DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud), enligt osäkra uppgifter född 1 januari 1516, död 26 augusti 1551 på Tynnelsö slott i Mälaren, var som Gustav Vasas andra gemål drottning av Sverige 1536–1551.

Margareta var dotter till Erik Abrahamsson (Leijonhufvud) och Ebba Eriksdotter (Vasa). Hon var fyra år gammal när hennes far halshöggs på Stortorget i Stockholm under Stockholms blodbad 8 november 1520. Vid denna tid befann sig Margareta tillsammans med sin mor och sina syskon som gäster under Västerås klosters beskydd på önskan av fadern, som hade skickat dem dit för deras säkerhets skull.

Det är mycket floskler nu för tiden. Med floskel menar jag ett uttryck eller ett begrepp som är oprecist nog att kunna tolkas på olika sätt och som i allmänhet har en inneboende tendentiös agenda. ”Allas lika värde” är en typisk floskel. (Den floskeln ingår i den överordnade floskeln ”Värdegrunden” som jag utan resultat utmanade på duell här för fyra år sedan.) Allas lika värde betyder egentligen bara att du ska sluta klaga på invandringen och i stället hålla truten och betala skatt.

USA:s president Trump tänjer på sanningen mer än någon annan president före honom, enligt flera olika faktagranskningar som görs av amerikanska journalister. Utrikesbyrån borrar i vad Trump ljuger om och varför han inte ifrågasätts av sitt parti. Gäster: Trumpsupportern och bloggaren Ronie Berggren, som närstuderat hur Trumps parti hanterar sin president, svenskamerikanen Bill McCormac, som övergav republikanerna när Trump kom till makten, samt SVT:s tidigare USA-korrespondent Per Anders Engler, som gått på djupet med ett urval av presidentlögnerna. Programledare: Johan Ripås. Del 3 av 15.

Den anrika studentföreningen The College Historical Society (CHS), även känt som The Hist, vid Trinity College i Dublin på Irland avbokar den berömde biologen Richard Dawkins som talare nästa år.

Den ansvarige för föreningens talarbokningar, Bríd O’Donnell, meddelade avbokningen på sin Instagramsida med kommentaren att hon varit omedveten om Dawkins åsikter om islam och ”sexuella övergrepp” (unaware of Richard Dawkins’ opinions on Islam and sexual assault).

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Slaget vid Älgsjöskatan utkämpades till lands och sjöss i området kring Ingåfjärden i Nyland i Finland från 16 till 30 september 1789, under Gustav III:s ryska krig.

Gustav III:s ryska krig (även kallat svensk-ryska kriget 1788–90) utspelades 1788–1790 efter att Sveriges kung Gustav III anfallit Ryssland i hopp om att återta förlorade områden, samt att hindra vidare rysk inblandning i Sveriges inre angelägenheter. Kriget avslutades i augusti 1790 med Freden i Värälä utan gränsjusteringar. Under inledningen av kriget revolterade ett antal svenska officerare och bildade Anjalaförbundet, i slutet av kriget vann Gustav III Sveriges största marina seger någonsin, då han krossade den ryska skärgårdsflottan vid Slaget vid Svensksund den 9–10 juli 1790.

Den finlandssvenske författaren Zacharias Topelius historiska roman Ungdomsdrömmar (1912) utspelar sig i Finland i början av 1600-talet. Ett skepp har förlist utanför Nylands kust och tre sjömän har tagit sig i land och har fått skydd hos gumman Agneta. En av dem, en grovlemmad man i femtioårsåldern, ”klädd i ryttaredräkt och av ett jovialiskt utseende”, frågade gumman:

”Har ni öl?”

Det var hans första ord.

Gumman Agneta svarade:

”Var skulle fattigt folk taga öl vid mickelsmässan? Saltvatten ha vi, så det förslår; skall det vara mer av den sorten?”

Vid mitten av 90-talet hade jag i uppdrag att för Sida:s räkning förhandla om demokratistöd till kommuner och regioner i det sönderfallande Sovjetunionen och det nya Ryssland. Boris Jeltsin var president.

Några år tidigare arbetade jag med liknande projekt i Lettland och Riga under den period då ryska svarta baskrar (Spetznaz-förband) härjade i Riga och faktiskt sköt ihjäl människor vid floden Daugava som rinner genom Riga och ut i Rigabukten. Då hade jag ”elever” på veckokursen som hade nio mm Makarov-pistoler instoppade i jackan på lektionerna.

Den humanitära stormakten, med säte i området kring Rosenbad, driver sitt favoritprojekt, som är den storskaliga invandringen, men lämpar alltmer av kostnaderna på kommunerna (och i sista hand, förstås, på skattebetalarna, vilket kostar fyra miljoner kronor eller så per invandrare från ankomst till död).

Till en början, kanske i några fall så länge som till hösten 2015, var kommunerna inledningsvis entusiastiskt men sedermera alltmer försiktigt positiva till migrationsprojektet som manifesterades i att de varje år kunde få hundratals eller ännu flera nyinflyttade människor att ta hand om eftersom dessa människor endast undantagsvis kunde försörja sig själva. Efter migrantexplosionen det året har det gradvis blivit mer spänt. Kommunerna blir alltmer trängda – ekonomiskt, socialt, politiskt – av den börda som statens fortsatt entusiastiska invandringspolitik lägger på deras axlar.

Langobarder (eller longobarder) var en germansk stam som, enligt egna sägner och hävder, kom från södra Skandinavien. De utvandrade till vad som nu kallas Italien år 568, erövrade land, och gav namn till det som blev Lombardiet.

Langobarderna omnämns redan i Tacitus Germania, och han placerade dem i vad som idag är norra Tyskland. Enligt munken Paulus Diaconus, som levde under 700-talet och som skrivit det viktiga historiska arbetet Historia Langobardorum (Langobardernas historia), hade de utvandrat från södra Skandinavien på 500-talet. Langobardernas ordförråd, formlära samt rättsväsen förenar dem med stammar som saxare, angler och friser. Detsamma gäller den dyrkan av Oden och Frigg som omnämns av Diaconus.

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Håtunaleken ägde rum 1306 och var del av en utdragen konflikt mellan kung Birger Magnusson och hans två yngre bröder hertigarna Erik och Valdemar. Händelserna har fått sitt namn från Håtuna kungsgård där de började den 29 september 1306.

Håtuna kungsgård låg vid Mälaren i Håtuna socken i Uppland.

Birger Magnusson, född 1280, död 31 maj 1321, var Sveriges kung 1290–1318. Han var son till Magnus Ladulås, som var Sveriges kung 1275–90, och Helvig av Holstein. Birger var sonson till Birger jarl och tillhörde därmed Bjälboätten, den stormannaätt som i fyra generationer hade – och stred inbördes om – makten i Sverige.

De flesta av oss förstår att invandrares dåliga svenskkunskaper är ett problem. Men det är också ett problem att många invandrare, särskilt från Mellanöstern, inte kan engelska.

Jag bor i Uppsala och träffar ibland studenter från andra europeiska länder, som Tyskland, Italien, Frankrike och Nederländerna. Dessa ungdomar är vana vid mångkultur. Hela Västeuropa har genomgått samma förvandling de senaste decennierna.

Jag tillhör dem som inte tror på konceptet strukturell rasism. (Ej heller tror jag på det likaledes diffusa konceptet könsmaktsordning som har motsvarande sociala funktion.) Jag tror att föreställningen om att det existerar strukturell rasism, exempelvis i Sverige, bara är ett knep som onda krafter använder för att utöva utpressning på vita människor som i själva verket inte har ett rasistiskt ben i kroppen och blir vettskrämda vid blotta tanken att de skulle ha blivit påkomna med minsta rasistiska gliring. Hela konceptet är konstruerat för att ge vita människor så dåligt samvete att de går med på vad som helst för att slippa anklagelserna. (Könsmaktsordningen, liksom Metoo-kampanjen, har på liknande sätt uppfunnits för att ge män, särskilt vita män, skälvan så att de inte törs protestera när jämställdhetsministern och andra feministiska aktivister presenterar sina krav.)

Under långa tider har det funnits envälden av olika slag. När man beskriver dem framhålls, förstås, monarken eller diktatorn som den faktiskt bestämmande, som den som fattar besluten. Så är det inte.

Besluten förbereds av en stor administration och den enväldiges signatur blir mer ett bekräftande eller till och med en formsak.

Sett i detta perspektiv har vi som bor i detta land, Sverige, också envälde. Det avslöjades med stor tydlighet under pandemins svåraste skede. Utan att någon bekymrade sig, utan någon debatt beslöts att ta livet av tusentals människor.

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Karl XI, född 24 november 1655, död 5 april 1697, var kung av Sverige från 1660 till sin död. Han regerade även från 1681 som hertig Karl I över Pfalz-Zweibrücken. Han var son till Karl X Gustav och Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp samt gift med Ulrika Eleonora av Danmark (1656–1693). De fick bland andra barnen Hedvig Sofia, Karl XII och Ulrika Eleonora.

Det är inte lätt att läsa om hemska övergrepp. Även en lugn person kan bli rasande. Man känner medlidande med offren och stark avsky mot förövarna. Man undrar hur vissa journalister inom mainstreammedia klarar av att inte bara behålla lugnet, utan till och med sätta sig ner och skriva snyftreportage om gärningsmännen.

I augusti i år blev två pojkar rånade, utsatta för tortyrmisshandel och våldtagna under en hel natt på kyrkogården i Solna. Förövarna är unga män med invandrarbakgrund. Nyligen publicerade Expressen en stor artikel om deras liv för våldtäktsförnedringsrånen. Artikeln är lagd bakom betalvägg.

Ett återkommande argument från invandringsförespråkare är att vårt land vore tråkigt utan de kulturmöten som invandring fört med sig. Tänk om vi aldrig fått pizza, tacos och popmusik, visst hade Sverige varit lite mer trist då? Inget ont om sill och folkdans, men en viss breddning var väl ändå välkommen kan nog de flesta tillstå. Det är också tveklöst så att när människor från olika bakgrunder möts och delar erfarenheter och tankar så uppstår nya idéer som ingen tänkt på annars.

En gång träffade jag en ung invandrad kvinna med journalistiska ambitioner. Hon klagade över att de debattartiklar hon skickade till tidningarna alltid blev refuserade. Hon menade att refuseringarna berodde på att hon var invandrare och kvinna. Jag fick läsa några av hennes inlägg och konstaterade att de helt enkelt var dåliga. Jag hade aldrig publicerat dem. Jag sa något försiktigt om att hon kanske borde jobba lite med stilen. Mötet slutade med att hon hävdade att jag medverkade i det strukturella förtryck som riktades mot henne och andra rasifierade.

Av detta lärde jag mig att denna typ av diskussion är omöjlig. Kvinnan ansåg att mina litterära normer är uttryck för rasism och vit nedlåtenhet mot personer som vill säga något annat än vad jag tycker att de ska säga. Så kan man kanske se det. Vi har, som tur är, ingen myndighet med rätt att slutgiltigt avgöra vilka debattartiklar som bör publiceras.

Nyligen protesterade 39 nuvarande och f d medarbetare i Sveriges Radio i ett långt inlägg om strukturell rasism, diskriminering och vithetsnorm, bland annat med anledning av Black Lives Matter-protesterna.

SR har, enligt de 39, blottat allvarliga och djupgående problem som rör både arbetsmiljön inom företaget och själva journalistiken. ”Arbetsmiljön för oss underrepresenterade, rasifierade journalister, särskilt afrosvenskar, börjar bli ohållbar och har lett till att många har valt att lämna yrket eller funderar på att göra det. Det finns försvinnande få svarta anställda på företaget och även andra grupper med stora diasporor i Sverige är gravt underrepresenterade”.

Studenter vid Edinburgh University känner sig behandlade som ”fångar” under de stränga coronareglerna. De måste inta sina måltider ensamma och får inte festa eller gå på puben. Vakter patrullerar campus för att se till att reglerna om ”social distans” efterföljs.

Den före detta parlamentsledamoten för Brexitpartiet, Alexandra Philips, kommenterar på Twitter:

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Massmördaren Johan Filip Nordlund, även Mälarmördaren (1875-1900), var den näst sista personen som avrättades i Sverige. Den 17 maj 1900 begick Nordlund ett av de värsta dåden i svensk kriminalhistoria, nämligen massmordet på ångaren Prins Carl. Beväpnad med pistol och kniv dödade han fem personer och skadade åtta. Bytet blev 845 kronor, stulna från kaptenen.

Här följer de första tre verserna ur En alldeles ny visa om det hemska ”Mälaredramat”, tryckt 1905. Författaren är okänd. Visan ska sjungas till melodin ”När kvällen kommer” eller ”Amanda satt med en krans”:

Jag blev lite tagen av Bitte Assarmos artikel igår som visade att en svensk partiledare, om man kan lita på att Expressen citerat henne rätt, inte tycks ha förstått det svenska samhällets och statsskickets fundamentala principer. Jag vill lägga lite lök på Nyamko Sabunis lax genom att resonera kring begreppet jäv.

”Det är inget fel på klaner”, säger Sabuni, ”mitt folk är också en klan”. Klansamhället är ett slags statsskick som uppstår där det inte finns en rättsstat med våldsmonopol. Som Thomas Hobbes uttryckte det blir ett sådant tillstånd ett ”allas krig mot alla”. Tänk dig själv hur livet skulle gestalta sig om det saknades tillstymmelse till ordningsmakt i samhället. Den enskildes våldskapital fäller då avgörandet i varje konflikt.

I helgen var jag i Köpenhamn för att ta emot det danska tryckfrihetssällskapets Sappho-pris för yttrandefrihet 2020. Det var omtumlande att bli så hyllad och det stod klart att många danskar, särskilt de som är lite äldre, känner släktskap med, och därmed en stark oro för Sverige.

De förfäras över utvecklingen i vårt land, men oroar sig samtidigt för att samma sak sker hos dem, om än i långsammare tempo. PK-ismen griper också tag i vårt grannland. Nyligen gick det danska herrfotbollslandslaget ned på knä och gjorde BLM-hälsning inför en landskamp och i huvudstaden finns det BLM-standarder på offentliga platser.

Många svenska samhällsforskare har mycket att förklara. De har utnyttjat sin akademiska legitimitet för att underblåsa en samhällsutveckling som lett till ökad kriminalitet och oro. All skepsis mot öppenhet och invandring har brännmärkts som uttryck för en irrationell och primitiv främlingsfientlighet. Vad säger nu dessa forskare när mycket av det som de i sina vetenskapliga alster har framställt som fördomar och lögner ses som vedertagna fakta och verklighet?