De stora tyska tidningarna som die Welt, Frankfurter Allgemeine och die Zeit, för att ta några exempel, tar fortfarande upp centrala frågor som höjer sig över det triviala och alldagliga. En sådan fråga, som berör vetenskapens roll i samhället, har nyligen skrivits av signaturen Thea Dorn (Christiane Scherer) i die Zeit.
Artikeln tar särskilt frågan om vetenskapens roll i det moderna samhället. Hur tillförlitlig är vetenskapen? Vad är det som vi vet och som vi kanske kommer att veta och vad är det som vi aldrig kommer att kunna förstå? Hur skall vetenskapen bäst kommunicera med samhället?
Jag har i många långa år stört mig på journalister. Jag är knappast ensam om detta men just i den här artikeln tänker jag inte fokusera exempelvis på rapporteringen om massinvandringen, hur katastrofal den än är. Istället handlar det nu om några mer övergripande problem inom den svenska politiska journalistiken, som i mitt tycke visar på brister.
På söndagsmorgonen sköts en 12-årig flicka ihjäl i den mångkulturella Stockholmsförorten Botkyrka. Enligt 
Det stora problemet, som jag ser det, är att jag och alla de som tycker som jag – och vi äro legio, ty vi äro miljoner – inte har något att säga till om. Fienden är välorganiserad och generöst finansierad (med våra skattepengar) och uppdaterar ständigt sitt PK-tänkande som fungerar som ett ideologiskt sammanhållande kitt. Vi, däremot, har bara strödda tankar som ofta inte går ihop. Vi är inte ens eniga om vem som är vår fiende. Vi vet att något är fel med Sverige men vi är inte säkra på vad det är.
Media har senaste veckorna rapporterat om hur opinionsundersökningar i USA enhälligt förutspår en valförlust för Donald Trump. Vissa talar om ett övertag för Biden på åtta procent, andra på upp till 13 procent. Att hämta in ett så stort försprång på tre månader, mitt under brinnande Coronakris och vad som i flera delstater påminner om ett fullskaligt inbördeskrig, låter som en tuff uppgift. Dessutom har en inflytelserik krets republikaner (Never Trump movement) annonserat att man denna gång kommer att rösta på Biden, eftersom en seger för Trump upplevs som ett större hot mot nationen än att det egna partiet förlorar. Att Trump själv beter sig som om valet redan var vunnet, visar väl bara hur självupptagen, skrytsam och verklighetsfrånvänd han är.
De senaste dagarna, eller snarare kvällarna, har maken och jag roat oss med att se om den svenska TV-serien Polisen i Strömstad. Hela serien (fem säsonger) bygger på Gösta Unefäldts kriminalromaner och regisserades av Arne Lifmark, och de blev omåttligt populära när de sändes på 1980- och 90-talen.
På loppis hittade jag barnboken Öknen och borgen. Boken är tryckt 1960 och skriven av någon som heter Astrid H. Montelin. Jag har googlat men inte lyckats någon information henne. Hur som helst var det en trevlig berättelse som utspelar sig under medeltiden då delar av Spanien fortfarande låg under muslimernas makt.
Jag har just sett dokumentären Biskopen och pojkarna, som visas på
Vad är det som gör att många av dem som har en röst i det offentliga rummet i vårt land läcker känslor som ett såll? Inom psykologin talar man ibland om ”affektinkontinens” eller ”emotionell dysreglering” när man inte klarar av att härbärgera sina impulser och processa dem genom förnuftet. I Sverige har under många år emotionerna dominerat i offentligheten vad gäller vår tids ödesfrågor som migration, klimat, feminism och identitetspolitik. Detta beroende på att PK-anhängarna inom media, politik, myndigheter och akademi alltid kan åberopa Den Heliga Värdegrund som yttersta instans.
”Allt det som är fel och dåligt med islam har inte med religionen att göra”. Det påstår Naouel Aissaoui, som intervjuats av 
Min portugisiskalärarinna i Rio de Janeiro anser att Sverige är ett av de mest förljugna samhällena i världen, kanske det mest förljugna. Med förljugenhet avser hon klyftan mellan å ena sidan den officiellt och allmänt påbjudna sanningen och å den andra verkligheten. Sin uppfattning grundar hon inte i första hand på vad jag säger, för det tror hon knappt på, utan på vittnesbörd från en barndomsvän som blev kär i en svensk och nu är tandläkare i Malmö. ”Dom är inte kloka”, säger barndomsvännen med avseende på svenskarna och det är ett argument som tar skruv hos portugisiskalärarinnan. Med omdömet menar barndomsvännen vad hon betraktar som principlös eftergivenhet från myndigheternas sida inom den sociala verksamhet som hon själv kommer i kontakt med inom Folktandvården.
Några av den svenska lyrikens mest välkända rader är de följande:
Prideveckan må vara inställd, men Stockholms lokalbussar är likväl prydda med regnbågsflaggor. Förutom några i Rinkeby, alltså. Där vill man nämligen inte köra runt med ”fikusflaggor” på bussarna.
Den inbillade sjuke i Molières komedi heter Argan. Argan är rik och har fått för sig att han lider av ett stort antal sjukdomar. Argans läkare Purgon och Purgons medhjälpare – apotekaren Fleurant – gör sig grova pengar på Argans hypokondri och identifierar hela tiden nya sjukdomar hos Argan som de lyckas bota med dyrbara kurer. En gång förmår hypokondrikern Argans bror den inbillningssjuke att vägra att ta ett medikament som medicinarna ordinerat varpå doktor Purgon blir rasande och förklarar att Argan de närmaste dagarna kommer att få förskräckliga sjukdomar som inom kort kommer att ta död på honom.
Häromdagen såg jag en äldre dam plocka skräp i vårt kvarter. Vi började prata och hon betonade vikten av att hålla efter området där man bor. Börjar man vänja sig med att ha skräpigt runt sig blir det lätt en nedåtgående spiral, där allt fler börjar kasta skräp omkring sig. Vi samtalade en stund om “den vardagliga godheten” innan vi sa hejdå och jag cyklade vidare på min dagliga cykeltur.
Det ligger i sakens natur att den som befinner sig högst upp i rangordningen har svårt att överblicka allt själv. Den verkliga makten i det gamla Valhall utövades antagligen av Hugin och Munin, som viskade i Odens öra vad som hände i världen och bildade underlag för hans beslut.
Fredagen den 25 juli i år hölls den första muslimska gudstjänsten i Hagia Sofia i Istanbul sedan moskén gjordes om till museum på 1930-talet. Imamen som ledde bönen höll i ett svärd medan han hyllade Mehmet Erövraren, den turkiske sultanen som i sitt jihad krossade det grekiska, kristna östromerska riket. Hagia Sofia byggdes som en kyrka i det som då var en grekisk och kristen stad. När staden erövrades av turkarna år 1453 blev kyrkan en moské.
Sammanbrottet i förhandlingarna om den svenska migrationspolitiken kom inte som någon större överraskning. Det grundproblem de politiska partierna inte lyckades komma runt är att politiken under mycket lång tid har präglats av total principlöshet. Avsaknaden av sammanhållande principer för en långsiktigt hållbar migration har givit upphov till två fundamentala problem, som sammantagna fått djupt olyckliga konsekvenser.
Trots pk-isternas bedyranden om att islam och kristendom är typ samma sak, så är det i verkligheten betydligt svårare att lämna islam än att lämna Pingstkyrkan.
Idag den 29 juli 1030 stupade Olof Haraldsson, känd som den helige, vid Stiklastad i Norge. Är det något att bry sig om? Det finns väl inga helgon? Jag är ateist och tror varken på gudar, profeter eller helgon. Det som är intressant för mig är att Olof länge ansågs vara helig. Det säger något om hans betydelse. I den kyrkliga konsten i Norden är Olof jämte jungfru Maria och aposteln Petrus den vanligast förekommande helgonbilden.
Patrik Engellau skrev nyligen en viktig text 
Jag har alltid haft svårt för diskussionen om det är arv eller miljö eller någon kombination som styr den enskilda människans liv och beteende.
Sankt Nikolai kyrka i Ystad utsattes för stenkastning lördagskvällen den 25 juli. Stenarna kastades genom ett fönster och var nära att träffa en kvinna. Tre unga män sågs springa från platsen.
Covid-19 har kallats för historiens första ”woke-virus”. Kanske för att det smittar när man sitter på uteserveringar, men inte lika mycket när man samlas i tusental för att demonstrera med BLM.
DET GODA SAMHÄLLET 