Patrik Engellau

Det sorgliga med Sverige är att vi ägnar åt en sorts nationellt självskadebeteende som har sin grund i ett farligt tänkande (och då avser jag inte bara migrationen, utan skola och en hel del annat).

Samhällets dominerande tänkande är den härskande klassens tänkande, sa Karl Marx på sitt burdusa sätt. Sverige styrs av ett särintresse, det välfärdsindustriella komplexet med politikerväldet som ledarskap. Dessa backas villigt upp av ett prästerskap av opinionsbildare, journalister, kulturpersonligheter och anställda i Svenska kyrkan. Sverige tänker detta särintresses tankar.

Patrik Engellau

Den tredje världen var ett begrepp som skapades under kalla kriget. Den första världen var de rika, kapitalistiska i-länderna, den andra världen de socialistiska länderna och den tredje världen resten, alltså de som också kallades u-länder, vilket först betydde underutvecklade länder och sedan, efter det att vi bestämt att länderna kunde ta illa upp av den benämningen, övergick till att betyda utvecklingsländer.

Fram till för några årtionden hade Sverige praktiskt tagit ingen invandring från tredje världen. Den invandring vi hade kom i huvudsak från den första och den andra världen, läs italienare, finnar, greker, ungrare, jugoslaver etc.

Patrik Engellau

Dan före dopparedan bjuder Svenska Dagbladet på en högtidsstund för älskare av riktigt avancerat skitprat, som är särskilt välkommet när det levereras av förstklassiga intellektuella charlataner.

Utbildningsminister Gustav Fridolin presenterar sin syn på hur krisen i skolan kommer att lösas. Minns ni hans gamla syn? Att han skulle greja skolan under de första hundra dagarna av sin ämbetsperiod? Det blev inte riktigt så. Det känns som om han förlåtit sig själv för den felbedömningen, det är ju lätt att vara naiv. Men nu har han förstått bättre. Skolkrisen kommer att lösas genom flyktingkrisen.

Patrik Engellau

Trots all kommunikation, alla reportage, alla charterresor och övrig internationell turism, trots vetenskapens framsteg, trots sociala medier och allt prat om en globaliserad värld förstår kulturerna inte varandra.

När jag jobbade i Afrika insåg jag att problemet sönderfaller i två delar: a) att inse och acceptera att de andra tänker annorlunda och b) att utröna på vilket sätt de tänker annorlunda.

Patrik Engellau

Dagens Nyheter kommer med betänkliga IPSOS-siffror om svenska folkets förtroende för sina partiledare. Högst av alla ligger Anna Kinberg Batra med 37 procent. Statsministern hamnar på tredje plats med 30 procent.

Jag beslöt att göra en ovetenskaplig men ändå seriös undersökning om dessa sorgliga siffror är typiska för vad folk i västvärlden tycker om sina politiska ledare. Jag googlade på ”approval ratings” plus ett antal kända politiker i olika länder. Här är resultatet. Jag har inte fuskat. Jag redovisar alla resultat jag fått fram. Alla siffrorna är rimligt aktuella (utom George W. Bush, såklart). Men jag kan inte gå i god för källorna, ej heller kan jag garantera att bilden inte skulle ändras om andra ledare togs med i undersökningen.

Patrik Engellau

Personligen är jag inte särskilt alarmerad av risken för global uppvärmning till följd av människans utsläpp av koldioxid. Jag säger inte att det inte finns någon risk. Men jag är liksom agnostiker i frågan.

Men om saken legat mig riktigt varmt om hjärtat hade jag, tvärtemot de entusiaster som uttalat sig så exalterat efter det att klimatavtalet ingåtts, varit alldeles sjuk av ångest.

Patrik Engellau

Jag läser i Svenska Dagbladet att EU-kommissionen vill bygga upp en styrka på 2 500 man inom ramen för Frontex för att skydda EUs yttre gränser för den händelse något land inte orkar med att själv kontrollera sin gräns. Det framgår att länder som Italien, Grekland och Ungern känner sig kränkta av förslaget och tar ord som suveränitet, självbestämmande, chockerande och odemokratiskt i sin mun. Artikeln ger en bild av att dessa länder styrs av chauvinistiska stollar.

Men jag har lärt mig att konsten att få någon glädje av svenska tidningar är att själv fundera över hur det antagligen ligger till i stället. Om man utgår från att exempelvis Grekland styrs av rimligt smarta människor som vet vad som är bra för dem så framträder en annan bild än den av tjuriga eurofober.

Patrik Engellau

Organisationen Civil Rights Defenders beskriver sig så här på sin hemsida:

Civil Rights Defenders är en oberoende expertorganisation. Organisationen bildades 1982 i Stockholm med syfte att försvara de mänskliga rättigheterna, och då i synnerhet de medborgerliga och politiska rättigheterna, och stärka utsatta människorättsförsvarare.

Organisationen är en så kallad Non Governmental Organization (NGO), vilket ofta betyder att den är fristående från staten men praktiskt taget helt finansierad med allmänna medel. NGOs brukar vara lite vassare spjutspetsar för de intressen som de offentliga finansiärerna företräder. Civil Rights Defenders hade 2014 intäkter om 72 miljoner kronor varav 73 procent kom från SIDA och 9 procent från ’’Övriga bidragsgivare”, vilket verkar vara andra statliga myndigheter (eftersom bidragen från privata finansiärer specificeras till fem procent och ”Företag”, däribland Postkodslotteriet, stått för 13 procent av intäkterna.)

Patrik Engellau

När jag läser tidningen, lyssnar på radio och i övrigt tar del av det officiella Sveriges signaler brukar mina inre Rumpnissar vakna till liv, ni vet de där Astrid Lindgren-varelserna som storögt betraktar människorna och hela tiden säger ”Voffo gör di på dette viset?”

Jag har aldrig varit på ett asylboende, men jag har sett bilder på TV, så något litet vet jag: några hundra migranter i en gammal kursgård kan det vara till exempel. Migranterna anar att de kommer att bo där ett par år eftersom Migrationsverkets kvarnar mal som de mal.

Det måste vara himla trist på ett sådant där boende, den saken rapporteras det ofta om, migranterna har inget att göra så de klättrar på väggarna och bråkar med varandra och blir förbannade på svenska staten som, så har jag fattat det, enligt deras eventuellt välgrundade uppfattning släpar efter när det gäller att uppfylla sina grandiosa löften.

Patrik Engellau

Svenskar är ofta ambitiösa, samvetsgranna och arbetsvilliga. När man läser om tjänstemän på Migrationsverket som jobbar tolv timmar om dagen hela veckor i sträck så är det kanske en överdrift, men det ligger säkert något i det. Svenskar kan offra egen bekvämlighet för att plikttroget klara av påbjudna uppgifter.

Vi är emellertid inte bara flitiga, utan även ofta lydiga. Det finns en inneboende drift att göra som chefen säger (även om den driften verkar försvagad hos många yngre människor, men det är svårt att veta säkert).

Sådana karaktärsdrag har skapat mycket gott i Sverige. De utgör en del av det värderingspaket som utgör grunden till att vi en gång var en förebild för en hel värld.

Patrik Engellau

Igår ställde jag tre frågor till statsministern. En av dem gällde hans inställning och avsikter när det gäller migrantkrisen.

Ett av mina jobbiga personlighetsdrag är att jag ser problem där många andra inte ser några (ibland har dessa andra rätt), och här ser jag ett jätteproblem. Vad är det egentligen som oroar statsministern och den övriga regeringen när det gäller denna kris?

Jag kan tänka mig två möjliga, men helt olikartade, svar på frågan.

Patrik Engellau

Jag skulle vilja träffa statsministern. Jag skulle säg att du Stefan, uppriktigt sagt, har du inte börjat förstå att landet under din ledning håller på att utveckla riktigt allvarliga problem? Jag vet, Stefan, att du ärvde en soppa från en Alliansregering som inte hade förmåga att gripa sig an ens kända och uppenbara svårigheter som skolan och utanförskapet, utan bara förvärrade dem. Dessutom gödde borgarna den flyktingkris, som du idag måste tampas med, det är också sant. Men det gör tyvärr inte saken bättre för dig. Det är som det är. Du kan inte skylla på någon.