BITTE ASSARMO: Annika Strandhäll och de sociala medierna

Politiker som Annika Strandhäll, som tillbringar mer tid på sociala medier än i den faktiska politiken, borde bli av med sina upphöjda positioner. Och kom nu inte och säg att det är Strandhälls jobb att sitta och skriva hysteriska och oborstade inlägg på X. Det är det inte. Det är visserligen allmänt att S har sin egen trollfabrik, vars anställda har som uppgift att propagera för S-politiken, men Strandhäll är ju inte en av dem – i alla fall inte officiellt. Ändå tycks hon tillbringa all sin vakna tid på X och andra sociala medieplattformar. Och ju senare på kvällen – desto högre tonläge.

Varför kan ingen annan än Strandhäll själv säga säkert. Men det pratas ju i stugorna, det gör det. Och skämtas vilt. Det jag oftast hör, när jag lägger örat mot rälsen, är att hennes inlägg följer ungefär samma mönster som samtalen under en våt kväll på krogen. Det börjar lite försiktigt, ökar i intensitet för att till sist avslutas i ett crescendo av osammanhängande babbel.

Själv är jag försiktig med att dra sådana slutsatser. Orsaken kan ju lika gärna vara att X är en plats där tonläget generellt är högt och där aggressionerna flödar fritt. Och just därför borde politiker, åtminstone om de är (eller vill framstå som) seriösa, ransonera sin närvaro på sådana plattformar.

Annika Strandhäll gör precis tvärtom. Visserligen får hon ibland för sig att sticka en offerkofta och lämna X och andra plattformar. Det brukar ske efter att hon spridit så mycket hat att hon själv får ta emot både kritik och avsky i kommentarsfältet. Men hon återvänder alltid, kvickt som en kokt sparris, och sedan är det färdigt igen: kvällarna igenom, till långt in på natten, sitter hon där och knappar febrilt på sin mobil, ständigt redo att hoppa på oliktänkande.

På senare tid har hennes inlägg handlat en hel del om ”bakgrund”. Etnicitet, antar jag, eller religiös tillhörighet. Som när hon förklarade att Simona Mohamsson inte borde acceptera Jimmie Åkesson i en regering eftersom Mohamsson har den bakgrund hon har.

Strandhäll själv nekar förstås till att hennes enögda kategoriserande av Mohamsson handlar om rasism men det är klart att det gör. Rasism och ett kolonialistiskt tänk. En person med invandrarbakgrund får inte tänka själv. En person med invandrarbakgrund ska tänka som Socialdemokraterna. Det är sen gammalt.

Morgan Johansson är en annan märklig figur som verkar tillbringa all sin tid på X. Numera är även hans bror Tony hyperaktiv på sociala medier. Det behövs förstärkning nu när partiet i princip bara är en spillra av det de var under sin storhetstid, och när de inte längre har monopol på narrativet. Men man undrar ju… Om Annika Strandhäll och bröderna Johansson är det bästa Socialdemokraterna kan åstadkomma – hur ser det då ut med resten av partiet? Vad gömmer sig i leden under dessa bisarra frontfigurer?

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Politiker ska inte sitta och skriva en massa aggressiva oneliners på sociala medier. Om de överhuvudtaget ska befinna sig på såna plattformar ska de ha förmåga att tänka, formulera sig och bete sig anständigt. Har de inte det, så ska de entledigas från sina upphöjda poster.

Bild: Annika Strandhäll i Almedalen 2023 – ett framträdande utanför sociala medier (Foto: Anna Höök, via Wikimedia Commons)

Bitte Assarmo