Patrik Engellau
Ingen nu levande svensk har fått uppleva någon nationell katastrof. Personliga katastrofer kanske, internationella katastrofer, visst, men ingen nationell, svensk katastrof. Därför, tror jag, har vi svenskar svårt att föreställa oss att en katastrof kan inträffa i Sverige.
Krister Thelin
Det är mycket nu. Strömmen av asylsökande tvingade fram ännu en bred överenskommelse mellan regeringen och den “anständiga” delen av oppositionen. Den ena extremen, SD, var inte inbjuden, och den andra, V, klev av. Likheten mellan SD och V är påtaglig. Båda har rötter i extremideologier. Skillnaden är att V har haft längre tid på sig att putsa på fasaden och fjärma sig från sitt ursprung. SD arbetar hårt på saken men har inte tiden på sin sida; de rasistiska rötterna är synbara i relativ nutid. Diskussionen om vilken extrem som är minst oaptitlig är som att jämföra Hitler med Stalin. Den senare mördade flest människor, men den förre anses (i vart fall av personer på vänsterkanten) mera genuint ond, eftersom hans massmordsuppsåt inte präglades av den inneboende “godhet” som Stalins mord på klassfiender, trots allt enligt apologeterna, var ett uttryck för. I min bok kan dock rashat och klasshat gå på ett ut. Men V:s parlamentariska närvaro orsakar alltså inte samma konvulsioner som SD:s, sprunget som det före detta kommunistpartiet är ur det med S gemensamma socialistiska trädet.
Mohamed Omar
Den 31 oktober föreläste en viss Umm Ayman i Aysha-moskén på S:t Eriksplan i Stockholm under rubriken ”Bekämpa ISIS. Den ideologiska kampen”. Umm Ayman är en svensk kvinna som i vuxen ålder har konverterat till islam. Arrangörerna presenterar henne som ”en internationellt känd svensk lärare och forskare om islam samt en av shaykh Mohammad al-Yaqoubis främsta elever”. På föreläsningen i moskén, som jag tyvärr inte bevistade, ska hon ha redovisat sin lärares bok Refuting ISIS (Vederläggande av IS), som håller på att översättas till svenska.
Patrik Engellau
Mitt sinne för trender och tendenser i den politiska världen är rätt känsligt. Känsligt, men inte ofelbart. Jag kan förstås ha fel. Nu känns det i alla fall som om betydelsefulla intressen – läs de politiskt korrekta, det välfärdsindustriella komplexets ideologer – planerar attacker mot yttrandefriheten. Mona Sahlin har några gånger låtit undslippa sig halvkvädda synpunkter om att lägerbränder och attacker mot EU-migranter beror på hatiska internetsajter och rasistiska Facebook-sidor. Och det är inte bara hon, jag känner vittringen av censurlust både här och där.
Merit Wager
Den 21 oktober startade organisationen Islamic Relief och Katarina församling en vandrarhemsliknande verksamhet i ett bostadshus på Södermalm i Stockholm. Plats för 45-50 övernattande i små utrymmen, trånga korridorer och inte fullgott brandskydd, som dock enligt uppgift skulle åtgärdas.
I StockholmDirekt den 20 oktober berättades om hur grannarna var glada och ”slöt upp” kring vad de fått veta är ”ett nytt transitboende för flyktingar”. Vad de glada grannarna troligen inte visste var att det inte handlar om ett boende för flyktingar utan att man här hyser oregistrerade personer utan uppehållstillstånd, det vill säga personer som vistas i landet illegalt och som, enligt både regeringen och lagen, ska utvisas.
Patrik Engellau
Västvärlden har naturligtvis till stor del sig själv att skylla för den flyktingkris framför allt Europa nu står inför. Om Väst inte hade invaderat Afghanistan, Irak och Libyen så hade dessa länder haft kvar sina förskräckliga regimer som med brutala metoder hållit ordning i respektive nation. I stället hotar nu kaos och klankrig som leder till att alltfler människor vill ta sig därifrån. (Jag ska inte göra mig märkvärdig. Det var först vid kriget mot Ghaddafi, där den svenska Alliansregeringen engagerat deltog, som det hade gått upp ett ljus för mig varför jag – chanslöst förstås – hoppades att diktatorn skulle vinna.)
Patrik Engellau
År 2000 beslöt FN att anta en plan som kallades ”Millenniets utvecklingsmål” och bestod av åtta angivna mål som skulle vara uppnådda till 2015. Det främsta målet var att utrota extrem fattigdom och hunger, det andra att åstadkomma grundutbildning för alla, det tredje att främja jämställdhet mellan könen, det fjärde att minska barnadödligheten och så vidare.
År 2015 kan man konstatera att det har gått rätt bra. Till exempel har den extrema fattigdomen och barnadödligheten reducerats rejält. Mycket litet av detta beror förstås på FN eller ens på de nationella regeringarna. Framgångarna beror i stället på den ekonomiska utvecklingen som i ökande utsträckning har kommit att gynna framför allt u-länderna (eller rättare sagt en del u-länder).
Helena Edlund
Väninnan och hennes man hade bestämt sig. De skulle boka en veckas vintersemester vid Riksgränsen för sig och sin son. Det lät som en strålande idé efter en ansträngande höst så jag såg över finanserna och beslöt mig för att ta med mig sönerna och göra dem sällskap. Ingen av oss är skidåkare av några större mått, men vacker natur, ändlösa vidder och varm bastu är aldrig fel. Ju mer jag tänkte på det, desto bättre lät det.
Patrik Engellau
Jag lyssnar ofta på ett radioprogram som heter Studio 1, ty det sänds medan jag sitter i bilen hem från jobbet. Ett inslag nyligen handlade om att moderaterna ville att det skulle göras medicinska ålderstester på ensamkommande flyktingbarn.
Varför ville moderaterna detta? En intervjuad moderat riksdagsman svamlade något osannolikt om att det var för att allt skulle gå rätt till. Det verkliga skälet måste rimligtvis vara att moderaterna tror (att svenska folket tror) att det släpps in alldeles för många överåriga och att en medicinsk kontroll skulle avslöja bedragarna.
Lena Adelsohn Liljeroth
Det har snart gått tio år sedan myndigheterna uppmärksammade att det kom ensamma ungdomar – ibland till och med barn – till Sverige. Sedan dess har antalet ökat oavbrutet och kommunerna letar desperat boenden och familjer som kan hysa dem.
I år väntas uppemot 30 000 – 40 000 ungdomar komma hit utan sällskap av sina familjer. Hur det blir nästa år vet vi ännu inte, men sannolikt fortsätter det att strömma in ensamkommande. Grovt uppskattat är åtminstone 80 procent av dem pojkar och unga män. (Därtill har vi den stora gruppen nyanlända, ca 150 000 vuxna, där majoriteten också är män.)
Mohamed Omar
Jag läser i Göteborgs-Posten om halloween-reklam som upprör. Liseberg har använd bilder på flickor som är till hälften normala och till hälften zombier för att locka folk till nöjesparken under allhelgonahelgen. Vissa föräldrar har fått för sig att bilderna förhärligar barnmisshandel.
Hm… hur man fått dessa zombiebilder till att handla om barnmisshandel begriper jag inte. Jag ser ingenting upprörande i dem. Inte heller hör jag till dem som stör sig på halloween. Jag tycker tvärtom att det är ett roligt tillskott till våra traditioner.
Patrik Engellau
Av omständigheter bortom min kontroll hamnade jag på en förhandsvisning av Spectre, den senaste James Bond-filmen. Den var förskräcklig. Jag hade väl inte ägnat saken någon tanke om det inte varit för de överflödande entusiastiska tidningsrecensionerna. DN Kultur ägnade fyra panegyriska sidor på temana ”fullträff” och ”Pangrulle!” åt filmen.
Patrik Engellau
Då och då struntar jag i samtidens uppfattningar och försöker tänka lite själv, vilket kan leda till katastrofalt felaktiga slutsatser. Nu har jag funderat över varför det blir bäst utveckling när arbetskraften består av fria arbetare snarare än slavar eller livegna. Min chockerande slutsats är att slaveriet och livegenskapen inte var förenliga med en seriös utveckling eftersom arbetskraften hade för mycket trygghet, kort sagt hade det för bra.
Nils Lundgren
Liberaler vill hålla staten kort, motsätter sig våld vid konfliktlösning och ser monopol som ett motbjudande samhällsfenomen. Det ter sig därför paradoxalt att ett liberalt samhälle måste bygga på statens våldsmonopol. Visst finns det än i dag intelligenta anarkoliberaler som anser att det inte behövs någon stat över huvud taget, men den reellt existerande liberalismen kräver statligt våldsmonopol.[1]
Patrik Engellau
Människor har i alla tider, i varje fall fram till 1700-talet då ett annat synsätt, puritanismen, utvecklades lokalt i västerlandet, betraktat arbetet som en förbannelse. Sagan om Schlaraffenland, människans paradis på jorden, berättar om floder av mjölk och honung, hus av kakor och stekta sparvar som flyger rakt in i munnen på människan (vilket kung Carl XVI Gustaf refererade till i sitt jultal år 2002). I Schlaraffenland behövde man inte arbeta. På italienska finns uttrycket Il dolce farniente, den ljuva sysslolösheten.
Patrik Engellau
När man seglar och det knappt blåser något kan en femåring tillåtas leka skeppare.
Patrik Engellau
New York Times berättar om hur bara 158 superrika amerikanska familjer stått för nästan hälften av de kampanjbidrag som hittills samlats ihop inför nästa års presidentval. De har gemensamt stoppat in 176 miljoner dollar i kampanjen, vilket blir ungefär 10 miljoner kronor i snitt per bidragsgivare. En del har förstås gett mer. Kenneth C. Griffin, en hedgefondsmiljardär från Chicago som tjänar 600 miljoner kronor i månaden efter skatt har hostat upp 30 miljoner kronor till republikanska kandidater, en dagslön för honom.
Ilan Sadé
Sedan EU:s sydgräns rämnade i somras och folkvandringen norrut satte igång på allvar i början av september, har Sveriges statsapparat och landets kommuner försatt sig själva i undantagstillstånd. De folkvalda må ha stiftat lagar, antagit förordningar och fastställt taxor, men dessa bestämmelser har som genom ett trollslag upphävts av den samlade beslutsfattarkåren.
Mats Tunehag
Nej, alla kulturer är inte lika bra och en del kulturrelaterade attityder och beteenden måste bekämpas. Vi kan aldrig acceptera en kultur där kvinnor är rättslösa, där kristna förföljs, där judehatet präglar media och skola, och där konvertiter ska straffas.
Patrik Engellau
Häromdagen deltog jag i ett möte om ”Flyktingsituation i världen och Sverige” som anordnats av Svenska Läkaresällskapet. Vi var kanske tvåhundra personer som hörsammat inbjudan, publiken såg ut ungefär som på en Dramatenföreställning i Stockholm, bildad medelklass, mest kvinnor, mest läkare och annan sjukvårdspersonal visade det sig så småningom.
Jag insåg strax att jag hamnat bland det välfärdsindustriella komplexets fotfolk. Där fanns en brinnande vilja att hjälpa, en övertygad beslutsamhet, en känsla att en ny och god värld höll på att öppna sig om vi bara tog oss samman i solidaritet och människokärlek.
Patrik Engellau
Regeringen och alliansen har nyligen kommit överens om en ny flyktingpolitik som kommer att bli verkningslös (se exempelvis denna bedömning av en väl insatt person).
Själv hade jag min uppfattning klar redan innan jag läste vad Per Gudmundson och andra experter hade att säga i frågan. Politikerna känner, tror jag, ännu inte tillräckligt mycket tryck för att vara redo att ta sitt ansvar. Redan innan jag hörde deras förslag hade jag skrivit av det som resultatlöst. Jag har alltså fördomar.
Patrik Engellau
Ibland – när jag håller föredrag eller läser kommenterar på den här sajten – möts jag av frågor om det inte vore dags att inte bara vara så nattsvart pessimistisk om framtiden, utan också att peka på utvägar och konstruktiva lösningar, för sådana måste väl finnas?
Såklart finns de. Det är inte inskrivet i tillvarons DNA att vårt samhälle ska gå under just nu.
Mohamed Omar
Med ”orientalism” menade litteraturhistorikern Edward Said föreställningar om ett Orienten som egentligen inte finns: europeiska orientalisters bild av Orienten snarare än Orienten. Dock har det funnits orientalister som inte bara hittat på saker, utan i minst lika hög grad eller högre, samlat viktiga kunskaper om det verkliga Orienten.
Patrik Engellau
”Varje dag anläggs bränder i svenska skolor”, säger Skolinspektionen. ”I Sverige har antalet skolbränder successivt ökat under den senaste tioårsperioden”. Det blir väl sammantaget några tusen skolbränder under det senaste halvdussinet år. ”Sverige är ett av de värst drabbade länderna i världen vad gäller anlagda skolbränder”, förklarar Forskning & Framsteg. ”I Grekland antänds fem skolor per år”.
Jag kan inte komma på att någon höjt rösten över detta. ”Det finns en förvånande tolerans för just skolbränder”, hävdar en expert som intervjuats av Forskning & Framsteg. Andra intervjuade experter nästan ursäktar företeelsen: ”Det brinner i skolor i utsatta områden, där många lever i utanförskap, är arbetslösa och trångbodda. Även den stora omsättningen på människor och den snabba inflyttningen i dessa områden leder till liten social kontroll, vilket är en riskfaktor… Att anlägga bränder och ibland också försöka sätta eld på skolor blev i detta läge en konfliktpraktik”.
Merit Wager
Om de bränder på asylboenden som ägt rum de senaste veckorna är anlagda – de flesta i tomma lokaler dit ingen ännu flyttat in – så är det kanske inte en särskilt kvalificerad gissning att dåden skulle kunna vara utförda av människor som känner en stark frustration för att de inte vill ha en – de facto – såväl okontrollerad som ödesdigert stor asyl- och illegal invandring till Sverige. Det här kan vara vad de ser som sitt enda sätt att visa vad de tycker när inga andra kanaler finns och när åsiktskorridorer och etiketterande stämplar förbjuder dem att uttrycka sig i ord.
Patrik Engellau
Uppslaget med sidorna sex och sju i Svenska Dagbladet den 12 oktober erbjuder ett intressant perspektiv. Båda är annonser, men den ena är förklädd till debattinlägg.
Annonsannonsen på sidan sju är redigerad lite som en normal nyhetssida men en van läsare ser fina skillnader och dessutom står det ”Annons” högst upp på sidan. Det handlar om en sömndrog som är jättebra för att den är ”100 % naturlig”. En avbildad kund som tidigare haft sömnproblem på grund av skilsmässa intygar att drogen hjälper: ”Nu sover jag gott… varje natt!”
Den 30 september anordnade Det Goda Samhället ett seminarium som leddes av nationalekonomen Tino Sanandaji, PhD, under rubriken […]
Nu behöver jag (och jag har den senaste tiden förstått att jag inte är ensam) hjälp med lite politiska klargöranden från er som säkert bättre begriper sådant här. Innan jag går in på det jag inte förstår, vill jag som bakgrund förtydliga det som alla mina vänner redan vet, nämligen att jag sedan en lång tid tillbaka är helt partipolitiskt obunden (men lika politiskt intresserad, dock). Under livet har jag varit medlem i såväl Vänsterpartiets ungdomsförbund som i Moderaternas dito, ja, till och med i Grön ungdom. Jag har röstat på Centern någon gång, och jag har varit politiskt aktiv i både Moderaterna och framför allt i Kristdemokraterna, som kanske fått min röst flest gånger. Jag har flera vänner i alla lägren (jodå, faktiskt en del Sverigedemokrater också…), men de har ändå inte kunnat hjälpa mig att få grepp om de saker som detta inlägg skall handla om.
Patrik Engellau
Den här sajten – detgodasamhallet.com – har en halv miljon läsningar i månaden efter ett halvårs drift. Det betyder inte en halv miljon läsare, för läsarna kan ju ha läst flera texter under månaden. Men det är många. Och det är intelligenta människor som läser, det märker man av kommentarerna, som nästan utan undantag är välformulerade och artiga. Och alltmer förtvivlade och ilskna.
Mohamed Omar
I debatten om islamofobi finns det en typ av islamofobi som i stort sett aldrig nämns: muslimernas islamofobi. Detta trots att denna typ av islamofobi ligger bakom både diskriminering och förföljelse och av muslimer bara på grund av deras islamiska tro. Fredagen den 16 oktober attackerades ett shiitiskt bönehus i Saudiarabien av en sunnitisk extremist. Han sköt ihjäl fem människor.
Shiiterna dödades på grund av sin shiitiska, islamiska tro. Ingenting annat. En islamofobisk attack alltså. Vill man vara precis kan man kalla just denna typ av islamofobi ”shiafobi”. För västerlänningar kan det tyckas märkligt att shiiter dödas för att deras tro avviker på vissa punkter. Men för de sunnitiska extremisterna är det inga små punkter. De tar detta ytterst allvarligt.
