt var han säkert en arrogant och känslokall suput som inte tvekade att bomba ihjäl civila – är att han var hänsynslöst ärlig i sin mästerligt retoriska kommunikation med medborgarna. Han låtsades inte, som exempelvis våra politiker, att han hade säker kontroll över läget. Han uppmanade inte medborgarna att lugna sig och lita på att han själv och hans regering var på väg att ordna biffen. Han sa tvärtom att han inte kunde lova annat än blod, svett och tårar och att medborgarna skulle tvingas slåss på stränderna, på landningsbanorna, på fälten och på gatorna, att de skulle slåss i bergen och aldrig ge upp.

För ett antal år sedan gjorde jag en forskningsstudie om så kallad extrem metal i MENA-regionen. MENA är en samlingsbeteckning för Middle East North Africa, i huvudsak muslimska länder. Med extrem metal åsyftas en hårdare form av hårdrock med subgenrer som death metal, speed metal, black metal och otaliga andra former av hårdrock. I synnerhet intresserade jag mig för black metal, en musikstil som inte sällan associeras med satanism. Det är till och med så att själva satanismen brukar utgöra skiljelinjen till musikaliskt snarlika musikformer såsom death metal. Satanism är en modern religionsform som växte fram bland religionskritiska intellektuella och som fick sin första egentliga kyrka med The Church of Satan och dess grundare Anton LaVey som skapade publicitet med sina show-liknande ritualer i slutet av 60-talet.

Socialminister Lena Hallengren (bilden) är upprörd för att personer som har privata sjukvårdsförsäkringar går före i sjukvårdsköerna. Redan 2016 la socialdemokraterna fram ett lagförslag om att förbjuda vårdgivare att låta personer med privat sjukvårdsförsäkring gå före patienter med remiss från landstingsregionerna. Förslaget röstades ned av allianspartierna och sverigedemokraterna som hävdade att det inte förekom några snabbfiler för försäkringspatienter.

Jag förställde mig bara, därför att

1. Chefen var rädd för den lokala partipampen och tvang mig.

2. Jag var i företagets ledning och jag låtsades vara nazist och gick med för att skydda företaget.

3. Jag hade varit oförsiktigt politiskt och tvangs ligga lågt. Jag gjorde som alla andra.