Patrik Engellau

Det finns nog ingen som har lika djupa kunskaper om och genomtänkta synpunkter på den svenska – och inte bara den svenska, för övrigt – invandringssitutionen som ekonomen Tino Sanandaji. Häromdagen höll han ett seminarium hos detgodasamhallet inför ett fullsatt auditorium. Här är några av hans synpunkter. (Nästa gång ska vi filma och offentliggöra föredraget.)

Patrik Engellau

Intelligens påstås vara förmågan att hålla två motsägelsefulla sanningar i huvudet på en gång utan att därvid gripas av ångest och för den psykiska hälsans skulle förneka den ena sanningen. I den bemärkelsen är det svenska etablissemangets syn på invandringen ointelligent medan Jesus, att döma av boken om hans liv och gärningar, skulle ha intagit en intelligent hållning.

Patrik Engellau

Jag har då och då tjatat om hur viktigt det är att staten upprätthåller sitt våldsmonopol samt om att det är hög tid för den svenska staten att stämma i bäcken med tanke på att det finns områden dit polisen numera inte vågar sig och det – i områden dit polisen vågar sig – ibland krävs poliseskort för att förhindra vandalisering av ambulanser och andra utryckningsfordon.

För den händelse läsekretsen inte riktigt inser sakens betydelse vill jag gärna pigga upp med en ögonblicksbild från ett samhälle där statens våldsmonopol är allvarligt utmanat.

Patrik Engellau

Jag har just varit i Mexico för att studera socialt entreprenörskap. Det betyder att jag träffat personer som gjort nyttiga saker som inte är lönsamma.

Låt mig berätta om Guadalupe, en charmig och beslutsam kvinna kring 60 år. För trettio år sedan, när hon jobbade för American Airlines i Mexico City drabbades hennes sexårige son Pablito av leukemi. Därmed fick Guadalupe inblick i en ny värld. Rika mexikanare kunde köpa vård till sina barn, men de fattiga fick nöja sig med den obetydliga hjälp som staten erbjöd. Där ingick inte cellgifter och annan dyr medicin. Ej heller erbjöds mer än något dygn i sjukhussäng så barnen kunde tvingas övernatta på gatan medan behandling pågick.

Patrik Engellau

Var och varannan människa jag träffar verkar ha en personlig invandrarincident att berätta om. Det kan vara pappan i förorten som säger att han inte törs skicka sina minderåriga barn att handla mat eftersom de en gång blivit rånade av den invandrade grannfamiljens ungar, som är några år äldre och starkare. Det kan vara den förtvivlade kyrkoherden i Skåne som berättar att församlingens härbärge blivit hemsökt av afrikanska unga män som skövlar och tar limpmackorna som var avsedda för alkisar och utslagna och som skriker ”rasist” när de får en tillsägelse. Det kan vara en redogörelse för bussföraren som vägrar släppa ombord ett gäng biljettlösa romska tiggare och belönas med en samfälld applåd från sina passagerare. Det kan vara bekymrade rapporter om hur romer under det senaste halvåret har ockuperat förortstorget och släpper sin avföring i fontänen. Skildringarna från skolan om att invandrarpojkar kallar sina lärarinnor och sina kvinnliga skolkamrater för ”svennehoror” är legio. Om jag inte läser stämningarna helt fel är sådant ett växande och alltmer obehagligt och svårbetvingligt problem.

Patrik Engellau

Jag har aldrig gillat liknelsen ”åsiktskorridoren” även om den åsyftade företeelsen såklart finns. Det känns mer som en läskig bergsväg som den här i Bolivia:

Patrik Engellau

Privat egendom är i en del stycken ett otyg. Det skapar ojämlikhet och avundsjuka. Egendom är stöld, förkunnade Pierre-Joseph Proudhon, anarkismens fader, och framförde argument.

Ändå försvarar och grundlagssäkrar vi den privata äganderätten. Hur kan det komma sig? Jag hittar två skäl, ett moraliskt som egentligen inte håller måttet samt ett sociologiskt, som för mig är bärande.

Patrik Engellau

När jag var statsanställd framtidsforskare använde vi ibland begreppen ”den reguljära framtiden” och ”det överraskningsfria scenariot”. Båda avser en situation där allt fortsätter lugnt och fint i tangentens riktning och morgondagen blir ungefär som idag.

Den extrema motsatsen till den reguljära framtiden är Den Svarta Svanen – ett uttryck myntat av Nassem Nicholas Taleb i en bok med just det namnet -, nämligen att tillvaron tar en fullständigt oväntad vändning med djupgående, goda eller dåliga, konsekvenser för människorna.

Patrik Engellau

Nyligen träffade jag Merit Wager som sa att hon inte upphörde att förvåna sig över de ansvariga politikerna och undrade vad de egentligen hade för agenda i invandringsfrågan. ”Vem som helst kan ju förstå att den mycket stora asyl- och anhöriginvandringen ställer till problem när så många kommer på kort tid och samtidigt” sa hon.

Det är en stor, relevant och svår fråga som jag gått och tänkt på sedan dess. Jag har på prov kommit fram till följande.

Patrik Engellau

Det här hörde jag nyligen i radioprogrammet Studio Ett. Skolfoto skulle tas i en skola i Blekinge. I en klass hittade barnen på att flickorna skulle klä sig i skjorta och fluga, medan pojkarna skulle bära klänning. Rektorn förbjöd upptåget, varpå han blev milt förlöjligad av Sveriges Radio.

Det här tål att tänka på, vilket jag försökt göra. Det är inte lätt. Mina sympatier ligger hos rektor. Jag reagerar spontant mot det barnsliga tilltaget, men ibland räcker det inte med magkänslor, man måste också ha rimligt hållbara argument för sina uppfattningar.

Patrik Engellau

För ett tag sedan hade jag förmånen att få äta lunch med författaren, mellanösternkännaren och doktorn i religionshistoria Eli Göndör. Han tog upp en sak som jag själv skrivit och tjatat en del om, men han gjorde det med starkare eftertryck än jag hittills hört det framföras, nämligen behovet av att staten till varje pris skyddar, värnar och upprätthåller sitt våldsmonopol.

Patrik Engellau

Nyligen träffade jag en svåger som bekymrade sig över svenska skolan, enkannerligen vänsterpolitikers idéer därom. Jag framförde uppfattningen att jag inte kan se någon avgörande skillnad mellan partierna i skolfrågan. Kanske hade förre utbildningsministern Björklund en mer positiv inställning till begreppet kunskap än hans efterträdare Fridolin, men när det kommer till de praktiska åtgärderna, och framför allt resultatet, verkar det hugget som stucket.

Patrik Engellau

Jag fattar inte hur den franska revolutionen kunde inträffa. Kung Ludvig XVI och den härskande adeln visste precis vilka problemen var. Redan kungens farfars älskarinna Madame de Pompadour, som dog 25 år före revolutionen, hade varnat: efter oss syndafloden. Makthavarna behövde bara öppna ögonen. När det började mullra fick de hur många chanser som helst att ändra sig och ställa saker till rätta. Men lik förbannat lufsade de på som tidigare och dömde sig därmed till undergång. Min hjärna har svårt att greppa detta.

Patrik Engellau

Ibland får jag lite försiktig kritik, exempelvis i kommentarer, av innebörd att mitt klankande på det välfärdsindustriella komplexet skulle betyda att jag hjärtlöst struntade i folk som faktiskt behöver hjälp.

Enligt egen uppfattning är jag inte så hjärtlös. USAs president Eisenhower sa att det faktum att militären behövs inte innebär att den ska styra i nationen. Min inställning är motsvarande. Visst behöver ett gott samhälle någon sorts sociala skyddsnät, men det betyder inte att välfärdsindustrin ska styra och ställa och forma politiken efter sina egna syften.

Patrik Engellau

Samtiden verkar tro att flyktingströmmarna till Europa i huvudsak beror på krigen i Mellanöstern och kanske på andra håll. Jodå, krigen och de umbäranden stridigheterna medfört har naturligtvis sin betydelse, men jag tror endast som utlösande faktor. I grunden handlar det om något annat och mycket större.

Patrik Engellau

Jag är kanske ute och cyklar, men jag tycker konspirationsteorierna har blivit allt fler på senare år. Denna uppfattning baseras inte på evidens och beprövad erfarenhet, utan bara på att det känns så.

Konspirationsteorier frodas när officiella förklaringar uteblir eller är så hopplöst osannolika att eftertänksamma människor omedelbart förkastar dem och letar efter dolda förklaringar som för det mesta omfattar intriger och dolska och för det mesta ondskefulla sammansvärjningar.

Patrik Engellau

Efter andra världskriget hade tänkarna ett himla sjå med att förklara hur kriget kunnat uppstå. Att det var tyskarnas fel visste man såklart från början, men den där vanliga gamla förklaringen om att vissa folk var genetiskt defekta passade inte. För, tänk efter själv, den globala kapitalismens befrielseprojekt stod på agendan och alla skulle med, även tyskarna, och då kunde man ju inte stämpla dem som medfödda psykfall. Man var tvungen att hitta någon Omständighet i tyskens bakgrund som kunde förklara det hela.