Om något inte händer som borde hända så beror det nästan alltid på att människor inte tar de ofta obetydliga initiativ som det civiliserade samhället kräver – eller borde kräva – av dem. En gång seglade jag rejält på grund och kunde inte komma loss av egen kraft. Båt efter båt for förbi utan att hjälpa till att släpa oss av grundet. Sedan kom en som lovade att kalla dit sjöräddningen. Det hade jag kunnat göra själv. Till slut simmade en djärv besättningsman till en närbelägen fyr och fäste en tamp så vi kunde vinscha oss av grundet.

Jag fick möjlighet attintervjua Lars Vilks i min podcast några månader före hans död. Jag valde avsiktligt att undvika rondellhunden och konflikten den skapat, då detta ämne redan stötts och blötts tillräckligt. Jag ville fokusera på Vilks tänkande, hans världsbild och hans drivkrafter som människa och konstnär. Jag mötte en kreativ, nyfiken, öppen och varm person. Detta var ingen bråkstake, ingen person som provocerade för provokationens skull.  

Om det finns någon som fortfarande tror att det växer en inkännande humanitär välvilja i mitt bröst så kommer han att ha avfallit från den tron när han läst denna text.

Jag vill gärna resonera kring ett svårt mänskligt dilemma om vilket Jesus hade starka synpunkter, nämligen huruvida vi är skyldiga att hjälpa vår nästa. För att inte trassla in mig i en massa obegriplig moralfilosofi så ska jag bara pang på rödbetan koncentrera mig på ett enda konkret fall, Afghanistan.

Sedan många år har jag lett i mjugg när jag hört nationalsången, särskilt raden ”Du tronar på minnen från fornstora dar”. När jag gick i skolan föreställde jag mig, fast ingen lärare förklarade det, att de fornstora dagarna avsåg 1600-talet när Sverige ett kort tag faktiskt var en stormakt. När vi under de senaste årtiondena sjungit Du gamla, Du fria så har jag utgått från att alla liksom jag själv tänkt på sextio- och sjuttiotalen som de fornstora dagarna ty då var vi faktiskt en internationellt erkänd och beundrad humanitär stormakt.

En skitstorm har blåst upp efter att den omtyckte komikern Dave Chappelle skämtat vanvördigt om transpersoner. Så får man inte göra, menar transaktivisterna. Det är ”transfobiskt”.

I stå upp-showen The Closer, som hade premiär 5 oktober på Netflix, säger Chappelle bland annat att han och Harry Potter-författaren J.K. Rownling står sida vid sida som ”team TERF”.

TERF:are är sådana fördomsfulla, inskränkta och elaka människor som menar att män inte kan föda barn och kvinnor inte kan drabbas av prostatacancer. En upprörande åsikt!

Nu har coronakommissionen kommit med sitt andra betänkande och Sveriges regering får svidande kritik för hur man hanterat coronapandemin. Hanteringen beskrivs rentav som ett haveri. Särskilt stor vikt lägger man vid det som hände i slutet av februari och början av mars, då sportlovsfirande stockholmare tog med sig coronasmittan hem från de italienska alperna. Det var där och då smittspridningen drog igång, och det var också den smittan som kom att spridas på äldreboendena.

Den unge rapartisten Einár sköts nyligen ihjäl i Stockholm, och han hyllas nu av stora delar av det politiskt korrekta kultur- och medieetablissemanget. Någon tyckare beskrev honom till och med som ”ett musikaliskt geni”. Jag hade aldrig hört Einárs musik tidigare, men av nyfikenhet lyssnade jag på ett par låtar på Youtube samt läste några av hans rap-texter.  

Det feministiska paradigmet baseras på en grundläggande föreställning att det i samhället finns en könsmaktsordning. Könsmaktsordningen har två egenskaper eller inneboende krafter. Den första är att ordningen genom inverkan av ett oändligt antal mer eller mindre osynliga strukturer säkerställer att kvinnan alltid är förtryckt av mannen. Den andra egenskapen är att könsmaktsordningen är evig och odödlig. Den slutar alltså aldrig att verka. Det spelar ingen roll hur mycket kvinnor (och män) kämpar för kvinnans jämställdhet och befrielse ty samhället kommer alltid att stå under könsmaktsordningens dominans.

I Sverige tror många att fattigdom leder till kriminalitet. Många svenskar tror att rika städer är trygga och att fattiga städer är farliga. Det är falskt. New York var världens ekonomiska centrum på 80-talet. Om man köper en global indexfond ligger cirka 60 procent av investeringarna i USA. New York är USA:s ekonomiska centrum. Trots det hade New York massor av problem med skjutningar och knark på 80-talet.  

Magnus Thorén ledde onsdagen den 27 oktober programmet Sverige möts från Tjärna Ängar i Borlänge. Jag har nu gått omkring i några dagar och försökt förstå vad det var jag såg.

Laguppställningen var tydlig. Två svenska kommunpolitiker från Borlänge samt en svensk pensionär till vänster i bild, flankerade av en redaktionellt inkvoterad invandrare som studerat på högskola och nu flyttat tillbaka till Tjärna Ängar på ena sidan.