Häromdagen kom jag att plötsligt att tänka på statsminister Löfven som tidigare under det öppna och migrantvänliga året 2015 inte ville ställa grupper av människor mot varandra. I mitt Europa, sa statsministern, finns det inga gränser. Han hade hört Angela Merkel säga ”Wir schaffen das” och han ville inte vara sämre. Och många i landet tyckte att se det var en riktigt varm och generös statsminister som bidrog till att göra Sverige till ett så fint och människovänligt land. Hade det varit val veckan efter hade han kanske fått 40 procent av rösterna.
Kategoriarkiv: Opinion
Opinionstexter skrivna av Det Goda Samhällets skribenter och gästskribenter.
En av samtidens vanligaste tankefigurer är att det ligger i utvecklingens natur att det behövs gradvis mer centralstyrning. När migrantvågor närmar sig Europa säger många att EU då måste ha en enhetlig politik och att mer makt måste läggas i unionens händer så att utmaningen kan hanteras med samlad styrka. När coronaviruset sprider sig över världen anses det ännu viktigare att ha en handlingskraftig världshälsoorganisation med ordentliga muskler för att kunna ta itu med smittan på bästa sätt. När världsekonomin blir alltmer globaliserad måste gemensamma regler inrättas och därför är det nödvändigt att FN får mer att säga till om.
Jag har hållit på med yoga i drygt ett år. Det är en svår konst att bemästra och jag är fortfarande amatör. Jag har en yogalärare som tycker om att mässa formler på fornindiska, sanskrit. Vid ett tillfälle var det några tjejer som började fnissa. För det lät säkert konstigt i deras öron.
En kväll 1963 lyssnade jag till Jan M. i ett litet, varmt hus i Spökparken, parken utanför Kårhuset. Han hade just gett ut boken Rapport från en kinesisk by.
Det var en mörk, regnvåt kväll. Genom de nedfallna löven, som legat så länge att de blivit slirigt uppblötta, skyndade sig människor från olika håll till ett litet hus. Det var mest ungdomar, men också äldre. Det blev mycket trångt i det rum där Jan Myrdal satt sig tungt för att först beskriva sin syn på läget i den kinesiska byn, i Kina, i Asien och i resten av världen. Några ord ägnades väl också åt Sverige.
För ett par år sedan hade jag den stora glädjen att få se Göingeflickorna uppträda, och inte var som helst minsann utan i deras hemby Boalt där hembygdsföreningen firade jubileum. Trots att den forna trion numera är en duo, och trots att den ena av dem kämpade med förkylning och heshet, så var det en upplevelse utöver det vanliga. Jag hade till och med glädjen att få ta en selfie med dem, något som jag sällan eller aldrig är lockad av i vanliga fall.
Det är svårt att sätta ord på fenomenet Göingeflickorna och deras betydelse för den svenska kulturen. Mitt i ett postmodernt land, som ägnade sig åt politiskt folkhemsbygge, slog dessa tre systrar, klädda i folkdräkt, igenom med buller och bång med schlagers som fick människor att minnas den röda stugan, åkrarna och lördagskvällen på dansbanan. De var faktiskt så populära hos allmänheten att deras största hit, Kära mor, bannlystes av Sverige radio 1961 när den gavs ut.
En av de bärande, kanske den mest bärande, idén i nästan alla länders tänkande kring bekämpningen av coronaepidemin har varit att ”platta till kurvan” (flatten the curve) i syfte att förhindra att sjukvårdsapparaten blir överbelastad. Om viruset fick härja fritt så skulle väldigt många människor bli sjuka samtidigt och då skulle ett olidligt kaos bryta ut på sjukhusen även om man gör allt man kan för att bygga ut vårdkapaciteten. Av en del rapporter att döma tycks detta faktiskt också ha inträffat i länder som Italien och Spanien.
Det gäller därför, för att sjukvården inte ska storkna, att bromsa smittspridningen så att färre blir sjuka samtidigt och epidemin i stället förlängs i tiden. (Ytterligare ett argument för att försöka skjuta upp sjukdomsfall är att samhällena med tiden förväntas kunna hitta någorlunda fungerande motmedel mot viruset.)
De flesta förnuftiga svenskar som med avsmak betraktar landets nuvarande PK-istiska politikervälde skulle säkert föredra ett system där man röstade på personer, som en väljare kan ha förtroende för, snarare än på ett parti med olika mer eller mindre anonyma figurer som okända partiapparater har placerat på en lista.
Jag är en idealist vilket betyder att jag kan bli besatt av idéer som jag tror på trots att omvärlden förklarar för mig att idéerna är dumma, ogenomförbara och att de redan skulle ha förverkligats av någon annan om de hade behövts. På det viset har jag startat åtskilliga företag och projekt.
Jag har länge funderat över hur en politiskt korrekt människas genomsnittliga psyke fungerar. Hur kan en person falla för, eller ge sitt godkännande till, en godhetsreligion som innebär att ge bort sitt eget land? Hur kan någon svensk ens komma på tanken att realisera ut och till och med få betala för att bli av med den välfärd som generationer landsmän mödosamt har byggt upp genom att låta människor från världens mest dysfunktionella länder välla in och få välfärdsstatens skattefinansierade rättigheter och bekvämligheter till skänks?
Politisk korrekthet (PK) är vad den styrande eliten framförallt har gemensamt. PK delas av ganska många medborgare, men irriterar ännu fler. Den är ett samhällsgissel som splittrar och skapar problem, så träffande illustrerat av en statsminister som inte ”såg det komma” och av en polischef som kvider ”hjälp oss, hjälp oss”. Politiker, journalister och myndighetsföreträdare tillhör denna elit, men i mindre utsträckning näringslivets företrädare, som Leif Östling. Det beror på att företagare huvudsakligen väljs på grund av kompetens, medan eliten huvudsakligen väljs på grund av – just det – politisk korrekthet. Eller mer rättvist är det så att man måste passera ett finmaskigt PK-filter för att få besätta ett offentligt uppdrag.
Sverige har valt en annan väg än övriga västvärlden när det gäller att begränsa spridningen av Covid-19, och många har frågat sig vad strategin består i. Finns det någon strategi över huvud taget?
Förr i tiden var liberaler sådana som trodde på marknader, yttrandefrihet, fri konkurrens, jämlikhet inför lagen, äganderätt och sådant.
Sedan, år 1948, presenterades FN:s Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och snart var liberalerna – och en del andra – inte sig lika. FN hade nämligen uppfunnit en ny sorts mänskliga rättigheter som var motsatsen till de gamla.
När journalister med all rätt kritiseras för att vara mer av propagandister för överhetens värdegrund än objektiva granskare av makten, riktas ofta vreden i alternativa medier mot den enskilde journalisten. Vad de flesta inte känner till är vilka som är de dolda makthavarna. De som ytterst avgör vad för artiklar, inslag och reportage som publiceras i såväl press som etermedia, är redaktörerna.
Just nu fylls flödet på sociala medier av röster om ett absurt tweet signerat Sydsvenskans ledarskribent Moa Berglöf. I vad som sannolikt var ett försök att vara humoristisk skrev hon – som för övrigt titulerar sig ”female supremacist” på sitt Twitterkonto – att det var ett ”Högt spel av Boris ändå att få coronaviruset och hamna på iva etc, bara så han kan lägga ut fina filmer som får en att glömma all annan skit han hållit på med.”
I mer än fem år har jag försökt förklara för mig själv – och för den publik som besvärar sig med att läsa – hur det svenska samhället är konstruerat. Ibland tycker jag mig ha begripit mina utläggningar men ibland har jag kliat mig i huvudet och inte riktigt förstått. Men för varje gång står det liksom klarare.
Från departement till förskola, från höger till vänster, från svenskt näringsliv till Greenpeace, från FN till kommunala miljörådgivare, från Australien till Kanada – samma budskap: Koldioxid är planetens förbannelse, något måste göras.
Enligt Folkhälsomyndigheten är gamla och sjuka den riskgrupp som till varje pris ska skyddas, men det gör inte Sveriges kommuner. Hur förväntar sig socialminister Lena Hallengren (s) att undersköterskor som saknar basal skyddsutrustning och är så stressade att de knappt hinner kissa ska förhindra smittspridning?
I hemtjänsten tvingas personalen använda privata kläder, trots att facket på grund av smittorisken länge krävt arbetskläder. Sedan 2016 finns arbetskläder även med i Socialstyrelsens ”föreskrifter om basala hygienregler”. När riktlinjer struntas i från arbetsgivarens sida är det inte förvånande att bara 23% av vårdpersonalen i en färsk undersökning följde hygienrutinerna. Man måste få rätt förutsättningar för att kunna göra ett bra jobb.
Ett växande fenomen på nätet just nu är videoklipp som visar dansande sjukvårdspersonal. De är ofta klädda i olika former av skyddsutrustning som förkläden och munskydd. Man hittar klippen på TikTok, Instagram med flera plattformar. Personalen i klippen, som är inspelade i flera olika länder men framför allt i USA och Storbritannien, ser ut att vara på sprudlande gott humör.
Jag tycker om att bli imponerad eftersom det så sällan händer. En dag när jag blir imponerad är en högtidsdag. Idag är en sådan dag. Jag är imponerad av Kang Kyung-wha, 65, Sydkoreas utrikesminister. Kolla här.
Sydkorea har, i likhet med andras asiatiska länder såsom HongKong, Taiwan och Singapore i varje fall hittills lyckats hantera coronat på ett, jämfört med västerlandet, överlägset sätt. Självgoda västerlänningar pekar ibland på att Sydkorea fick en generalrepetion avseende virusangrepp år 2015 när fågelinfluensan MERS från Saudiarabien anföll landet. Men det argumentet ger jag inte mycket för. Sverige hade en illa skött skogsbrand i Västmanland år 2014 men det hindrade inte att vi fick en dubbelt så stor och troligen ännu sämre skött skogsbrand fyra år senare (då Sverige utöver naturkatastrofen fick lida smäleken att det av oss så föraktade Polen skickade 44 brandbilar för att rädda oss). Att inte låta sig överraskas en gång till är ett tecken mognad, förstånd och handlingskraft.
Coronakris eller ej, men lättkränktheten tar inte paus även om mycket övrigt i samhället gör det. Det blev Glenn Hysén varse när han gjorde det mest förbjudna, nämligen skämtade om Gud. Nej, förlåt mig, det är ju faktiskt inte alls förbjudet att skämta om Gud. Så länge det inte riktar sig mot islam, förstås. Då måste det finnas ”gränser” tycker de lättkränkta, som fotbollsspelaren Hosam Aiesh, 24.
– Respektlöst. Det finns saker man inte skojar om, säger den 24-årige Blåvittspelaren i Expressen efter att Glenn Hysén dragit ett islamskämt på Twitter.
Jag läser ofta texter på latin. Redan i nybörjarundervisningen på universitetet läste jag om Pierre Abélard. För dem som inte känner till det var Pierre Abélard en fransk medeltida filosof och teolog, verksam i slutet på tusen- och början på elvahundratalet. Nu läser jag hans självbiografi igen. Det flyter bättre nu och är därför roligare än förra gången.
För eftervärlden har Abélard blivit mest känd för sin kärlekshistoria med Héloïse d’Argenteuil. Den börjar ungefär så här:
Jag tycker inte om den pågående coronaepidemin vilket delvis beror på att det är tråkigt att sitta i självvald, men av staten rekommenderad, karantän men framför allt på att mina litterära ambitioner förintas. Jag vill skriva texter som framtida generationer, till skillnad från de nuvarande, ska läsa med högaktning och uppskattning och gärna hylla som stilideal. Men inte fasen kommer framtida generationer att bry sig om det just nu dagligen, på grund av epidemins snabba utveckling, kaleidoskopiskt föränderliga stämningsläget.
KULTUR Poeten Einar Askestad är väl värd att följa på Twitter. Han postar både kloka och underfundiga kommentarer och dikter. Igår postade han det här:
Notis (263). ”Under Elsa Beskows tid såg världen annorlunda ut och det avspeglar sig i böckerna. Det tar sig uttryck i en del ogrundade uppfattningar. Det visar också ett tydligt klassamhälle och könsroller som vi idag kan förfasa oss över.” (ur förord till nyutgåva)
Får jag påminna om Lukas 2:41-50:
Nu plägade hans föräldrar årligen vid påskhögtiden begiva sig till Jerusalem. När han var tolv år gammal, gingo de också dit upp, såsom sed var vid högtiden. Men när de hade varit med om alla högtidsdagarna och vände hem igen, stannade gossen Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans föräldrar lade märke därtill. De menade att han var med i ressällskapet och vandrade så en dagsled och sökte efter honom bland fränder och vänner. När de då icke funno honom, vände de tillbaka till Jerusalem och sökte efter honom. Och efter tre dagar funno de honom i helgedomen, där han satt mitt ibland lärarna och hörde på dem och frågade dem; och alla som hörde honom blevo uppfyllda av häpnad över hans förstånd och hans svar. När de nu fingo se honom där, förundrade de sig högeligen; och hans moder sade till honom: »Min son, varför gjorde du oss detta? Se, din fader och jag hava sökt efter dig med stor oro.» Då sade han till dem: ”Varför behövden I söka efter mig? Vissten I då icke att jag bör vara där min Fader bor?”. Men de förstodo icke det som han talade till dem.
Många, som tidigare varit starka i anden, har nu, i ett slag, fått klart för sig hur uselt Sverige fungerar i väsentliga avseenden.
Ändå har det ledande regeringspartiet fått stärkt stöd i opinionen. Det förutsåg jag för några veckor sedan. Det betyder inte så mycket. Det är ett tecken på att folk i rädsla och förvirring tyr sig till makten. Det gör de i all andra länder också. Det gjorde man också 1968.
På längre sikt kommer insikten om att detta är ännu ett exempel på svensk politiks och svensk förvaltnings allt sämre förmåga att fullfölja sina förpliktelser gentemot medborgarna att breda ut sig. Som Gunnar Sandelin påpekat framhöll Folkhälsomyndighetens chef att:
”Nullius in verba” blev mottot för Royal Society i Storbritannien när det bildades 1660. Royal Society (RS), eller mer exakt Royal Society of London for Improving Natural Knowledge, är en 360 år gammal brittisk akademi inriktad på naturvetenskap.
RS gör därför anspråk på att vara det äldsta och fortfarande existerande lärda samfundet av den här typen. Stadgarna i Royal Society fastslår att kandidater måste ha lämnat ”ett avsevärt bidrag till förbättringen av naturvetenskaplig kunskap, inräknat matematiken, tekniska vetenskapen och medicinska vetenskapen.
Coronakrisen har gett Stefan Löfven ett gyllene tillfälle att posera som landsfader. Och vänstern verkar älska det. På sociala medier uppmanar de alla att lyssna på Löfven. Nu ska alla enas, heter det. Jag tvivlar på att de betett sig likadant om Jimmie Åkesson varit statsminister när den kinesiska febern drog in över landet.
I Aftonbladet (9/4) hängs stockholmare ut för att sitter ute i vårsolen och dricker öl på Medborgarplatsen. Det är bara vita på bilderna. Inga så kallade rasifierade. Det har blivit något av en sport att ”shama” coronasyndare. Men man shamar bara vita, alltså sådana som ser ut som äkta svennar. Jag tror inte att Aftonbladet skulle publicera en liknande uthängningsartikel med bilder på svensksomalier i Rinkeby.
För några dagar sedan (5/4 2020) publicerade Mette Kahlin McVeigh på tankesmedjan Fores en artikeln om att coronaviruset är inte en lösning på klimatförändringarna: ”Att krascha samhället räddar inte klimatet”. Det är viktig artikel som förtjänar ytterligare reflektioner.
Sedan Sarsviruset som orsakar covid-19 dök upp i Wuhan i december förra året har det spritts i rasande takt över hela världen. Världshälsoorganisationen, WHO, deklarerade pandemi den 11 mars. Antalet registrerat smittade uppgick den nionde april, när detta skrivs, till 1,5 miljoner människor varav ungefär 90 000 har avlidit.
En av de många saker som förundrar mig är varför asiaterna tycks hantera coronaviruset så mycket bättre än västerlandet varmed jag menar Europa och USA. Enligt vad jag tror är den bästa statistiken hade Kina, Sydkorea, Singapore, Hong Kong och Taiwan ett genomsnittligt ackumulerat antal smittade på 72 personer per miljon invånare den 23 mars medan motsvarande siffra för Italien, USA, Tyskland, Schweiz och Sverige var 494 (Sverige 191).
USA är ett märkligt land. Där finns något som kallas ”free speech” och på ett ungefär skulle kunna översättas med ”yttrandefrihet”. Men medan den svenska yttrandefriheten framför allt är ägnad åt att skydda vad folk säger bland vänner och i slutna sällskap så gäller free speech även sådant som trumpetas ut över hustaken så att alla kan höra.
Särskilt tydligt framträder skillnaden mellan free speech och yttrandefrihet i medias hantering av nyheter. Yttrandefrihet betyder till exempel inte att en svensk i sociala eller andra media utan obehagliga följdverkningar kan yttra förgripligheter som någon skulle kunna uppfatta som skadliga för Sverigebilden. Till exempel tog statsministern Katerina Janouch i upptuktelse när hon sagt något kritiskt om Sverige i tjeckisk teve.
Den allt djupare samhällskris som provocerats fram av coronaviruset har för svensk del fått ett antal avslöjande konsekvenser, som går utöver de rent medicinska och ekonomiska. Främst är att det blivit allt tydligare vilket extremt negativt inflytande allehanda vänsteraktivister har haft, och hur extremt skadlig den politiska korrektheten har varit för vårt land.
DET GODA SAMHÄLLET 