
Just nu pågår en diskussion i sociala medier om ett eventuellt coronavaccin, och om man alls ska vaccinera sig. Ett eventuellt vaccin mot covid-19 tas emot med misstro och tvivel redan innan det framställts. Efter svininfluensan, med flera hundra fall av narkolepsi som en mycket allvarlig biverkning, verkar det som om synen på vaccin börjar förändras – ibland så till den grad att vaccin till och med beskrivs som något skadligt. Och få tycks tänka på att de drygt fem miljoner svenskar som vaccinerade sig mot svininfluensan – utan att drabbas av biverkningar – sannolikt bidrog till att sjukdomen inte spreds mer än den gjorde.

Jag såg nyligen, i en sekundsnabb filmscen, två målade plåtleksaker från början av förra seklet utföra en dramatisk akt: en stor fisk rullade i kapp en mindre, öppnade gapet och slukade den mindre. Samma scen har gått förbi mig tre gånger tidigare, utan att jag uppmärksammat den. Först nu, den fjärde gången jag ser TV-serien ser jag det. (Jag kommer visst aldrig att lämna 





Vill man vara elak kan man beskriva Tobias Hübinette som en intelligent pratkvarn, som under en intellektuell fasad verkar dölja ett gigantiskt ego – för övrigt inget ovanligt bland samhällsdebattörer ur den akademiska vänstern. Så inget ont i det. Vad som gör honom speciell är att han vill återinföra begreppet ”ras” i svensk debatt. Inte som en klyscha i rap-texter, där det redan förekommit ymnigt sedan 90-talet – utan som akademisk term med syfte att klassificera människor. I det
Två gånger ville mina lärare, en professor i företagsekonomi och en i sociologi, att jag skulle doktorera. Redan när jag fick förslagen visste jag att jag inte skulle stå ut med den slutna, ogina miljö som präglar den akademiska världen, som förutsatte att det någon vann ovillkorligen blev en annans förlust, och att varje meningsutbyte ytterst avgjordes av den som hade en bättre plats i den stela hierarkin.

Vänsteraktivisten Loan Sundman var tidigare med i något som kallas 
Den konservative skribenten David Ideström skrev nyligen en bra 

Om det finns något jag retar mig på så är det politiker som lägger huvudet på sned och spärrar upp ögonen varenda gång de blir tillfrågade om något. De försöker se ut som små troskyldiga och aningslösa femåringar, och det är naturligtvis också det som är meningen. För hur kan väl den, som lägger huvudet på sned och spärrar upp de blå med ansiktsuttrycket hos Stina på Saltkråkan, vara annat än jättejättegullig liksom?
”Kastrathögern” är ett begrepp som på senare tid börjat dyka upp i politiska diskussioner även i politiskt mer stillsamma kretsar. Det är naturligtvis både osakligt och orättvist, men samtidigt märkvärdigt anslående.
En studentförening vid Oxforduniversitet röstade för att förbjuda läslistor som innehåller politiskt inkorrekt litteratur. Det rör sig om litteratur som är ”ableist, classist and misogynist” (ungefär ”handikappsföraktande”, ”klassföraktande” och ”kvinnoföraktande”).
”Traditionella fruar ger extremismen en städad front. ” Det påstår Expo, som satsat både tid och kraft på att krysta fram en 
Många blev chockade när Socialdemokraterna, mitt under brinnande Coronakris, ökade i opinionen och enligt Sifo klev över den magiska 30-procentsgränsen. Trots att coronadödligheten i Sverige med god marginal överstiger den i USA och är fem gånger högre än i våra nordiska grannländer.