Patrik Engellau

Morgonen efter det senaste terrordådet i Paris slog jag på teven. Där satt utrikesminister Wallström. Hon verkade helt tagen på sängen. Hon förklarade att EU satt i möte i detta nu och att detta kanske skulle leda till nya idéer och beslut. (Jag tar mig för pannan. Efter alla sina år i stora byråkratier, har utrikesministern inte upptäckt att möten inte tänker utan bara artikulerar medhavda synpunkter?) Hon förklarade att problemets kärna är kriget i Syrien – som Väst på något vis var skyldigt till – och ”ekonomiska intressen”. ”Och inte blir det bättre för att Ryssland lägger sig i.” Även programledaren var yrvaket bekymrad över västerlandets tillkortakommanden, ungefär: ”Herregud, Syrienkriget har pågått i fyra år och vi har inte gjort tillräckligt för att få stopp det!”

Patrik Engellau

Varje tid har sina speciella uppfattningar om hur saker och ting ligger till och hur människan kan påverka sina omständigheter. I allmänhet ligger det någon logisk eller rationell kärna i dessa läror. Problemet är att lärorna ibland tillmäts en tillämplighet långt utöver vad denna rationalitet tillåter. Så är det med en av vår tids mest inflytelserika läror, nämligen keynesianismen.

Patrik Engellau

Eftersom jag normalt klankar ned på allting är det mig en särskild glädje att för en gångs skull berätta om något jag tyckte var bra, nämligen den svenska biofilmen Tjuvheder. Den handlar om den undre världen och hur livet ser ut där. Med undre världen menas i det här fallet inte knarkmaffiornas, bankrånarnas och de internationella tavelstöldernas värld (om den världen nu finns annat än hos latinamerikanska knarksyndikat och i hollywoodmanusskribenters fantasi). Här avbildas i stället tillvaron för samhällets förlorare, knarkarna, alkisarna, pundarna, heroindetaljisterna, socialbidragstagarna, välfärdssamhällets uslaste klienter, poliskunderna, socialklienterna, kort sagt folk som hamnat i lägen där man själv faktiskt kunnat hamna om de personliga omständigheterna inte varit så gynnsamma. Hyggliga svenskar som hamnat snett, typ. Missförstå mig inte: riktigt, jävla snett.

Patrik Engellau

Ett vanligt argument för invandringen är att Sverige behöver importera människor eftersom svenska kvinnor inte får tillräckligt med barn för att befolkningen ska hållas stabil. Farhågan är alltså att Sveriges befolkning ska krympa. (En annan farhåga är att antalet försörjda ska öka i förhållande till antalet försörjare, men det är en så komplicerad fråga att jag inte tänker ta upp den. För övrigt är det svårt att förstå att import av människor varav nära hälften inte alls kommer i arbete skulle kunna tänkas avhjälpa ett sådant problem.)

Patrik Engellau

Var finns den Herkules som kan rensa upp i den svenska ideologins Augiasstall? Herkules ledde två floder genom stallet för att få bort skiten, men jag undrar om det skulle räcka här.

Med jämna mellanrum nominerar jag någon viss företeelse till Sveriges kardinalfel. Normalt har det något med det välfärdsindustriella komplexet att göra. Nu ska jag göra det igen: kardinalfelet är komplexets människosyn, tesen om den vanliga människans svaghet.

Patrik Engellau

De två berättelser jag nu återger har båda samma besvärande budskap. Jag påstår inte att de skulle vara representativa för hur framgångsrika invandrare eller framgångsrika barn till invandrare ser på den svenska skolan. Hur det ligger till på den punkten har jag ingen aning om. Jag är bara bekymrad över att två av de två sådana människor med vilka jag diskuterat saken har likartade uppfattningar.

Patrik Engellau

Edward Gibbon var en engelsk sjuttonhundratalstänkare som skrev den ständigt återutgivna klassikern Historien om det romerska rikets nedgång och fall. Han anses vara den förste historiker som närmat sig frågan vetenskapligt i bemärkelsen att han rotade i källor i stället för att nöja sig med att berätta anekdoter.

Undrar just vad Gibbon skulle säga om vår tid. Jag plockade fram den tjocka bibban för att läsa på. Det råder stor förvirring kan jag tala om, för min egen svenska översättning från 1946 slutar abrupt vid kapitel 36. Men tack och lov så existerar internet. Alla citaten här kommer från den del av det trettioåttonde kapitlet som återfinns exempelvis här.

Den stora frågan Gibbon ställde sig var hur Rom, denna enorma, mäktiga och kulturellt högtstående civilisation så lätt kunde undergrävas och förstöras genom barbarernas invasioner.

Patrik Engellau

I Metro den 15 oktober återger Sveriges internationelle stjärnekonom Johan Norberg med viss entusiasm en del av nobelpristagarens uppfattningar. Om dessa är korrekt återgivna av Norberg måste jag åtminstone delvis revidera de lovord jag nyligen beskärde Deaton. Så här skriver Norberg:

I migrationsdebatten säger många att ”det är billigare att hjälpa där än här”. Deaton menar att det är tvärtom, för politiska institutioner i fattiga länder förstör ofta välstånd och att skicka biståndspengar in i dem kan göra mer skada. Däremot menar han att migration skapar utveckling eftersom fler människor då får arbeta under välfungerande institutioner.

Patrik Engellau

Statsministern sa nyligen att situationen i landet just nu är ”ohållbar”. Han har rätt. Migranter kommer i massor och uppslukas utan registrering av vårt glesbefolkade land medan polisen står handfallen och tittar på. När de som låtit sig registreras ska placeras på förläggning har fastigheten bränts till grunden medan polisen förvirrat ser sig om efter gärningsmän. Och så har vi de 55 no go-zonerna dit polisen inte vågar sig. Polisen anser sig inte kunna skydda egendom som olagligt ockuperats av romer. Bibliotek måste ha ordningsvakter med batong för att skydda personalen från stökiga ungdomsgäng. Skånepolisen är upptagen vid asylmottagningen i Trelleborg och uppmanar bestulna medborgare att vända sig till medborgargarden. 

Patrik Engellau

Jag är den förste att sjunga Internets lov. Om jag till exempel vill hitta texten till en av mina favoritdikter, Bonden Paavo av Runeberg, men bara minns de två första orden – ”Högt bland” – och googlar så blir det 14 100 000 träffar varav de första tio handlar om Paavos liv högt bland Saarijärvis moar.

Fast det är inte alltid så kul. Jag minns hur det var att beställa flygbiljetter förr i tiden. Man talade med en resebyrå och fick sedan ett sjok avlånga papper som var biljetten. Det kunde bli en hel liten sammanhäftad mapp om resan var lång. Men det var enkelt för resenären, för kunskapen satt i resebyråtjänstemannens huvud.

Patrik Engellau

Ingen nu levande svensk har fått uppleva någon nationell katastrof. Personliga katastrofer kanske, internationella katastrofer, visst, men ingen nationell, svensk katastrof. Därför, tror jag, har vi svenskar svårt att föreställa oss att en katastrof kan inträffa i Sverige.

Patrik Engellau

Mitt sinne för trender och tendenser i den politiska världen är rätt känsligt. Känsligt, men inte ofelbart. Jag kan förstås ha fel. Nu känns det i alla fall som om betydelsefulla intressen – läs de politiskt korrekta, det välfärdsindustriella komplexets ideologer – planerar attacker mot yttrandefriheten. Mona Sahlin har några gånger låtit undslippa sig halvkvädda synpunkter om att lägerbränder och attacker mot EU-migranter beror på hatiska internetsajter och rasistiska Facebook-sidor. Och det är inte bara hon, jag känner vittringen av censurlust både här och där.

Patrik Engellau

Västvärlden har naturligtvis till stor del sig själv att skylla för den flyktingkris framför allt Europa nu står inför. Om Väst inte hade invaderat Afghanistan, Irak och Libyen så hade dessa länder haft kvar sina förskräckliga regimer som med brutala metoder hållit ordning i respektive nation. I stället hotar nu kaos och klankrig som leder till att alltfler människor vill ta sig därifrån. (Jag ska inte göra mig märkvärdig. Det var först vid kriget mot Ghaddafi, där den svenska Alliansregeringen engagerat deltog, som det hade gått upp ett ljus för mig varför jag – chanslöst förstås – hoppades att diktatorn skulle vinna.)

Patrik Engellau

År 2000 beslöt FN att anta en plan som kallades ”Millenniets utvecklingsmål” och bestod av åtta angivna mål som skulle vara uppnådda till 2015. Det främsta målet var att utrota extrem fattigdom och hunger, det andra att åstadkomma grundutbildning för alla, det tredje att främja jämställdhet mellan könen, det fjärde att minska barnadödligheten och så vidare.

År 2015 kan man konstatera att det har gått rätt bra. Till exempel har den extrema fattigdomen och barnadödligheten reducerats rejält. Mycket litet av detta beror förstås på FN eller ens på de nationella regeringarna. Framgångarna beror i stället på den ekonomiska utvecklingen som i ökande utsträckning har kommit att gynna framför allt u-länderna (eller rättare sagt en del u-länder).

Patrik Engellau

Jag lyssnar ofta på ett radioprogram som heter Studio 1, ty det sänds medan jag sitter i bilen hem från jobbet. Ett inslag nyligen handlade om att moderaterna ville att det skulle göras medicinska ålderstester på ensamkommande flyktingbarn.

Varför ville moderaterna detta? En intervjuad moderat riksdagsman svamlade något osannolikt om att det var för att allt skulle gå rätt till. Det verkliga skälet måste rimligtvis vara att moderaterna tror (att svenska folket tror) att det släpps in alldeles för många överåriga och att en medicinsk kontroll skulle avslöja bedragarna.