Den finlandssvenske författaren Zacharias Topelius historiska roman Ungdomsdrömmar (1912) utspelar sig i Finland i början av 1600-talet. Ett skepp har förlist utanför Nylands kust och tre sjömän har tagit sig i land och har fått skydd hos gumman Agneta. En av dem, en grovlemmad man i femtioårsåldern, ”klädd i ryttaredräkt och av ett jovialiskt utseende”, frågade gumman:

”Har ni öl?”

Det var hans första ord.

Gumman Agneta svarade:

”Var skulle fattigt folk taga öl vid mickelsmässan? Saltvatten ha vi, så det förslår; skall det vara mer av den sorten?”

Vid mitten av 90-talet hade jag i uppdrag att för Sida:s räkning förhandla om demokratistöd till kommuner och regioner i det sönderfallande Sovjetunionen och det nya Ryssland. Boris Jeltsin var president.

Några år tidigare arbetade jag med liknande projekt i Lettland och Riga under den period då ryska svarta baskrar (Spetznaz-förband) härjade i Riga och faktiskt sköt ihjäl människor vid floden Daugava som rinner genom Riga och ut i Rigabukten. Då hade jag ”elever” på veckokursen som hade nio mm Makarov-pistoler instoppade i jackan på lektionerna.

Den humanitära stormakten, med säte i området kring Rosenbad, driver sitt favoritprojekt, som är den storskaliga invandringen, men lämpar alltmer av kostnaderna på kommunerna (och i sista hand, förstås, på skattebetalarna, vilket kostar fyra miljoner kronor eller så per invandrare från ankomst till död).

Till en början, kanske i några fall så länge som till hösten 2015, var kommunerna inledningsvis entusiastiskt men sedermera alltmer försiktigt positiva till migrationsprojektet som manifesterades i att de varje år kunde få hundratals eller ännu flera nyinflyttade människor att ta hand om eftersom dessa människor endast undantagsvis kunde försörja sig själva. Efter migrantexplosionen det året har det gradvis blivit mer spänt. Kommunerna blir alltmer trängda – ekonomiskt, socialt, politiskt – av den börda som statens fortsatt entusiastiska invandringspolitik lägger på deras axlar.

Ett nytt konservativt parti bildades i Storbritannien i september i år. Partiet heter Heritage Party och leds av David Kurten, tidigare framträdande medlem i UK Independence Party (UKIP).

Heritage Party har ett motto som består av de tre orden Frihet, Familj, Nation. Ideologin beskrivs som ”socialkonservatism” och manifestet inleds så här:

Langobarder (eller longobarder) var en germansk stam som, enligt egna sägner och hävder, kom från södra Skandinavien. De utvandrade till vad som nu kallas Italien år 568, erövrade land, och gav namn till det som blev Lombardiet.

Langobarderna omnämns redan i Tacitus Germania, och han placerade dem i vad som idag är norra Tyskland. Enligt munken Paulus Diaconus, som levde under 700-talet och som skrivit det viktiga historiska arbetet Historia Langobardorum (Langobardernas historia), hade de utvandrat från södra Skandinavien på 500-talet. Langobardernas ordförråd, formlära samt rättsväsen förenar dem med stammar som saxare, angler och friser. Detsamma gäller den dyrkan av Oden och Frigg som omnämns av Diaconus.

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Håtunaleken ägde rum 1306 och var del av en utdragen konflikt mellan kung Birger Magnusson och hans två yngre bröder hertigarna Erik och Valdemar. Händelserna har fått sitt namn från Håtuna kungsgård där de började den 29 september 1306.

Håtuna kungsgård låg vid Mälaren i Håtuna socken i Uppland.

Birger Magnusson, född 1280, död 31 maj 1321, var Sveriges kung 1290–1318. Han var son till Magnus Ladulås, som var Sveriges kung 1275–90, och Helvig av Holstein. Birger var sonson till Birger jarl och tillhörde därmed Bjälboätten, den stormannaätt som i fyra generationer hade – och stred inbördes om – makten i Sverige.

De flesta av oss förstår att invandrares dåliga svenskkunskaper är ett problem. Men det är också ett problem att många invandrare, särskilt från Mellanöstern, inte kan engelska.

Jag bor i Uppsala och träffar ibland studenter från andra europeiska länder, som Tyskland, Italien, Frankrike och Nederländerna. Dessa ungdomar är vana vid mångkultur. Hela Västeuropa har genomgått samma förvandling de senaste decennierna.

Mona Sahlin är i rampljuset igen. Och att se intervjun med henne i Expressen TV, och att höra henne prata om sig själv, är som att se rakt ner i en avgrund.

Jag tillhör dem som inte tror på konceptet strukturell rasism. (Ej heller tror jag på det likaledes diffusa konceptet könsmaktsordning som har motsvarande sociala funktion.) Jag tror att föreställningen om att det existerar strukturell rasism, exempelvis i Sverige, bara är ett knep som onda krafter använder för att utöva utpressning på vita människor som i själva verket inte har ett rasistiskt ben i kroppen och blir vettskrämda vid blotta tanken att de skulle ha blivit påkomna med minsta rasistiska gliring. Hela konceptet är konstruerat för att ge vita människor så dåligt samvete att de går med på vad som helst för att slippa anklagelserna. (Könsmaktsordningen, liksom Metoo-kampanjen, har på liknande sätt uppfunnits för att ge män, särskilt vita män, skälvan så att de inte törs protestera när jämställdhetsministern och andra feministiska aktivister presenterar sina krav.)

Under långa tider har det funnits envälden av olika slag. När man beskriver dem framhålls, förstås, monarken eller diktatorn som den faktiskt bestämmande, som den som fattar besluten. Så är det inte.

Besluten förbereds av en stor administration och den enväldiges signatur blir mer ett bekräftande eller till och med en formsak.

Sett i detta perspektiv har vi som bor i detta land, Sverige, också envälde. Det avslöjades med stor tydlighet under pandemins svåraste skede. Utan att någon bekymrade sig, utan någon debatt beslöts att ta livet av tusentals människor.

Missnöjet med de stränga coronarestriktionerna ökar i Storbritannien och på flera håll har det förekommit protester.

På Twitter skriver den brittiske alternativmediestjärnan Paul Joseph Watson om hur restriktionerna påverkar samhället. En engelsk pub är mer än en plats som säljer alkohol:

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Karl XI, född 24 november 1655, död 5 april 1697, var kung av Sverige från 1660 till sin död. Han regerade även från 1681 som hertig Karl I över Pfalz-Zweibrücken. Han var son till Karl X Gustav och Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp samt gift med Ulrika Eleonora av Danmark (1656–1693). De fick bland andra barnen Hedvig Sofia, Karl XII och Ulrika Eleonora.

Det är inte lätt att läsa om hemska övergrepp. Även en lugn person kan bli rasande. Man känner medlidande med offren och stark avsky mot förövarna. Man undrar hur vissa journalister inom mainstreammedia klarar av att inte bara behålla lugnet, utan till och med sätta sig ner och skriva snyftreportage om gärningsmännen.

I augusti i år blev två pojkar rånade, utsatta för tortyrmisshandel och våldtagna under en hel natt på kyrkogården i Solna. Förövarna är unga män med invandrarbakgrund. Nyligen publicerade Expressen en stor artikel om deras liv för våldtäktsförnedringsrånen. Artikeln är lagd bakom betalvägg.

Ett återkommande argument från invandringsförespråkare är att vårt land vore tråkigt utan de kulturmöten som invandring fört med sig. Tänk om vi aldrig fått pizza, tacos och popmusik, visst hade Sverige varit lite mer trist då? Inget ont om sill och folkdans, men en viss breddning var väl ändå välkommen kan nog de flesta tillstå. Det är också tveklöst så att när människor från olika bakgrunder möts och delar erfarenheter och tankar så uppstår nya idéer som ingen tänkt på annars.

En gång träffade jag en ung invandrad kvinna med journalistiska ambitioner. Hon klagade över att de debattartiklar hon skickade till tidningarna alltid blev refuserade. Hon menade att refuseringarna berodde på att hon var invandrare och kvinna. Jag fick läsa några av hennes inlägg och konstaterade att de helt enkelt var dåliga. Jag hade aldrig publicerat dem. Jag sa något försiktigt om att hon kanske borde jobba lite med stilen. Mötet slutade med att hon hävdade att jag medverkade i det strukturella förtryck som riktades mot henne och andra rasifierade.

Av detta lärde jag mig att denna typ av diskussion är omöjlig. Kvinnan ansåg att mina litterära normer är uttryck för rasism och vit nedlåtenhet mot personer som vill säga något annat än vad jag tycker att de ska säga. Så kan man kanske se det. Vi har, som tur är, ingen myndighet med rätt att slutgiltigt avgöra vilka debattartiklar som bör publiceras.

Nyligen protesterade 39 nuvarande och f d medarbetare i Sveriges Radio i ett långt inlägg om strukturell rasism, diskriminering och vithetsnorm, bland annat med anledning av Black Lives Matter-protesterna.

SR har, enligt de 39, blottat allvarliga och djupgående problem som rör både arbetsmiljön inom företaget och själva journalistiken. ”Arbetsmiljön för oss underrepresenterade, rasifierade journalister, särskilt afrosvenskar, börjar bli ohållbar och har lett till att många har valt att lämna yrket eller funderar på att göra det. Det finns försvinnande få svarta anställda på företaget och även andra grupper med stora diasporor i Sverige är gravt underrepresenterade”.

Studenter vid Edinburgh University känner sig behandlade som ”fångar” under de stränga coronareglerna. De måste inta sina måltider ensamma och får inte festa eller gå på puben. Vakter patrullerar campus för att se till att reglerna om ”social distans” efterföljs.

Den före detta parlamentsledamoten för Brexitpartiet, Alexandra Philips, kommenterar på Twitter:

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Massmördaren Johan Filip Nordlund, även Mälarmördaren (1875-1900), var den näst sista personen som avrättades i Sverige. Den 17 maj 1900 begick Nordlund ett av de värsta dåden i svensk kriminalhistoria, nämligen massmordet på ångaren Prins Carl. Beväpnad med pistol och kniv dödade han fem personer och skadade åtta. Bytet blev 845 kronor, stulna från kaptenen.

Här följer de första tre verserna ur En alldeles ny visa om det hemska ”Mälaredramat”, tryckt 1905. Författaren är okänd. Visan ska sjungas till melodin ”När kvällen kommer” eller ”Amanda satt med en krans”:

Jag blev lite tagen av Bitte Assarmos artikel igår som visade att en svensk partiledare, om man kan lita på att Expressen citerat henne rätt, inte tycks ha förstått det svenska samhällets och statsskickets fundamentala principer. Jag vill lägga lite lök på Nyamko Sabunis lax genom att resonera kring begreppet jäv.

”Det är inget fel på klaner”, säger Sabuni, ”mitt folk är också en klan”. Klansamhället är ett slags statsskick som uppstår där det inte finns en rättsstat med våldsmonopol. Som Thomas Hobbes uttryckte det blir ett sådant tillstånd ett ”allas krig mot alla”. Tänk dig själv hur livet skulle gestalta sig om det saknades tillstymmelse till ordningsmakt i samhället. Den enskildes våldskapital fäller då avgörandet i varje konflikt.

I helgen var jag i Köpenhamn för att ta emot det danska tryckfrihetssällskapets Sappho-pris för yttrandefrihet 2020. Det var omtumlande att bli så hyllad och det stod klart att många danskar, särskilt de som är lite äldre, känner släktskap med, och därmed en stark oro för Sverige.

De förfäras över utvecklingen i vårt land, men oroar sig samtidigt för att samma sak sker hos dem, om än i långsammare tempo. PK-ismen griper också tag i vårt grannland. Nyligen gick det danska herrfotbollslandslaget ned på knä och gjorde BLM-hälsning inför en landskamp och i huvudstaden finns det BLM-standarder på offentliga platser.

Sunny Singh (f. 1969) är skönlitterär författare med ursprung i Indien. Hon är lärare i Creative Writing and Inclusion in the Arts vid London Metropolitan University.

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Freden i Lund slöts mellan Sverige och Danmark den 26 september 1679. I fredstraktaten bekräftades den fred som tidigare samma år slutits i Freden i Fontainebleau. Freden utgjorde slutet på skånska kriget (1675–1679).

Utdrag ur boken Sveriges storhetstid, från år 1611 till år 1718 av Magnus Höjer och Martin Weibull (1881):

Många svenska samhällsforskare har mycket att förklara. De har utnyttjat sin akademiska legitimitet för att underblåsa en samhällsutveckling som lett till ökad kriminalitet och oro. All skepsis mot öppenhet och invandring har brännmärkts som uttryck för en irrationell och primitiv främlingsfientlighet. Vad säger nu dessa forskare när mycket av det som de i sina vetenskapliga alster har framställt som fördomar och lögner ses som vedertagna fakta och verklighet?

Sofie Löwenmark är en journalist och opinionsskribent som särskilt bevakat islamismen. Hon ställer en relevant fråga på Twitter (23/9):

Om nazistiska (och liknande) föreställningar förbjuds världen runt. Är det då självklart att Sverige ska erbjuda fristad för alla nazister som söker sig hit, för att de inte ska riskera att drabbas av rättsosäkerhet i hemländerna? (Seriös fråga)

En av kommentatorerna skriver att nazister inte bör ges asyl, då svarar Sofie:


Knappt har ”avslöjandet” om de kriminella klanerna – som förstås inte var någon nyhet överhuvudtaget för någon annan än de mest energiska förnekarna bland politikerna och i de stora mediehusen – förrän apologeterna dyker upp från alla håll och kanter. En i raden av klanförsvarare är Nyamko Sabuni, partiledare för Liberalerna. ”Det är inget fel på klaner” slår hon fast i en artikel i Expressen och fortsätter ”Mitt folk är också en klan”.

Paleontologin, det vill säga läran om utdöda djur, verkar som en kul vetenskap. Man hittar några gamla ben och ska sedan tänka ut hur benen passar ihop och hur djuret eventuellt såg ut och hur det försörjde sig. Lite som att lägga pussel fast mycket svårare eftersom det saknas bitar i paleontologin så paleontologen måste ha en del fantasi.

För att förstå politik, särskilt EU:s politik, bör man ha läggning för det paleontologiska eftersom unionen alltid uttalar sig oklart och kryptiskt för att ingen ska förstå ty om folk förstår kan de bli arga. (Det är likadant med svensk politik. När statsministern säger att han inte sett gängkriminaliteten komma, vilket är otänkbart, låtsas han ha varit ouppmärksam för att slippa berätta sanningen, nämligen att han såg det komma men sket i det.)

I ett enkelt och rättframt föredrag (8/9 2020) menar den kontroversielle läkaren Ivor Cummins från University College i Dublin att coronat aldrig har varit så farligt som det påståtts och att nedstängningar är skadliga och orsakade av hysteri.

Cummins tolkning innebär att Sveriges statsepidemiolog Anders Tegnell gjort rätt hela tiden vare sig det berott på tur eller skicklighet.

Den 13-årige pojken Linden Cameron sköts av polisen i Salt Lake City i början av september. Pojken, som har Aspergers syndrom, var uppjagad och skrek. Polisen beordrade pojken att lägga sig ner på golvet. När han inte lydde ordern öppnade de eld.

”He’s a small child”, sade modern till media. ”Why didn’t you just tackle him? He’s a baby. He has mental issues.”

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Slaget vid Stångebro utkämpades vid Stångebro i Sankt Lars socken strax utanför Linköping den 25 september 1598 mellan hertig Karl (sedermera Karl IX), och Sigismund, kung av Sverige och Polen. Hertig Karl segrade och avgjorde därmed avsättningskriget mot Sigismund.

Slaget är känt för att vara den senaste inbördesstriden och religionsstriden på svensk mark. På ena sidan stod de svenska protestanterna, under ledning av hertig Karl, och på den andra sidan stod de svenska katolikerna, anförda av den svenske kungen Sigismund, även om de senast nämnda styrkorna hade stora inslag av utländska soldater. Kung Sigismund var dessutom hertig Karls brorson samt att det fanns medlemmar ur samma familj på båda sidorna.

För några dagar sedan (18/9 2020) skrev jag en kommentar till teveserien Cobra Kai. Serien hade premiär på YouTube våren 2018, men har nu tagits över av Netflix.