Jag har inget emot fotboll. Jag var själv fanatiskt fotbollsintresserad under några år på 90-talet. Jag förstår tjusningen. Ändå tillåter jag mig vara skeptisk. Det stora intresse som blommat upp under senare år för internationell klubbfotboll säger nämligen något om vår samtid. Den säger något om den alienation som många människor lever i, speciellt i Sverige.


Om du tror att USA uppstod med självständighetsförklaringen 1776 så har du enligt modernt, progressivt amerikanskt tänkande helt fel. Den formativa händelsen i kontinentens historia var inte brytningen med England utan ankomsten av det första slavskeppet år 1619. Poängen med ”Projektet 1619” som startades på initiativ av The New York Times, är ungefär, vad jag förstår, att slaveriet måste sättas i centrum för berättelsen om USA för att berättelsen ska bli begriplig.

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Stora nordiska kriget var ett krig som pågick mellan 1700 och 1721 i norra, mellersta och östra Europa. Kriget utkämpades mellan Sverige, hertigdömet Holstein-Gottorp och 1710–1713 även Osmanska riket på ena sidan och på andra sidan en koalition bestående av Sachsen-Polen, Danmark-Norge och Ryssland.

Utdrag ur Carl Grimbergs Svenska folkets underbara öden:

För ett par dagar sedan, närmare bestämt natten till i måndags, var det ett gäng ungdomar som brände ner en fin liten uteplats som tillhör ett hus där det bor sex kvinnor mellan 66 och 90 år. Kvinnorna hade skapat en egen liten oas där, med bord och bekväma korgstolar, och med vackra blomlådor som de pysslade om. En fristad i coronapandemins äldrekarantän, och en plats där de också kunde träffa nära och kära på avstånd.

Nu är uteplatsen borta. Nerbränd av ett gäng ungdomar som under flera nätter ockuperat uteplatsen och suttit där och rökt och gjort brännmärken i bordet tills de avslutade sitt värv med att bränna ner alltsammans.

En av grundstenarna för min världsuppfattning är observationen, som jag tror är oemotsäglig, att det moderna västerländska projektet har varit häpnadsväckande framgångsrikt. Med det moderna västerländska projektet menar jag den tvåhundraåriga utveckling av produktivkrafterna som hängt ihop med förkomsten av olika medborgerliga friheter, till exempel näringsfriheten, samt att de flesta människor i västerlandet haft vett att bära friheterna och göra något stort av dem. Med häpnadsväckande framgångsrikt menar jag att projektet lett fram till att alla människor i västerlandet idag kan leva bättre än kungar gjorde för fyrahundra år sedan om man tänker på sådant som livslängd, tandstatus, vattentoaletter, vinterresor till Thailand, den dagliga duschen och livsmedelsutbudet på ICA.


I många år hängde en affisch över min säng som föreställde Michelangelos mästerverk Skapelsen (målad runt 1510). Michelangelo skriver själv någonstans hur han färdigställde målningen under svåra plågor, liggande på rygg under Sixtinska kapellets tak med murbruket rykande i ögonen, på vad som förmodligen var livsfarliga byggnadsställningar. Ändå blev resultatet lyckat. Tveklöst världens mest kända skildring av historiens viktigaste ögonblick: skapandet av människan.

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Georg Stiernhielm, ursprungligen Göran Olofsson, föddes den 7 augusti 1598. Han var ämbetsman, språkforskare och skald. Han har kallats den svenska skaldekonstens fader.

Stiernhielms mest berömda poetiska arbete är den första dikten i Musæ Suethizantes, den på hexameter diktade ”Hercules”. Diktsamlingens titel anger andan i Stiernhielms litterära gärning: sånggudinnorna diktar nu på svenska. Han ville väcka intresse för det svenska språket och visa att det dög lika bra som grekiska och latin.

I staden St. Louis i Missouri, USA, står en ryttarstaty av Ludvig IX, Frankrikes berömda helgonkung (1214-1270) som anförde det sjunde korståget.

Statyn förfärdigades av den tyskättade skulptören Charles Henry Niehaus (1855-1935) mellan 1904 och 1906 och står framför stadens konstmuseum, Saint Louis Art Museum i Forest Park. Statyn blev en symbol för staden, som ju bär helgonkungens namn.

Ludvig den helige levde ett asketiskt liv och bad mycket. Han lät uppföra det vackra kapellet Sainte-Chapelle i Paris för att förvara Kristi törnekrona. Han helgonförklarades år 1297 av påve Bonifatius VIII.

En 12-årig flicka har blivit mördad och nu går kommunpolisen Martin Lazar till attack mot hela svenska folket i en artikel i Expressen.

”Vi är alla skyldiga till 12-åriga flickans död” är rubriken – eller var åtminstone till dess att den ändrades till ”Gängmördarnas föräldrar måste dela ansvaret”.

Den 12-åriga flickans lik hinner alltså knappt kallna förrän en representant för poliskåren utnyttjar hennes död för att skriva en tårfylld drapa om hur synd det är om mördarna.

Sedan lång tid tillbaka – och framför allt sedan coronat bröt ut – har jag haft en känsla av att en viktig sak som fattas svensk politik och statsförvaltning är kompetent företagsledning. Jag vet att staten inte är ett företag men det hjälps inte ty även statens skötsel kräver ett uppmärksamt sinnelag, beslutsamheten och modet att fatta beslut även när det saknas full information samt naturligtvis handlingskraft. Att sådant saknas blir alltmer uppenbart. Om de som driver Sveriges offentliga sektor hade haft något av den företagsamhet som krävs av en genomsnittlig ICA-handlare så hade landets utsikter sett bättre ut.

Könsfördelningen bland präster

Idag är antalet kvinnliga präster fler än de manliga. 1 533 av prästerna inom Svenska kyrkan är kvinnor och 1 527 är män enligt statistik från hösten 2019 som Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation (Skao) tagit fram.

Statistik över utvecklingen

Medlemmar

År 2000 8,9 miljoner medlemmar motsvarande 83 procent av befolkningen.

I ett inlägg på bloggen Brons och blod (27/7 2020) berättar amatörhistorikern Daniel Palmqvist om ett besök vid hällristningarna i Glösa i Jämtland. Hur ska hällristningar dateras?

”Att datera hällristningar är mycket vanskligt, och ärligt talat så är det kanske något av det svåraste man kan ge sig på att datera. Inom arkeologin kan man använda sig av olika tekniker för att datera objekt som man hittar. Men dessa tekniker är inte helt enkla att använda på just hällristningar.”

Historien har till stora delar skapats av människor som klivit fram och tagit initiativet. Nu kanske stunden är kommen för just dig att kliva fram. Alla kan inte göra allt. Men alla kan göra något. Och dessutom kanske just DU finns därute: Du som en dag ska leda oss genom allt det här. Du som ska lyfta oss ur krisen och visa vägen framåt. Någon måste göra det. Någon av alla de som läser detta har säkert vad som krävs för att göra det. Kanske är det du. Tveka inte. Vi behöver dig.

Det finns undersökningar som visar att 60 procent av alla svenskar tycker att Sverige är på väg åt fel håll (här och här). Det är mycket. Av dem som läser Det Goda Samhället är andelen säkerligen ännu större. Vi är många som oroar oss över Sveriges framtid. Och vi behöver inte ännu en gång gå in på anledningarna till det. Det är ett faktum att vi befinner oss i en allvarlig kris. Hur kommer Sverige se ut om tio år? Om 50? Har våra politiker ens ställt sig frågan?

De stora tyska tidningarna som die Welt, Frankfurter Allgemeine och die Zeit, för att ta några exempel, tar fortfarande upp centrala frågor som höjer sig över det triviala och alldagliga. En sådan fråga, som berör vetenskapens roll i samhället, har nyligen skrivits av signaturen Thea Dorn (Christiane Scherer) i die Zeit.

Artikeln tar särskilt frågan om vetenskapens roll i det moderna samhället. Hur tillförlitlig är vetenskapen? Vad är det som vi vet och som vi kanske kommer att veta och vad är det som vi aldrig kommer att kunna förstå? Hur skall vetenskapen bäst kommunicera med samhället?

Att PK-ismen länge varit statsreligion i Sverige och att denna religion blivit så dominerande i vårt land beror, har jag länge påstått, på att den artikulerar politikerväldets och det välfärdsindustriella komplexets inneboende drift att skaffa sig mer Lebensraum (vilket nästan allt levande vill).

Det märkvärdiga är att det postmodernistiska – en del skulle säga postmarxistiska – idégods som PK-ismen grundas på utvecklades inte i Sverige utan i huvudsak vid amerikanska universitet (vars PK-istiskt orienterade nytänkare enligt mångas uppfattning byggde på några obegripliga franska filosofers hugskott om att det inte finns någon sanning).

Jag har i många långa år stört mig på journalister. Jag är knappast ensam om detta men just i den här artikeln tänker jag inte fokusera exempelvis på rapporteringen om massinvandringen, hur katastrofal den än är. Istället handlar det nu om några mer övergripande problem inom den svenska politiska journalistiken, som i mitt tycke visar på brister.

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Den 5 augusti 1164 blir Sverige genom en påvlig bulla ett eget ärkebiskopsdöme med säte i Gamla Uppsala. I Sankt Stefans katedral i Sens i franska Bourgogne vigs den svenske cisterciensmunken Stefan till svensk ärkebiskop i påven Alexander III:s närvaro. År 1273 flyttas det svenska ärkesätet från Gamla Uppsala till det nuvarande Uppsala.

På söndagsmorgonen sköts en 12-årig flicka ihjäl i den mångkulturella Stockholmsförorten Botkyrka. Enligt SVT dödades hon av misstag. Hon var på fel plats vid fel tillfälle och hamnade mitt i konflikt mellan kriminella gäng.

Black Lives Matter, ”svarta liv räknas”, skanderade arga vänsteraktivister på svenska gator när George Floyd dödades vid ett polisingripande långt borta i USA. Hans liv räknades. Men vänstern demonstrerar inte för offren för gängvåldet här i Sverige. Varför? Kanske för att förövarna är ”rasifierade” gangsters och inte poliser.

Det stora problemet, som jag ser det, är att jag och alla de som tycker som jag – och vi äro legio, ty vi äro miljoner – inte har något att säga till om. Fienden är välorganiserad och generöst finansierad (med våra skattepengar) och uppdaterar ständigt sitt PK-tänkande som fungerar som ett ideologiskt sammanhållande kitt. Vi, däremot, har bara strödda tankar som ofta inte går ihop. Vi är inte ens eniga om vem som är vår fiende. Vi vet att något är fel med Sverige men vi är inte säkra på vad det är.

Media har senaste veckorna rapporterat om hur opinionsundersökningar i USA enhälligt förutspår en valförlust för Donald Trump. Vissa talar om ett övertag för Biden på åtta procent, andra på upp till 13 procent. Att hämta in ett så stort försprång på tre månader, mitt under brinnande Coronakris och vad som i flera delstater påminner om ett fullskaligt inbördeskrig, låter som en tuff uppgift. Dessutom har en inflytelserik krets republikaner (Never Trump movement) annonserat att man denna gång kommer att rösta på Biden, eftersom en seger för Trump upplevs som ett större hot mot nationen än att det egna partiet förlorar. Att Trump själv beter sig som om valet redan var vunnet, visar väl bara hur självupptagen, skrytsam och verklighetsfrånvänd han är.

De senaste dagarna, eller snarare kvällarna, har maken och jag roat oss med att se om den svenska TV-serien Polisen i Strömstad. Hela serien (fem säsonger) bygger på Gösta Unefäldts kriminalromaner och regisserades av Arne Lifmark, och de blev omåttligt populära när de sändes på 1980- och 90-talen.

Undra på det. Serien är spännande, välgjord och realistisk och bjuder på högklassigt skådespeleri från såväl huvudrollsinnehavare till minsta biroll – med Per Oscarsson som polischef Gustaf Jörgensson, Alf Nilsson som kriminalkommissarie Bo Kronborg och Evert Lindkvist som poliskommissarie Nils Gryt. Men när jag nu ser om den inser jag att det också är något annat som gör den så storslagen. Det är en serie med vuxna människor i ledande roller.

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Fälttåget mot Norge pågick i 19 dagar juli och augusti 1814. Målet var att få Norge att gå med på en union med Sverige, som hade beslutats sex månader tidigare vid freden i Kiel i januari 1814.

Den 30 juli gick en svensk armé under Hans Henrik von Essens befäl över norska gränsen och tågade mot Fredrikshald och Fredrikstens fästning.

Den 3 augusti 1814 i gryningen satte Skärgårdsflottan iland 4000 soldater och 500 båtsmän på den östra och västra sidan av ön Kråkerøy utanför Fredrikstad. Ytterligare ca 1100 man landsattes på den södra sidan.

På loppis hittade jag barnboken Öknen och borgen. Boken är tryckt 1960 och skriven av någon som heter Astrid H. Montelin. Jag har googlat men inte lyckats någon information henne. Hur som helst var det en trevlig berättelse som utspelar sig under medeltiden då delar av Spanien fortfarande låg under muslimernas makt.

En kristen spansk pojke, Ramido, och hans vän, den moriske pojken Ali, ger sig tillsammans iväg från Spanien till Nordafrika för att ta sig till det anrika universitetet i Kairo där de ska studera. Boken är full av fel och det är uppenbart att författaren inte kan särskilt mycket om islam. Till exempel påstås det att muslimer fastar i ramadan för att det är profeten Muhammeds födelsemånad.

Jag har just sett dokumentären Biskopen och pojkarna, som visas på SVT Play. Det är en skrämmande berättelse om hur ett perverterat monster kravlade sig fram från mörkret under en sten innanför klostermurarna ända upp till toppen av anglikanska kyrkan, allt medan han plågade och förgrep sig på unga pojkar – i Guds namn.

Utåt sett var Peter Ball en närmast helgonlik präst, uppskattad och högt aktad och vän med högt uppsatta politiker och kungligheter. Han var den ödmjuke, enkle mannen som skulle modernisera och föra kyrkan in i framtiden. I själva verket var han ingenting annat än en sadistisk sexförbrytare, fixerad vid unga pojkar .

Vad är det som gör att många av dem som har en röst i det offentliga rummet i vårt land läcker känslor som ett såll? Inom psykologin talar man ibland om ”affektinkontinens” eller ”emotionell dysreglering” när man inte klarar av att härbärgera sina impulser och processa dem genom förnuftet. I Sverige har under många år emotionerna dominerat i offentligheten vad gäller vår tids ödesfrågor som migration, klimat, feminism och identitetspolitik. Detta beroende på att PK-anhängarna inom media, politik, myndigheter och akademi alltid kan åberopa Den Heliga Värdegrund som yttersta instans.

Sokrates menade att demokratin går under för att den föräter sig på sin älsklingsrätt som är frihet. Demokratin älskar friheten och när dess medlemmar av längtan efter mer frihet lär sig att förkasta allt ansvar, allt tvång, all lydnad, alla auktoriteter och alla plikter så slutar samhället att fungera. Vuxna människor fjäskar för ungdomen och skoleleverna ser ned på sina lärare. Den samhälleliga ordningen undergrävs. Till slut väljer människorna en tyrann till härskare i syfte att med de erforderliga medlen ställa samhället till rätta. Demokratin ersätts obönhörligen av tyranniet, hävdar Sokrates.