Fem ledande salafistprofiler har blivit frihetsberövade av Säpo. Det är goda nyheter. Det skulle kunna ses som ett tecken på att smekmånaden är över för den militanta salafismen i Sverige. Den har länge kunnat växa sig allt starkare, skyddad av en vänster som anklagat varnare för så kallad ”islamofobi”, och med ett ständigt inflöde av nya salafister från islamvärlden som en följd av den ansvarslösa invandringspolitiken.

Jag hoppas nu att dessa salafistprofiler, vilka saknar svenskt medborgarskap, ska utvisas. Detta skulle avskräcka andra och förhoppningsvis göra Sverige till ett mindre populärt asylland för jihadister och salafistiska fanatiker.

Skolchefen Abdel-Nasser El Nadi har blivit frihetsberövad efter ett ingripande av Säpo. Det är glädjande att säkerhetspolisen äntligen börjar ta tag i det växande hotet från den salafistiska miljön i Sverige. El Nadi, 54, har länge funnits på radarn hos oss som granskar denna miljö. Jag skrev om honom och hans så kallade ”Vetenskapsskola” i Göteborg på min blogg den 16 oktober 2018: ”Vetenskapsskolan är inte så vetenskaplig”.

I artikeln påpekade jag det orimliga i att en skola med kopplingar till salafistisk fanatism kunde komma undan med att kalla sin skola ”Vetenskapsskolan”.

Förr hölls i mitten av maj i Uppsala en vårfest i Botaniska trädgården. Den var en inledning till kvällens vårbaler på de olika nationerna. Av tradition präglades den av högstämda tal tillägnade våren, kvinnan, ungdomen och så vidare.

I Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, utgiven i två delar 1906-1907, besöker Nils Holgersson, ridande på korpen Bataki, Uppsala vid tiden för vårfesten:

Men så hade det råkat hända, att den stora festen till vårens ära, som firas varje år i Uppsala, hade ägt rum denna afton.

”En vacker majdag kröntes Karl Johan i Stockholms Storkyrka till Sveriges konung”, skriver Carl Grimberg i Svenska folkets underbara öden.

Det var idag den 11 maj år 1818 som fransmannen Jean Baptiste Bernadotte kröntes till kung. I sin biografi över Bernadotte beskriver Herman Lindqvist – av vissa sedd som en ny Grimberg – kröningen så här:

Den första maj skrev jag här på Det Goda Samhället något om denna festdags historia. Det är en dag med en historia som är mycket äldre än socialismen. Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren postade min artikel på sitt Twitterkonto med kommentaren:

”Läsvärt av Mohamed Omar om förstamaj-traditionen hos DET GODA SAMHÄLLET”

Ljunggren fick då kritik av någon som menade att jag är ”oseriös”, varpå Ljunggren frågade om även min artikel var ”oseriös” eller bara skribenten. Han förklarade sedan varför han tyckte att min artikel var intressant:

Den som letar efter ett sekulärt alternativ till den kristna psalmboken kanske kommer att upptäcka Den svenska högtidsboken. Boken har ungefär likadant format som psalmboken, lika tunna blad och lika många sidor. Förordet är skrivet av bokens redaktör Göran Palm, poet med mera. Även känd som ledande profil inom kulturvänstern á la 68.

Boken gavs ut i samarbete med Förbundet Humanisterna år 2000 i samband med kyrkans skiljande från staten. Meningen var att fylla behovet av alternativa ceremonier för livets högtider för folk som inte går i kyrkan. Där finns till exempel förslag på hur en ”namngivningsfest” kan gå till för de som inte vill döpa sina barn på kristet vis, men ändå vill ha en ceremoni. Det ges förslag på dikter att högläsa och sånger att sjunga.

En ny jultradition i vårt land är att någon förnumstig pk-röst påminner oss om att jultomten minsann var turk. Budskapet är att vi svenskar ska inte tro att vi är något – allt som är bra kommer utifrån. Förra året var det varuhuset Åhléns som i en annons lät meddela att ”en riktigt svensk jul har tysk gran, holländskt saffransbröd och turkisk tomte”.

Året innan, julen 2017, var det Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman som visade prov på samma okunnighet i sin iver att ”dekonstruera” svensk kultur.

En fruktansvärd jihadistattack mot kristna på Sri Lanka har skördat omkring 300 dödsoffer och dubbelt så många har skadats. Jihadisterna använde sig av självmordsbombare för att slå till mot flera kyrkor på påskdagen. Dagen var sannolikt vald eftersom kyrkorna då skulle vara fulla av kristna som gladda sig över Jesus uppståndelse.

En imam, Zahran Hashim, har pekats ut som en av jihadistbombarna. Han ska vara ledare för den fanatiska islamistgruppen National Tawheed Jamaath (NTJ) på Sri Lanka.

Vi befinner oss i stilla veckan och lördag den 21 april infaller påskdagen. Påsken är en rörlig högtidsdag som flyttar sig mellan den 22 mars till den 25 april från år till år – den infaller den första söndagen efter den första fullmånen efter vårdagjämningen.

Påsken, berättelsen om Jesus död och uppståndelse, är således förknippad med våren och grönskans uppståndelse ur en jord som varit död. Islams viktiga högtider, offerhögtiden och högtiden som avslutar fastan i månaden ramadan, kan dock infalla när som helst under året eftersom man följer en månkalender. Ramadan kan infalla i december och krocka med julen eller i juni och krocka med midsommar.

Idag är det den 19 april och långfredag. Igår var det skärtorsdag och häxorna flög till Blåkulla för att festa med Djävulen. Jag hade tre söta påskkäringar hos mig som fick plocka ur min påse gotter. Förr fanns det folk som trodde på häxor på riktigt. Den tron hade allvarliga konsekvenser för kvinnorna som blev anklagade för häxeri. Idag är det bara på skoj.

Trosuppfattningar kan vara farliga – när de manar till handlingar som skadar andra. Islamisk fundamentalism kan till exempel vara farlig – när den kräver av sina anhängare att de ska upprätta en islamistisk diktatur och bedriva jihad, heligt krig.

När jag skriver detta på kvällen den 15 april brinner Notre Dame i Paris. Jag tror vi är många som tolkar bilden av den brinnande katedralen som en symbol.  Det är mer än en byggnad som går under. Den här bilden uttrycker vår känsla av att leva i en civilisations sista dagar.

I maj 2017 kom Douglas Murrays bok The Strange Death of Europe: Immigration, Identity, Islam (Europas märkliga undergång) som beskriver Europas snabba förvandling till något annat.

Idag är det den 14 april och palmsöndag och alltså ännu ett tillfälle för mig, ateisten och ex-muslimen, att skriva om våra högtider och vårt kristna kulturarv. Palmsöndagen är den första dagen i stilla veckan, som varar fram till påskafton den 20 april.

Dagen heter palmsöndagen eftersom man firar då Jesus gjorde sitt intåg i Jerusalem ridande på en åsna. Han hyllades av folket som strödde palmkvistar på hans väg. Så här beskrivs scenen i Markus evangelium:

Donald Trump satsar på att bli återvald 2020. Hans kampanjfilm kom ut i tisdags. Men Twitter raderade den på en gång. Varför? För att den innehåller upphovsrättsskyddad musik från Batman-filmen The Dark Knight Rises. Men filmen finns ändå att se här och var på Internet.

”Först ignorerar de dig, sedan skrattar de åt dig, sedan kallar de dig rasist. Donald J. Trump, du visade att de hade fel”, lyder budskapet i filmen. Man tänker på hur Obama och andra liberala etablissemangspolitiker gjorde narr av Trump.

Alla kulturer bör inte ha samma status i Sverige. En kultur bör vara privilegierad, den kultur som definierar landet och ger det dess identitet. I Sverige bör det vara den svenska kulturen, på samma sätt som det svenska språket har en särställning som huvudspråk här och alltså är överordnat minoritetsspråk och invandrarspråk. Arabiskan har i Sverige inte samma status som jiddisch – ett av minoritetsspråken. Är det diskriminering? Ja, det är det.

Den svenska staten bör inte ta något ansvar alls för invandrarnas kulturer. Julen är en röd dag, men inte den islamiska högtiden eid.

Den här bloggen har funnits sedan början av år 2015. Sedan starten har det bara gått bättre och bättre. Fler läsare, fler skribenter, fler kommentarer. Den 12 mars i år skrev chefredaktören Patrik Engellau en lägesrapport:

”Det har gått över förväntan. Vi har nått en stor och engagerad läsekrets som längtar efter ett i bästa fall begåvat och respektfullt tilltal utan inslag av PK-ism. Antalet sidvisningar – vilket betyder antalet gånger som alla artiklar blivit lästa – nådde förra året sju miljoner.”

Det är alltid någon annans fel i vänsterns värld. Att själv ta ansvar för att lösa sina problem har de svårt att tänka sig. Vänsterdebattören Liv Beckström argumenterar i en ledare i Dagens Arena den 1 april 2019 för ”sociala insatser” mot övervikt: ”Förbättrad folkhälsa kräver mer än träning”.

Hon citerar ur det nationella målet för folkhälsopolitiken som är ”att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen och sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation”.

Idag börjar årets fjärde månad då jorden öppnar sig och grönskan gror. Namnet kommer ju troligen av latinets aprilis, en avledning av aperire, ”öppna”. I Sverige kallades av samma anledning april förr gräsmånad eller grödemånad.

Månadens första dag får man narras: April, april, din dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill!. Man kan undra varifrån den seden kommer. Det är det ingen som vet. I Nordisk familjebok (Ugglan) nämns att det kan vara en kvarleva av en hednisk fest:

”Bruket att narra april, som är tämligen allmänt öfver hela Europa, tros vara en kvarlefva af en gammal hednisk fest, som stod i samband med vårens återkomst.”

Förra månaden hölls tydligen en feministisk filmfestival i Stockholm. Jag missade den. På festivalen visades endast filmer som är regisserade av kvinnor. Tanken är att öka jämställdheten inom filmbranschen. Varför ska man göra det? Blir filmerna bättre då? Det får man inget svar på.

Men det är så viktigt för vissa att det till och med finns något som kallas ”jämlikhetsmärkning”. Jag minns när de skulle märka filmer på filmfestivalen i Cannes. När de gick fram till den danske skådespelaren Mads Mikkelsen för att prata om ”representation” i filmer sa han: ”Om det här handlar om en svensk feministisk grej är jag inte intresserad.”

I den stora moskén i Uppsala sitter kvinnorna för sig uppe på en balkong. Det finns en ingång för män och en annan för kvinnor. För att de inte ska blandas. I den islamiska lagen är det viktigt att könen hålls åtskilda, inte bara i moskén utan också utanför. Men muslimer är människor och gör inte alltid som det står i gamla böcker, även om de säger sig tro på dem.

Den islamiska lagen mot könsblandning förklarar varför den socialdemokratiske politikern Yasmine Larsson fick sitta i ett separat rum när hon besökte en moské inför valet 2018. Den manlige partikamraten däremot kunde stå i huvudsalen och tala inför församlingen. Ute i samhället är det svårt att följa islams lagar och regler, men i moskén ska det gå till på rätt sätt.