Häromdagen såg jag filmen Seppan. Jag hade hört talas om den, googlade, hittade filmen och såg den. Senare har jag fått veta att den ursprungligen var två program på Tv från 1986. (De finns fortfarande på Öppet arkiv). 

Jag har aldrig sett något liknande. Seppan regisserades av Agneta Fagerström-Olsson. Hon har själv sagt att hon ville göra en film om sin barndom därför att hon aldrig sett något som kunde likna den. 

Fram till det andra världskriget hade Winston Churchill gjort det mesta fel. Men när han visat sig ha haft rätt om Hitlers och nazismens avsikter visade han sig också ha vad som krävdes av honom. 

Alltsedan antiken har vi fått berättelser om förhållandena mellan de bästa – eliten – och de andra, folket. När det varit problem i samhället har man skyllt på varandra. På vartdera hållet har man haft uppfattningen att det är de andra som har felat. Inom eliten har man varit enig, liksom bland folket. 

Ett par gånger under förra seklet, i början och i slutet, öppnade sig möjlighet för demokratin att etablera sig i Ryssland. Det misslyckades. Varför? 

Gång på gång har USA försökt få demokrati att avlösa olika diktaturer. Det har alltid misslyckats, direkt eller efter någon tid. 

Hårt håller hon i papperet som hon läser från, men ändå stakar hon sig, ee-ehar sig fram. Rak och stel står hon vid det lilla talarbordet. 

Utan papper vacklar hon mellan orden. Hon tvingas jumpa mellan dem eftersom de så glest flyter fram. Blicken flackar. 

Skolan debatteras ständigt. Antagligen sker det därför att så många är missnöjda. Det är litet svårare att göra klart missnöjets orsaker. Debatten är så yvig och osaklig. 

Friskolereformen genomfördes för exakt 30 år sedan. Målet var att ”öka variationen av skolor, skapa konkurrens mellan skolorna och skapa incitament för kostnadseffektivitet genom att ge elever och föräldrar möjlighet att välja skola och samtidigt ge de fristående skolorna samma resurser per elev som i de kommunala skolorna. Det var även ämnat att öka antalet skolor med särskild pedagogik eller med konfessionell inriktning. Nedläggningshotade glesbygdsskolor var menade att få en andra chans med ett nytt privat huvudmannaskap. Marknadskrafterna skulle också tvinga skolorna att ta större hänsyn till elevers och föräldrars behov.” (Wikipedia). 

Vladimir Putin kom, som premiärminister, till den högsta makten efter en välplanerad kampanj. Först lät han hemliga polisen, den organisation han länge tjänat, spränga två hyreshus i Moskva. Det ledde till hundratals döda. Dådet skyllde han sedan på tjetjenska separatister – trots att dessa tidigare tvingat Jeltsin och Ryssland till en för dem fördelaktig fred. Han fick på så sätt opinionen att svänga från motstånd mot krig till att bejaka och förorda ett nytt krig mot Tjetjenien. Det kunde inte den ryska armén vinna, men däremot en inhemsk helt skrupellös klan, som fick ta över kriget på entreprenad. 

Kommun efter kommun säger upp eller överväger att säga upp sitt vänortsavtal med ryska orter. Det påminner mig om en händelse 1961. 

Jag skulle med min Renault 4 – liten fyrkantig bil med en växel som en krycka – och tre passagerare åka från Stockholm till Uppsala. Vid krönet på första backen ut från Norrtull stod en likadan bil på vägrenen. Runt om stod tre personer och såg grubblande ut. Jag anade vilket – mycket vanligt – fel det kunde vara. Bensinpumpen brukade skaka loss så mycket att den slutade fungera. 

I onsdags ringde Rysslands president Putin upp Macron, sin franska motsvarighet för att under en och en halv timme hålla en monoton föreläsning och upprepa sina påståenden om avnazifiering och annat, med vilka han försöker påverka sin inhemska opinion. Han vet ju att man utanför Rysslands gränser skrattar åt hans befängdheter. (Nej, man skrattar inte. Man skakar bekymrat på huvudet). 

Coronakommissionen har kommit med sin rapport. Den säger det som för mig och andra var uppenbart redan från början, det vill säga sedan det var känt att pandemin var vitt utbredd i det norra Italien som samtidigt besöktes av många svenska skidturister. 

I svenska akademins ordbok återfinns ett numera sällan använt ord: världsåskådning. Det definieras så här: genomtänkt uppfattning om världen och det mänskliga livet, vanligen ett helt system. 

Svenska akademins ordbok har en vacker definition av nostalgi: vemodig men njutningsfylld längtan hem eller tillbaka till något förlorat särsk. om längtan till barn- och ungdomsmiljöer. 

När man använder ordet nostalgiker har det däremot en lätt nedsättande betydelse. Det betecknar då ofta en person som inte förstår nutiden och dess krav och därför försöker dölja sin förvirring genom att i sinnet framkalla något gammalt och välkänt. 

I senaste Sifo tappade S något jämfört med mätningen under januari, trots det rekordhöga förtroendet för Magdalena Andersson och trots det mycket osäkra utrikespolitiska läget. Utrikes oro leder regelmässigt till höjda värden för sittande regering. (Se min krönika från januari. Den återger hur den ryska invasionen av Tjeckoslovakien år 1968 räddade den socialdemokratiska regeringen från en väntad förlust i valet månaden därefter). 

Jag ser regelbundet på finsk, fransk, tysk och italiensk tv. (Jag har Vpn och kan slingra mig förbi stoppet mot icke-inhemska tittare). Jag bryr mig inte om engelsk och amerikansk tv. Jag får ändå ett övermått av anglosaxisk information, eftersom dagens journalister, med undantag för några specialister, inte behärskar annat än engelska. Mest ser jag på finsk och fransk television. 

Stat, regioner och landsting har svårt att upprätthålla anständig standard också för kärnverksamheter. Köerna till sjukvården har blivit så långa att patienter kan dö i väntan på vård, polisen kan inte upprätthålla säkerheten på gator och torg och avskriver allt fler ärenden utan åtgärd. Man hinner inte. Försvaret har inte ens tillräckligt med ammunition.  

Har dom fläsk och potatis, kan dom ta sig ett bad? 
Framtiden verkar dyster när man grubblar över ett glas öl 
Men man hoppas att barna ändå får ett glas öl… 

Detta klassiska nummer från Svenska Ord-fabriken har blivit allt aktuellare. Jag skrev nyligen om motsättningen mellan å ena sidan (den stora) staden och å andra sidan de små städerna och landsbygden. Det är också en motsättning mellan de urbana, välutbildade och världsvana och de som kan beskrivas med dessa adjektivs motsatser. 

Jämlikhet är det högsta värdet för all politik och all offentlig verksamhet i Sverige. Jämlikheten slår igenom överallt, och överallt är den förödande. Det räcker med att våga se vad den ställt till med i skolan, för att inse dess destruktiva kraft. Trots att människor föds olika, med olika begåvningar, skall de alla tvingas bli behandlade efter en gemensam mall. Det leder till mycken olycka, både hos under- och överbegåvade barn. 

De konservativa lyckades nå sin senaste stora seger över arbetarpartiet i England genom att vinna över labourväljare i utkanterna, samma grupper som gett Brexit-förespråkarna segern dessförinnan.  

Macron, högutbildad, framgångsrik och välbärgad, lyckades vinna presidentvalet med hjälp av städernas väljare med karaktäristika som hans egna. (Hans seger fick den franska vänstern att kollapsa. Det säger något väsentligt om vänstern). 

Putin har, naturligt nog, allt sedan sitt makttillträde mött mycket intresse här i Sverige och i andra västländer. Under senare tid har det varit mycket tal om att det är svårt att förstå Putins handlande och Västs bemötande, eller brist på bemötande av detta handlande.  

I DGS den trettionde januari hänvisade Bitte Assarmo till två intressanta artiklar, dels Rebecca Weidmo Uvells artikel Att såga en sågning och dels den artikel i Expressen som Uvell kritiserade. (Expressens artikel ligger bakom betalvägg, men Uvell citerar den utförligt).  

Jag har nyss sett Fiskarnas rike, tre program om fiskarnas liv i älven, sjön och havet. De är fascinerande, kanske främst därför att de inte bara sysslar med ekologi utan också med fiskarnas och människornas beroende av varandra. Det som berörde mig mest, upprörde mig mest, var det kallblodiga förintandet av ålens livsmöjligheter i svenska vatten. Från att tidigare, före 50-talet, ha funnits i överflöd, överallt, är den nu snart utrotad – planerat, avsiktligt därför att man inte gett ålen någon möjlighet att kringgå kraftverksdammarna. 

1970 publicerades Albert O. Hirschmans bok Exit, voice and loyalty. Den visade hur dessa begrepp, av vilka de två första, lite klumpigt, kan översättas med Rösta med fötterna – upphäva sin röst – hur de är användbara för att tydliggöra genomgripande val i ett samhälle. 

En sommar för drygt tjugu år sedan hade jag haft ett ärende till Ornö. Innan jag tog motorbåten tillbaks gick jag in på krogen som ligger ovanför den vackra Kyrkviken. Det var vackert väder men nästan ändå inga gäster ute på altanen mot vattnet. Det satt ändå en person, en kvinna i yngre medelåldern, vid ett bord. Jag är så gammal att ingen behöver bli besvärad över att jag närmar mig. Vill man är det ofarligt att avfärda mig. Jag gick fram till henne och frågade om jag fick sitta vid hennes bord. Det fick jag. 

Under senare tid har energiförsörjningen kommit att diskuteras sedan ett par kalla, vindstilla dagar avslöjat att vårt elsystem är mycket känsligt. Det har inte varit svårt för kritikerna att påvisa bristerna – de har redan anmält sig som kommande nedslag i varje boendes plånbok, mest i villaägarnas. Svårare har det varit för dem som ansett sig vilja försvara rådande system.

Vad betyder denna blick? 

Och vad betyder denna välbekanta scen med Magdalena Andersson i ordväxling med talmannen? 

I Sverige har det blivit en väl cementerad dogm att alla skall behandlas lika – alla skall med. Eftersom alla inte är lika – inte ens enäggstvillingar till hundra procent– får man problem när dogmen styr handlandet, inte bara används som en politisk-ideologisk prydnad. I min hemstad ville man att eleverna skulle bli än mer lika varandra och lade därför ner fyra skolor och samlade eleverna i en enda, stor. Så här optimistiska var då de rättrogna.   Det blev dock en bitter erfarenhet för dem.  Missnöjda föräldrar fick friskolorna i staden att snabbt växa. Resultatet blev ökad ojämlikhet trots att avsikten var den motsatta. 

Natten mellan den 20 och 21 augusti 1968 satt det socialdemokratiska statsrådet Krister Wickman och arbetade på finansdepartementet. För att något hålla undan tröttheten lyssnade han på musik från radio Hilversum. Musiken bröts av en nyhetssändning som berättade att sovjetiska styrkor börjat invadera Tjeckoslovakien. Han satte sig att ringa runt till de övriga i regeringen. 

Den stora invandringen till Sverige, med en topp 2015, har lett till många svårigheter ekonomiskt och socialt på olika håll i Sverige. Bland de hårdast drabbade har Filipstads kommun varit. Sveriges television har granskat situationen i staden med motiveringen att statistik av olika slag – också för befolkningsutveckling och arbetslöshet – visar hur allvarligt läget är. 

Jag brukar se på andra länders tv, för att inte helt vara beroende av den svenska statsradions och –televisionens nyhetsvärdering. Det förutsätter språkkunskaper, som nuförtiden är en bristvara (också i gammelmedia). 

I årtionden har politikerna talat om att politiken måste förebygga problem, inte bara ingripa när de blivit akuta. Det gäller de sociala problemen i de så kallade utsatta områdena och det gäller särskilt de illa fungerande skolorna och den ständigt härjande brottsligheten.