Opinionstexter skrivna av Det Goda Samhällets skribenter och gästskribenter.
För de flesta av oss, tror jag i alla fall, framstår byråkratin som ett grått, trögt, inåtvänt, formalistiskt och ineffektivt väsen som i första hand bor i offentlig förvaltning men också frodas i stora privata företag. Jag har svårt att föreställa mig att folk i allmänhet skulle betygssätta byråkratin över fem på en tiogradig skala.
Vänsterpartiets rättspolitiska taleshen Linda Snecker är mycket mån om vår hälsa. Det är viktigt att följa coronarestriktionerna, menar hon.
Snecker vill till och med införa coronaböter för ”överklassen”. För hon menar att just överklassen sprider corona och göra folk sjuka. Därför ska de straffas om de har ”champagnepicknick på Östermalm”.
Ibland stöter man på en skådespelare som har det där lilla extra, det där som skapar magi. En sådan skådespelare var Paul Ritter. Ett komiskt geni, som han visade med bravur i den brittiska komediserien Friday Night Dinner och en karaktärsskådespelare av rang.
Jag tror inte att människan tidigare rent allmänt var mer principfast än hon är idag men när jag så här i coronatider studerar näringslivets organisationer börjar jag undra. Är de kravmaskiner för sina medlemsföretag eller existerar de för att värna om kapitalismen och marknadsekonomin?
Det är inget fel på intresseorganisationer. Jag är själv ordförande i en intresseorganisation för företag som samtidigt ägnar sig åt att försvara marknadsekonomins grunder. På något vis har den organisationen för det mesta, inbillar jag mig, lyckats undvika att ta ställning i frågor där de två uppgifterna kolliderar. Men just nu, alltså i coronatider, verkar det upplagt för jäv och självmotsägelser inom företagarvärlden eftersom ägarintressena så tydligt kommer i konflikt med allmännyttan.
I den fristående socialdemokratiska dagstidningen Folkbladet skriver Köysti Tarvainen (13/4) en debattartikel där han beräknar att de etniska svenskarna kommer att vara i minoritet i sitt eget land inom 45 år.
Valerie Kyeyune Backström har aldrig gillat Zorn. Just därför sänder Expressen ut henne för att recensera en Zornutställning.
Det blir faktiskt inte mer nysvenskt än så. Och då menar jag inte nysvenskt som i att Kyeyune Backström stolt förkunnar att hon ”aldrig kan assimileras”, utan nysvenskt i bemärkelsen det medielandskap där det trendigaste som finns är att kategoriskt förlöjliga, håna och rasiststämpla allt det som vi etniska svenskar känner glädje och stolthet över.
Det är oartigt att korsförhöra människor för att ta reda på vad de menar och om de har fog för sina föreställningar. Artigheten att avstå från tredje graden i vänkretsen har dock ett pris: man vet aldrig hur mycket skit ens bekanta pratar. Man vet inte en gång hur mycket ogenomtänkt strunt man själv sprider när alla andra är så väluppfostrade att de undviker att ställa kontrollfrågor.
I Det Nya Sverige firas en högtid som kallas ramadan. Högtiden uppmärksammas varje år av Sveriges Television.
I ett inslag den 13 april, på den nysvenska högtidens första dag, har SVT anlitat en ”muslimsk feminist” för att krossa ”myter” som tydligen florerar bland fördomsfulla svennar i behov av upplysning.
Det är spännande att ligga i den intellektuella frontlinjen mot framtiden och följa hur andra människor i andra länder förhåller sig till samma slags frågeställningar som artikuleras på den här bloggen.
Vi kan alla lära oss något av ramadan. Det skriver Sofia Hvittfeldt på Sydöstrans ledarsida. Jag säger precis tvärtom: Vi har ingenting att lära av ramadan.
Ramadan är, resonerar hon drömmande, ”en månad som vigs åt självransakan (SIC), bön, välgörenhet och fasta från soluppgång till solnedgång. I slutet av dagen samlas man med släkt och vänner för att bryta den dagliga fastan. Det är mångkulturen som bygger Sverige starkt och rikt som land och vi kan alla lära oss något av ramadan.”
Sveriges kommuner har många ansvarsområden och många järn i elden. Det kommer dessutom nya lagar och regler. Diskussionen om framtiden är livlig. Ett område som kommunerna inte har ansvar för är elproduktion. Det följer av det faktum att vindkraften aldrig kan ha ansvar för landets elproduktion eftersom vinden kommer och går som den vill och aldrig går att lita på.
En intressant fråga som numera allt oftare kommer på tapeten är om våra styrespersoner politikerna är medvetna om hur illa det står till med Sverige om man radar upp de värsta till synes olösbara problemen såsom migrationen, skolan, integrationen, coronapolitiken, infrastrukturen, brottsligheten och den tilltagande otryggheten.
Standardsvaret bland bildat folk är nej. De bildade kan inte få in i sina skallar att politikerna kan se samma värld som de själva och ändå inte reagera som de själva, nämligen med att ge hals, riva sitt hår samt även visa andra tecken på förtvivlan.
Efter att helt ha försvunnit från rampljuset när #metoo svepte över världen är nu SVT:s egen husgud Soran Ismail på väg tillbaka igen – i alla fall om han och SVT får som de vill. I dokumentären ”Persona non grata” får han hjälp att sticka en offerkofta större än hela TV-huset och all tid han behöver för att berätta för hela svenska folket hur fruktansvärt synd det är om honom.
Läs inte det här. Läsekretsen vill bli engagerade och rättmätigt upprörd. Det här är inte en sådan text. Det här är en text för nördar. Jag har skrivit den bara för att dokumentera min egen förnöjelse över en aha-upplevelse.
Häromdagen skrev jag om skillnaderna mellan PK-ismens karaktär och beteende i USA och Sverige. Det är samma djur men det har utvecklats lite olika beroende på de lokala omständigheterna ungefär som Darwins finkar som trots att de tillhörde samma art såg olika ut i olika länder.
All offentlig makt utgår från folket enligt den svenska konstitutionen (Regeringsformen). När riksdagen den 24 mars beslutade att låta framtida svenska skattebetalare under åren 2028-2058 finansiera EU:s så kallade Återhämtningsfond (stödpaketet) röstade bara 27 riksdagsmän för beslutet. Detta räckte för att riksdagen skulle godkänna finansiering av Återhämtningsfonden. För Sveriges del handlar det om att garantera en summa som kan uppgå till uppskattningsvis 190 miljarder svenska kronor. Detta är pengar som EU lånar på kapitalmarknaderna och ger till andra EU-länder.
För några dagar sedan skrev Einar Askestad här på Det Goda Samhället (7/4 2021) om samtidens skattefinansierade så kallade ”konst”.
En oktoberkväll 1899 gick den unge stationsinspektören Ernst Cederberg och lade sig för att sova i sitt tjänsterum på Johannishus tågstation. Han var endast 19 år gammal, och ovanligt ung för att ha fått en inspektorsbefattning vid en så pass stor station. Men så var han också en skötsam och ordentlig person som var väl sedd av både kollegor och chefer. Han hade hela livet framför sig.
Jag har aldrig gillat Carl Fredrik Reuterswärds hopknutna pistolpipa, som bland annat kan beskådas på Kungsportsavenyn i Göteborg. Trots att den tillhör vår tids mest hyllade konstverk. För det första har den konstiga proportioner. Skulle man knyta upp pistolpipan till hela sin längd skulle den bli löjligt lång, ungefär som ett gammaldags muskedunder.
Min hittills oemotsagda uppfattning är att det gemensamma draget hos alla PK-istiska idéer är att de förespråkar tillstånd som är onaturliga i bemärkelsen att de inte uppstår av sig själva utan i stället kräver offentliga insatser för att komma till stånd. Om man exempelvis inte problematiserar mänsklighetens naturliga ordning visar sig människorna kunna indelas i två typer, män och kvinnor. Men PK-ismen anser att det därutöver bör finnas män som förvandlats till kvinnor och vice versa samt individer som saknar kön eller åtnjuter diverse ofta nyuppfunna tilläggskön. De fantasifulla PK-istiska möjligheterna är oändliga men det blir inget av dem utan offentliga insatser i form till exempel av skattefinansierad könskorrigeringskirurgi.
I en stor våning nära Medborgarplatsen på Södermalm i Stockholm sitter prinsessan Cissi Wallin och är bekymrad över varför folket, svensson där ute, är så dumma.
I snart tio år har jag försökt att förstå den politiska korrekthetens karaktär. Det tog mig ett tag att hitta nyckeln men sedan började bitarna falla på plats. Grundbulten är att PK-ismen är politikerväldets ideologi, de aktuella härskarnas troslära. Man kan jämföra med den marxistleninistiska ideologin hos det sovjetiska kommunistpartiet som också skrämde oppositionella människor med olika repressalier. ”Klassförrädare” kunde det heta då som det numera heter ”rasister och brunråttor”.
Den franska revolutionen menar man startade med stormningen av Bastiljen den 14 juli år 1789. Det franska prästerskapet och adeln, benämnda det första och det andra ståndet, var skattebefriade och hade stor makt, t.o.m. i vissa avseenden större än monarkin. De franska borgarna och bönderna, benämnda det tredje ståndet, var ålagda avsevärda skatter som skulle försörja samhället. Bilden ovan är en känd illustration till hur det tredje ståndet på sin rygg bär upp prästerskapet och adeln i det franska samhället före revolutionen.
Sverige ska införa coronapass. Coronapasset är något slags dokument – kanske på papper, kanske något elektroniskt som ligger i telefonen – som utdelas efter vaccination. Passet är avsett att bevisa att bäraren inte smittar och därför efter passkontroll kan släppas in överallt där det finns coronarestriktioner, till exempel restauranger, flygplan och biografer. ”Målsättningen är att infrastrukturen för utfärdande av digitala vaccinationsintyg ska vara tillgänglig från och med den 1 juni 2021”, skriver socialminister Lena Hallengren.
Är ett coronapass en bra eller en dålig grej? Jag har frågat en i min kropp inneboende amatörepidemiolog (AE) om råd.
Av praktiska skäl brukar man stycka upp historien i tioårsperioder. Ett år är för kort och ett sekel för långt om man vill sätta fingret på någon viktig tendens, som får betydelse för kommande släkten. Till exempel blev 1930-talet nazismens decennium. Någon kanske skulle säga att det var 40-talet, men det var då dom förlorade. På 30-talet var nazismen en framtidsideologi och många hoppade på tåget för att vara i takt med tiden. På samma sätt blev 60-talet studentrevoltens decennium – inte så att revolutionen avstannade 1970, men alla förstår vad man menar.
Tage Erlander utgjorde ett exempel på en numera utdöd politikerart. Han våndades ständigt över sina tillkortakommanden och misstag. (Han var inte nådig mot andra heller). Han var så kompetent och intelligent att han insåg sina brister.
DEBATT Julian Kroon, ordförande i Konservativa Förbundet, skriver om den nya myndighet, “Institutet för mänskliga rättigheter”, som regeringen har beslutat inrätta. Sverige behöver inga fler låtsasmyndigheter för att ge arbete åt ideologiproducerande vänsterliberaler. Det som står på spel, förutom svenskarnas skattepengar, är den svenska statsförvaltningens politiska objektivitet.
Om ett och ett halvt år ska det bli val i Sverige. Då ska de röstberättigade förtroendevälja landets styrespersoner för den kommande fyraårsperioden. Ordet förtroendevald definieras så här av Wikipedia:
Förtroendevald kallas den som genom val erhållit ett uppdrag och förutsätts sköta uppdraget i enlighet med sin övertygelse, till skillnad från dem som får ett uppdrag genom att anställas och förutsätts sköta det mer eller mindre utan hänsyn till sina egna åsikter.
På Twitter uppmärksammas hur den kände vänsterpartisten Ali Esbati retweetade (vidarebefordrade) beskedet om att Jerry ”Odinka” Dunigan släppts ut från fängelset. Dunigan var en av de första medlemmarna av den militanta svart makt-organisationen Svarta pantrarna.
Jerry Dunigan satt dock inne av en anledning – han var dömd för rån, våldtäkt och mord.
Det är så mycket man inte får säga och skriva i Sverige, för om man uttrycker sig i strid med pk-isternas narrativ går genast drevet med hat, hot och förföljelser.
Sådana påståenden hör jag ofta. Men stämmer de verkligen? Både ja och nej.
För några år sedan gick jag förbi de stora skyltfönstren till ett konstmuseum som ligger längre ned på min gata. Först förstod jag inte vad som utgjorde själva utställningen, för allt jag såg var enstaka individer som långsamt strosade omkring i de tomma salarna med blicken vänd ned mot golvet. Jag bytte trottoar för att kunna titta närmare, och såg då att på golven låg vad som såg ut som utspridda komockor. I en andäktig tystnad, eller möjligen förstumning, gick besökarna omkring därinne och begrundade komockorna på golvet.
