Gästskribent Peter Arvidsson: Oppositionen abdikerar

Den 30 mars meddelar företrädare för de fyra allianspartierna att de kommer att gå till val under alliansplattformen även nästa val 2018. Det är på flera sätt ett märkligt besked.

Sverige befinner sig i kris. För ett halvår sedan tvingade verkligheten fram en omläggning av migrantpolitiken. Sedan dess har opinionsbildare ur skilda läger föreslagit att krisläget borde föranleda mer lämpade regeringskonstellationer än den nuvarande koalitionen. Det har funnits förespråkare för en ren S-regering, som man menar lättare skulle kunna nå blocköverskridande överenskommelser. Andra har föreslagit att en S+M regering genom sin styrka vore bäst skickad i dagens läge. Somliga har rentav nämnt alternativet samlingsregering.

Fortsätt läsa →

Gästskribent Bo Divander: Förvirrat om ”Gud bortom religionerna”

Från K-G Hammars tid som ärkebiskop och fram tills nu, präglas Svenska kyrkans gudsbild av otydlighet. Nu senast ställer biskopen Åke Bonnier frågan i Dagen, om inte Gud är bortom alla religioner. Han frågar också om kristen tro verkligen har monopol på sanningen. Det sägs inte rakt ut i artikeln, men mellan raderna kan jag uppfatta att Bonnier menar att judendom och islam är alternativa vägar till Gud. Min reflektion runt detta blir att det som de tre religionerna har gemensamt med varandra, är tron på en Gud, men att det för övrigt finns betydande skillnader. Framför allt mellan islam och kristendom.

Fortsätt läsa →

Människokontrollens diskurs

Ilan Sadé

Le discours de la haine är en essäsamling i min bokhylla av den nyligen framlidne André Glucksmann, som framförallt berör den hatiska islamismen efter angreppen i USA den 11 september 2001. I dessa tider skulle titeln även kunna klistras på en helt annan debatt. Det talas allt mer där ute om hat: näthat, hat mot media, hat mot etablissemanget. Folk hatar tydligen som aldrig förr, om man ska tro de stora tidningarna. Den senaste tvisten på temat är att peka ut Östermalm (av alla ställen) som det illegitima hatets högborg.

Få tycks reflektera över att det – för att använda pressens egen vokabulär – snarare är distributionen än innehållet som har revolutionerats, i och med de sociala mediernas spridning av sådant som tidigare förblev muntligt och privat. Ännu färre verkar bekymra sig över hur den nyvunna möjligheten att frimodigt sprida information och åsikter leder till ängslighet och åsiktskontroll. Någon borde skriva boken Le discours du contrôle de l’homme.

Fortsätt läsa →

En ögonblicksbild av det välfärdsindustriella komplexets incitament

Patrik Engellau

Den här beskrivningen har jag direkt från hästens mun och hästen förefaller mig tillförlitlig.

På det privata asylboendet finns två grupper väktare: dels Securitas som anlitats av Migrationsverket för att skydda Migrationsverkets anställda och de boende på dagtid, dels väktare från ett annat bolag som anlitats av det privata asylboendet för att hålla ordning på nätterna.

Det privata asylboendeföretaget vill naturligtvis inte att anläggningen ska få dåligt rykte – vilket skulle kunna försvåra relationerna med uppdragsgivaren Migrationsverket – och är därför noga med att det ”egna” väktarbolaget inte rapporterar incidenter ”i onödan”.

Fortsätt läsa →

Gästskribent Gunilla Thorslund: Specialpedagogik – socialt arbete på de skötsammas bekostnad

De vanligaste skälen till att elever behöver specialpedagogiskt stöd är enligt Bengt Persson, professor i specialpedagogik vid Högskolan i Borås, att de har ”socioemotionella problem”. Bakom den benämningen döljer sig ordningsstörningar, bristande anpassning och sociala problem.

I Vår Skola, en högstadieskola med 400 elever och en klar problematik med ordningsstörningar, där jag jobbat som lärare, finns ett antal specialpedagoger. Trots dessa pedagogers existens fortsätter skadegörelse, bränder, utpressning och trakasserier till skada för såväl studie- som arbetsmiljö.

Varför fungerar då inte specialpedagogiken? Sedan början av 1800-talet har specialpedagogiken använt den ”kompensatoriska” metoden. Metoden är ursprungligen en del av disciplineringen men har, kanske särskilt på senare år, utvecklats vidare för sig medan disciplineringen i övrigt fört en tynande tillvaro i skolan.

Fortsätt läsa →

Amos

Patrik Engellau

Det är skillnad på undergångsprofetia och undergångsprofetia.

Om jag till exempel profeterar att den svenska skolan är på väg att gå åt pipan så möts jag inte precis av hyllningsrop. Snarare betraktas jag som en reaktionär stöt som inte förstår sig på värdegrunder och som därför bör tystas.

Om jag däremot profeterar att jorden är på väg att fördärvas för att människorna använder fossila bränslen anses jag seriös. Jag kan till och med få komma på TV och delge hela svenska folket min oro.

Fortsätt läsa →

Om Den Goda Alliansen

Krister Thelin

Min tilltro till Alliansens förmåga att bedriva en meningsfull opposition finns kvar, men den utsätts för svåra prov. I min värld är en oppositions främsta uppgift att sträva efter att erövra regeringsmakten. Så förefaller det dock icke vara för Alliansens del. Det beramade så kallade “avtalet” från december 2014 som syftade till att utestänga SD från parlamentariskt inflytande dog i höstas, men mentalt lever det kvar.

Fortsätt läsa →

Uppfinningarna och utvecklingen

Patrik Engellau

Det finns tre möjligheter:

1) Uppfinningarna skapar utvecklingen

2) Utvecklingen ger upphov till uppfinningarna

3) Både 1) och 2) är sanna och har någon sorts dialektiskt (ömsesidigt orsakande) samband

Nu ska jag hävda att 1), den allmänna föreställningen i vår kultur, är osann medan 2) är sann.

Fortsätt läsa →

Gästskribent Anna Ernius: Boys are for pleasure, women are for marriage

I bästsäljaren Flyga Drake av Khaled Hosseini, som utspelar sig i Afghanistan, beskrivs en grym våldtäkt av en pojke. Senare i boken hjälper också huvudpersonen en sexslavpojke i förpubertal ålder att bli fri. Pojken ägs av en vuxen man och behagar och dansar på befallning.

Just övergrepp på pojkar är en barbarisk sedvänja i Afghanistan och andra muslimska länder i regionen med pervers syn på kvinnan och sexualitet. Den starka åtskillnaden mellan könen och kvinnans katastrofala ställning har banat väg för en speciell och destruktiv kultur.

Fortsätt läsa →

Med mångkulturen kom mångrasismen

Mohamed Omar

Sverige har historiskt sett varit ett mycket homogent samhälle, men numera har vi blivit mångkulturella. Utvecklingen har gått fort. Så fort att vissa inte har hängt med.

Den svenska, antirasistiska rörelsen tycks fortfarande leva kvar i det gamla, homogena Sverige. Den har inte insett att med mångkulturen följde också mångrasismen. Vi har minst lika många rasismer som vi har kulturer och folkgrupper.

Fortsätt läsa →

Gästskribent Arne Weinz: En häxbrygd av dubbla experiment

I debatten om kostnaden för migrationsexperimentet har det länge varit en etablerad sanning att 50 procent av flyktinginvandrarna är sysselsatta efter 7-8 år. Gott att hälften försörjer sig själva efter en förvisso lång etableringsperiod, men det betyder också att hälften inte gör det. En stor andel måste försörjas livet ut av svenska skattebetalare.

Nu har det dock kommit en utredning från Riksdagens Utredningstjänst, beställd av centerpartisten Staffan Danielsson, som visar att endast 34 procent av flyktinginvandrarna är sysselsatta efter 15 år. Av detta kan den intelligente läsaren dra slutsatsen att 66 procent inte är sysselsatta. Efter 15 år! Och värre lär det bli. Eftersom utredningen baseras på historiska siffror kan jag förutsäga att sysselsättningsgraden sjunker väsentligt när senare års enorma migrationsvolymer får genomslag i siffrorna.

Fortsätt läsa →

Rasism, fascism och andra barnsligheter

Widar Andersson

På påskafton skrev jag på Folkbladets ledarsida under rubriken ”SD kommer att backa.” Samma dag som texten publicerades kom ännu en opinionsundersökning där stödet för Sverigedemokraterna minskade påtagligt samtidigt som Socialdemokraterna gjorde ett lyft.

I debattråden under artikeln åskådliggörs i en hel del inlägg den närmast apolitiskt religiösa stämning som omgett SD under de senaste åren. Som om ”sjupartietablissemanget” är de som håller på med politik medan Sverigedemokraterna håller på sanning. Typ.

I själva verket handlar förstås allt om politik. Att de stora partierna valt att bete sig som ängsliga och ideologiskt överdrivna småpartier i invandringsfrågan har varit den mest triggande faktorn för SD: s framgång. Invandringsdebatten har dödats och tystats med hjälp av invektiv om rasism, fascism, nazism och andra barnsligheter.

Fortsätt läsa →

En ny gräns är passerad varför de medborgerliga skyldigheterna bör uppmärksammas

Patrik Engellau

Jag brukar påpeka att en skillnad mellan myndigheter som ingår i det välfärdsindustriella komplexet och de som inte gör det är att de förra talar om för politikerna hur mycket pengar de behöver medan de senare anpassar sig efter de anslag och budgetramar politikerna satt upp. Till exempel gör Migrationsverket ett antal ekonomiska prognoser per år och då är det bara för Finansdepartementet att plocka fram pengarna. Försvaret, å andra sidan, gör bara av med så mycket pengar som det fått enligt riksdagsbeslut.

Men även välfärdsmyndigheterna har hittills hållit så mycket på konvenansen att de låtit politikerna i formell mening godkänna sina anslagskrav innan de börjat sätta sprätt på pengarna. Denna etikettsregel bröts nyligen av rikspolischef Dan Eliasson, en person som uppfostrats som ledare för två av det välfärdsindustriella komplexets viktigaste myndigheter, Försäkringskassan och Migrationsverket.

Fortsätt läsa →

Människosyner

Patrik Engellau

Jag känner mig som en sådan där gammaldags grammofonskiva vars spår blivit så slitna att nålen hoppar bakåt och maskinen i evigheters evighet låter höra samma korta och alltmer outhärdliga musiksnutt (jo, ungdomar, så hade man det förr i tiden). Och nu är jag igång igen.

Det kanske märkvärdigaste som hänt i Sverige – även i resten av västvärlden, men framför allt i Sverige – sedan andra världskrigets slut är den totala förvandlingen av gällande människosyn. Jag snackar motsats, 180 grader, från iskyla till stekhetta eller tvärtom, kort sagt mental revolution. Detta är grunden för vårt tillstånd. Från detta kommer allt det andra.

Fortsätt läsa →

Ja, vi måste tala om islam

Mohamed Omar

När de jihadistiska terrorattackerna blir fler ökar kraven på att förstå. Man nöjer sig inte med vissa imamers och islamiska organisationers ytliga fördömanden. Man vill ha förklaringar. Om det vore självklart att dessa attacker var förbjudna i islam skulle de inte ske hela tiden. Det går att hitta stöd för attackerna i islams grundtexter. Ja, jag skulle till och med vilja gå ännu längre: det är lättare att i dessa texter hitta stöd för att våld i Guds namn är tillåtet än motsatsen.

I en gästkrönika i Göteborgs-Posten den 26 mars efterfrågar den kristna teologen Ann Heberlein just sådana förklaringar. Hon menar att det ”bör stå klart för de flesta tänkande individer att religion, i det här fallet islam, spelar en avgörande roll i de fasansfulla terrordåd som sargat Europa sista åren. Vi måste tala om islam. Vi måste hantera att majoriteten av de terrordåd som drabbar oss, våra värderingar, vår frihet, ja hela vårt sätt att leva hämtar både argument och drivkraft ur islam.”

Fortsätt läsa →

Gästskribent Ronie Berggren: Svensk USA-bevakning måste upphöra med självmålen

Det råder hyperinflation i den svenska USA-rapporteringen. Morgonsoffor och tidningsspalter diskuterar primärvalen med sportkommentatorers detaljrikedom.

Men det saknas nyanser. Och i motsats till sportvärlden, där hundratusentals kunniga svenskar ställer höga krav på sina kommentatorer, hålls de politiska kommentatorerna sällan ansvariga.

Det har lett till två problem som avskräcker USA-intresserade nyhetskonsumenter från svensk media; kompetensbrist och vänstervinkling. Låt mig börja med kompetensbristen.

Fortsätt läsa →

Gästskribent Gunilla Thorslund: Utanförskap är också en gemenskap

Det förefaller vara ett mänskligt behov att vilja tillhöra en gemenskap “vi” som avgränsas mot andra gemenskapers “dom”. Som följd av en misslyckad integration av nyanlända invandrare, har så kallade utanförskapsområden bildats i Sverige som inrymmer en gemenskap och ett “vi’”. Utanförskapets gemenskap avgränsas mot det etablerade samhället, “dom”.

I utanförskapsområdena bor en stor andel boende med utländsk härkomst. Arbetslösheten är skyhög i jämförelse med riksgenomsnittet. Kriminalitet blir för vissa boende i dessa områden ett sätt att försörja sig. Polisen utgör en symbol för det etablerade samhälle i vilket många av de boende misslyckats med att integrera sig.

Polisen redovisar i rapporten ”Nationell översikt av kriminella nätverk med stor påverkan på lokalsamhället” hur kriminella nätverk tar ökat utrymme i utanförskapsområden. Polisen har svårt att agera i dessa områden som därmed kan betraktas som stående utanför lagen. Terrorforskarna Magnus Ranstorp och Peder Hyllegran skriver på DN Debatt att utanförskapsområden i Sverige har varit också kraftigt överrepresenterade beträffande extremism och utländska stridande.

Fortsätt läsa →

Felet är nog i huvudsak EUs

Patrik Engellau

En av fördelarna med att piska sig till att skriva en krönika om dagen är att man tvingas öppna ögonen och sinnet för att hitta något att skriva om. Och jag lovar dig: inspiration kommer inte av gudomlig ingivelse, inspiration kommer av ansträngning. Numera har jag många fler idéer än någonsin tidigare, nämligen en om dagen. Hade jag bestämt mig för att skriva två krönikor om dagen så hade jag haft två idéer om dagen. Så fungerar kreativiteten. (Sedan kanske du säger att idéernas sammanlagda värde varit detsamma om jag inte hade piskat mig utan nöjt mig med en krönika i månaden.)

Den allmänna uppfattningen, även min till dess jag började skärskåda saken, är att migranttillströmningen till Europa beror dels på krigen i Mellanöstern, dels på det allmänna eländet i världen.

Fortsätt läsa →

Gästskribent Marian Radetzki: Resursomfördelning i en globaliserad värld – moraliska och ekonomiska fundamenta

Skillnaderna i inkomst och välfärd skapar moraliska imperativ för åtgärder att utjämna genom överföring från dem som har det gott ställt till dem som lever i elände. Med begränsade resurser följer ett ekonomiskt imperativ: att omfördelningen bedrivs kostnadseffektivt så att bidraget till de fattigas välfärd maximeras.

Traditionellt har omfördelning begränsats till nationen. I en alltmer globaliserad värld har biståndet tillkommit. Mera nyligen har frågeställningen accentuerats ofantligt av hitresta tiggare och flyktingkris. Omfördelning för att komma tillrätta framförallt med de problem som flyktingkrisen skapat står numera otvetydigt först på politikens agenda.

Tre grundläggande frågor kräver svar inför omfördelningens hantering. För det första: hur mycket? För det andra: till vems förmån? Och för det tredje: med vilka metoder för att maximera omfördelningens nytta? Dessa frågor har blivit häpnadsväckande negligerade i aktuell samhällsdebatt.

Fortsätt läsa →

Mörkar media?

Patrik Engellau

Kampen om hur verkligheten ser ut pågår hela tiden. Den stillar sig aldrig (utom möjligen på småtimmarna, när de flesta svenskar sover). Den är oförsonlig. Ta frågan om huruvida svenska main stream media (MSM), det vill säga de dominerande nyhetskanalerna, undanhåller information om problem med invandringen i syfte att inte väcka några björnar i form av tilltagande invandringsfientlighet hos medborgarna.

Saken blev akut när Sveriges Radios Studio Ett nyligen bjöd in det kända politikerparet Ulf Adelsohn och Lena Adelsohn Liljeroth till en diskussion eftersom politikerparet i en tidningsintervju hade framfört uppfattningen att sådant undanhållande förekommer och att en stor del av svenska folket anser att MSM mörkar sanningen.

Jag, som kommer från planeten Mars och inte vet något om er jordbor utan måste lita till mina primitiva utomjordiska tankealgoritmer, undrar lite.

Fortsätt läsa →

Varför Karl Marx är en betydelsefull filosof

Patrik Engellau

Det är mycket som behöver förändras i Sverige och behovet av förändringar känns alltmer pressande för var dag. Migrantsituationen är det mest akuta problemet, men långt ifrån det enda och ej heller det grundläggande och avgörande.

För mig är skolan själva prototypproblemet. I decennier har Sverige arbetat med att undergräva ett en gång välfungerande skolsystem. Denna systematiska förstörelse, som nu får ytterligare kraft av invandringen, har åstadkommits genom att lärarkåren – en gång en av nationens stoltaste professionella eliter – gradvis berövats sin självständighet och begravts under ett allt tätare lager av flumföreskrifter.

Samma röta som drabbat skolan har också ansatt universiteten, sjukvården och troligen åtskilliga andra, i första hand offentligfinansierade, verksamheter.

Fortsätt läsa →

Gästskribent Gunilla Thorslund: Ledarskap och skola

En rektor som lägger större vinn vid att följa byråkratiska regler, såsom hen nu väljer att tolka dem, får sannolikt en sämre fungerande och stökigare skola än den rektor som, såsom en god förebild, förmår utveckla relationer med och hos lärare och elever.

Det föreligger en väsentlig skillnad mellan management (administration och byråkrati) och ledarskap. Management innebär att sysselsätta sig på detaljnivå, att använda sig av ett mikroskåp. Management behandlar objekt, budgetar och processer. Ledarskap innebär att se helheten, framförallt människor och relationer. Ledarskap förutsätter handlingsutrymme.

Fortsätt läsa →

Jihadisterna som attackerade Bryssel var muslimer

Mohamed Omar

Jihadisterna som attackerade Bryssel den 22 mars 2016 var muslimer. De bekände sig till islam. De utförde attacken i islams namn och med stöd i islamiska texter. Men var de goda muslimer? Var deras tolkning av islam riktig? På denna fråga finns inget exakt svar. Islams skriftlärde har debatterat om denna typ av attacker mot civila går att rättfärdiga. Men det man kan säga är att jihadisternas tolkning av jihad, det heliga kriget, är en möjlig och försvarbar tolkning av texterna.

Men låt oss säga att vad de gjorde helt klart gick emot islamisk lag, skulle de inte då räknas som icke-muslimer? Nej, en muslim slutar inte vara muslim för att han eller hon bryter mot islams lag. Man slutar vara muslim när man inte längre bekänner sig till islam. Den muslim som bryter mot islams lag är en dålig muslim. Så inte ens om man ”utom rimligt tvivel” kunde bevisa att dådet i Bryssel var emot islamisk lag, vilket är omöjligt, skulle det göra jihadisterna till icke-muslimer.

Fortsätt läsa →

Dragning

Patrik Engellau

För ett tag sedan utlyste jag en rafflande tävling, där läsekretsen inbjöds att gissa på utfallet av en Demoskop-undersökning där allmänheten frågade om invandringen var För stor, Varken/eller eller För liten. Till ledning angav jag utfallet av förra årets motsvarande undersökning.

Så här blev resultatet i procent de två åren:

	För stor	Varken/eller	För liten
2015	58	34	8
2016	70	23	7

Det kom ett femtiotal förslag om de rätta siffrorna för 2016. Jag räknade antalet avvikelser från de tre rätta svaren och lade ihop dessa avvikelser och fick så en summa som motsvarade antalet fel. Den som svarade 68, 30 respektive 2 fick således 2 + 7 + 5 = 14 fel.

Fortsätt läsa →

Gästskribent Gunilla Thorslund: Disciplinering i skolan

Disciplinering, själens makt över kroppen, är en bärande tanke i västerländska organisationer och inte minst i byråkratiska regelverk. Till disciplineringen hör övervakning av individen, exempelvis av chefer i hierarkin, av fångvaktare i fängelset och av lärare i skolan. Att katedern står längst fram i klassrummet är inte någon slump utan i själva verket dels en symbol för makt, dels ett verktyg för övervakning och disciplinering av eleverna.

På Skolverkets hemsida kan man läsa om varierande forskningsrön avseende skolans arbete. Där återfinns inget som uttalat handlar om disciplinering. Användandet av sajtens sökfunktion ger inte heller någon träff på “disciplinering”. Detta trots att många lärare i dagens svenska skola kan vittna om att de ägnar sig mer åt socialt arbete och uppfostran än undervisning. Disciplinering verkar ha utmönstrats av Skolverket eller så anser myndigheten att skollagen är tillräckligt disciplinerande i sig.

Fortsätt läsa →

70 procent av svenska folket tycker nu att invandringen är för stor

Patrik Engellau & Thomas Gür

På uppdrag av Stiftelsen Den Nya Välfärden har analysföretaget Demoskop åter undersökt allmänhetens uppfattningar om invandringen till Sverige. Hela rapporten finns att läsa här.

Den förra undersökningen gjordes 2015 och vi skrev en artikel om den här.

Eftersom Demoskop ställt samma frågor varje år sedan 2010 finns en unik möjlighet att följa utvecklingen i frågeställningen. Så här ser det ut i kort sammanfattning. Siffrorna anger procent.

Fortsätt läsa →

Angående prenumeration via e-post

Kära bloggläsare, Som många av er uppmärksammat har vi problem med de dagliga e-postutskicken. Vi beklagar detta och […]

När kallas kriget krig?

Ian Wachtmeister

22 mars 2016: Islamiska Staten IS har just slagit till i Bryssel.

När ska Sverige inse att det är krig i världen? Världskrig i Syrien, inbördeskrig i Belgien, i Frankrike, i vilket land som helst. ”Men vi ser ingen risk för Sverige” säger en representant för Polismyndigheten” och ”ser ingen anledning att höja den risknivån, som vi nyss sänkte från 4 till 3”.

När ska Sverige inse att den invandringspolitik som Sverige stolt och i så många år stått i spetsen för och velat ha applåder för, har lett till krig? Att hela den ogenomtänkta önskedrömmen om att alla ska få leva där de vill och hur de vill, var en saga som inte tålde verklighetens ljus?

Fortsätt läsa →

Är jag rasist?

Patrik Engellau

Efter en artikel av Björn af Kleen i Dagens Nyheter den 20 mars, där jag intervjuades, har jag fått några förfrågningar om jag eventuellt är rasist. Låt mig först förklara hur misstanken uppkommit och sedan redovisa mitt förhållande till rasismen.

af Kleens syfte med den långa artikeln, visade det sig när den publicerades, var att hävda att Östermalm blivit sverigedemokratiskt och att till styrkande av denna tes hålla fram några därboende som avskräckande exempel. Jag var en av de utvalda.

Jag har mig själv att skylla. Minst tre omdömesgilla personer varnade mig för af Kleen och sa att han är falsk och opålitlig. Men jag hade en gång tidigare blivit intervjuad av af Kleen och inte haft mer än vanligt att klaga över så jag lät det ske, självklart på villkor att jag skulle styra över mina citat.

Fortsätt läsa →

Kan vi lära oss något av Belgien?

Patrik Engellau

Bara några timmar efter terroristattackerna i Bryssel publicerar en brasiliansk sajt ett reportage om Belgien. Jag får information som förefaller relevant för Sverige (Lyssna här om du förstår portugisiska). Jag går inte i god för alla fakta, men jag vet av erfarenhet att det är överlägsen internationell klass på den här sajten.

Belgien är befolkningsmässigt ungefär så stort som Sverige. Där finns två befolkningsgrupper – flamländare och valloner – som talar olika språk – holländska respektive franska – och normalt inte förstår varandra. Landet skapades så sent som 1830 och har inte mycket till nationell identitet, flamländarna vill till och med hoppa av och bilda en egen nation. Det enda som förenar belgarna är ”ölet, fotbollen och kungafamiljen”.

Fortsätt läsa →

Begin typing your search above and press return to search. Press Esc to cancel.