Joe Rogan är ståuppkomiker, kampsportskommentator och ägare av en världens populäraste poddradioprogram, The Joe Rogan Experience.

Svenska streamingjätten Spotify köpte nyligen Joe Rogans podcast för över en miljard kronor. Det är den största summa som någonsin betalats ut för licensering av en enskild podcast.

Det finns, hos svenska politiker, en osedvanligt otrevlig benägenhet att vilja uppfostra medborgarna. Det är möjligt att det är likadant i andra länder, det ska jag låta vara osagt eftersom jag aldrig bott några längre perioder utomlands, men jag tror ändå att svenska politikers självgodhet är relativt unik. Det finns otaliga exempel på det, både nationellt och lokalt – ett lokalt sådant är det nattöppna jourapoteket i Stockholms city.

Jag brukar ta promenader runt kvarteret där jag bor. Ibland möter jag 18 – 25 år gamla grannar. När jag möter dem på gatan kan de ej se mig för de går runt och kollar ner i mobilen. Johanna på Swebbtv kallar dessa människor för gamnackar. Jag måste gå någon meter åt sidan från dem. Om jag skulle möta dem rakt framifrån skulle de braka rakt in i mig för de är som blinda utan blindkäppar.  

Sedan coronaviruset attackerade för snart två år sedan har jag skrivit ett antal krönikor i ärendet som världen troligen klarat sig lika bra eller ännu bättre utan. Mina enda ursäkter är att det är roligt att skriva om saker som inte redan är upplinjerade, fastställda och färdigtänkta samt att praktiskt taget alla andra också, inklusive den medicinska professionen, varit om inte förvirrade så i varje fall trevande.

Varför byggs det moskéer i Sverige? En viktig anledning, förutom att missionera, är att muslimska invandrare vill bevara sin religion och sitt sätt att leva. Varför öppnas det islamiska friskolor? Av samma anledning.

Och så har vi etniska föreningar där folk som delar etnicitet, språk och kultur samlas för att umgås med varandra. De kan ibland hyra lokaler som används för bröllop och andra högtider.

Alla incitament som mänskligheten någonsin erbjudits kan indelas i piskor och morötter. Något tredje alternativ finns inte (tror jag i alla fall). Piskor är sådant som risken att hamna i helvetet samt fanjunkarens utskällningar för dåligt bäddade sängar och otillräcklig vapenvård. Morötter är löneförhöjningar och 72 jungfrur i paradiset för den som vågar åta sig martyrskapet.

Jag hade en visserligen onödig men intressant diskussion med min portugisiskafröken om vilket av de två tillgängliga incitamenten som är det bästa. (Skulle jag för ämnets onödighet låta bli att skriva om det? Men tänk så mycket oviktigt som i alla fall upptar samhällets uppmärksamhet, film, sport och litteratur till exempel.)

Det finns ett psykologiskt trauma, som jag inte vet namnet på men som går ut på att om man flugit riktigt högt och misslyckats kapitalt så vill det mycket till innan man provar igen. Tvingas man av omständigheterna göra ett andra försök, har tröskeln blivit så hög att man instinktivt försöker lägga hinder i vägen. Låt oss kalla det ”Reinfeldtsyndromet”. 

Det finns aha-upplevelser som slår ner som blixten. Jag hade en i Afrika några år in på 1980-talet. Det hände i Zimbabwe, i en ort som hette Caves (Grottorna) och låg nordväst om Harare på vägen upp mot Kariba och den väldiga Kariba-dammen, som dämmer upp Zambesiflodens vatten i Lake Kariba. I dammen finns turbiner som förser landet med elkraft. 

Flera decennier av mitt liv har jag ägnat åt social ingenjörskonst. Inom ramen för stiftelsen Den Nya Välfärden har jag tillsammans med en massa andra människor skrivit genomarbetade förslag till politikerna vad de borde göra. I en till stor del vilseledande artikel skriver Wikipedia:

Sedan 1988 har stiftelsen presenterat förslag för bland annat: mer entreprenader inom och konkurrensutsättning av all offentlig service, sänkta skatter, lika möjlighet till utveckling, utbildning och omsorg, minskad hjälp från samhället genom att större ansvar läggs på varje enskild individ att klara sitt liv, större inslag av personval och införande av en författningsdomstol.

Dagens text föranleder en del självkritik. Jag såg en svaghet i min egen argumentation. Det som uppmärksammade mig på felet var en ledare i Dagens Nyheter där felet var så uppskruvat att det inte kunde missas. Ändå är felet just i den koncentrerade formen gängse uppfattning i Sverige. Så här står det i ledaren:

En aspekt är lätt att glömma. De huvudskyldiga till att desperata människor trycker ihop sig på gummibåtar över iskalla vågor är varken Frankrike, England eller EU. De som orsakar detta lidande sitter i Bagdad, Mogadishu, Kabul och Damaskus. Det är korrupta, inkompetenta, diktatoriska skurkregimer som ställer till sådana helveten i de länder de styr att medborgarna framför att stanna kvar föredrar att sälja allt och riskera livet i bergspass, skogar och främmande vatten. Det är dessa regimer som trycker ut migranter i havet.

En gång på 90-talet såg jag en nybliven mamma som hängt ett rött plasthjärta på barnvagnen med texten: ”RÖR MIG INTE”. Har svårt att tänka mig ett mer dubbelt budskap, lagt i munnen på ett spädbarn vars hela existens kretsar runt kroppskontakt. Sen dess har jag sett flera mammor använda hjärtat och det berör mig lika illa varje gång. Inte så att jag tycker vem som helst ska få tafsa på deras barn, men själva tanken att barn ska skyddas från beröring är absurd. Är det något främmande kulturer brukar anmärka på när det gäller svenskar, är det att vi kramar våra barn för lite.  

SD har på landsdagarna fattat beslut om hjälp och stöd till ”återvandring av invandrare som lever på bidrag och kan inte försörja sig själva”, något som ska baseras på ”frivillighet”.

Jag kan till viss del självfallet förstå tanken bakom detta beslut. Men ingen SD:are med förståndet i behåll kan på allvar tro att det är bättre för någon att återvända till våldsamma och dysfunktionella länder som Irak, Syrien, Afghanistan eller Somalia än att leva på trygga och eviga bidrag i en trea i exempelvis Rinkeby. Hur trångbodd man än är med sin stora barnaskara, ibland tillsammans med även äldre generationer.

Troligen har jag skrivit om ämnet tidigare men det verkar inte ha gjort något intryck så jag försöker igen. Rent allmänt förvånar det mig att filosofer sedan Sokrates så sällan resonerat om sina respektive samhällsordningars inneboende drivkrafter. Sokrates byggde ett helt filosofiskt system över hur olika samhällsordningar var dömda att förändras.