OPINION John Adams var en av USAs Founding Fathers. Han var en av författarna till självständighetsförklaringen. Han blev vicepresident två gånger under George Washington och valdes sedan till landets andre president.

Founding Fathers var inte bara statsmän och revolutionära ledare utan också filosofer. John Adams sa en sak som man aldrig hör nu för tiden i officiell svensk politik men som borde övertänkas dagligdags. Han talade om den amerikanska konstitutionen men hans observation gäller även de svenska grundlagarna (och jag citerar från minnet):

OPINION Att Sverige är illa ute vet vi alla. Resten av västvärlden är nog också illa ute men inte så illa ute som Sverige. Det vet vi också.

En del tror att Sveriges problem, som sådana som jag ofta beskriver som näst intill oöverkomliga, beror på att lärarhögskolorna är otillräckliga, att polislönerna är för låga, att det kommer för många invandrare i månaden och att bidragen är för höga och dessutom utbetalas utan betryggande kontroll.  

OPINION Idag känner jag mig på humör att jaga storvilt. Efter jakten får du avgöra om det var jag eller viltet som vann. Om du såg någon blotta hos besten som jag missade vill jag gärna ha ett tips till nästa omgång.

Storviltet i det här fallet är den mäktigaste kraften vi har i landet nämligen Värdegrunden. Att ge sig på Värdegrunden är desto farligare som den är allmänt fredad och varje bakhåll därför jämställt med majestätsbrott, en styggelse som dömde den misslyckade kungamördaren Damiens att slitas sönder av fyra hästar.

OPINION Härförleden avhölls ett spännande seminarium på temat ”Mansroll i förfall?” i Paula Ternströms regi. Det hela filmades och ligger på Det Goda Samhällets YouTube-kanal.

Mina trendantenner säger att detta är en allt hetare fråga. Fram till nyligen, medan feministiska föreställningar ännu härskade oinskränkt, var diskussioner om könens roller, relationer och eventuella olikheter tabu såvitt de inte ledde fram till samhällets redan etablerade uppfattning, nämligen att kvinnor dels är förtryckta av män, dels är bättre än män och att staten måste vidta åtgärder för att komma till rätta med detta missförhållande. 

OPINION Den grad av fördomsfullhet som jag hittills uppnått har tagit mig många år att utveckla och har vid det här laget givit prov på avsevärd tillförlitlighet. Sålunda kan jag pricksäkert definiera jämställdhetsminister Åsa Lindhagen som en fiende till oss nettoskattebetalande medelklassare. (Jag vill därmed inte på något sätt hävda att hon skulle vara klockrenare på den punkten än exempelvis kulturminister Amanda Lind eller socialminister Lena Hallengren, absolut värdiga medtävlare till Åsa Lindhagen om de mest framträdande positionerna.)

OPINION Folk brukar bli chockerade när jag säger att för oss medelklassare till höger och vänster, vi som genom vår flit, ansträngning och idoga betalning av skatter fungerar som nationens ryggrad för att inte säga blodomlopp och nervsystem, för oss är politikerna fiender. Folk tycker att uttalandet känns aggressivt och nästan osvenskt. Vi har ju ändå valt våra politiker.  

Det är sant att vi har valt våra politiker. Allt har, som Morgan Johansson indignerat påpekat, skett i god demokratisk ordning i enlighet med grundlagarnas regelverk. Samtidigt är det sant att det i skymundan men allt tydligare skett en fundamental politisk omvandling inom detta väloljade och regelstyrda demokratiska maskineri. Sedan några decennier tillbaka har politikkåren gradvis kapat trossarna till de ankaren varmed de tidigare var förbundna till medborgarna som enligt högre demokratisk teori inte bara betraktas som deras finansiärer utan också som deras uppdragsgivare.  

OPINION Under en händelserik och – sedan vissa inkörningsproblem var avklarade – hyggligt lönsam period av mitt liv ägde jag ett managementkonsultbolag. Vi hade en del privata företag och en del offentliga myndigheter som kunder.

Jag visste ingenting om management och hade bara vaga föreställningar om konsulteri. Jag antog att jobbet gick ut på att tala om för kunderna vad de skulle kunna göra bättre, ungefär som att överkirurgen upplyser underkirurgen om var han ska lägga snittet, med vilket instrument det är lämpligt att pilla ut njurstenen och hur fikapausen för operationspersonalen bör schemaläggas. 

OPINION Om jag har förstått Charles Darwin rätt så visade han bland annat att arterna inte bara kan fylla upp existerande intressanta nischer, typ bakterier som förökar sig för att äta upp all näring i ett provrör, utan också genom mutation kan förändra sin egen karaktär så att de med lite tur kan anpassa sig till nya slags näringslösningar och andra födkrokar.  

Människan kan dock ett trick som de övriga arterna, vad jag förstår, inte behärskar, nämligen att själv bearbeta födkroken så att den kan livnära så många fler människor av den sort som deltagit i den nödvändiga typen av specialisering. Vad är det för konstigt med det? säger du kanske lite vresigt eftersom du möjligen misstänker att jag besvärar dig med självklarheter. Om en tandläkare utbildar sig och gör ett bra jobb så kommer efterfrågan på tandläkare att öka och därmed har det skapats en expanderande ekologisk nisch för odontologer.  

OPINION Rubriken låter kanske urtrist, men om du har förstått den fundamentala skillnaden mellan negativa och positiva mänskliga rättigheter så har du förstått grunderna för de senaste 250 årens politiska utveckling i västerlandet. (Varför man säger negativa och positiva rättigheter har jag aldrig begripit. Man kunde lika gärna följa diabetesnomenklaturan och säga mänskliga rättigheter typ 1 och typ 2.) 

Vi börjar med demokratins skapelseberättelse. 

När människorna hade halshuggit den siste självhärskande konungen upptäckte de att de hade ett problem. Alla medborgarna samlades på en äng för att diskutera saken. 

OPINION Det fanns en tid när jag tog illa vid mig av att bli kallad reaktionär eller rasist eller brunråtta eller motsvarande. Det hände mig då och då att bekanta, till och med folk som jag betraktar som vänner, förklarade att de inte gärna ville synas i mitt sällskap eftersom det kunde skada deras rykte. Sådant gjorde mig illa till mods eftersom jag, liksom de flesta andra, är ett flockdjur som ogillar när de andra aporna i flocken förklarar att jag inte är välkommen i den stora ömsesidiga lopplockningen.  

Till bara för något år sedan var nästan alla i Sverige rädda för fasciststämplar och sladdrande tungor. Jag känner åtskilliga som röstade på sverigedemokraterna i valet 2014 och ännu till valet 2018 skämdes att tala om sina preferenser. Men det handlade egentligen inte så mycket om sverigedemokraterna utan om rädslan att över huvud taget torgföra, även i mindre sällskap och framför allt på jobbet, särskilt om man arbetar inom skolavårdomsorg eller universitet, sin oro över utvecklingen i Sverige. 

OPINION Om du tillhör dem som slutat läsa Dagens Nyheter för att du inte står ut med det ofta elakartade bigotteriet i blaskan kan jag, som fortsätter att i forskningssyfte prenumerera, tala om att du saknar anledning att ompröva ditt ställningstagande.  

Tidningens kulturbilaga hade nyligen en artikel av den australiensiska sociologiprofessorn Danielle Celermajer vid Sydneys universitet. Celermajer har upptäckt att våra språk saknar ett ord för att uttrycka de tidigare okända skändligheter som mänskligheten, du med, numera ägnar sig åt. Om det hade räckt med att kalla ogärningarna genocid, folkmord! Men nej, ty ”vi ser på medan människor, djur, träd, insekter, svampar, hela skogar, floder och ekosystem utplånas”. Det du sysslar med är värre än folkmord.  

OPINION Astrid Lindgren gjorde nog Sverige en stor otjänst med sin allmänt älskade historia om Pippi Långstrump och Pippis konflikt med fröken Prysselius, av Pippi kallad Prussiluskan, som ville stoppa in Pippi på barnhem.

Berättelsen om Pippi uttrycker en ny tidsanda som tog sin början efter andra världskriget, nådde en extatiskt revolutionär och självförhärligande topp vid slutet av 1960-talet och sedan ägnade decennier åt att tränga in i alla samhällets skrymslen för att driva ut tidigare, omoderna samhällsuppfattningar vilket vi numera, alltför sent, upptäcker varit till stor skada eftersom efterkrigsandan, sedan den brunnit ut, efterlämnat ett fördärvligt samhällsomstörtande gift som verkar genom att förlama auktoritetspersoners viljestyrka och motståndskraft mot snällhetskorruption (Typiskt nog fanns inte Prussiluskan i Pippi-böckerna från 1940-talet utan stoppades in i berättelsen först i filmerna på 1960-talet i enlighet med periodens revolutionära uppfattningar.)