Patrik Engellau

Ett välkänt faktum är att svenska värderingar internationellt sett är extrema (gå till World Values Survey och klicka på ”kulturkartan” nere till höger). Vi är extremt ”rationella och sekulära” snarare än ”traditionella” samtidigt som vi är extremt inriktade på ”självförverkligande” till skillnad från att vara ”överlevnadsorienterade”.

Av kartan framgår att det finns en del andra kulturer som är extrema åt andra hållet. Marocko, Yemen, Irak, Palestina och Jordanien nämns vid namn. Jag skulle tro att Syrien, Afghanistan och Somalia platsar i den ligan även om det inte framgår av kartan.

Slutsatsen är att Sverige och de länder varifrån dagens migranter kommer är så kulturellt olika som det bara går. Det tål att tänka på. Jag tror inte riksdagen gjorde det när den bestämde att Sverige skulle vara multikulturellt. Tanken att den extremt annorlunda svenska kulturen ska införliva alla andra världskulturer är egentligen alldeles bisarr – särskilt som vi svenskar är så stolta över våra kulturella särdrag, till exempel vår kvinnosyn och vår uppfattning om människovärde och fred.

Patrik Engellau

Hela internet verkar surra av upprörda kommentarer över att utrikesminister Margot Wallström fått en hyreslägenhet på 89 kvadratmeter i centrala Stockholm av fackförbundet Kommunal.

Jag tycker inte det är så mycket att hänga upp sig på. Fundera på vad Wallström tjänat på denna vänlighet från Kommunals sida. Centralt belägna hyresrätter lär kosta 10 000 kronor per kvadratmeter eller 100 000 per rum, men det är för förstahandskontrakt. Wallström fick bara låna våningen.

Patrik Engellau

Ett svårt ord är ”man”. Ett annat är ”samhälle”.

Föreställ dig att du är bekymrad över tillståndet i skolan (eller järnvägen, polisväsendet, psykvården, media, klimatet, cyklister på trottarerna eller vad som helst; du väljer själv något som ligger dig särskilt varmt om hjärtat).

Så frågar du en god vän vad ”man” ska göra åt saken (alltså skolan eller motsvarande). Här kommer två typer av svar från din vän (om du valt skolan):

Patrik Engellau

För nästan fem år sedan läste jag om PISA-studierna och blev varse hur illa det är ställt med den svenska skolan. Beskäftig och ambitiös som jag alltid har varit bestämde jag mig för att göra något åt saken. Men vad?

När jag studerat frågan och pratat med ett antal sakinsatta och kloka människor insåg jag:

• att den enskilt viktigaste faktorn för att komma till rätta med problemen är lärarkåren; har man bara tillräckligt med kunniga och energiska lärare så löser det sig samt
• att man borde inrätta den självklara ordningen att särskilt skickliga lärare – för det finns några på nästan alla skolor – hjälper sina kolleger att bli bättre (det är en självklar ordning eftersom det är så det går till på de flesta arbetsplatser utom, numera, på skolorna).

Patrik Engellau

Nyligen skrev jag en text där jag ondgjorde mig över att gästerna på asylboenden sitter och har tråkigt i stället för att göra nyttiga saker såsom att lära sig svenska.

Jag blev genast kontaktad av en eldsjäl i Åre kommun, som förklarade att där, minsann, hade det startats språkundervisning på det lokala asylboenden, som med ungefär 630 boende ska vara Sveriges största. Kul, sa jag, själv ska jag till Åre för att åka skidor till nyår, får jag komma och titta?

Patrik Engellau

Jodå, det verkar som om polisen mörkat information om övergrepp och våldtäkter som genomförts exempelvis av ensamkommande flyktingbarn under några år vid ungdomsfestivalen We Are Sthlm i Kungsträdgården. Dagens Nyheter slår sig för bröstet och tar åt sig äran av att nu i januari 2016 ha avslöjat polisens missgrepp i augusti 2015: ”DN:s granskning visar att interna larmrapporter har tystats ned”.

Att just Dagens Nyheter skryter upp sig är extra skenheligt eftersom just Dagens Nyheter fick tips redan omedelbart efter festivalen av en polis och en psykolog som själva iakttagit övergreppen (enligt denna åtminstone till synes vederhäftiga artikel). Dagens Nyheter besvärade sig då i augusti emellertid inte med att ens undersöka saken eftersom tidningen bedömde att det handlade om ”SD-fabrikationer eller SD-falsarier”.

Journalisternas plötsliga upprördhet över att polisen undvikit att rapportera av hänsyn till förövarnas etnicitet ger dålig smak i munnen. Som om just detta beteende inte varit gängse praxis i det officiella Sverige, däri inbegripet media!

Patrik Engellau

Jag har som sagt jobbat en hel del med u-landsbistånd. En av de välvilliga och bärande tankarna bakom den verksamheten är att vi, som kommer från de rika i-länderna, vet något som de fattiga u-länderna, enkannerligen deras politiska ledning, inte vet eller har lust att fatta.

Nobelpristagaren i ekonomi Gunnar Myrdal publicerade år 1970 en bok som heter Politiskt manifest om världsfattigdomen där han drar slutsatser av decenniers forskning om underutvecklingen och dess orsaker. Han pekar på företeelsen ”den mjuka staten”, ett begrepp som han själv myntat. Den mjuka staten är nyckfull, korrupt och opålitlig, inte nödvändigtvis för att dess ledare skulle vara ondskefulla, utan för att staten inte har verktyg att genomdriva sin vilja (om den har någon) och uppfylla sina löften (som den dock inte underlåter att avge). Myrdal hävdar att sådana länder måste genomföra radikala reformer – till exempel jordreformer och krafttag mot korruptionen – för att ha en chans att få fart på utvecklingen.

Patrik Engellau

Varje regim som vill värna om sin legitimitet – vare sig den är demokratisk eller ej – måste ha vittförgrenade känselspröt som informerar den om stämningar i folkdjupet och i alla fall i någon mån låta sina åtgärder påverkas av starka uppfattningar hos dem vars arbete i sista hand finansierar regimen.

Denna angelägna kontakt mellan å ena sidan regimen och makten och å den andra det arbetande folket har organiserats på olika sätt i olika samhällen.

Ibland, som under l´ancien régime i Frankrike, har den inte organiserats alls och då gick det som det gick.

Patrik Engellau

Jag tror hela debatten om invandringen och sverigedemokraterna och hur en hygglig medborgare bör förhålla sig till dessa företeelser är felkonstruerad. I själva verket är den ingen debatt, utan en kampanj som går ut på att alla de som skulle vilja ha en riktig debatt bör skämmas eftersom 1) de flyktingar och andra som vill komma hit har det besvärligt och därför bör åtnjuta en näst intill obegränsad rätt till stöd och omsorg och 2) att de som har en annan uppfattning är sverigedemokrater i garderoben vilket är skämmigt med tanke på 3) att sverigedemokraterna dels slåss med järnrör, dels pratar om nation och folk vilket även Hitler gjorde varför de är fascister och rasister.

En seriös debatt skulle endast syssla med 1) eftersom 2) och 3) bara handlar om smutskastning, vilket kan vara en nog så nyttig och underhållande hantering inom politiken, men knappast är till hjälp när en osäker och reflekterande människa försöker skapa sig en hållbar uppfattning i en etisk fråga.

Patrik Engellau

Den svensk-tjeckiske filmkritikern och kulturdebattören Hynek Pallas skrev nyligen en krånglig och upprörd men likafullt klargörande artikel i Svenska Dagbladet.

Det krångliga är att han förfäktar att viss tolerans är bra, till exempel tolerans mot romer, medan viss tolerans är dålig, till exempel tolerans mot sverigedemokrater. Det har jag svårt att begripa.

Patrik Engellau

Du behöver inte läsa den här texten. Du vet redan allt som står här. Texten är bara en bekräftande påminnelse om att det välfärdsindustriella komplexet finns och som alltid flitigt arbetar för att kunna utvecklas, skaffa fler tjänster, erhålla större budgetar och gå på fler kurser och så vidare.

En liten detalj som du dock kanske inte uppmärksammat är att otippade argumentationslinjer står till buds för detta anslagsfinansierade organisationssystem som ett privat företag aldrig skulle kunna använda, nämligen ”ge mig mer pengar för att jag är så dålig på att göra mitt jobb”.

Patrik Engellau

Nu verkar vad som helst kunna hända. Fort går det och det tycks inte behövas någon diskussion och eftertanke innan politiken läggs om.

Den plötsligt upphävda asylrätten är ett exempel. Nyligen var den helig (och jag försvarade den själv rätt kraftfullt för bara en månad sedan i denna krönika). Beslutet om id-kontrollerna annullerade, vad jag kan förstå, asylrätten. Det hävdas att bara tjugo procent av migranterna visar upp id-handling vid asylansökan. Om man antar att de övriga åttio procenten saknar id-handlingar har beslutet om id-kontroller undantagit åtta av tio migranter från rätten att söka asyl i Sverige.

Det kan hända att det är bra att Sverige avskaffar asylrätten. Jag har inget emot att vårt land går emot olämpliga internationella traktater som vi av oförsiktighet undertecknat. Men jag gillar inte att det bara sker hux flux utan diskussion och utan noggrann beredning och i stället bara som en bieffekt av något annat.

Patrik Engellau

Den här texten handlar inte om en viss sakfråga, utan om medierapporteringen kring densamma. Men först sakfrågan.

Under nyårsnatten inträffade kravaller med inslag av rån, skadegörelse och våldtäktsförsök utanför centralstationen i den tyska staden Köln. Enligt den tyska tidningen Frankfurter Allgemeine Zeitung (FAZ), ett pålitligt kvalitetsblad i nivå med The New York Times, hade ett tusental män med ursprung i Mellanöstern och Nordafrika samlats. Redan tidigare hade sådana personer rånat och bestulit folk i området. På nyårsnatten antog den brottsliga verksamheten dittills okända proportioner. I stället för att enskilda män, eller män i grupper om två och tre, ofredade kvinnor hade de nu gått samman i större gäng för att trakassera kvinnorna. Polischefen talade om ”Brott i en ny dimension”. Överborgmästarinnan sa: ”Vi kan inte tolerera att det uppstår ett tomrum där ingen rätt existerar”. ”Vi kan inte acceptera att nordafrikanska mansgrupper organiserar sig för att förnedra kvinnor med skamlösa sexuella attacker”, sa delstatens inrikesminister.

Hur har då dessa händelser uppmärksammats av media? Jag googlade på sökbegreppet ”centralstationen Köln” med begränsningen ”senaste veckan” på ett antal olika språk.