Efter valet till Europaparlamentet förkunnade etablissemangsmedia en ”grön våg” och smällde upp rubriker som ”En grön våg sveper över Europa” och ”Greta-effekt skapar grön våg över Europa”.

Den verkligt stora händelsen var dock att Nigel Farages nya Brexit Party blev störst i Storbritannien. Man mumlade knappt hörbart om denna enorma framgång med stora konsekvenser för både Storbritannien och hela EU, samtidigt som man basunerade ut att miljöpartierna ökade en aning. Men, som högerdebattören Erik van der Heeg har visat, så skedde ökningen på bekostnad av andra vänsterpartier.

Ett nytt ord dök upp i debatten efter riksdagsvalet 2018: ”klanröstning”. Miljöpartisten Leila Ali Elmi var en doldis med somalisk bakgrund som kryssades från ”ingenstans” till riksdagen. I det svenska majoritetssamhället var Ali Elmi ”ingen”, men i ”orten”, det vill säga Göteborgs invandrartäta förorter var hon känd, särskilt bland somalisktalande. Ali Elmi kampanjade på somaliska.

I en av sina kampanjvideos som hon spridit på Facebook medverkar hon vid firandet av Somalias nationaldag, den första juli 2018. Inför en stor samling somalisktalande säger hon att nationaldagen är något som förenar folk med somalisk bakgrund i Angered: ”Vi måste stötta varandra och vara där för varandra.”

Vår svenska kalender är full av röda dagar av kyrklig karaktär. Vad ska man göra med de här dagarna om man inte tror? Bara strunta i dem? Om allt fler tänker så, kommer dessa dagar småningom att försvinna ur kalendern och ersättas av ramadan och eid.

De svenska, röda dagarna är viktiga för att bevara vår nations identitet och för att sammanföra oss som har svensk kultur och ser dessa dagar som en del av vårt arv. De påminner oss om vår historia och erbjuder tillfällen att prata om vår kultur och våra traditioner.

Idag är det den 29 maj, dagen då Konstantinopel föll år 1453. Det bysantinska rikets huvudstad intogs av turksultanen Mehmet II, vilket innebar rikets slutgiltiga undergång. Mehmet fick namnet ”Erövraren” och gjorde Konstantinopel till huvudstad i sitt islamiska imperium.

Det som vi kallar det bysantinska riket kallades av dess invånare för Rom. Och de kallade följaktligen sig själva romare.

Än så länge är cigarrernas värld ett safe space, ett tryggt rum, som den politiska korrekthetens trupper inte har invaderat. Det kan bero på att cigarrernas värld till stor del är en subkultur. De röks i slutna rum. Cigarrer är ganska dyra också – ungefär som en flaska vin.

Därför kan man i cigarrernas värld hitta en nya världen-romantik som vänsterns rättvisekrigare (social justice warriors) skulle uppleva som provocerande – om de kände till den.