På grund av coronavirusets ekonomiska effekter har regeringen föreslagit ett förstärkt ekonomiskt stöd till mediebranschen. Aldrig är en saklig nyhetsrapportering så viktig som i kristider, menar man. Det verkar alltså som om de fina journalisterna slipper bli swishhoror, när allt kommer omkring. Bidragshoror, möjligen, men inte swishhoror, pris ske Gud.

De kan alltså i lugn och ro fortsätta att kränka kollegor som klarar sig utan bidrag från staten. Men när det gäller den där sakliga nyhetsrapporteringen lämnar de bidragsbehövande medierna en hel del övrigt att önska. En påfallande stor del av den fina journalistiken handlar nämligen om att skrämmas, skambelägga och ställa grupper mot varandra.

Allas vår Fredrik Reinfeldt, som efter sin förödande politiska karriär nu dyker upp i alla sammanhang där han på ett eller annat sätt kan tjäna en hacka eller få en dos uppmärksamhet, har givetvis också yttrat sig om coronaviruset och dess effekter. I en (låst) intervju i Dagens Nyheter för en tid sedan varnade han för att coronakrisen kan leda till ”folklig ilska”.

”Livsdrömmar som går i kras, människor som har svårt att klara sin försörjning och mat för dagen, människor som blir förtvivlade och ilskna.” säger han. Det vill säga, coronakrisen kan alltså få ungefär samma följder som hans egen tid som statsminister. Fredrik Reinfeldt lade grunden till den kollektiva uppgivenhet som präglar det svenska samhället idag, och banade väg för det ”vi och dom”-tänkande som ännu råder och där landets egna medborgare (och skattebetalare) ständigt får se sig överkörda i namn av hittepåvärdegrunden.

KULTUR En av våra mest utbredd påsktraditioner är att pynta hem och trädgård med påskris. Men varifrån kommer seden?

Att pynta med påskris är en av våra vanligaste seder kring påsk. Björkris prytt med fjädrar, små prydnadsägg och påskkärringar är en kär tradition som förekommit i delar av Sverige ända sedan 1700-talet, även om det var först på 1930-talet det blev riktigt vanligt över hela landet. Från början var dock inte påskriset en prydnad – utan något man använda för att piska sig med.

Seden med påskrisning har flera tänkbara anor. Vissa anser att det är en mycket gammal, förkristen tradition. I boken Majstång och julgran skriver Vera Forsberg:

KULTUR I generationer har barn klätt ut sig till påskkärringar och vandrat runt med påskbrev på vägen till Blåkulla. Vi ler och belönar dem med godsaker, kanske minns vi vår egen barndoms påskfiranden. Men Blåkulla har inte alltid förknippats med söta påskgummor och påskgubbar. Det fanns en tid då Blåkulla var blodigt allvar och då hundratals människor – främst kvinnor – miste livet för vidskepelsens skull.

Alla ska hjälpas åt i kristider. Och alla ska ta eget ansvar. För äldre, över 70, innebär det att de helst inte ska ha några sociala kontakter överhuvudtaget – men det går ju bra ändå, för har de inte anhöriga som kan hjälpa till att handla hem mat åt dem tillhandahåller ju många butiker hemleverans. Dessutom hjälper kommunerna till.

Det är i alla fall så samhället är tänkt att fungera, om man lyssnar till Löfven och andra beslutsfattare när de står i TV och orerar. Men hur fungerar det i verkligheten för samhällets äldsta, de som visat sig vara allra mest utsatta för coronaviruset?