Nu ska jag framföra några nya inopportuna synpunkter.

I praktiskt taget alla samhällen utom nittonhundratalets västerländska har det funnits massor med tjänare av olika slag, hembiträden, chaufförer, drängar, trädgårdsmästare, tvätterskor och så vidare. De av oss som i modern tid har fått uppleva kulturer utanför den västerländska har sett att man där – utom kanske i de forna kommunistländerna – tagit det som en självklar sak att en normal medelklassfamilj har ett antal tjänare med olika uppgifter i hemmet.

Föreställningen att strutsen stoppar huvudet i sanden för att gömma sig är enligt herr Google felaktig. Det kan jag tro. Strutsar kan nog inte vara så dumma. Det kan bara människor. Men människorna stoppar inte huvudet i sanden för att gömma sig utan för att slippa utsätta sina sinnen för intryck av verkligheten.

Det grasserar för mycket önsketänkande för min smak, både i allmänhet och kanske i synnerhet i krigstider. Till exempel drömmer en uppburen DN-journalist, vars namn jag inte ska nämna eftersom han bara är en i mängden, om ett lämpligt straff för diktatorn Putin eftersom Putin är så ond, ond. Måtte det gå honom som andra tyranner, till exempel så här:

Den westfaliska freden som ingicks år 1648 gjorde slut på det trettioåriga kriget och introducerade en ny doktrin i relationerna mellan länder nämligen föreställningen att länder har en okränkbar rätt till suveränitet. Suveränitet betyder att länderna oberoende av alla mätbara kvaliteter, till exempel storlek, folkmängd, naturresurser och så vidare, har en sorts existensrätt som är lika stor för alla länder. Westfaliska freden stipulerade således ett slags värdegrund för nationer som påminner om vår tids svenska statliga värdegrund för människor som säger att alla människor är lika. Tanken var att de länder som skrev på fredstraktatet, som tog fem år att utforma och består av 128 paragrafer, för all framtid skulle respektera andra länders suveränitet och därför inte kriga mer.

Nu har jag haft fel så många gånger att jag är nöjd att kunna pigga upp mig med ett glatt budskap. Du kan själv kontrollera mina uppgifter genom ett enkelt gastrologiskt experiment. Instruktioner följer.

I valet mellan demokrati och diktatur väljer jag nästan alltid demokrati. Jo, det kan finnas undantag, till exempel när general Pinochet i Chile tillfälligt tog över kommandot från den folkvalde socialisten Allende. Annars hade Chile nog varit ett Kuba eller ett Venezuela vid det här laget.

Kriget mellan Ryssland och Ukraina är rimligtvis inte bra för någon. De första dagarna trodde man – jag i alla fall – att det låg en möjlig uppsida för Putin i att snabbt få Ukraina att ge sig för att han skulle framstå som Moder Rysslands oövervinnerlige härskare. Sedan skulle han i lugn och ro, fast under västs protestvrål, kunna ge sig på övriga randstater såsom de baltiska för att tvinga bort utländska militärer. Det var nog det som var meningen från början, åtminstone att döma av hans ofta framförda geopolitiska uttalanden under de senaste decennierna.

Världen uppför sig inte som man hade vant sig och man gör därför hela tiden felaktiga bedömningar. Själv hade jag aldrig trott att Ryssland skulle invadera Ukraina, i varje fall inte på så bred front. Och när Ryssland faktiskt invaderade så trodde jag att Ukraina skulle bli en lätt match för de ryska stridskrafterna. Så där fick jag fel igen.