När mina barn var små bodde jag i utanförskapsområdet Gottsunda i Uppsala. Mina barn började på förskolan där. Men när jag märkte att de började prata dålig svenska, bestämde jag mig för att byta till en mer svensk förskola längre bort. Det var en extra ansträngning att skjutsa dem varje morgon – och en extra utgift för bensin – men det var värt det för att de skulle få ett bra språk.
Det ironiska var att när grabbarna började på högstadiet lade de sig till med blattesvenska eller rinkebysvenska i alla fall. Detta trots att deras högstadium var en väldigt svensk friskola i centrala Uppsala. Det är en sådan där skola där den ”vita” medelklassen sätter sina barn för att fly mångkulturen som de röstar på. De artikulerar dock inte sina motiv så, utan kanske hellre pratar om trygghet och studiero.