Jag läser ofta texter på latin. Redan i nybörjarundervisningen på universitetet läste jag om Pierre Abélard. För dem som inte känner till det var Pierre Abélard en fransk medeltida filosof och teolog, verksam i slutet på tusen- och början på elvahundratalet. Nu läser jag hans självbiografi igen. Det flyter bättre nu och är därför roligare än förra gången.

För eftervärlden har Abélard blivit mest känd för sin kärlekshistoria med Héloïse d’Argenteuil. Den börjar ungefär så här:

Jag tycker inte om den pågående coronaepidemin vilket delvis beror på att det är tråkigt att sitta i självvald, men av staten rekommenderad, karantän men framför allt på att mina litterära ambitioner förintas. Jag vill skriva texter som framtida generationer, till skillnad från de nuvarande, ska läsa med högaktning och uppskattning och gärna hylla som stilideal. Men inte fasen kommer framtida generationer att bry sig om det just nu dagligen, på grund av epidemins snabba utveckling, kaleidoskopiskt föränderliga stämningsläget.

I ett nytt avsnitt av podden Liberty Report (14/4 2020) diskuterar den amerikanske libertarianske politikern Ron Paul corona-nedstängningen. Amerikanerna blir allt mer frustrerade, säger han, och protesterna sprider sig.

Regeringens åtgärder mot coronaviruset är starkt överdrivna, menar han, och kommer att leda till massarbetslöshet och fattigdom. Paul uppmanar folk att gå ut på gatorna och protestera.

I en ledare i tidningen Dagens Industri den 13 april kräver den politiske redaktören PM Nilsson en exitplan. Näringslivet bör, i stället för att ropa på statliga stödåtgärder, verka för att corona-restriktionerna lyfts så snart det är möjligt.

Corona-restriktionerna eller nedstängningen bör avvecklas och regeringen bör sätta ett datum för när vi ska återgå till det normala, menar Nilsson:

KULTUR Poeten Einar Askestad är väl värd att följa på Twitter. Han postar både kloka och underfundiga kommentarer och dikter. Igår postade han det här:

Notis (263). ”Under Elsa Beskows tid såg världen annorlunda ut och det avspeglar sig i böckerna. Det tar sig uttryck i en del ogrundade uppfattningar. Det visar också ett tydligt klassamhälle och könsroller som vi idag kan förfasa oss över.” (ur förord till nyutgåva)

Får jag påminna om Lukas 2:41-50:

Nu plägade hans föräldrar årligen vid påskhögtiden begiva sig till Jerusalem. När han var tolv år gammal, gingo de också dit upp, såsom sed var vid högtiden. Men när de hade varit med om alla högtidsdagarna och vände hem igen, stannade gossen Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans föräldrar lade märke därtill.  De menade att han var med i ressällskapet och vandrade så en dagsled och sökte efter honom bland fränder och vänner.  När de då icke funno honom, vände de tillbaka till Jerusalem och sökte efter honom. Och efter tre dagar funno de honom i helgedomen, där han satt mitt ibland lärarna och hörde på dem och frågade dem; och alla som hörde honom blevo uppfyllda av häpnad över hans förstånd och hans svar. När de nu fingo se honom där, förundrade de sig högeligen; och hans moder sade till honom: »Min son, varför gjorde du oss detta? Se, din fader och jag hava sökt efter dig med stor oro.»  Då sade han till dem: ”Varför behövden I söka efter mig? Vissten I då icke att jag bör vara där min Fader bor?”. Men de förstodo icke det som han talade till dem.

Många, som tidigare varit starka i anden, har nu, i ett slag, fått klart för sig hur uselt Sverige fungerar i väsentliga avseenden.

Ändå har det ledande regeringspartiet fått stärkt stöd i opinionen. Det förutsåg jag för några veckor sedan. Det betyder inte så mycket. Det är ett tecken på att folk i rädsla och förvirring tyr sig till makten. Det gör de i all andra länder också. Det gjorde man också 1968.

På längre sikt kommer insikten om att detta är ännu ett exempel på svensk politiks och svensk förvaltnings allt sämre förmåga att fullfölja sina förpliktelser gentemot medborgarna att breda ut sig. Som Gunnar Sandelin påpekat framhöll Folkhälsomyndighetens chef att:

”Nullius in verba” blev mottot för Royal Society i Storbritannien när det bildades 1660. Royal Society (RS), eller mer exakt Royal Society of London for Improving Natural Knowledge, är en 360 år gammal brittisk akademi inriktad på naturvetenskap.

RS gör därför anspråk på att vara det äldsta och fortfarande existerande lärda samfundet av den här typen. Stadgarna i Royal Society fastslår att kandidater måste ha lämnat ”ett avsevärt bidrag till förbättringen av naturvetenskaplig kunskap, inräknat matematiken, tekniska vetenskapen och medicinska vetenskapen.

I en artikel (13/4 2020) på den brittiska opinions- och nyhetssajten UnHerd skriver sajtens chefredaktör Freddie Sayers ett försvar av den svenska corona-policyn.

Sveriges policy har fått utstå stark kritik, konstaterar Sayers, men:

”The truth is, the Swedish epidemic is far from the out of control disaster its critics would like to believe.”

IDÉ OCH KULTUR Under min militärtjänstgöring fick jag veta att min främsta uppgift som soldat i fält var att ta hand om mig själv. Det var jag som ansvarade för mitt vapen, min utrustning, min hygien. Ingen annan gjorde det åt mig. Jag fick också veta att jag i ett krisläge i första hand skulle sköta min egen uppgift och min egen utrustning. Efter det skulle jag ha koll på närmsta stridskamrat: var är han? är han stridsduglig? Och först i tredje hand var det gruppen som gällde: var är de andra? var är chefen? fungerar fordonen? Allt detta skulle naturligtvis praktiseras utifrån vad varje unik situation krävde: en uppenbart sårad kamrat går före den egna vattenflaskan. Men regeln gällde i alla fall och den var viktig.

Coronakrisen har gett Stefan Löfven ett gyllene tillfälle att posera som landsfader. Och vänstern verkar älska det. På sociala medier uppmanar de alla att lyssna på Löfven. Nu ska alla enas, heter det. Jag tvivlar på att de betett sig likadant om Jimmie Åkesson varit statsminister när den kinesiska febern drog in över landet.

I Aftonbladet (9/4) hängs stockholmare ut för att sitter ute i vårsolen och dricker öl på Medborgarplatsen. Det är bara vita på bilderna. Inga så kallade rasifierade. Det har blivit något av en sport att ”shama” coronasyndare. Men man shamar bara vita, alltså sådana som ser ut som äkta svennar. Jag tror inte att Aftonbladet skulle publicera en liknande uthängningsartikel med bilder på svensksomalier i Rinkeby.

För några dagar sedan (5/4 2020) publicerade Mette Kahlin McVeigh på tankesmedjan Fores en artikeln om att coronaviruset är inte en lösning på klimatförändringarna: ”Att krascha samhället räddar inte klimatet”. Det är viktig artikel som förtjänar ytterligare reflektioner.

Sedan Sarsviruset som orsakar covid-19 dök upp i Wuhan i december förra året har det spritts i rasande takt över hela världen. Världshälsoorganisationen, WHO, deklarerade pandemi den 11 mars. Antalet registrerat smittade uppgick den nionde april, när detta skrivs, till 1,5 miljoner människor varav ungefär 90 000 har avlidit.

En av de många saker som förundrar mig är varför asiaterna tycks hantera coronaviruset så mycket bättre än västerlandet varmed jag menar Europa och USA. Enligt vad jag tror är den bästa statistiken hade Kina, Sydkorea, Singapore, Hong Kong och Taiwan ett genomsnittligt ackumulerat antal smittade på 72 personer per miljon invånare den 23 mars medan motsvarande siffra för Italien, USA, Tyskland, Schweiz och Sverige var 494 (Sverige 191).

USA är ett märkligt land. Där finns något som kallas ”free speech” och på ett ungefär skulle kunna översättas med ”yttrandefrihet”. Men medan den svenska yttrandefriheten framför allt är ägnad åt att skydda vad folk säger bland vänner och i slutna sällskap så gäller free speech även sådant som trumpetas ut över hustaken så att alla kan höra.

Särskilt tydligt framträder skillnaden mellan free speech och yttrandefrihet i medias hantering av nyheter. Yttrandefrihet betyder till exempel inte att en svensk i sociala eller andra media utan obehagliga följdverkningar kan yttra förgripligheter som någon skulle kunna uppfatta som skadliga för Sverigebilden. Till exempel tog statsministern Katerina Janouch i upptuktelse när hon sagt något kritiskt om Sverige i tjeckisk teve.

KULTUR Påskharen är en mytologisk figur som påminner en smula om julens tomtefigur; istället för julklappar ger den bort ”påskpresenter” i form av ägg, godis och leksaker till barnen. Till skillnad från många andra av påskens symboler, som exempelvis ägget, har påskharen inte särskilt gamla anor och här i Sverige har han aldrig fått fäste. I hemlandet Tyskland är dock denne figur starkt förknippad med påskens traditioner och har varit det ända sedan slutet av 1600-talet. Han kommer med ägg som han gömmer i trädgården, eller på andra spännande platser, och som barnen sedan får söka reda på på påskdagen.

Jerusalem har nu delats in i begränsade och icke-begränsade zoner. Invånarna i de begränsade zonerna får inte lämna sina bostadsområden förutom för att ta sig till arbetet, skaffa nödvändig medicin eller söka vård, samt gå på en anhörigs begravning. Flera av de begränsade zonerna bebos av ultraortodoxa judar. Majoriteten av Israels coronasmittade finns i den ultraortodoxa judiska staden Bnei Brak, som redan har satts i karantän.

Av bilden framgår att socialdemokraterna haft stora opinionsframgångar på senare tid. Det handlar närmare bestämt om en uppgång på sex procentenheter till lite mer än 30 procents väljarstöd från februari till april.

För mig är detta en gåta. Den socialdemokratiska regeringen har varit ansvarig för svensk coronapolitik även om den skjutit Folkhälsomyndigheten framför sig. Jag kan inte se annat än att pandemin i Sverige skötts valhänt, fumligt, utan uppenbar strategi och utan driftighet och företagsamhet.

Många politiska kommentatorer diskuterar idag vilka partier och politiska rörelser som i slutändan kommer att gynnas eller missgynnas av coronapandemin. Kommer virusets spridning att öka frustrationen med etablissemanget och därmed gynna partier som SD? Eller ser vi början på etablissemangets revansch i takt med att väljare söker stabilitet mitt i kaoset? Min egen inställning är möjligen både kontroversiell och samtidigt tråkig: Jag tror inte att coronaviruset kommer att påverka svensk väljaropinion överhuvudtaget.

På grund av coronavirusets ekonomiska effekter har regeringen föreslagit ett förstärkt ekonomiskt stöd till mediebranschen. Aldrig är en saklig nyhetsrapportering så viktig som i kristider, menar man. Det verkar alltså som om de fina journalisterna slipper bli swishhoror, när allt kommer omkring. Bidragshoror, möjligen, men inte swishhoror, pris ske Gud.

De kan alltså i lugn och ro fortsätta att kränka kollegor som klarar sig utan bidrag från staten. Men när det gäller den där sakliga nyhetsrapporteringen lämnar de bidragsbehövande medierna en hel del övrigt att önska. En påfallande stor del av den fina journalistiken handlar nämligen om att skrämmas, skambelägga och ställa grupper mot varandra.

USA:s president Donald Trump utfärdade den 6 april i år ett dekret (engelska executive order) som innebär att USA ska kolonisera månen. Det är en fortsättning av den lag som kongressen antog 2015 som tillåter amerikanska företag och privatpersoner att utnyttja rymdens resurser.

Det nya dekretet, som heter ”Encouraging International Support for the Recovery and Use of Space Resources”, betonar att USA inte ser rymden som en global gemensam tillgång, utan att man sätta igång med gruvdrift i rymden utan vidare internationella överenskommelser.

IDÉ OCH KULTUR I tider av karantän och social distansering kan det vara värt att påminna om att avstånd och längtan också har skapat stor litteratur. På 1100-talet utvecklade de occitanska trubadurerna i Sydfrankrike det kristna Västerlandets första icke-religiösa poesi. Deras texter handlar om kärlek på avstånd, om saknad och längtan. Och ofta är det den första våren som inspirerar. Det är när träden grönskar, när fruktträden blommar och när vårfåglarna sjunger som lusten att dikta och älska föds. Så var det då och så är det kanske nu.

Man kan undra om coronaviruset är rasistiskt. Det är nämligen så att i Storbritannien drabbas minoritetsgrupper med utomeuropeisk bakgrund hårdare än den vita majoritetsbefolkningen. Den brittiske YouTubern Sargon of Akkad (Carl Benjamin) skojade i en video nyligen (9/4 2020) om att viruset faktiskt kan vara rasistiskt eftersom det kommer från Kina och kineser ju kan vara ganska rasistiska, särskilt mot svarta. Västvärlden är sannolikt den minst rasistiska delen av världen.

I Sverige visar statistik att det invandrartäta utanförskapsområdena i Järva i Stockholm har stor smittspridning. Rinkeby-Kista är den stadsdel som har flest covid-19-smittade i relation till befolkningen. Många av dem som dött av sjukdomen är så kallade svensksomalier.

Västerlandets regeringar har valt att utsätta sina medborgare för ett större krig än nödvändigt. I kampen mot coronaviruset har de beslutat att inte följa de asiatiska ländernas framgångsrika strategi som lett till att länder som Singapore, Sydkorea, Taiwan, Hongkong och Kina klarat av sina epidemier på ett par månader med få dödsfall.

Vad asiaterna gjort är barnsligt enkelt: de har virustestat alla människor de kommit åt och isolerat dessa. På det viset åstadkom de två saker, för det första att de friska tordes gå till jobbet och för det andra att det ambulerade färre smittbärare så att smittspridningen gradvis tog slut och epidemin avklingade.

Royal Society of Medicine (RSM) är den kanske mest kända brittiska läkarföreningen. RSM omfattar över 56 medicinska specialistområden och utgör ett tvärvetenskapligt forum för medicinsk forskning och debatt. Föreningen grundades 1805 som Medical and Chirurgical Society of London, och sällskapet har haft flera berömda medlemmar: Charles Darwin, Louis Pasteur, Sigmund Freud och Edward Jenner.