Häromkvällen sökte jag som vanligt kontakt med andevärlden. Jag gillar att tala med de döda. Jag har ingen särskilt märkvärdig utrustning, bara en vanlig ouija-bräda till vilken jag laddat ned en app som väljer de i varje ögonblick mest optimala kommunikationsfrekvenserna. Appen kan också överföra mina budskap, som jag formulerar oralt i klartext, genom att förflytta hålet i den lösa träbiten från bokstav till bokstav så att anden kan stava sig fram till vad jag har på hjärtat. När anden svarar flyttar sig träbiten så att jag kan foga ihop bokstäverna enligt andens avsikter. Det lär finnas senare versioner av appen som tillåter ett mer finkalibrigt sökande, till exempel att man ringer direkt till Aposteln Paulus eller till sin egen farfars farfar.

Jag har tänkt mycket på en text som Richard Sörman publicerade nyligen. Den handlar, om jag fattar rätt, om huruvida våra gemensamma ideologiska motståndare – som Richard kallar vänsterliberaler och jag kallar PK-ister – eventuellt är bärare av en fördelaktig moral som har sina rötter i svensk historia och som ligger bakom Sveriges unika framgångar som välstånds- och välfärdsnation.

Visserligen har jag studerat mycket nationalekonomi men det betyder inte att jag begriper något särskilt om de ekonomiska skeendena i världen, till exempel om sådant där som EU:s Pandemic Emergency Purchase Program som förväntas lanseras i dagarna. Men jag tror inte att någon annan begriper så mycket heller. Jag tror exempelvis inte ens att en höjdare som Europeiska Centralbankens chef Christine Lagarde skulle kunna förklara rent ekonomiskt varför banken gör som den gör. Däremot tror jag att hon, eller någon annan insatt person, skulle kunna förklara verksamhetens politik – om de ville. Problemet är nog att de inte vill.

Människor har alltid förstått att när ödet har något omvälvande och troligen skrämmande i sinnet så märks det genom naturkatastrofer eller kometer eller andra ovanliga himlatecken. Evangelisten Lukas förklarar i sitt tjugoförsta kapitel att den kanske största händelsen av alla, Jesu återkomst, kommer att förebådas av de förskräckligaste olyckor och väderhändelser:

Det skall bli stora jordbävningar och svält och pest på den ena platsen efter den andra. Fasansfulla ting och stora tecken skall visa sig från himlen.

En del saker har jag med tiden blivit så övertygad om att jag inte begriper hur någon kan hysa annan åsikt. En sådan sak är att en nations öde bestäms av vad som sitter i skallarna på dess inbyggare. Politiken behövs för att avgöra om man ska köra till höger eller till vänster och för att bygga broar och spärra in missdådare men om den sträcker sig utanför sådana självklara verksamhetsområden ökar risken exponentiellt för att den ska göra mer skada än nytta.

Detta som folk har i skallarna kallas för kultur eller värderingar och är svårt att definiera trots att det uppenbarligen finns och bestämmer vad som ska hända, om det ska bli välstånd eller fattigdom till exempel. Av frukten känner man trädet, sa Jesus. Det betyder i det här fallet just att folks tänkesätt och beteende är avgörande för nationens öden även om man inte i exakta PowerPoint-punkter kan presentera tänkesätten.