I skuggan av invasionen av Ukraina går den fristående dissidenten Pär Ström i sin senaste YouTube-video igenom hur det svenska försvaret i princip har avskaffats sedan Sovjets kollaps 1991.
Statsminister Andersson sa häromdagen – apropå ett eventuellt tillflöde av ukrainska krigsflyktingar – att Sverige hade gjort sitt när det gäller storskaligt flyktingmottagande. Hon tänkte på jättevågen av migranter från Mellanöstern 2015. Nu får andra länder ta över stafetten sa hon ungefär.
Författaren och DGS-skribenten Einar Askestad firar triumfer med sin lågmälda träffsäkerhet om männens utsatta situation i dagens feministiska Sverige.
Sveriges Television har låtit den förre statsministern Fredrik Reinfeldt kommentera Rysslands aggression mot Ukraina. På sociala medier påminner nu användarna om att Reinfeldt en gång kallade det svenska försvaret för ”ett särintresse” och frågar sig om det är lämpligt att han yttrar sig om försvarsfrågor.
Många tycks vara överraskade över att det finns en kampanj bland vissa muslimer mot socialtjänsten. För mig är detta ingen nyhet. Jag har skrivit om detta problem i flera år.
Jag ska berätta vad jag upplevde när jag var muslim. I moskéerna gick det jämt rykten om muslimska barn som omhändertagits av socialtjänsten. Det hette att ”svenskarna tar våra barn” och den ena konspirationsteorin var stolligare än den andra. Vissa trodde att ”svenskarna” inte fick så många barn eftersom de var förbannade av Gud på grund av sitt syndiga leverne. Men detta bekymmer löste de genom att ta hit invandrare och stjäla deras barn.
Svenska akademins ordbok har en vacker definition av nostalgi: vemodig men njutningsfylld längtan hem eller tillbaka till något förlorat särsk. om längtan till barn- och ungdomsmiljöer.
När man använder ordet nostalgiker har det däremot en lätt nedsättande betydelse. Det betecknar då ofta en person som inte förstår nutiden och dess krav och därför försöker dölja sin förvirring genom att i sinnet framkalla något gammalt och välkänt.
Bulletin har begärts i konkurs, läste jag häromdagen. När detta publiceras kanske det har hänt något mer. Det har varit så många turer kring denna tidning att det är svårt att hänga med i svängarna. Efter att ha skummat sociala medier kan jag i alla fall konstatera att de ”fina” skribenterna fullkomligt dreglar av lysten skadeglädje. Och det är klart att det måste vara mumma för alla vänsterfjantar att en tidning som anses vara ”höger” nu kan vara ett minne blott.
Många människor undrar hur det kommer sig att framstående näringslivspersoner så engagerat bejakar den gröna omställningen. Vi har ju vant oss vid att näringslivet består av kapitalister som vill göra vinster vilket går på tvärs mot hela hållbarhetstänkandet som liksom alla politiskt korrekta idéer går ut på att politiken ska bestämma saker som aldrig skulle uppstå av sig själva, till exempel idén att vissa människor mår bra av att i unga år få statens hjälp att med hormoner, kirurgi och psykhjälp byta kön. Motsägelsen är att kapitalismen går ut på att producera sådant som folk vill betala för vilket endast i ringa mån gäller för hållbarhetsgrejor ty annars hade det inte behövts någon politik för att säkerställa förverkligandet av det gröna samhället.
Den islamistiska kampanjen mot Sverige pågår på flera fronter. Det skriver terrorforskaren Magnus Ranstorp på Twitter med anledning av en debattartikel signerad Faraj Semmo, verksam i Göteborgs moské.
Med anledning av kritiken mot Jan Guillou och dennes attack på Sofie Löwenmark ställer sig Det Goda Samhällets Birgitta Sparf frågan vid vilken ålder en offentlig person bör tystna. Det är en mycket bra fråga och eftersom jag är en av dem som föreslagit att herr Guillou lämnar de massmediala plattformarna känner jag mig manad att spinna vidare på den.
Så sent som i måndags kunde man tro att ett tillfälligt lugn skulle ersätta den febriga diplomatiska verksamheten kring Ukrainafrågan ty i söndags hade Macron lovande telefonsamtal med både Putin, två gånger, och Biden där parterna överenskom att utrikesministrarna Lavrov och Blinken skulle träffas kommande torsdag och sedan fick man se. Men lugnet räckte bara några timmar för sedan slängde Putin in en burk olja i brasan genom att först säga sig överväga att erkänna de ryskvänliga separatistområdena Luhansk och Donetsk som självständiga stater och strax därefter faktiskt göra det. Jag kan tänka mig olika tolkningar. Men först en repetition av spelordningen. (Om det blir några ministersamtal på torsdag förefaller oklart.)
Sedan 1990, efter Sovjetunionens sammanbrott, har Nato fått ett antal nya östeuropeiska medlemmar som gränsar eller nästan gränsar till Ryssland (de rostfärgade länderna på kartan från The Wall Street Journal).
Sverige blir för varje dag en allt mer sinnessjuk nation. Inte nog med att galna islamister demonstrerar mot att socialtjänsten kidnappar muslimska barn för att försvenska dem. Nu kommer statsministern med goda råd till socialtjänsten om hur situationen ska hanteras.
I senaste Sifo tappade S något jämfört med mätningen under januari, trots det rekordhöga förtroendet för Magdalena Andersson och trots det mycket osäkra utrikespolitiska läget. Utrikes oro leder regelmässigt till höjda värden för sittande regering. (Se min krönika från januari. Den återger hur den ryska invasionen av Tjeckoslovakien år 1968 räddade den socialdemokratiska regeringen från en väntad förlust i valet månaden därefter).
Statsministern verkar ha bestämt att höstens val till stor del ska handla om skolan. Hon räknar med att nå framgångar genom att driva en ”offensiv” mot ”marknadsskolan” och att ”ta tillbaka den demokratiska kontrollen”. Ansatsen kan säkert tilltala sådana som blir avundsjuka på nyrika kapitalister – vem blir inte det? – men den är irrelevant för den som är intresserad av att skolan blir bättre. Förklaringen till att några blivit rika på sina skolor är ju i allmänhet att de lyckats få många elever för att elevernas föräldrar föreställer sig att resultatet blir bra just i de skolorna. Jo, jag vet, det kan delvis bero på glädjebetyg och på att bara helsvenska elever släppts in.
Väldigt många har, med all rätt, i skarpa ordalag kritiserat Guillous exempellösa angrepp på Sofie Löwenmark och stiftelsen Doku efter hennes senaste avslöjande om de islamistiska attackerna mot den svenska socialtjänsten.
Mina ögon har i modern tid, det vill säga under de senaste åren, öppnats för perspektiv som jag aldrig tidigare kunnat ta till mig. Jag tycker mig ha varit nog så cynisk och kritisk under flera decennier – och kanske fått ta en del smällar och uteblivet socialt avancemang för det – men jag har ändå haft en stabil klockartro på att Sverige i grunden har varit ett rättskaffens samhälle där hut skulle gå hem även om hutet tillfälligt förvisats av vilseledda men i grunden troligen snälla människor.
Jag ser regelbundet på finsk, fransk, tysk och italiensk tv. (Jag har Vpn och kan slingra mig förbi stoppet mot icke-inhemska tittare). Jag bryr mig inte om engelsk och amerikansk tv. Jag får ändå ett övermått av anglosaxisk information, eftersom dagens journalister, med undantag för några specialister, inte behärskar annat än engelska. Mest ser jag på finsk och fransk television.
Framstående statsmän som avgår från sina ämbeten behöver sällan gå sysslolösa. Vår högt ärade och djupt saknade landsfader Stefan Löfven är inget undantag och bär syn för sägen.
Det finns en motsättning mellan iranier och araber som ibland tar sig uttryck i sekteristiska termer eftersom iranier för det mesta är shiiter och araber för det mesta är sunniter, och ibland i etniska termer. I viss iransk nationalism avfärdas islam i sin helhet som en ”arabisk religion” som inte hör hemma i Iran.
Alltsedan massinvandringen till Sverige började har PK-etablissemanget förkunnat att vi inte får prata om ”vi och dom”. Då dras rasistikortet eftersom det är fult och omänskligt i deras självrättfärdiga värld att skilja mellan människor. Då exkommuniceras du genast ut ur Värdegrundsgemenskapen. Alla har ju lika värde, enligt liturgin.
SVT Nyheter berättar i en omfattande serie korta reportage att 130 kommuner i landet (av totalt 290) nekar socialbidrag till behövande utan godkänt andrahandskontrakt, trots osäkert lagstöd. Jag saxar två av rubrikerna:
En av mina teoretiska käpphästar är att anslagsfinansierade, offentliga, omsättningsmaximerande organisationer sprider sorg och veklagan medan vinstmaximerande organisationer, i huvudsak privata företag, skapar fröjd och glädje.
Denna käpphäst är inte, som man skulle kunna tro, konstruerad av löst tyckande utan av solida observationer av verkligheten.
Det Goda Samhällets skribent Gunnar Sandelin intervjuas i den SD-anknutna kanalen Riks.se, bl.a. om sin erfarenhet av journalistiken inom public-service, där han tidigare var reporter under åtta år.
Detta är ren humor. I alla fall min typ av burlesk och svart humor. Det är verklighet förvandlad till satir. Sånt här älskar jag.
Kommunisten och tokfeministen Gudrun Schyman tycker inte att ”klimatkrisen” fått tillräckligt stort genomslag i svensk politik och planerar därför att låta sitt nya parti Klimatalliansen ställa upp i valet.
Hur länge Sverige var ett klan- eller släktsamhälle kan förstås diskuteras men på 1500-talet var det definitivt slut. Gustav Vasas kungagärning kan sammanfattas i ett, åtminstone synbarligen, enkelt koncept: att skapa en centraliserad stat utan konkurrerande pretendenter på makten i nationen. Exempelvis var socialiseringen av påvekyrkan och inrättandet av ett lutherskt samfund med statsanställda – och därmed mot staten lojala – präster en betydelsefull reform (som för övrigt behållits intill våra dagar med den obetydliga skillnaden att statsmedias journalister numera övertagit prästernas viktiga uppgift att uttyda och förklara samtiden för allmänheten).
Stat, regioner och landsting har svårt att upprätthålla anständig standard också för kärnverksamheter. Köerna till sjukvården har blivit så långa att patienter kan dö i väntan på vård, polisen kan inte upprätthålla säkerheten på gator och torg och avskriver allt fler ärenden utan åtgärd. Man hinner inte. Försvaret har inte ens tillräckligt med ammunition.
Jag har alltid varit fascinerad av folktro. Eftersom jag är nordbo har det också fallit sig naturligt att den nordiska folktron intresserat mig mest. Tomtar, troll, skogsrån, älvor – alla dessa fantastiska övernaturliga väsen som på olika sätt manifesterat sig för människorna genom vår historia.
Under den gångna veckan ägde flera skjutningar rum på flera håll i Sverige. Nu riktas kritik mot regeringen, och på sociala medier hånas Morgan Johansson och Magdalena Andersson för sina ord om att ”vända på alla stenar” för att knäcka gängkriminaliteten.
Tove Lifvendahl tar i en ledare i SvD 220210 upp de islamistiska angreppen på Sverige och den svenska socialtjänsten. Bland annat skriver hon:
”Situationen manar också till att inte vara nog tydlig: Sverige är inte emot islam, eller muslimer. Men alla som vistas och lever här har att följa svensk lag. Och svensk lag är på många punkter oförenlig med de sharialagar som påbjuds i den radikalislamistiska miljön. Vår lag innebär också att de barn som växer upp här garanteras vissa grundläggande rättigheter. Den lagen står över familjens eller trossamfundets önskan. Och om vårdnadshavare inte kan garantera den trygghet barn i Sverige enligt lag har rätt till, kan myndigheterna gripa in.”
I förrgår skrev jag om den svenska rekordårsperioden 1945 – 1970. Det var då ”den svenska modellen”, som i och för sig hade experimenterats fram före världskriget, tog riktig skruv och gjorde Sverige till ett internationellt föredöme. BNP-tillväxten var imponerande med i genomsnitt fem procent om året under hela kvartsseklet. Hur kunde det gå till?
DET GODA SAMHÄLLET 