PATRIK ENGELLAU: Varför är företagsledare politiskt korrekta?

Många människor undrar hur det kommer sig att framstående näringslivspersoner så engagerat bejakar den gröna omställningen. Vi har ju vant oss vid att näringslivet består av kapitalister som vill göra vinster vilket går på tvärs mot hela hållbarhetstänkandet som liksom alla politiskt korrekta idéer går ut på att politiken ska bestämma saker som aldrig skulle uppstå av sig själva, till exempel idén att vissa människor mår bra av att i unga år få statens hjälp att med hormoner, kirurgi och psykhjälp byta kön. Motsägelsen är att kapitalismen går ut på att producera sådant som folk vill betala för vilket endast i ringa mån gäller för hållbarhetsgrejor ty annars hade det inte behövts någon politik för att säkerställa förverkligandet av det gröna samhället.

Visst finns massor med exempel på att kapitalister kan förhäxas av statsmakternas locktoner om ökade profiter. Lenins cyniska kommentar om att ”de sista kapitalisterna kommer att slåss om uppdraget att tillverka de rep i vilka de kommer att bli hängda” är en strålande illustration. Såklart att marknadskrafterna engagerar sig för att producera vindkraftverk när staten ser till att det blir lönsamt även om det aldrig hade blivit en jätteaffär av sig själv (och troligen till och med är skadligt).

En konsekvens av detta är att enskilda företagare inte alltid är lojala mot marknadsekonomins grundprinciper om rent spel. Vem skulle vara det? Om jag kan tjäna en hacka på att smita förbi någon annan leverantör av telefoner, till exempel med hjälp av mutor till korrupta ministrar i avlägsna länder, så ska det mycket till för att jag ska missa chansen.

Slutsatsen är att man alltid kan befara att företagare struntar i marknadsekonomins regelverk. Det vore nästan ett tjänstefel att inte göra det eftersom profiten alltid bör komma i första hand, åtminstone om jag är aktieägare och trovärdigt kan hävda att jag inte hade en aning.

Om emellertid den samlade kapitalistklassen innehar den politiska makten i samhället uppträder en annorlunda logik. För kollektivet av kapitalister i en viss bransch, till exempel telefonbranschen, är det bästa om mutor förbjuds. En muta är en sorts fusk, en sorts dopning. Som allt fusk kan det gynna fuskaren till skada för alla de andra. Därför har kollektivet av företagare ett intresse av att den enskilde företagarens egenintressen hålls i schack.

Men hur ska ett system kunna upprätthållas där sådana regler respekteras? Vem är det i huvudsak som gynnas av att ett strikt regelverk upprätthålls? Det är kapitalistkollektivet. Men i ett land som vårt har kapitalistkollektivet – till skillnad från enskilda kapitalister – inget särskilt inflytande. Kapitalistklassens inflytande avvecklades slutligen år 2001 när Svenska Arbetsgivareföreningen las ned. Det finns därmed ingen som hindrar enskilda företagare att fjäska för makten och ansluta sig till politiskt korrekta teser även om de är främmande för marknadsekonomins principer och därför det gemensamma intresset hos kollektivet av företagare.

Överallt där företagarkollektivet inte har makten är det klokt av enskilda företagare att vara inställsamma mot makten.

Patrik Engellau