Vi håller oss med många klichéartade, slappa och svårförståeliga begrepp, till exempel just ”Sveriges integrationsförmåga”. Vi ojar oss över att den kompetensen är för dålig och ger oss därmed själva ett pisk eftersom undertexten är att det på något sätt är Sveriges, alltså även mitt, fel att många, troligen de flesta, invandrare väljer att inte byta kultur eller åtminstone greja ett jobb som låter dem försörja sig och betala skatt.
För några dagar sen såg jag om 90-talsklassikern Mannen med järnmasken. Filmen bygger på en roman av Alexandre Dumas och romanen bygger i sin tur på den ryktbara historien om en fånge som satt av tid på Bastiljen under Ludvig XIV:s tid. Verklighetens fånge bar sammetsmask, men i folktraditionen blev masken till en järnmask, det blir ju mer dramatiskt på det sättet. Och fången då? Alexandre Dumas hade sin egen teori, och en rejält sensationell sådan dessutom.
Socialdemokraten Annika Strandhäll har uppenbarligen för lite att göra på jobbet, för nu är hon åter ute och härjar på sociala medier. För att göra en rejäl poäng på Rysslands hot mot Ukraina riktar hon in sig på Jimmie Åkesson. Nu är det dock inte den blåbruna stämpeln som gäller, utan en Putinfärgad sådan. I ett tweet skriver hon: ”Vi minns när Åkesson svarade ”pass” när han fick frågan Macron eller Putin i SVT. ”
Med jämna mellanrum, år efter år, får medborgarna veta att deras skattefinansierade statliga och kommunala serviceproducerande organisationer som lever på politikernas budgetanslag, till exempel landstingsregionernas sjukhus, blir allt mindre effektiva eftersom apparaterna själva sväller upp av tilltagande byråkrati när de får mer pengar. Den 16 januari har Svenska Dagbladet upptäckt ett nytt exempel på denna järnlag: ”Trots personalbrist – byråkratin ökar i vården. Två av tre nyanställningar i Region Stockholm är administratörer, handläggare eller chefer”.
Studio Ett har 220114 ett reportage om de nattvandrande mammorna på Järvafältet, som nu fått förstärkning av mammor från bland annat Hammaby Sjöstad på Södermalm.
En av de somaliska Järvamammorna berättar:
Kan vi verkligen lita på Morgan Johansson när han säger att det ska bli ordning på bibliotek och badhus? Och kan den nya lagen om avstängning för våldsamma och hotfulla besökare verkligen genomföras i praktiken?
PODCAST I ett nytt avsnitt av podden TANKAR FRÅN FRAMTIDEN pratar Eddie (Mohamed Omar) om Denis Villeneuves filmatisering (2021) av Frank Herberts science fictionroman Dune (1965).
Vad kan filmen säga oss om vår tids problem? Om våra reaktioner på viruset? Om klimatkrisen och klimathysterin?
När det är krig mellan två länder brukar det sluta med att den ena sidan vinner. Förlorarens nederlag brukar, såvitt jag vet, inte komma plötsligt utan över en viss tid så att vederbörande kan anpassa sig till situationen, bita i det sura äpplet och förbereda sig på att hissa vit flagg och i övrigt börja tänka på stilleståndsförhandlingar. Bara mycket enfaldiga och sturska förlorare vägrar att läsa handskriften på väggen för att i stället envist fortsätta kampen till det totala nederlaget. De behöver förresten inte vara enfaldiga och sturska. Det räcker med att de är fanatiska och ideologiskt förblindade eller besatta av någon tro enligt vilken ett totalt fiasko är mer ärofullt än en mer fredlig kapitulation inför vinnaren. (Enligt Esaias Tegnér var Karl XII sådan:
Han kunde icke vika,
blott falla kunde han.)
Under senare tid har energiförsörjningen kommit att diskuteras sedan ett par kalla, vindstilla dagar avslöjat att vårt elsystem är mycket känsligt. Det har inte varit svårt för kritikerna att påvisa bristerna – de har redan anmält sig som kommande nedslag i varje boendes plånbok, mest i villaägarnas. Svårare har det varit för dem som ansett sig vilja försvara rådande system.
Alldeles nyligen, närmare bestämt den 13 januari, fyllde Degerfors IF 115 år. I samband med jubileet visar Sveriges Television en dokumentärserie om brukslaget som spelat sammanlagt 30 säsonger i allsvenskan och som i år, mot alla odds, spelar sin 31:a: Allsvenskan – Här kommer Degen.
Häromdagen skrev jag i Lenins efterföljd att kapitalister som kollektiv är alldeles för giriga för att försvara det system – kapitalismen – varpå de bygger sina framgångar. Lenin underströk detta genom sin hånfulla förmodan att de sista kapitalisterna skulle slåss om att få sälja de rep i vilka man skulle hänga dem. En viktig fråga som jag inte tänker försöka besvara just nu är vem som ska sköta kapitalismens systemförsvar om inte kapitalisterna själva gör det. En preliminär gissning är att den uppgiften faller på envar, det vill säga på dig och mig, som är skarpsynta nog att inse vilket slags social ordning som är bäst på att lägga livet till rätta för de flesta som vill anstränga sig lite.
I en anonym fråga i GP Livsstil 220111 uttrycker en mamma sin oro. Hon har en son som är ett år och nu undrar hon hur hon ska kunna dana honom till en bra människa.
I teveserien Game of Thrones finns en gigantisk mur som hindrar ”de vita vålnaderna” från att invadera Westeros. Jag tänkte berätta om en annan mur, som är lika mycket fantasy som muren i Game of Thrones: Alexander den stores mur.
Jag tror knappt det är någon av alla de motsägelsefulla uppfattningar i aktuella frågor som idag grasserar i våra samhällen för vilka man inte kan hitta åtminstone någon påstått vetenskaplig bevisning. Folk tycker olika och det har de väl alltid gjort men det som skiljer vår tid från tidigare epoker är att nu ska allt tyckande bevisas vetenskapligt och därmed har en ny nisch uppstått för vetenskapen, nämligen att bevisa saker. Och då, verkar det, utför vetenskapen noggrant sin uppgift. Det är inte bara Greta Thunberg som säger att vi måste lita på vetenskapen och lägger fram tjocka avhandlingar som bevis. Hennes motståndare gör samma sak med lika starka belägg. Överallt förklarar vetenskapen motsatser för sanningar. Man behöver inte leta länge på nätet för att hitta solid vetenskaplig bekräftelse både på att munskydd är nödvändiga för att begränsa smittspridningen och att de är värdelösa i kampen mot coronat.
Senaste tiden har det cirkulerat en skärmdump från SVT-prinsessan Carina Bergfeldt på sociala medier. I ett försök att vara avspänt rolig, och samtidigt visa hur ofantligt hårt hon jobbar och hur oumbärlig hon är, har hon hängt ut sin lille son på bild och beklagat sig över att dagis är stängt på röda dagar medan hon själv förbereder en talkshow.
Lenin sa att de sista kapitalisterna kommer att slåss om att få tillverka de rep med vilka de ska hängas ty sådan är deras hejdlösa girighet. Det ligger mycket i det för den enskilde företagarens personliga mål är att tjäna pengar, inte att värna om det system, kapitalismen, som möjliggör för en företagare att i bästa fall bli rejält förmögen (plus allt det andra om ökad allmän levnadsstandard och jobb som skapas). De flesta företagare ägnar knappt en tanke åt hoten mot den framgångsrika och mycket sofistikerade sociala ordning som förenar marknadsekonomi, mänskliga friheter (jag menar sådant som yttrandefrihet, äganderätt och näringsfrihet, inte bostadsbidrag), rättsstat plus, nästan viktigast av allt, goda och allmänt hållna utvecklingsfrämjande värderingar såsom hederlighet, flit, ansvarskänsla och så vidare.
För en tid sedan såg vi rubriker som denna:
”I dag är det 100 år sedan den första kvinnan kom in i riksdagen! Det måste vi fira!”.
Jaha, varför då? Varför ska vi fira? För att hon var kvinna? Vad blev så mycket bättre genom det?
Jag är mer för jubileum av typen:
Vad betyder denna blick?
Och vad betyder denna välbekanta scen med Magdalena Andersson i ordväxling med talmannen?
För åtta år sedan startade jag den här bloggen för att jag är en skeptisk och misstänksam person. Jag tvivlar ofta på allmänt hållna sanningar. Till exempel betvivlade jag de påstådda ryska ubåtskränkningarna i Stockholms skärgård för några årtionden sedan. Sedan jag under några år studerat u-landsbiståndet inifrån tappade jag tron på att verksamheten gör någon nytta, i varje fall för de bistådda. Därifrån var det inte långt till att ifrågasätta den inhemska motsvarigheten, alltså socialhjälpen. Jag kunde inte ens arbeta upp den påbjudna indignationen över president Trump.
Den svenska asylprocessen går i korthet till så här:
Man tar sig till Sverige. Väl här yttrar man ordet ”Asyl” och vips är man inne i asylsystemet. Hela processen att få sin sak prövad kan ta två till tre år, inklusive minst två överklagningsmöjligheter med ”gratis” advokathjälp.
Efter att man lämnade regeringen ligger nu Miljöpartiets väljarsiffror långt under riksdagsstrecket. I den senaste mätningen får partiet 2,8 procent. Fiaskot diskuteras nu flitigt på sociala medier, där många twittrare är eniga om att det är partiets förhållningssätt till drivmedelspriserna som ligger bakom de sjunkande opinionssiffrorna.
Det som jag skrev om igår – att det påstått sekulära Sverige inte alls är sekulärt utan tillber en gud som heter staten – är, när jag tänker på det, inte alls, som jag först trodde, ett lättsinnigt stycke humor utan tyvärr sannare än man anar.
I Sverige är tilliten till statsguden i det närmaste obegränsad. Vi offrar halva bruttonationalprodukten åt den för att dess högre prästerskap, det vill säga de ledande politikerna, ska lösa åt oss. Du kanske trodde att psalm 249 (av Lina Sandell, bilden) i den svenska psalmboken handlade om den kristne guden Gud men det gör den inte. Det förstår man exempelvis av följande brottstycken:
I Sverige har det blivit en väl cementerad dogm att alla skall behandlas lika – alla skall med. Eftersom alla inte är lika – inte ens enäggstvillingar till hundra procent– får man problem när dogmen styr handlandet, inte bara används som en politisk-ideologisk prydnad. I min hemstad ville man att eleverna skulle bli än mer lika varandra och lade därför ner fyra skolor och samlade eleverna i en enda, stor. Så här optimistiska var då de rättrogna. Det blev dock en bitter erfarenhet för dem. Missnöjda föräldrar fick friskolorna i staden att snabbt växa. Resultatet blev ökad ojämlikhet trots att avsikten var den motsatta.
Det skedde i På spåret (8/1). Eftersom jag är finansiär till SVT förslår jag nya regler för tävlingen:
– Alla som skriker och gapar i buren, gapskrattar, brister ut i sång, står upp och lever rövare, vrålar svordomar samt slår på glaset med båda händerna klipps bort och portas.
Patrik Engellau, grundare och chefredaktör för Det Goda Samhället, intervjuades på den konservativa YouTube-kanalen Riks (10/1 2022).
Ulf Boström, polis med 43 års erfarenhet av arbete på gatan, talar ut om gängkriminaliteten i ett långt reportage i dansk press (bakom betalvägg):
”De (Hjällbo och Angered) er præget af tung bandekriminalitet, om voldelige familieklaner, som har taget dele af magten i området – det siger selv politiet – og så fortæller det om et Sverige, som bliver stadig mere opdelt, og som ser fuldstændigt anderledes ud, end da Ulf Boström begyndte som politimand.”
Har du husdjur men inga barn? Då är du en dålig människa – i alla fall om påve Franciskus får säga sitt. De som väljer husdjur istället för barn, eller bara skaffar ett barn och därefter husdjur, är själviska människor som ”gör oss sämre” och ”tar ifrån oss vår mänsklighet”.
Om det mot förmodan bland alla de högt bildade och begåvade personer som läser denna blogg finns någon som inte känner till begreppet flagellant kan Wikipedia erbjuda upplysning:
Flagellanter (av latinets flagellare, gissla) kallades medlemmarna av vissa medeltida brödraskap som trodde sig genom kroppens gisslande kunna förvärva syndaförlåtelse. De uppträdde för första gången i Perugia 1260 och spred sig snabbt över hela Europa.
Flagellantismen är enligt min mening svaret på den fråga som en av de högt bildade och begåvade läsarna ställt till mig. Frågan lyder som följer:
Dagens Nyheter gör nu en artikelserie om inkomstklyftor. Den presenteras bland annat med orden:
”När vissa vandrar i egen ägd skog värd tiotals miljoner kronor, behöver andra hjälp av Frälsningsarmén för att kunna ge julklappar till barnen.
I ett nytt avsnitt i Pär Ströms videoserie ”Nu fan räcker det!” samtalar han med Ulla Gustavsson, tidigare ordförande i Simförbundet.
DET GODA SAMHÄLLET 