Richard Sörman har läst Michel Houellebecqs nyutkomna bok ”Interventions 2020”. I artiklar och intervjuer som ställts samman i en och samma volym talar Michel Houellebecq bland annat om Västerlandets behov av en religion. Han talar också om nödvändigheten av att göra motstånd mot förändringar: Vi kan inte bara leva i framåtskridande. Vi behöver tillhörighet och anknytning, vilket förutsätter existensen av något beständigt.
Jag minns Andreas Malm från den tid då jag fortfarande var palestinavän. Året var 2009 och han stod på Sergels torg och skrek Allahu akbar. På debattsajten Newsmill skrev Malm att vi bör stödja den islamistiska regimen i Iran och Hamas i kampen mot Israel.
Andreas Malm höll tal och varnade för att det ”imperialistiska system som står bakom Israel finns överallt”.
I Expressen skrev han 2006 artikeln: ”Därför ska vi stödja Hizbollah”.
I denna krönika kommenterar Patrik Engellau mitt förslag att förse min text om den oförbätterlige pacifisten med en Mohammedkarikatyr. Jag föreslog också att det klart skulle framgå att det var min idé och min begäran som lett till publicerandet av bilden.
Naturligtvis skulle en sådan publicering innebära en viss risk för oss båda. Jag är villig att ta den men jag har en viss förståelse att inte andra vill.
Men det är nu inte detta enskilda fall, detta avgörande jag vill resonera lite kring. Det är i stället med vilken självklarhet i stort sett alla kommentarer till Patriks text instämmer i beslutet att inte återge en lattjo teckning, som utger sig för att återge Muhammeds porträtt.
Det är mer våld än nöden kräver att döda en fluga med en Kalashnikov. Jag blir alltid misstänksam när till synes överdrivna åtgärder vidtas. Jag börjar leta efter dolda motiv. Det ohämmade svenska migrantinsläppet är ett exempel. Varför försörjer inte Sverige flyktingarna i deras närområden där samma peng räckt till så många fler? Det måste ha funnits något förtäckt skäl att prompt förmå migranterna att göra den långa resan. Mitt huvudtips, som några tycker är grovt och cyniskt, är att Sverige hade en redan uppbyggt social- och välfärdsindustri som gick på tomme och behövde nya livsvariga klienter att jobba med. Som bonus kunde Sverige glänsa som humanitär stormakt, troligen den främsta bland världens länder.
Tom Klingenstein är ordförande för den konservativa tankesmedjan The Claremont Institute. I ett tal publicerat den 13 oktober i år förklarar han att det amerikanska presidentvalet är det viktigaste sedan 1860. Mot Republikanernas Donald Trump står en radikal, revolutionär rörelse som hotar förstöra ”the American way of life”:
DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Det andra slaget vid Breitenfeld utkämpades vid den tyska staden Leipzig den 23 oktober 1642 (julianska kalendern) där den svenska armén, under befäl av Lennart Torstenson, besegrade en kejserliga armé.
Bytet för svenskarna blev alla fiendens kanoner, 46 till antalet, en betydlig mängd fanor, 50 ammunitionsvagnar och över 100 trossvagnar. Omkring 5,000 kejserliga soldater dödades och omkring 5,000 tillfångatogs.
Milkstrology är en amerikansk YouTube – och Twitterprofil som pratar om astrologi. På Twitter har hon 261,6 tusen följare. Jag känner inte till hennes verkliga namn och identitet, men hon ser ut som en ung tjej i tjugoårsåldern. Hon bor hemma hos sina föräldrar.
På bilden, som hon postat på Twitter, är hon på väg hem den 21 oktober efter att ha röstat på Demokraternas presidentkandidat Joe Biden. Hon bär hans märke på sin tröja.
Tidigare denna månad blev hon kritiserad av vissa av sina ”vakna” fans för att ”white washa” astrologin. Hon har som vit inte rätt att göra sig till talesperson, eller framträda som expert, för en icke-vit vetenskap.
Jag blev förtjust i en artikel från Wall Street Journal som nyligen presenterades här under vinjetten Hittat på Nätet. Den handlar om professor emeritus Fred Siegel, 75, från New Yorks tekniska högskola Cooper Union (karikatyren).
Nyligen talade jag med en trettioåring som menade att man inte kunde bry sig om sådana gamla gubbar eftersom deras uppfattningar var gammaldags och troligen rätt mossiga. Då fick jag tillfälle att förklara något för trettioåringen som ungdomar självklart inte känner till eftersom de ännu inte har tillräcklig med livserfarenhet för att ha kunnat göra upptäckten, nämligen att man ofta kan lita mer på emeriti och pensionärer än på människor i karriären eftersom människor i karriären måste ta en massa hänsyn för att hålla sig kvar i karriären medan de avtackade är just avtackade och därför inte behöver bry sig över vad andra tycker. De förlorar inget på att säga vad de tror är sant.
Dannemora är en liten ort i Östhammars kommun i Uppland. Mest känd är den kanske för sina gruvor, trakten har en månghundraårig tradition av bergsbruk och ända fram till 1900-talets början kunde Dannemora ståta med rikets främsta järnmalmsgruva.
Bergsbruket i Dannemora omnämns i skriftliga dokument redan mot slutet av 1400-talet, då en silverfyndighet upptäcktes i trakten. Järnhanteringen kom igång något senare men var i full gång under 1530-talet under Joachim Pipers överinseende. Bara ett tiotal år senare dyker ett antal än mer kapitalstarka aktörer upp på arenan och 1545 bildas ett svensk-tyskt bolag för brytning av malm och smältning i närbelägna hyttor. Bolaget organiserades med åttiosex andelar och självaste Gustav Vasa reserverade åtta andelar för egen räkning.
DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Vid Johan Banérs återtåg från Magdeburg 1635 beslöt sig kurfursten av Sachsen för att med en armé genskjuta Banér i Mecklenburg.
Banér hade emellertid fått vetskap om kurfurstens planer, och han sände generallöjtnant Patrick Ruthven med ett kavalleri på närmare 5 000 man och 1 000 musketerare till Dömitz.
En vän frågade mig om jag inte trodde att det här som händer på Sveriges Radio är en vändpunkt och början på slutet på vansinnet. Vad är det som händer? frågade jag. Och vad är vansinnet?
Jag menar de 39 rasifierade anställda på radion som hävdar att de är diskriminerade och därför vill ha reformer inom bolaget, svarade han. Alla måste väl inse att PK-ismen här går för långt!
Efter mordet på den franske läraren Samuel Paty står det åter klart att toleransen för terrordåd, och då i synnerhet för terrordåd med islamistiska förtecken, är alldeles för stor i Sverige.
Att en lärare får halsen avskuren och huvudet avlägsnat från kroppen för att denne undervisat sina elever om yttrandefrihet är något som borde väcka både ursinne och krav på förändring. Det gör det också – i Frankrike. Men i Sverige ser vi inte mycket av det, i synnerhet inte i public service. Istället tycker nyhetsuppläsaren i Ekot att det är förvånande att mordet väckt så starka reaktioner i Frankrike.
I en teveintervju den 17 oktober i år kommenterar den sudanesiske skriftlärde Muhammad Abd Al-Karim, generalsekreterare för Muslimska Skriftlärdas Förbund halshuggningen av den franske läraren Samuel Paty.
Digital Hammurabi är en podcast och YouTube-kanal som drivs av paret Megan Lewis och Joshua Bowen, vilka båda är disputerade assyriologer vid John Hopkinsuniversitet i USA. I en video som publicerades nyligen på Digital Hammurabi (18/10 2020) intervjuas Emily Smith, doktorand i hettitologi vid University of Chicago.
DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Fritz von Dardel (1817-1901) var överintendent, militär, målare och tecknare. Släkten von Dardel kommer från Schweiz och adlades i Sverige 1810.
von Dardel blev vid sexton års ålder konstapelkadett vid Vendes artilleriregemente, 1837 underlöjtnant vid Svea livgarde och avancerade till överstelöjtnant i armén 1862. Han blev 1850 adjutant hos kronprinsen och sedan hos Karl XV. Von Dardel var 1858-62 militärattaché i Paris samt blev 1864 kabinettskammarherre hos Karl XV och samma år överintendent vid Överintendentsämbetet och preses i Konstakademien, av vilken han 1861 invalts till hedersledamot.
En viral video visar hur en ung man står på taket till en kyrka i London. Han kämpar för att riva ner kyrkans kors. Mannen försöker inte ens dölja sin identitet.
När jag ser klippet tänker jag: Tänk om det varit en vit engelsman, en kristen, som på samma fräcka sätt vandaliserat en moské?
Svenska språket väntar på att erövras. Det väntar på att erövras av en ny generation unga svenskar som söker äventyr och ära i vår svenska historia, i vår svenska kultur, i vår svenska litteratur. Sverige är ett litet land. Svenskan är ett utsatt språk. Dess rikedom och precision hotas av historielöshet, globalisering och immigration. Ett nytt intresse för svensk kultur och identitet måste innefatta ett nytt intresse för vårt svenska språk: ”Ärans och hjältarnas språk” enligt Esaias Tegnér.
1975 levde jag i likhet med många andra européer i en mångkultur. När man tröttnat på kulturutbudet runt korvkiosken i Nybro, kunde man köpa ett InterRailkort för 395 kronor. Frankrike låg bara en dagsresa bort och där var det fransk kultur som gällde, ingenting annat. Italienare var italienare och Tyskland var Tyskland. Satt man på en grekisk taverna och försökte kommunicera med ortsbefolkningen, var det uppenbart att man inte var på Irland.
Det är så många som talar om andras feghet så det ämnet känns uttömt. Därför ska jag i stället tala om min egen feghet.
Frågan blev akut när Anders Leion skickade in sin krönika om pacifisten som inte ger sig. Den handlar om att människor som böjer sig för islamister och gör dem till viljes inte, som de tror, genom sina eftergifter kommer att mildra islamisternas krav på det icke-muslimska samhället utan tvärtom kommer att ge extremisterna blodad tand att kräva mer undfallenhet i stället för mindre.
Ridvan Aydemir är en av de största ex-muslimerna och islamkritikerna på YouTube. Han är ateist och kallar sig Apostate Prophet, den avfallne profeten. Aydemir är en turk som vuxit upp i Tyskland.
DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Slaget vid Axtorna utkämpades den 20 oktober 1565 som en del av det Nordiska sjuårskriget, ett krig mellan Sverige å ena samt Danmark, Lübeck och Polen å andra sidan, som fördes 1563–1570. Anledningen till kriget låg ytterst i Danmarks missnöje över den så kallade Kalmarunionens upplösning.
”Pacifism is objectively pro-Fascist. This is elementary common sense. If you hamper the war effort of one side you automatically help that of the other”. (George Orwell: Pacifism and the war Partisan Review. — GB, London. — August-September 1942.)
Idag blir motsvarande paroll: “Pacifism/eftergivenhet är objektivt pro-islamism…”.
Dagens pacifism böjer sig för islam och islamismen. Liksom nazisterna tvingar denna så kallade religion sin vilja på andra människor, och hela länder, genom våld och hot om våld.
Fallet Hamid Zafar har rört om ordentligt i den svenska intellektuella gyttjepölen. En massa grumliga och fram till nu dolda tankar flyter upp till ytan.
Det svenska ordet överlägsenhet uppträder i minst två helt olika betydelser. Den ena betydelsen är suverän kompetens som i ”När jag utmanade Luciano Pavarotti i tävlingen ’Världens främste tenor’ fick jag se mig slagen på grund av Pavarottis överlägsenhet”. Den andra betydelsen är högdragen eller snorkig som i ”Jag skämdes efteråt för att jag så överlägset och nedlåtande snäst av en person som bara ville tigga en krona”.
I en kolumn i Wall Street Journal (16/10 2020) skriver Tunku Varadarajan om hur den liberale historikern Fred Siegel motvilligt kom att stödja Donald Trump. Det är framför allt tre saker som fått Siegel att ändra åsikt:
Mr. Siegel, a professor emeritus at New York’s Cooper Union and a senior fellow at the Manhattan Institute, says he overcame his distaste for Mr. Trump for three reasons. First, foreign policy: ”Crushing ISIS, pulling us out of the Iran nuclear deal, moving our embassy to Jerusalem, and making fools of those people who insist that the Palestinian issue is at the heart of the Arab-Israeli conflict.”
DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Slaget vid Kalisch i Polen utkämpades den 19 oktober 1706 under det Stora nordiska kriget. En svensk armé på omkring 4000 man, i förening med omkring 16 000 polacker, blev slagen vid Kalisch av en omkring 36 000 man stark sachsisk-polsk-rysk här under kung August.
Utdrag ur artikeln ”Kalisz 1706 – myt och sanning” av överstelöjtnant Bo Sunnefeldt:
Inte ens sådant som man har inpå sig och som noggrant uppmärksammas och kommenteras hela tiden – jag tänker på svensk politik – begriper man. Åtminstone har jag svårt att fatta.
Om vi börjar med riksdagspartierna. Är dessa åtta av varandra oberoende och fritt kringsvävande enheter som kan uppvisa vilka slumpvisa och tillfälliga förbindelser som helst eller finns det någon ordnande princip som indelar dem i kluster? Förut var det så. Då fanns dels borgerliga, dels socialistiska partier. Mellan dem gick en betydande klyfta. Partierna visste vart de hörde. Idag är det svårare.
Hamid Zafar, Mehmet Kaplan, Kapten Klänning, Omar Mustafa, Alexander Bengtsson, Paolo Macchiarini… Alla hyllades de av en enhällig kör, alla bars de fram på händer darrande av beundran, alla dyrkades de som förebilder i en turbulent värld – alla visade de sig vara något annat än deras påhejare hade anat. Och ingen såg det komma.
Margaret Kimberley är en antirasistisk aktivist, författare och journalist. Hon är redaktör och kolumnist på sajten Black Agenda Report som beskriver sin profil så här: ”News, commentary and analysis from the Black Left”.
DET GODA SAMHÄLLET 