Patrik Engellau

För mig är det mycket lättare är för alla andra att skriva dagliga texter, för om inspirationen tryter kan jag alltid söka upp mina intellektuella husgudar, filosofartistkomikerna från universiteten i São Paulo, hos vilka det normalt finns något intressant att sno. Nyss lyssnade jag på en timslång föreläsning om den privata äganderätten av Leandro Karnal.

Till exempel insåg jag något som egentligen borde ha varit självklart, nämligen att den privata äganderätten inte plötsligt uppstod fix och färdig som om Gud skapat den på den sjätte dagen, utan tvärtom gradvis utvecklats, förfinats och till och med tidvis lokalt tillbakabildats.

Patrik Engellau

Denna text är inspirerad av en debattartikel i Svenska Dagbladet där den ”nationella samordnaren för unga som varken arbetar eller studerar”, en tjänst inom Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, exercerar många av de pretentiösa och egennyttiga floskler som representanter för välfärdsindustrin vanligen använder. Intervjusvaren nedan består av en ordagrann återgivning av en stor del av debattartikeln bortsett från att den nationella samordnarens mandat är ändrat med ty åtföljande minimala justeringar.

Jessica Ahnbring-Zuleimalides, 28, (JAZ) är nationell samordnare mot döden. Här intervjuas hon av Patrik Engellau (PE).

Patrik Engellau

Almedalsveckan ägnades till stor del, enligt medierapporteringen, åt diskussioner kring ”svenska värderingar”. Saken är a) ny och b) yrvaken.

Att den är ny och har tilltagande betydelse är lätt att bevisa. Jag googlade på ”svenska värderingar” den åttonde juli på kvällen. Beroende på vald tidsperiod fick jag olika antal träffar. Det senaste dygnet visade sig saken ha varit jättehet. Om den hade varit lika het det senaste året hade årets träffar varit sju gånger fler än de faktiskt var. Motsvarande siffra för den senaste månaden är tre gånger fler och för den senaste veckan 1,4 gånger fler. Så ämnet har tydligen gradvis fått ökad vikt och nu liksom brustit ut. Blivit en blomma, typ.

Patrik Engellau

Jag har sett människor som lever på sophögar, som i många länder kan vara riktiga berg, i syfte att hitta matrester och andra nyttiga saker. Jag har betraktat detta som den yttersta misären och ekonomiska förnedringen.

Men som bekant är livet rikare och mer fullt av variation och upplevelser än man någonsin kan föreställa sig och därför kunde jag inte annat än bli positivt överraskad av den mänskliga godhet som dokumenteras i en kort dokumentärfilm som jag just hamnade på (tyvärr bara på portugisiska, men i alla fall).

Patrik Engellau

Alla vet att USA alltid har varit det stora invandringslandet. Invandrare har varit välkomna. Så här lyder de mest kända raderna i inskriptionen på Frihetsgudinnan:

Give me your tired, your poor,
Your huddled masses, yearning to breathe free,
The wretched refuse of your teeming shore,
Send these, the homeless, tempest-tossed to me,
I lift my lamp beside the golden door.

Patrik Engellau

Påven Franciskus har sagt så här till den amerikanska kongressen; min översättning:

Näringsverksamhet är en värdig syssla som ägnas att producera rikedom och förbättra världen. Den kan vara en betydelsefull källa till framsteg i det område där den verkar, särskilt om den betraktar skapandet av arbeten som en betydelsefull del av dess tjänster till det gemensamma goda.

Om påven i förväg hade skickat mig sitt tal hade jag framfört två synpunkter.

Patrik Engellau

Jag hoppas att jag inte förolämpar någon läsare, men jag tycker vi svenskar på det hela taget är rätt provinsiella. Ursäkta om jag sätter mig på höga hästar och påstår mig kosmopolit. Provinsiell definieras i detta fall som i avsaknad av insikt om att det existerar radikalt annorlunda kulturkretsar än den egna. Den som bara lärt känna folk i den egna provinsen, där alla tycker i stort sett lika, har inte fått tillfälle att konfronteras med någon riktigt främmande kultur och utgår därför från att det inte finns några radikalt annorlunda kulturkretsar. Den provinsielle tror att alla världens folk i grunden har samma föreställningar och värden som han själv. En provinsiell svensk tror ärligt och uppriktigt att alla andra människor lever i kulturer som i grunden är som den svenska, att alla andra människor egentligen tänker som han själv.

Patrik Engellau

I regeringsförklaringen 2014 sa regeringen att den nog skulle komma med tvingande lagstiftning om börsbolagen inte av sig själva kommit upp till 40 procent kvinnor i sina styrelser per 2016. Det har de inte. Därför kan man förvänta sig ett lagförslag i ärendet inom viss tid.

Jag har suttit i några få börsbolags styrelser och därtill har jag själv haft ett antal företag men framför allt har jag som chef för en börs för små och medelstora företag sett hur det ser ut och hur folk tänker i typiska tillväxtföretag. Det är inte sådana företag en eventuell tvångslag kommer att beröra, men den som börjar med en knappnål kan, som bekant, mycket väl fortsätta med en silverskål. Jag vill således stämma i bäcken.

Patrik Engellau

Västvärlden har under det senaste seklet genomgått en fullständigt mirakulös och samtidigt totalt oväntad förändring till det bättre. Vi har utvecklat ett större och mer allmänt spritt välstånd än någon annan kultur i världshistorien. Vilken svensk förortsfamilj som helst lever bättre än kungar gjorde för några hundra år sedan om man räknar sådant som att slippa oroa sig för att barnen ska dö i späd ålder, att få behålla tänderna efter fyrtio års ålder (och att över huvud taget bli så gammal), att kunna resa på solsemester eller äta apelsiner mitt i vintern, att aldrig behöva oroa sig för svält, att kunna köpa sidenkläder hos H & M för nästan ingenting.

Patrik Engellau

Det finns ett tyskt parti som heter Alterative für Deutschland (AfD). Jag vet inte så mycket om partiet annat än att det startades för tre år sedan och ursprungligen var liberalt, vad nu det betyder, och EU-kritiskt samt att det sedermera har blivit alltmer islamkritiskt och verkar ligga på 15 – 20 procent i de senaste opinionsundersökningarna. Jag tror också att AfD är själva inbegreppet av det som etablerade europeiska politiker och opinionsbildare brukar kalla högerpopulism.

Patrik Engellau

Det är vanskligt med historiska paralleller eftersom historien aldrig upprepar sig. Eller också gör den det. Karl Marx hävdade att den upprepade sig först som tragedi, sedan som fars. Men jag tror inte på några upprepningar. Omständigheterna är alltid olika.

Ändå måste det vara tillåtet att försöka lära sig något av historien. Vad man än säger tror jag att en av det senaste halva årtusendets stora framgångar för västerlandet är nationen. Nationen är ett väsen som möjliggör för ett folk – vad nu ”folk” betyder – att höja sig över sina tusentals splittringar och allianser och bli en enad, nationell befolkning.

Patrik Engellau

Den brittiske 1700-talsförfattaren Samuel Johnson påstås ha sagt att inget skärper tankeverksamheten så mycket som risken att bli hängd. Utan alla liknelser i övrigt är det lite likadant med migrantkrisen: en oväntad och potentiellt omvälvande förändring som tvingar en svensk att börja fundera över sig själv och sitt samhälle och över frågan om detta samhälle kan vara förenligt med muslimska seder och uppfattningar.

Patrik Engellau

Tänk dig att du har en firma med 28 företag som kunder. Plötsligt kommer en av kunderna, därtill en av de största med 16 procent av din omsättning, och förklarar att han tänker sluta köpa av dig.

Troligen skulle du bli alldeles till dig av oro – i varje fall skulle jag bli det –, kasta dig in i din bil, köra till kunden, be om företräde hos verkställande direktören, göra dig så trevlig du bara kan och fråga vad är det här nu då?

Patrik Engellau

Sedan lång tid tillbaka har mänskligheten levat i en värld som bestått av flera världar, den första, industrialiserade världen där i stort sett alla människor varit om inte rika så i alla fall haft det bra, den andra kommunistiska världen, som försvann kring 1990, samt den tredje världen där nästan alla varit fattiga.

Den här uppdelningen av världen i två block (sedan den andra världen försvunnit), där ett är rikt och det andra är fattigt, har erbjudit ett svårt intellektuellt problem. Hur skulle man förklara en ordning som framstod som så uppenbart orättvis och dessutom fram till relativt nyligen föreföll så stabil? Det finns egentligen bara två möjliga förklaringar. Antingen är det de rikas fel eller också är det de fattigas fel.

Patrik Engellau

Du kanske undrar varför politiska system lunkar på som de alltid gjort även om de tycks vara på väg mot en avgrund. Då ska jag tala om varför: de är inbäddade i tänkesätt, regelverk och institutioner som säkrar dem mot all annan förändring än att fortsätta som vanligt, bara lite mer.

En oundgänglig insikt för varje politiker som vill göra en förändring som avviker aldrig så lite från den normala ruljangsen – kort sagt en politiker som vill göra ”systemskifte” – är att han måste ta i så livstycket spricker. Det finns ingen gräns för hur mycket jävelskap det gamla systemet kan mobilisera och hur många käppar det kan sticka i hjulen om det anar hotet av ett annalkande nytt system.