Att vara blåögd sägs tyda på troskyldighet och att hysa alltför stor tillit till omgivningen. Verklighetskontakten saknas. Att få ett blått öga kan betyda att man i slagsmål blivit tillfogad en skada. Änglakörens (med Hans Bergströms benämning i DI 29 september i år) insatser kan beskrivas som blåögda och har, efter viss omsvängning i immigrationspolitiken, därefter gett ett öga blått. Alla de som under lång tid vetat bättre än vi andra och trumpetat om de öppna gränsernas välsignelser befinner sig på reträtt. Inte riktigt alla förstås.
När jag för kanske tio år sedan, vid ett samtal med en nämndeman, förstod att enligt handfast erfarenhet från en tingsrätt i norra Storstockholm närmare 80 % av alla brott begicks av personer med utländsk bakgrund, fick jag mig en tankeställare. Långt senare har jag blivit rekommenderad några böcker som gett underlag för vidare funderingar. Christopher Caldwells Reflections on the Revolution in Europe är en. Paul Colliers Exodus är en annan.





