Den svenska debatten om coronat handlar mycket om ansiktsmasker och om statlig kompensation till utövare av idrott och kultur. Det är säkert viktigt. Själv är jag mest intresserad av två andra saker, dels hur de dagliga dödsfallen utvecklar sig och i vilken utsträckning de sekundära smittspridningsvågor som visat sig i några länder påverkar antalet döda per dag, dels vad som händer med produktionen.
Kategoriarkiv: Opinion
Opinionstexter skrivna av Det Goda Samhällets skribenter och gästskribenter.
En poet jag ständigt återkommer till är Olof Thunman. Han föddes 1879 och avled 1944 och är mest känd i hela vårt land för gånglåten ”Vi gå över daggstänkta berg” som skrevs en kväll i juni i Sörmland då poeten var en ung man.
Olof, som gärna kallade sig själv Olle, föddes i Uppsala och studerade senare nordiska språk vid universitetet. I Stockholm utbildade han sig till konstnär vid Konstakademien. Han debuterade sent, 1919, med Pan spelar, och därpå kom regelbundet nya diktsamlingar – Olandssånger, 1927, Från färdväg och fornbygd, 1929, Mark och vindar, 1935, Visor från vidd och vrå, 1939. Dessa böcker finns inte att få tag på i bokhandeln och trycks inte på nytt. Ytterst få av dikterna finns utlagda på Internet. Det är jag som lagt ut de flesta av dem.
Av alla de frågor som Trump gick till val på 2016 så var invandringen, sammanfattat i slagropet ”Build the wall”, överlägset viktigast. Det är också denna fråga som gett honom en stark fan-base bland invandringskritiker i Sverige. I denna andra del (del 1 hittas här) av min granskning av Trumps första mandatperiod är det därför dags att fråga hur det gått med invandringen, i synnerhet då den illegala invandringen och muren Trump lovade att bygga för att stoppa denna.
Det sägs att rentjurar i sina ömsesidiga uppgörelser ibland fastnar i varandras mångförgrenade horn och inte kan komma loss. Det slutar med gemensam förintelse ty tjurarna svälter ihjäl. Ungefär så är det med Sveriges politiska partier. Systemet har kopplat ett blockerande grepp på sig självt som gör att inga beslut kan fattas som skulle kunna leda landet ur dess mångfaldiga kriser. Den migrationspolitiska kommitténs oförmåga att ens ta ett steg i rätt riktning vad gäller invandringspolitiken är bara ett exempel.
Till skillnad från alla smarta människor som tar del av de informativa programmen hos statsmedia och begriper vad som sägs har jag svårt att fatta. En dag är det en stor nyhet att svenska ambassaden i Nordkorea är stängd men det förklaras inte varför. Fyra dagar i rad visar Rapport samma filmsekvens om hur Dödspatrullen dödar Shottaz eller om det är tvärtom och att det danska rättsväsendet tar detta på allvar men varför de dödar varandra förstår man inte, kanske är det underförstått att det går till på det viset bland sådant folk.
Jag har alltid en Koran på nattduksbordet. Den är på många sätt en fascinerande, underlig, gåtfull – och ofta korkad bok. Den är skriven av människor utan vår moderna kunskap om hur världen fungerar. Tyvärr är det alltför många som tror att Koranen är Guds ord.
Ska Koranen brännas? Nej, det tycker jag inte. Det är något kusligt och barbariskt med bokbränningar.
Men visst ska folk som vill bränna biblar och koraner och andra böcker få göra det.
I sommar har fler än vanligt semestrat hemma, och på sociala medier har folk lagt upp bilder från sina hemstäder, lantställen eller från vackra platser i närområdet. Vackra, stämningsfulla bilder som inte bara visar det ljuvliga svenska landskap som jag håller så kärt, utan som också speglar den svenska kulturen. Det märks i kommentarsfälten, där människor trycker på gillaknappar och skriva långa kommentarer om hur bilderna får dem att känna inombords.
Jag är mycket förtjust i filmer om Winston Churchill. Igår såg jag ytterligare en som min fru hade hittat på HBO. För första gången lyckades jag i ord formulera skälen till min begeistring.
Det märkliga med Churchill – i varje fall den man som uppvisas i filmerna, i övrigt var han säkert en arrogant och känslokall suput som inte tvekade att bomba ihjäl civila – är att han var hänsynslöst ärlig i sin mästerligt retoriska kommunikation med medborgarna. Han låtsades inte, som exempelvis våra politiker, att han hade säker kontroll över läget. Han uppmanade inte medborgarna att lugna sig och lita på att han själv och hans regering var på väg att ordna biffen. Han sa tvärtom att han inte kunde lova annat än blod, svett och tårar och att medborgarna skulle tvingas slåss på stränderna, på landningsbanorna, på fälten och på gatorna, att de skulle slåss i bergen och aldrig ge upp.
För ett antal år sedan gjorde jag en forskningsstudie om så kallad extrem metal i MENA-regionen. MENA är en samlingsbeteckning för Middle East North Africa, i huvudsak muslimska länder. Med extrem metal åsyftas en hårdare form av hårdrock med subgenrer som death metal, speed metal, black metal och otaliga andra former av hårdrock. I synnerhet intresserade jag mig för black metal, en musikstil som inte sällan associeras med satanism. Det är till och med så att själva satanismen brukar utgöra skiljelinjen till musikaliskt snarlika musikformer såsom death metal. Satanism är en modern religionsform som växte fram bland religionskritiska intellektuella och som fick sin första egentliga kyrka med The Church of Satan och dess grundare Anton LaVey som skapade publicitet med sina show-liknande ritualer i slutet av 60-talet.
Socialminister Lena Hallengren (bilden) är upprörd för att personer som har privata sjukvårdsförsäkringar går före i sjukvårdsköerna. Redan 2016 la socialdemokraterna fram ett lagförslag om att förbjuda vårdgivare att låta personer med privat sjukvårdsförsäkring gå före patienter med remiss från landstingsregionerna. Förslaget röstades ned av allianspartierna och sverigedemokraterna som hävdade att det inte förekom några snabbfiler för försäkringspatienter.
Jag förställde mig bara, därför att
1. Chefen var rädd för den lokala partipampen och tvang mig.
2. Jag var i företagets ledning och jag låtsades vara nazist och gick med för att skydda företaget.
3. Jag hade varit oförsiktigt politiskt och tvangs ligga lågt. Jag gjorde som alla andra.
På Twitter skriver sossetopparna – och kärleksparet – Morgan Johansson och Annika Strandhäll att vi ska minnas mordet på John Hron för 25 år sedan. Han mördades av nazister. Men de säger inte ord om Tommie Lindh, Wilma Andersson, Ebba Åkerlund och flera andra som mördades helt nyligen. Offer för islamismen och den misslyckade invandrings- och integrationspolitiken. Och offer för den växande rasismen mot svenskar.
Skillnaden mellan mig och alla dem som önskar göra om den här världen är att jag gillar den här världen och är tacksam för vad den i sin omedvetna godhet, framför allt i västerlandet, erbjuder människorna. Min tacksamhet gäller framför allt sådana där grundläggande livsvillkor som de flesta räknar som självklara men som man med obetydlig eftertanke snart inser inte alls kan tas för givna. Jag menar sådant som hygieniska vattentoaletter och badrum med dusch och rinnande vatten, elektricitet och centralvärme, tandläkare som ser till att folk inte blir tandlösa vid fyrtio års ålder, sjukvård i världsklass, fina kommunikationsmedel, livsmedelsbutiker fulla med god mat som aldrig tar slut.
Om du vill vara trogen Svenska kyrkans själ. Om du håller fast vid klassisk kristen tro. Då kommer du att få det tufft i Svenska kyrkan. Du kanske till och med blir avskydd. Kanske mobbad.
Varför? För att du är en mörkerman. Men samma kyrka har inget emot att gulla med islamistiska mörkermän och mörkerkvinnor. År 2016 postade Svenska kyrkans högste ledare en selfie med Lamia Elamri, ordförande för Islamic Relief Sverige.
Islamic Relief är en del av Muslimska Brödraskapet. Selfien har börjat cirkulera på sociala medier.
Häromdagen skrev jag en krönika om att den svenska coronapolitiken, särskilt dess förmåga att uppfylla ett av sina egna huvudmål, nämligen att skydda de äldreäldre, uppenbart misslyckats och att detta misslyckande beror på något så banalt som att det saknats elementär företagsamhet och handlingskraft. Om de svenska beslutsfattarna bara haft drivkraften hos en genomsnittlig ICA-handlare, sa jag, så hade problemen varit ur världen.
En lärarinna på lågstadiet tvingade oss att varje morgon rita en teckning med motiv ur Gamla Testamentet. Med tiden blev jag rätt skicklig på att skildra Moses i vassen, Egyptens gräshoppor och Daniel i lejongropen. Mina teckningar sattes ofta upp på anslagstavlan.
På högstadiet var det en lärare som avsatte en hel lektion åt att dra storyn om Sköna Helena, vilket kanske var onödigt men rätt kul att höra på. Idag är historieundervisningen mera slimmad och Sköna Helena får antagligen stryka på foten. Enligt läroplanen för grund-skolan ska eleverna bland annat hinna med att:
Sverige ska få en ny myndighet för psykologiskt försvar. Utmärkt! Vi kan behöva det. Vi behöver nämligen stärka vår svenska identitet, vår stolthet och framför allt vår integritet. För vad ska vi egentligen försvara om inte Sverige är Sverige och svenskar är svenskar? Vad ska vi försvara om vi inte är och har något innanför våra gränser som vi älskar och vill bevara. Regeringen avser tydligen att mest försöka kontrollera informationspåverkan från främmande makt. Inget fel med det, men det är knappast vårt största problem.

Ett jobb som sällan omtalas i media är präster. Samtidigt är det en av de viktigaste yrkesgrupperna. De har på sina axlar att härbärgera livets ytterzoner där de viktigaste momenten äger rum, såsom dop, vigslar och begravningar. Svenska kyrkan förvaltar enorma resurser men tyngs av politiskt tillsatta biskopar som smutskastar allt det som Svenska kyrkan står för.
Förr i tiden skötte man trädgårdar på ett helt annat sätt än nu, sa den gamle trädgårdsmästaren. Det var innan vi fick stora, goda, saftiga äpplen året runt med flygplan från Chile och innan flitiga och lågavlönade kenyaner odlade undersköna rosor av alla sorter och sände oss med luftfrakt.
Vad var det som var annorlunda? frågade jag.
Han tittade plirande på mig som om han undrade om jag inte begrep det själv. Han kom fram till att jag nog kunde vara precis så korkad och började förklara.
78 procent av de män som lagförts för att köpa sex i Uppsala sedan januari 2019 är utlandsfödda. Det visar statistik som tagits fram av P4 Uppland. Överrepresentationen syns även i en rapport från polisen för 2018 i de tre regioner som noterar födelseland.
Man skulle kunna tänka sig att politikerna nu skulle ta fasta på dessa siffror, för att på allvar försöka klara ut problemet med invandrade mäns attityder mot kvinnor. Men några sådana ambitioner finns inte. Jämställdhetsminister Åsa Lindhagen gör tvärtom klart att man inte alls jobbar för att specifikt lära sig mer, eller förebygga, just dessa förövares brott – trots att de alltså är grovt överrepresenterade. Istället drar hon till med de numera närmast klassiska flosklerna när P4 intervjuar henne:
I går skrev jag om Sherlock Holmes, en av mina favoritfigurer. En av de saker som gör honom älskvärd är hans förening av skarpt intellekt och mänsklig värme. På något sätt personifierar han den västerländska andan: logik och vetenskap i förening med empati och kreativitet. Han var, som Stephen Fry konstaterar, den förste i raden av ”caped crusaders” som Superman och Batman.
På väggen i salongen på Baker Street 221b hänger ett porträtt av en man med mustasch och fez på huvudet. Mannen är general Charles Gordon och, liksom Sherlock Holmes är han en engelsk hjälte, men en verklig sådan. Han var guvernör i Sudan.
Det här med att maskinerna tar över alla jobb och gör oss alla arbetslösa har man oroat sig över i alla tider, numera med anledning av AI. Hittills har pessimisterna varit ute i ogjort väder. Kom ihåg att nationalekonomin brukar kallas ”den dystra vetenskapen”. Men kanske kan oron inte helt avfärdas. Den här uppsatsen publicerades ursprungligen i min bok Berättelsen om jobben från 1996. Den handlar just om en situation där maskinerna kan göra allt och människans arbete inte behövs. Vad ska politikerna då ta sig för?

Jobbet är inte ett nödvändigt ont utan livets mening, i alla fall i den protestantiska kultursfären. Det är åtminstone den protestantiska självbilden, men vi finner det även i taoismen. Sedan tycker jag personligen som resvan globetrotter, att folk tycks jobba lika mycket i alla kulturer, även om strukturerna är mer dysfunktionella i flertalet länder.

Sherlock Holmes, en symbol för England känd över hela världen. Berättelserna om privatdetektiven på Baker Street anses vara bland det mest engelska som finns. Mångkulturalisterna anser dock att det inte finns något engelskt. Att vara engelsk är att vara mångkulturell, säger de.
Det är inte ofta man har anledning att glädja sig över några utrikespolitiska genombrott men nu har det hänt. I torsdags avtalade Israel och Förenade Arabemiraten (UAE) om att etablera diplomatiska förbindelser. För första gången på mer än tjugo år har Israel därmed öppet vänskapliga förbindelser med ett arabland. Det var Trumps fredsplan, som utarbetats av hans svärson Jared Kushner, som låg bakom detta geopolitiska jordskred.
Vid EU:s stats- och regeringschefers extramöte i Bryssel i juli beslutades om en så kallad återhämtningsplan (ÅHP). Planens avsikt anges vara att reparera skador, reformera ekonomier och omforma samhällen. Den innebär att 750 miljarder euro ska lånas upp av EU och överföras till vissa EU-länder. Har EU rätt att fatta ett sådant beslut och vilka konsekvenser får planen för Sveriges del när det gäller vårt demokratiska statsskick?
Då och då träffar jag erfarna jägare, golfspelare eller skidåkare som förklarar att de hade trott att de behärskade sin sports grunder men sedermera tagit en avancerad kurs och tvingats inse att de måste förkasta allt de trodde att de kunde och börja från början. Det har hänt mig. Efter ett livs skidåkning tog jag en avancerad kurs och blev varse att jag inte ens kunde göra en korrekt skärande sväng. Sådana erfarenheter är nyttiga inte bara för att man blir en bättre utövare av sin sport utan också för att man blir ödmjuk. Man förstår att man hela tiden måste kontrollera och öva på det enklaste, alltså grunderna.
Jag funderar mycket på demokratins grunder, till exempel frågan om vad demokrati egentligen är. När jag ställer frågan till herr Google kan jag få ett svar som det här:
För ett tag sedan läste jag om Voltairs roman Candide, i svensk översättning av Olof Nordberg. Voltaire driver med den tidens naiva och optimistiska filosofi. ”Vi lever i den bästa av världar”, upprepar Candide – namnet betyder ”troskyldig” – samtidigt som han upplever fasor och galenskaper av alla slag.
Vid denna läsning uppmärksammade jag något som jag inte tänkt på förut. En av de fasor som skildras i romanen är det islamiska sexslaveriet. Det har alltid varit känt i Europa, ända sedan medeltiden, att sexslaveriet och haremen är något som utmärker islamvärlden.
”De Handikappades Riksförbund” finns inte längre. ”Sedan år 2009 är vi inte längre handikappade utan bara DHR som nu står för Delaktighet, Handlingskraft, Rörelsefrihet” meddelar organisationen på sin hemsida. Avsikten är, så vitt man kan förstå, att avlägsna sig och medlemmarna från handikapprollen.
Så begreppet handikappade verkar nu vara ledigt för andra behövande i organisations-Sverige. Och på samma sätt som naturen fyller alla tomrum, så kan vi kanske nu börja se embryon till en rad nya självidentifierade handikappgrupper med möjligheter till offerstämpel och särbehandling från allmänhetens och myndigheternas sida.
TV-ankaret: Godkväll, det här är Rapport. Hitlers bombplan har nu börjat sin attack mot England. Hundratals tyska plan flyger in över Storbritannien varje dag. Premiärminister Churchill har i ett tal i radio försökt att stålsätta nationen inför de förväntade prövningarna. Han har sagt att engelsmännen ska kämpa på stränderna, på landningsfälten, på sädesfälten och på gatorna och på andra ställen. Men alla håller inte med. Vår reporter Egon Hadzilovitj har mer att berätta.
Egon Hadzilovitj: Jag står på Piccadilly Circus. Många engelsmän är oroliga för att de tyska attackerna kan leda till att engelsmän dör. Det är tveksamt om England är förberett. Det talas allmänt om att sjukvården inte gått upp i stabsläge. Jag har träffat Londonbon Edgar Combs.
