På Twitter skriver sossetopparna – och kärleksparet – Morgan Johansson och Annika Strandhäll att vi ska minnas mordet på John Hron för 25 år sedan. Han mördades av nazister. Men de säger inte ord om Tommie Lindh, Wilma Andersson, Ebba Åkerlund och flera andra som mördades helt nyligen. Offer för islamismen och den misslyckade invandrings- och integrationspolitiken. Och offer för den växande rasismen mot svenskar.
Kategoriarkiv: Opinion
Opinionstexter skrivna av Det Goda Samhällets skribenter och gästskribenter.
Skillnaden mellan mig och alla dem som önskar göra om den här världen är att jag gillar den här världen och är tacksam för vad den i sin omedvetna godhet, framför allt i västerlandet, erbjuder människorna. Min tacksamhet gäller framför allt sådana där grundläggande livsvillkor som de flesta räknar som självklara men som man med obetydlig eftertanke snart inser inte alls kan tas för givna. Jag menar sådant som hygieniska vattentoaletter och badrum med dusch och rinnande vatten, elektricitet och centralvärme, tandläkare som ser till att folk inte blir tandlösa vid fyrtio års ålder, sjukvård i världsklass, fina kommunikationsmedel, livsmedelsbutiker fulla med god mat som aldrig tar slut.
Om du vill vara trogen Svenska kyrkans själ. Om du håller fast vid klassisk kristen tro. Då kommer du att få det tufft i Svenska kyrkan. Du kanske till och med blir avskydd. Kanske mobbad.
Varför? För att du är en mörkerman. Men samma kyrka har inget emot att gulla med islamistiska mörkermän och mörkerkvinnor. År 2016 postade Svenska kyrkans högste ledare en selfie med Lamia Elamri, ordförande för Islamic Relief Sverige.
Islamic Relief är en del av Muslimska Brödraskapet. Selfien har börjat cirkulera på sociala medier.
Häromdagen skrev jag en krönika om att den svenska coronapolitiken, särskilt dess förmåga att uppfylla ett av sina egna huvudmål, nämligen att skydda de äldreäldre, uppenbart misslyckats och att detta misslyckande beror på något så banalt som att det saknats elementär företagsamhet och handlingskraft. Om de svenska beslutsfattarna bara haft drivkraften hos en genomsnittlig ICA-handlare, sa jag, så hade problemen varit ur världen.
En lärarinna på lågstadiet tvingade oss att varje morgon rita en teckning med motiv ur Gamla Testamentet. Med tiden blev jag rätt skicklig på att skildra Moses i vassen, Egyptens gräshoppor och Daniel i lejongropen. Mina teckningar sattes ofta upp på anslagstavlan.
På högstadiet var det en lärare som avsatte en hel lektion åt att dra storyn om Sköna Helena, vilket kanske var onödigt men rätt kul att höra på. Idag är historieundervisningen mera slimmad och Sköna Helena får antagligen stryka på foten. Enligt läroplanen för grund-skolan ska eleverna bland annat hinna med att:
Sverige ska få en ny myndighet för psykologiskt försvar. Utmärkt! Vi kan behöva det. Vi behöver nämligen stärka vår svenska identitet, vår stolthet och framför allt vår integritet. För vad ska vi egentligen försvara om inte Sverige är Sverige och svenskar är svenskar? Vad ska vi försvara om vi inte är och har något innanför våra gränser som vi älskar och vill bevara. Regeringen avser tydligen att mest försöka kontrollera informationspåverkan från främmande makt. Inget fel med det, men det är knappast vårt största problem.
Ett jobb som sällan omtalas i media är präster. Samtidigt är det en av de viktigaste yrkesgrupperna. De har på sina axlar att härbärgera livets ytterzoner där de viktigaste momenten äger rum, såsom dop, vigslar och begravningar. Svenska kyrkan förvaltar enorma resurser men tyngs av politiskt tillsatta biskopar som smutskastar allt det som Svenska kyrkan står för.
Förr i tiden skötte man trädgårdar på ett helt annat sätt än nu, sa den gamle trädgårdsmästaren. Det var innan vi fick stora, goda, saftiga äpplen året runt med flygplan från Chile och innan flitiga och lågavlönade kenyaner odlade undersköna rosor av alla sorter och sände oss med luftfrakt.
Vad var det som var annorlunda? frågade jag.
Han tittade plirande på mig som om han undrade om jag inte begrep det själv. Han kom fram till att jag nog kunde vara precis så korkad och började förklara.
78 procent av de män som lagförts för att köpa sex i Uppsala sedan januari 2019 är utlandsfödda. Det visar statistik som tagits fram av P4 Uppland. Överrepresentationen syns även i en rapport från polisen för 2018 i de tre regioner som noterar födelseland.
Man skulle kunna tänka sig att politikerna nu skulle ta fasta på dessa siffror, för att på allvar försöka klara ut problemet med invandrade mäns attityder mot kvinnor. Men några sådana ambitioner finns inte. Jämställdhetsminister Åsa Lindhagen gör tvärtom klart att man inte alls jobbar för att specifikt lära sig mer, eller förebygga, just dessa förövares brott – trots att de alltså är grovt överrepresenterade. Istället drar hon till med de numera närmast klassiska flosklerna när P4 intervjuar henne:
I går skrev jag om Sherlock Holmes, en av mina favoritfigurer. En av de saker som gör honom älskvärd är hans förening av skarpt intellekt och mänsklig värme. På något sätt personifierar han den västerländska andan: logik och vetenskap i förening med empati och kreativitet. Han var, som Stephen Fry konstaterar, den förste i raden av ”caped crusaders” som Superman och Batman.
På väggen i salongen på Baker Street 221b hänger ett porträtt av en man med mustasch och fez på huvudet. Mannen är general Charles Gordon och, liksom Sherlock Holmes är han en engelsk hjälte, men en verklig sådan. Han var guvernör i Sudan.
Det här med att maskinerna tar över alla jobb och gör oss alla arbetslösa har man oroat sig över i alla tider, numera med anledning av AI. Hittills har pessimisterna varit ute i ogjort väder. Kom ihåg att nationalekonomin brukar kallas ”den dystra vetenskapen”. Men kanske kan oron inte helt avfärdas. Den här uppsatsen publicerades ursprungligen i min bok Berättelsen om jobben från 1996. Den handlar just om en situation där maskinerna kan göra allt och människans arbete inte behövs. Vad ska politikerna då ta sig för?
Jobbet är inte ett nödvändigt ont utan livets mening, i alla fall i den protestantiska kultursfären. Det är åtminstone den protestantiska självbilden, men vi finner det även i taoismen. Sedan tycker jag personligen som resvan globetrotter, att folk tycks jobba lika mycket i alla kulturer, även om strukturerna är mer dysfunktionella i flertalet länder.
Sherlock Holmes, en symbol för England känd över hela världen. Berättelserna om privatdetektiven på Baker Street anses vara bland det mest engelska som finns. Mångkulturalisterna anser dock att det inte finns något engelskt. Att vara engelsk är att vara mångkulturell, säger de.
Det är inte ofta man har anledning att glädja sig över några utrikespolitiska genombrott men nu har det hänt. I torsdags avtalade Israel och Förenade Arabemiraten (UAE) om att etablera diplomatiska förbindelser. För första gången på mer än tjugo år har Israel därmed öppet vänskapliga förbindelser med ett arabland. Det var Trumps fredsplan, som utarbetats av hans svärson Jared Kushner, som låg bakom detta geopolitiska jordskred.
Vid EU:s stats- och regeringschefers extramöte i Bryssel i juli beslutades om en så kallad återhämtningsplan (ÅHP). Planens avsikt anges vara att reparera skador, reformera ekonomier och omforma samhällen. Den innebär att 750 miljarder euro ska lånas upp av EU och överföras till vissa EU-länder. Har EU rätt att fatta ett sådant beslut och vilka konsekvenser får planen för Sveriges del när det gäller vårt demokratiska statsskick?
Då och då träffar jag erfarna jägare, golfspelare eller skidåkare som förklarar att de hade trott att de behärskade sin sports grunder men sedermera tagit en avancerad kurs och tvingats inse att de måste förkasta allt de trodde att de kunde och börja från början. Det har hänt mig. Efter ett livs skidåkning tog jag en avancerad kurs och blev varse att jag inte ens kunde göra en korrekt skärande sväng. Sådana erfarenheter är nyttiga inte bara för att man blir en bättre utövare av sin sport utan också för att man blir ödmjuk. Man förstår att man hela tiden måste kontrollera och öva på det enklaste, alltså grunderna.
Jag funderar mycket på demokratins grunder, till exempel frågan om vad demokrati egentligen är. När jag ställer frågan till herr Google kan jag få ett svar som det här:
För ett tag sedan läste jag om Voltairs roman Candide, i svensk översättning av Olof Nordberg. Voltaire driver med den tidens naiva och optimistiska filosofi. ”Vi lever i den bästa av världar”, upprepar Candide – namnet betyder ”troskyldig” – samtidigt som han upplever fasor och galenskaper av alla slag.
Vid denna läsning uppmärksammade jag något som jag inte tänkt på förut. En av de fasor som skildras i romanen är det islamiska sexslaveriet. Det har alltid varit känt i Europa, ända sedan medeltiden, att sexslaveriet och haremen är något som utmärker islamvärlden.
”De Handikappades Riksförbund” finns inte längre. ”Sedan år 2009 är vi inte längre handikappade utan bara DHR som nu står för Delaktighet, Handlingskraft, Rörelsefrihet” meddelar organisationen på sin hemsida. Avsikten är, så vitt man kan förstå, att avlägsna sig och medlemmarna från handikapprollen.
Så begreppet handikappade verkar nu vara ledigt för andra behövande i organisations-Sverige. Och på samma sätt som naturen fyller alla tomrum, så kan vi kanske nu börja se embryon till en rad nya självidentifierade handikappgrupper med möjligheter till offerstämpel och särbehandling från allmänhetens och myndigheternas sida.
TV-ankaret: Godkväll, det här är Rapport. Hitlers bombplan har nu börjat sin attack mot England. Hundratals tyska plan flyger in över Storbritannien varje dag. Premiärminister Churchill har i ett tal i radio försökt att stålsätta nationen inför de förväntade prövningarna. Han har sagt att engelsmännen ska kämpa på stränderna, på landningsfälten, på sädesfälten och på gatorna och på andra ställen. Men alla håller inte med. Vår reporter Egon Hadzilovitj har mer att berätta.
Egon Hadzilovitj: Jag står på Piccadilly Circus. Många engelsmän är oroliga för att de tyska attackerna kan leda till att engelsmän dör. Det är tveksamt om England är förberett. Det talas allmänt om att sjukvården inte gått upp i stabsläge. Jag har träffat Londonbon Edgar Combs.
Numera ska den vite mannen framställas som historiens värsta skurk. När vi pratar om slavar så är det ofta slavarna i Amerika vi tänker på. Men slaveriet fanns redan i Afrika när européer började skeppa slavar till Amerika.
När en av mina äldre släktingar låg för döden i slutet av 1920-talet så kom representanter för den frikyrka han tillhörde dit och övertalade honom att testamentera hela sin kvarlåtenskap till församlingen. Med svavelosande predikningar målade de upp en flammande helveteseld, och klargjorde att hans enda garanti för att slippa brinna i evighet var att ge bort allt han ägde till kyrkan. Min släkting, som var djupt religiös, skrämdes att testamentera både gård och ägodelar till kyrkan istället för att låta det gå till familjen.
Just nu pågår ett av världens mest spännande projekt (efter Internationella rymdstationen), tillika jordens mest avancerade ingenjörsprojekt. Den 28 juli i år invigde den franske presidenten Macron en experimentell vätekraftsreaktor som har potential att lösa världens energiproblem. Macron förutsåg ”a promise for peace”. Kinas president Xi Jinping menar att projektet är ett av de viktigaste internationella vetenskapliga samarbetena för att utveckla fredlig fusionsenergi.
Att postmodernisterna hade rätt i att det inte finns någon sanning upptäcker man när man läser olika internationella tolkningar av den svenska coronapolitiken. Alla bedömare har sin egen förklaring. Man vet inte säkert om alla försöker förklara samma sak, men det verkar som om det som anses behöva förklaras är att Sverige, enligt vad det påstås, har varit unikt i sin ovilja att stänga ekonomin. Detta förhållande, antas det, måste bero på någon fundamental skillnad mellan den svenska mentaliteten och motsvarande anda i nedstängningsländerna.
Statsminister Stefan Löfven skriver på Facebook att han är orolig över rasismen i Sverige. Han menar att svarta människor blir diskriminerade:
”Många av oss har tagit del av eller sett hur vänner, kollegor eller familjemedlemmar behandlas olika på grund av ursprung, hudfärg eller tro. Men rasismen är inte bara en enskild händelse som drabbar enstaka personer vid några få tillfällen. Det är diskriminering som människor i vårt land utsätts för varje dag. I Dagens Nyheter förra helgen vittnade sex personer om hur de behandlas rasistiskt på grund av sin hudfärg. Rasismen mot afrosvenskar är ett verkligt problem som vi inte kan tolerera, men som samhället måste ta ansvar för och med full kraft motarbeta.”
För ungefär ett år sen rasade en debatt på sociala medier om historieundervisningen i grundskolan. Den tändande gnistan var ett förslag från Skolverket att plocka bort Antiken ur läroplanen. Sedan dess har en del vatten runnit under broarna, så det kan vara dags att ta upp tråden igen.
– I svallvågorna av Black Lives Matter har statyer rivits över hela USA. Samma rörelse i Sverige kräver att Karl XII, Gustav III med flera historiska svenskar, plockas bort ur det offentliga rummet.
Den andra augusti ägnade Dagens Nyheter åtta sidor – förstasidan (bilden) samt sju ytterligare sidor – till att inpränta i läsekretsen att Sverige förtrycker svarta människor. Sex svarta i Sverige boende personer fick vittna om detta förtryck.
Artikelns budskap stämmer inte med min uppfattning om sakernas tillstånd. Det finns enligt mitt förmenande ingen strukturell rasism mot svarta i vårt land. Jag har aldrig hört någon svensk klaga på svarta människors hudfärg men dock stundom på deras vanor. Till exempel anklagas de ofta – på svagt bevisade grunder – för att leva på bidrag på skattebetalarnas bekostnad.
Sverige har aldrig varit tryggare. Men trots den rådande idyllen behöver polisen eskort till och från arbetet på den nya polisstationen i Rinkeby.
När jag först hörde det trodde jag det var ett skämt. Men inte då. I självaste DN – fyren för den oförvitliga sanningens journalistik – står att läsa att ”De poliser som ska jobba i det nybyggda polishuset i Rinkeby kommer att eskorteras av en extrainsatt polispatrull för att få skydd till och från sitt arbete”.
För ett tag sedan skrev jag en text där jag framförde tesen att alla de stora befrielserörelserna som startades i samband med demokratins genombrott faktiskt nått sina mål under nittonhundratalets andra hälft och därefter urartat. Kvinnornas kamp för jämställdhet hade segrat år 1975 eller däromkring. Kvinnorna hade fått lika lön och lika chanser. Men feminismen tog av i en helt ny riktning och började kräva sådant som kvotering vilket är något helt annat än konkurrens på lika villkor, alltså det sätt på vilket män konkurrera med varandra, utan i stället ett slags separatism med statsgaranterade privilegier.
Påfallande många i Sverige lever i samboförhållanden. Inte sällan är det väl fungerande relationer med egna barn och bonusbarn Den svenska TV-serien Bonusfamiljen illustrerar detta på ett underhållande och igenkännande sätt. Giftermål ses något onödigt, och något som för med sig förlegade ekonomiska och juridiska bindningar. Ursprungligen var giftermålet främst för att skydda kvinnan vid en eventuell skilsmässa på den tiden mannen drog in pengarna och kvinnan jobbade oavlönat i hemmet. Så frågan är, har äktenskap någon betydelse i vårt nutida samhälle?
Detta är den första i en serie artiklar om USA:s presidentval som kommer att äga rum i november i år. I denna första del tänker jag utvärdera Trump baserat på hans ekonomipolitiska meritlista. Efter coronapandemin är USA:s ekonomi såklart i spillror, precis som resten av världens, och därför tänker jag inte inkludera denna tid i min utvärdering. Istället fokuserar jag på USA:s ekonomi från att Trump tillträdde och de tre åren efter det.
DET GODA SAMHÄLLET 