Lena

Lena Adelsohn Liljeroth

Ta bort alla socialbidrag från friska människor och avskaffa begreppet ”svartjobb”. Bidrag tar bort kreativiteten hos människor, tar bort deras stolthet. Låt människor jobba… låt dem sälja bröd på gatan på nätterna, städa, måla eller vad de nu gör. När jag var ny i Sverige var det fult att lyfta socialbidrag, det sågs som en sista utväg. Nu hör jag många säga ”Varför ska jag jobba när jag får lika mycket för att låta bli”.

Så säger Hadi, som kom till Sverige från Iran på 1970-talet, i en bok som historikern Mauricio Rojas och jag skrev tillsammans för snart tjugo år sedan. Vi ville undersöka styrkan som kan finnas i dubbla identiteter; att vara svensk och turk, svensk och chilenare, svensk och iranier.

I dessa tider känns det naturligt att plocka fram boken ”Svenska främlingar”(Gedins förlag). Hur såg vi på integrationsfrågan, då?

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Jag har ingen personlig erfarenhet av hur det är att leva i en diktatur, men en sak tror jag mig ha förstått, nämligen att diktaturer har en tendens att betrakta oppositionella medborgare som onda människor. I Sovjetunionen och DDR, det kommunistiska Östtyskland, ansågs regimkritiker vara en sorts illasinnade agenter för en ond fiende. Kritiker skulle utpekas och stämplas. Om kritiken blev stark kunde regimen anordna hatkampanjer mot de oppositionella. Under Stalins Moskvarättegångar på 1930-talet, då oppositionen utrotades rent fysiskt, illustrerades detta beteende i särskilt uppskruvad form. I Nordkorea pågår det fortfarande.

Birro, bild 2

Marcus Birro

Ännu en vinter. De kommer tätare nu när man blir äldre. Som spökbarn på led utanför kyrkan en disig kväll…

Högalidskyrkans urtavla försvinner i allt grått, husen som tunga domar över en tid som flytt, portarna som öppna gravar där familjerna rullar sina barnvagnar över trösklarna. Vad gör man med ännu en vinter? Den saknar dagar. Veckorna flyter samman, blir en sörja av tid bara, som en människa när hon åldras, hon lösgör sig från vem hon varit, vilket kön hon haft, vilka drömmar och förtjänster. Kvar står endast detta ogripbara, en människa.

logo­DGSSverige har under 1900-talet genomgått en radikal förändring när det gäller synen på hur marknaden bäst bör organiseras. Konkurrenslagstiftningen har successivt förändrats, från en tidigare tämligen obekymrad inställning till karteller. Numera uppfattas karteller som ett av de allvarligaste hoten mot en effektivt fungerande ekonomi.

En av de största kartellerna som har upptäckts i Sverige gällde asfaltbranschen och handlade om otillåtet prissamarbete och marknadsdelning. Företagen i kartellen dömdes i två domstolar att sammanlagt betala 500 miljoner kronor i böter. Men beräkningar som har gjorts av OECD pekar på att vinsterna av den här typen av samarbeten i allmänhet vida överskrider kostnaderna i form av böter i de fall som upptäcks.

Nils Lundgren

Nils Lundgren

Jag och min hustru deltog i mötet på Gustav Adolfs torg lördagen den 21 november. Den franske ambassadören talade om IS-attentaten i Paris, då minst 130 helt oskyldiga människor mördades. Näringsminister Mikael Damberg, Stockholms finansborgarråd Karin Wanngård och Mona Sahlin talade från svensk sida. Ambassadören tog upp Marseillaisen och vi sjöng kraftfullt med.

Efter morden i Paris i början av januari i år på Charlie Hebdos redaktion och på människor i en judisk butik ställde franska folket upp i demonstrationer under dagarna därefter (ca två miljoner personer) och Marsellaisen dånade för att uttrycka sammanhållning över religions- och klassgränser.

logo­DGSJag har genom åren i olika sammanhang talat med människor från Mellanöstern – Turkiet, Libanon, Syrien, Irak… Inte sällan i en taxi på väg till Arlanda, på en pizzeria eller en kemtvätt. Det handlar ofta om flitiga småföretagare som vill skapa sig en plattform i det nya land, dit de har kommit. Det är intressant att tala med dem och få nya infallsvinklar. Jag vet förmodligen mer om Mellanöstern och dess etno-religiösa problem tack vare de här personerna, än om jag bara lyssnat på tuggandet från svenska nyhetsmedia.

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Åsne Seierstad, den norska journalisten, var nyligen intervjuad på TV och undslapp sig apropå Parisattentaten en potentiellt mycket innehållsrik observation som naturligtvis sumpades av intervjuaren.

Seierstad pekade på en sak som åtminstone jag inte hade tänkt på, nämligen valet av attentatsplatser. Jag hade trott att terroristerna bombade lite var som helst, men Seierstad menade att det fanns ett mönster (om jag förstod hennes snabba kommentar rätt). Hon beskrev folk och miljö kring attentatsplatserna som om det handlat om miljöpartister på Mariatorget på Söder i Stockholm: hippt, ungdomligt och kosmopolitiskt.

8-26-13_11971

Patrik Engellau

I DN.Kultur skriver ärkebiskop Antje Jackelén, apropå klimatmötet i Paris, att människan kan betrakta naturen på olika sätt. Ett av dessa sätt beskriver hon så här:

Man har sett på naturen… som kvinnan vars hemligheter ska blottläggas, vars sköte ska trängas in i och som ska tvingas till fullkomlig underkastelse.

I Jesu efterföljd använder sig ärkebiskopen här av en liknelse. Liknelser är till för att tydliggöra. Liknelser utgår från företeelser som är allom bekanta, okontroversiella och därmed solklara för alla människor. Aha, är det meningen att lyssnaren ska utropa, nu fattar jag precis hur du menar!

mohamed omar

Mohamed Omar

I en artikel på Aftonbladets kultursida den 24 november – ”Gå inte i fällan” – kritiserar Mattias Gardell, författare och vänsteraktivist, västvärldens reaktioner efter massakern i Paris. Gardell menar att vi har agerat ”emotionellt, inte rationellt” när vi svarat på den jihadistiska terrorn genom att slå tillbaka mot Islamiska statens (IS) baser i Syrien och Irak.

Han ser detta som ett uttryck för ”panik”. Vad västvärldens ledare istället borde göra är att vara ”eftertänksamma”. Men vad Gardell glömmer att påpeka är att attacken mot Paris inte kom som en blixt från en klar himmel. Den hade föregåtts av flera tidigare attacker i Frankrike. Det enda som var nytt med Parisattacken den 13 november var dess storlek. Och inte bara i Frankrike: New York, London och Madrid med flera västerländska städer har drabbats.

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Regeringen kom i förra veckan med en ny invandringspolitik som tillfälligt fick nationen att tappa andan. Ungefär som om sjuklövern hade lagt sig platt för sverigedemokraterna. När det gäller fakta på marken, alltså åtgärdernas effekt på antalet ankommande migranter, tror jag inte den nya politiken får särskilt stor betydelse, men den psykologiska effekten blev stor. De vanliga invandringsivrarna blev liksom groggy i några dagar. Men till helgen hade de repat ny kraft. På lördagen hade både Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter indignerade artiklar om exempelvis att läkare tar avstånd från medicinsk åldersbestämning av ensamkommande flyktingbarn. Tusen psykologer förklarade att tillfälliga uppehållstillstånd är traumaframkallande.

Det känns som om migrationsvännerna samlar sig till en motoffensiv som, om den tog sig formen av ett protestbrev till statsministern, skulle ha en undertext med ungefär följande lydelse.

logo­DGSKungliga Operan tog nyligen ner en affisch efter att några individer, som säger sig vara rasifierade i det svenska samhället (till exempel Adam Tensta och Araia Ghirmai Sebhatu) hävdade att den var rasistisk. Kungliga Operans ledning valde tyvärr att inte stå upp för konstnärlig frihet, utan uppträdde med flathet och rädsla för att bli utsatt för en kritikerstorm. Institutioner inom kultursektorn som ägs av svenska staten borde vara ett föredöme och ta sitt självklara ansvar att stå upp för den konstnärliga friheten.

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Förklara gärna för mig på vilket sätt jag har fel när jag nu, ungefär som barnet i sagan om kejsarens nya kläder, så ouppfostrat ifrågasätter den allmänna meningen att det är bra att importera muslimer. Mitt budskap är naivt, rättframt och, som sagt, möjligtvis helt fel. Jag tror att en avsevärd andel av muslimerna inte gillar kristna – och Sverige är ju trots allt ett i seder och tänkesätt kristet land även om svenskarna på det hela taget inte tror på Gud.

logo­DGS

Under veckan 9 – 15 november 2015 sökte totalt 10 553 personer asyl i Sverige, de flesta utan dokumentation som styrker deras identitet.[1] De får stanna i landet till deras ansökan prövats, vilket kan ta månader, i vissa fall år. Polisen räknar med att ett nästan lika stort antal kom in i landet samma vecka utan att registrera sig.[2]

Dagens kafkaliknande invandringssituation och egna erfarenheter påminner mig om Orwells klassiska påstående ”Alla djur är lika, men vissa djur är mer lika än andra.”

BitteA

Bitte Assarmo

Sverige är ett märkligt land. Mer polariserat får man leta efter, i alla fall när vi talar om demokratier. Jag har vänner i USA som tycker olika om allt från invandringspolitik till utrikespolitik och det mesta däremellan, och som diskuterar både högljutt och intensivt, men som förblir vänner även om de har olika uppfattningar om kompetensen hos den sittande presidenten och övriga politiker.

logo­DGSDen 11 september 2001 attackerades USA av den islamistiska terroristorganisationen Al Qaida. USA:s president George W. Bush svarade med att förklara ett globalt krig mot terrorismen och sa:

Tiden har kommit för USA att agera … Det här är emellertid inte enbart USA:s strid. Det är inte bara USA:s frihet som står på spel. Detta är hela världens strid. Det är civilisationens kamp. Det är en kamp för alla som tror på framsteg, pluralism, tolerans och frihet.

Vi i Europa tog dock inte Bush på riktigt allvar.

8-26-13_11971

Patrik Engellau

”Minnet går alltid hjärtats ärenden”, sa den franske sjuttonhundratalsförfattaren Antoine de Rivarol. Det är bra sagt. Det betyder att minnet lägger saker och ting till rätta så att man minns det man vill minnas.

Jag skulle vilja parafrasera till ”Hjärnan går alltid hjärtats ärenden”. Det är nämligen inte bara det förflutna som anpassas efter ens käraste föreställningar eller önskemål, utan även nuet. Eller, om jag får vara lite råare: ”Hjärnan går alltid magens ärenden”. Vi tolkar världen så att det gynnar våra intressen.

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Jag förstår inte så mycket av migrationspolitiken, men det verkar ingen annan heller göra, så därför vågar jag uttala mig.

Regeringens senaste åtgärdspaket, som nyligen presenterades av statsministern och hans vice med sådan vånda, kommer nog inte att få några betydande effekter.

En del av förslagen verkar feltänkta. Ta det där med id-kontroller på tåg och bussar till Sverige som förväntas minska volymerna. Man jämför med id-kontroller på färjor, som ska ha haft vissa effekter.

logo­DGSBara en vecka efter terrorattentatet i Paris genomfördes ett nytt spektakulärt terrorattentat när hotellet Radisson i Bamako ockuperades.

Däremellan skedde två bombattentat i Nigeria, en knivhuggning av en judisk man i Marseille, en skottlossning på en buss i Sarajevo samt ännu ett bombattentat i Baghdad. Allt direkt relaterat till den extrema islamism vi kallar för jihadism. Lägg därtill de krig som terroristorganisationerna för i Nigeria, Mali, Syrien, Irak och Pakistan, där folk dödas utan att vi får höra om det.

Det sköljer en våg av jihadistisk terrorism över världen. Hur ska en sådan rörelse bekämpas?

mohamed omar

Mohamed Omar

Rashid Musa är ordförande i Sveriges Unga Muslimer. Den 22 november kritiserar han i ett debattinlägg på SVT Opinion västs reaktioner på den jihadistiska terrorismen.

Västs svar i form av ”mer övervakning, hårdare lagstiftning och fler militära operationer i främst Syrien” kommer inte att fungera, varnar Musa. Han erbjuder dock ingen egen lösning. Kontentan verkar istället vara att vi inte ska göra någonting.

logo­DGSKnappt hade krutröken lagt sig efter de senaste dåden i Paris förrän EU-kommissionen presenterade ett lagförslag – utan konsekvensutredning – som bland annat handlade om att förbjuda halvautomatiska gevär samt att förbjuda vapenannonser på internet och vapenhandel mellan privatpersoner. (Det sistnämnda är för övrigt redan reglerat i Sverige eftersom det kräver licens utfärdad av Polismyndigheten.)

Dessa förslag skulle inte få någon som helst inverkan på terrorism och organiserad brottslighet eftersom sådant bedrivs med illegala vapen. Jag är emellertid inte förvånad. Denna hoplofobiska offensiv (hoplofobi = vapenskräck) riktad mot laglydiga samhällsmedborgare är inget nytt.

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Jo, jag kom som sagt nyligen hem från ett besök på en privat välgörenhetscentral i slumområdet Conjunto Palmeiras i Fortaleza i norra Brasilien. Verksamheten startades för över tjugo år sedan av en avhoppad katolsk präst, Joaquim Melo, som visade sig vara en superkändis i Brasilien (över 10 miljoner googleträffar varav dock inte alla avser honom). Han har en diamant i örat och transparent lack på naglarna (men hans älskade fru – en kvinna, alltså – hade nyligen gått bort i cancer, så man vet inte).

mohamed omar

Mohamed Omar

I Tor Andraes Muhammedbiografi från 1930 återberättas en mindre smickrande episod ur profetens liv. En judisk poet vid namn Ka’b ibn Al-Ashraf hade ”särskilt ådragit sig profetens bittra hat”. Orsaken var att poeten diktade satiriska verser. ”Muhammed”, konstaterar biografen, ”var som hans landsmän i allmänhet synnerligen känslig för den poetiska satiren. Förolämpningar av sådan art glömde han icke lätt.”

Andrae redogör sedan för hur det gick till när profeten Muhammed skickade sina män för att mörda Ka’b. De lockade ut honom ur hans hus med hjälp av list: de påstod sig vara missnöjda med Muhammeds styre. När Ka’b kom ut halshögg de honom under ropet ”Allahu akbar!” Muhammed var mycket nöjd.

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Jag kom just hem från ett veckolångt besök hos en privat välgörenhetscentral i en slum i Fortaleza i norra Brasilien. Brasilianska slumområden – favelas – är inte att leka med. Den här heter Conjunto Palmeiras och har vid pass 40 000 invånare varav två, tre procent antas vara knarklangare och kanske 15 – 20 procent knarkare.

En av invånarna förklarade för mig att man inte gärna rör sig långt från sitt eget närområde. Antag att ens bror eller farsa säljer knark. Då ligger det när till hands att denne ligger i fejd med en konkurrerande knarkhandlare i nästa kvarter. Om man då går till nästa kvarter blir man kanske misshandlad av den konkurrerande knarkhandlaren. Bara så man lär sig. Så kan knarkhandlare skicka signaler till varandra. I Brasilien lägger man inte fingrarna emellan.

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Hur hänger allt ihop: Agenda 2030, massinvandringen, de ökande ekonomiska klyftorna, globaliseringen, västerlandets försvagning och så vidare? Jag tror att det ligger till så här.

Förut hade vi en segregerad värld. De rika länderna var rika och de fattiga länderna var fattiga. De rika bestämde över de fattiga i kraft av sin självsäkerhet, sin militära makt och sitt allmänna föredöme och bar då ibland tropikhjälm (sådana fanns fortfarande att köpa i fina butiker kring Piccadilly Circus på sextiotalet).

Det var en världsordning. Den ”första världen” vad de rika länderna, den ”tredje världen” var de fattiga länderna (och däremellan fanns de socialistiska länderna som kallades den ”andra världen”).

IMG_0121

Ilan Sadé

Tonåren är en tid i människans liv som präglas av uppbrott. Barnet ska bli vuxet, men har ändå kvar det barnsliga i sig. Tonåringen gör ofta uppror mot sina föräldrar och sin bakgrund. Gräset är alltid grönare på andra sidan; den egna familjen är bara pinsam. Konsekvenstänkandet är inte fullt utvecklat än. Många blir väldigt utåtagerande och beter sig på ett sätt som påminner om psykisk sjukdom hos vuxna: överdrifter i det egna utseendet och sättet att vara, allmän skrikighet och bristande känsla för proportioner.

Som tur är går tonåren så småningom över. Eller gör de det?

mohamed omar

Mohamed Omar

Efter jihadisternas massaker i Paris införde Facebook en funktion där användare kunde välja att ha en fransk flagga framför sin profilbild. Vissa svenskar som använt funktionen har fått kritik för att de inte brydde sig lika mycket när jihadisterna slog till mot Beirut kort dessförinnan. Kritiken är orimlig, anser jag. Jihadisterna dödar människor och spränger saker i stort sett varje dag i olika länder. Ingen kan hålla reda på allt och visa lika starka känslor varje gång.

Frankrike är nära både geografiskt och kulturellt. Sverige och Frankrike ingår i en gemensam kultursfär: den västerländska. Fransk litteratur, konst och musik är välkänd i Sverige och har betytt mycket för oss under historien. En svensk konstnär som jag har ett särskilt förhållande till är Ivan Aguéli från Sala. Han föddes 1869 som John Gustaf Agelii, men ändrade John till Ivan eftersom han älskade Ivan Turgenjev. Eftersom han levde många år i Frankrike ändrade han stavningen på sitt efternamn. Jag skrivit flera artiklar om hans liv och tänkande. Jag har delvis identifierat mig med honom som en av få svenska kulturpersonligheter som, åtminstone under en period, tillhörde den islamiska tron. Som muslim kallade han sig Abd el-Hadi.

Thomasgur1

Thomas Gür

Den västerländska civilisationen så som den uppstod i Europa, är den första mänskliga civilisation som ifrågasatte det moraliska i vad som alla civilisationer och mänskliga samhällsbildningar ägnat sig åt genom historien: erövringskrig, plundring, förslavande, folkmord, våldtäkter och skändligheter.

Ingen annan civilisation har tidigare varit så systematiskt självkritisk. Den självkritik som under 1900-talet andra civilisationer började utveckla beträffande sina egna illdåd, kom att direkt inspireras från västerlandets föredöme.