Opinionstexter skrivna av Det Goda Samhällets skribenter och gästskribenter.
Häromdagen (2/8 2021) funderade jag i en text här om avkoloniseringen gjort Jamaica bättre. Jag berörde även två andra före detta engelska kolonier, de afrikanska länderna: Kenya och Zimbabwe.
När jag läste på om Zimbabwe blev jag påmind om varifrån landets namn kommer. Innan Robert Mugabes marxist-leninistiska gerilla tog över makten år 1980 hette landet Rhodesia.
Häxorna hos Macbeth sitter på en hed i Skottland och rör ihop en trollsoppa med vars hjälp de ska göra sina konster. Man fattar att det är jobbigt att göra trollsoppa, åtminstone enligt detta recept som innehåller såväl ”fjäll av drake” och ”ulvatand” som ”finger av ett mördat barn som fötts i diket av ett skarn”. Men det som ger brygden kraft verkar inte vara ingredienserna utan den energi som de tre häxorna trycker in i projektet. Omkvädet går:
Fördubbla mödan, mödan fördubbla; Heta kittel, sjud och bubbla!
Mikael Jalving (bilden) är historiker, skribent och en Sverigekännare. 2012 gav han ut boken Absolut Sverige – en resa i tysthetens rike. Den förbigicks med tystnad samt med någon enstaka ”sågning” i svensk press. Han var också sommaren 2014 programledare i Danmarks Röst, där jag var gäst i de två första programmen. Programmet var en version av Voice of America som behandlade svenska tabun i den dåvarande privatägda public service-kanalen Radio24syv, inspirerad av föregångarens sändningar över järnridån efter andra världskriget. Nu riktades istället radiovågorna över sundet mot grannlandet Sverige. Jalving är också regelbunden krönikör i Jyllands-Posten och numera också i den svenska nättidningen Bulletin.
Begreppet ”svensk” i betydelsen tillhörande ett folk har blivit så urvattnat att det mist sin betydelse. När alla som befinner sig i Sverige är svenskar finns det inga svenskar kvar.
SEMESTER Tännforsen, ett par mil väster om Åre, är ett av Sveriges största vattenfall, 60 meter brett och med ett fall på 38 meter. När det är som mest vatten i forsen skulle man kunna fylla hela Globen i Stockholm på en kvart, uppger Länsstyrelsen i Jämtland. Den som varit där och sett vattnet forsa med egna ögon har inte svårt att tro på den siffran.
På sajten ”Bilders makt. Kunskapsbank om rasistiska stereotyper” definieras ”yellowface” som ”en kroppsförvandlingsteknik där en icke-asiatisk, oftast vit, skådespelare iscensätter en stereotyp representation av ’en asiat’ med hjälp av smink, kläder, gester och språk.”
Då och då, fast ganska sällan, får jag email från läsare som klagar över att jag och andra skribenter på DGS bara pratar i stället för att göra något som kan lyfta nationen ur dess nuvarande ömkliga tillstånd.
I sak har de rätt. Jag och andra bara pratar och det händer ingenting. Varken Morgan Johansson eller generaldirektör Mikael Ribbenvik bryr sig. Bostadsminister Märta Stenevi ska vi inte prata om.
Frågar jag Stefan Löfven, Morgan Johansson eller någon annan i det rödgröna elände som kallas regering, får jag förmodligen svaret att mitt Sverige aldrig funnits. Att det alltid har varit så här. Att Sverige inte ens är mitt utan allas. Varje år är År Noll – det är nu vi bygger Sverige, nu och hör sen!
Jag var nio år när Martin Luther King höll sitt berömda tal ”I have a dream”. Hans tal hade stark inverkan på mitt unga oförfalskade sinne. Jag tyckte att han hade rätt i sin dröm om att hans barn en dag skulle bli bedömda efter vad de gjorde och inte utifrån sin hudfärg.
Ibland förvandlas det som borde vara en fullkomligt okomplicerad situation till ett kaosartat tumult och en alldeles vanlig fredagskväll slutar med blåtira och blåljus. Sådan blev min helg.
Sveriges utrikesminister Ann Linde har på nytt visat sitt dåliga omdöme. Denna gång vid en så kallad busringning från Vovan och Lexus två ryska komiker, som gjort sig kända för att ringa upp och driva med olika internationella ledare, där de ofta får sina måltavlor att försäga sig och avslöja hemligheter. I helgen publicerades ett samtal med Sveriges utrikesminister Ann Linde.
Samhället håller sig med ett antal intuitiva uppfattningar som känns så självklara att de inte behöver ifrågasättas. Alla idag vuxna svenskar inhämtade sin bild av samhället under det kalla kriget. Det kalla kriget erbjöd två alternativ: demokrati representerat av västerlandet och diktatur representerat av Sovjetunionen och en del andra likasinnade kommuniststater.
KATEGORI: Ovetenskapliga undersökningar Jag har ringt upp 186 olika fondförvaltare och frågat om de kan erbjuda mig en kontakt som talar perfekt svenska när jag vill diskutera hur jag ska placera mina pengar. Man vill ju gärna bli förstådd i sådan delikat situation och undvika varje form av missförstånd.
I förrgår (1/8) uppmanade jag i ett inlägg Det Goda Samhällets läsare att berätta vilken bondbrud som är favorit. Inte många deltog i undersökningen. Kanske för att jag inte nämnde något om att välja favoritbondbrud i rubriken?
West Side Story är en romantisk kärlekshistoria, inspirerad av Shakespeares tragedi Romeo och Julia, med handlingen förlagd till 50-talets New York. Allt inramat av fantastisk musik av Leonard Bernstein. Filmen hade premiär 1961 och jag såg den första gången när jag gick på högstadiet.
Sherlock Holmes besvärades av en oförklarlighet. Det handlade långt ifrån om den hårdaste nöt han tvingats knäcka under sin karriär men ändå en svårighet som satte hans skarpsinne på prov. Han bedömde att lösningen skulle kräva åtminstone en pipa tobak, kanske två.
Händelsen med Simpson hade visat att det fanns en hund i stallet när någon kom dit för att stjäla tävlingshästen Silverbläsen. Men hunden hade inte givit skall som den borde ha gjort om något ovanligt eller obekant inträffade, det var mysteriet.
KATEGORI: SVERIGE – VÄRLDENS MEST IDIOTISKA LAND Reinfeldt gick totally nuts när SD kom in i riksdagen 2010. Han spårade fullständigt ur och ingick MÖK med MP 2011 för att straffa väljarna och näpsa SD. Samma år inleddes även arbetet med att tillsammans med MP ge illegala invandrare i Sverige rätt till sjukvård och skola vilket blev till lag 2013.
Igår skrev jag ett inlägg med anknytning till den första James Bond-filmen, Dr. No från 1962. Jag fortsätter på det spåret idag. Jag vill dela en tanke jag fick när jag såg filmen.
En stor del av filmen utspelas på Jamaica, som då var en brittisk koloni. Jag slogs över hur rent och fint det ser ut. Den ser ut som en vacker och idyllisk ö.
Från Sveriges Radios program ”Ekot” den 30 juli.
Som vi alla redan vet innebär ett avslag på ansökan om asyl i Sverige att det är helt upp till den asylsökande att följa beslutet eller välja att stanna kvar. Vidare försvåras myndighetsutövningen från Migrationsverket och Migrationsdomstolarna av att det är andra länder, som Iran eller Irak, som de facto styr över den svenska migrationspolitiken. Dessa länder kräver att de som ska utvisas tillbaka hem ska återvända frivilligt.
För snart fyra år sedan skulle jag gå till gymmet. Klockan var 18 på kvällen. På min vänstra sida var det några lägenheter. På min högra sida låg kyrkan. Det var höst och mörkt. Plötsligt kom några stenar från vänster och flög mot mig med samma kraft som när NASA skickar upp en raket i Florida. En sten svischade förbi precis bredvid mitt vänstra öra. En annan sten kom 1,5 meter framför mig. En annan sten träffade min tumme med väldig kraft. Jag vände mig om och såg mot balkongerna för att se varifrån stenarna hade kommit. Balkongerna var folktomma även om dörren till en balkong stod öppen. Jag började gå mot gymmet igen. Då skrek någon fula ord till mig. Då jag vände mig om för att se vem det var hade han gömt sig igen.
Ursäkta att jag påpekar det men texter som författas av reklamfolk, PR-personer och andra ordkonsulter är nästan alltid fjäskigt inställsamma och ofta farligt tendentiösa åt något olämpligt håll. Den första augusti damp det ned ett par morgontidningar i lådan som båda hade samma helsidesannons för det svenska försvaret på framträdande plats. Annonsen förklarar att den svenska försvarsmakten anser att Pride-flaggan, åtminstone nu under Pride-veckan, ”är värd att försvara”. Motivet har säkert kostat några miljoner att låta PR-folk komponera och låter så här:
Vi försvarar mänskliga rättigheter, allas lika värde och vår rätt att leva som vi själva väljer.
Den första James Bond-filmen, Dr. No, hade premiär 1962. Sean Connery spelade den brittiske spionen med rätt att döda. Jag gjorde nyligen ett avsnitt om filmen för podden Tankar från framtiden.
I Dagens Nyheter pågår en kampanj med många bottnar som i sista hand, tror jag, som vanligt handlar om att PK-istiska politruker, till exempel journalister på DN, ska få vanliga medelklassare, till exempel jag, att skämmas. Ett skamset folk är ett lydigt folk som är lätt att styra.
Det talas alltid om samhällets förebyggande arbete som det mest viktiga när det gäller till exempel gängkriminella med invandrarbakgrund i våra problemtyngda förorter. Man måste börja i tid. Men vad som är rätt tid varierar. För 20 år sedan skulle man börja ”i skolan”, lite diffust uttalat. I takt med att den riktigt grova kriminaliteten har krupit neråt i åldrarna i de utsatta områdena så har buden förändrats.
Anders Leion skrev nyss en artikel som sätter fingret på en känslig punkt nämligen hur det skulle gå till att utforma en ny invandringspolitik. Betänk följande två svårförenliga fakta:
Nyligen besökte jag en gammal vän som är ålänning och journalist. Vi gick på journalisthögskolan tillsammans på åttiotalet. Han verkade ett tag i sin profession i Sverige efter examen, men beslöt sig att efter några år flytta hem igen. Under många år har han sedan varit aktiv som journalist och därefter arbetat för att stärka Ålands självständighet gentemot Finland. Att tillhöra Sverige ser han inte som ett särskilt attraktivt alternativ.
Långt upp i högan nord har det tydligen under minst tusen år odlats fram en svår och förödande rasism. Tar vi upp Sverige som exempel så är vi svåra att slå. Vi har tagit emot flest invandrare i västvärlden räknat per capita, ändå är och förblir vi uttalade rasister.
Sverige är numera så iskallt rasistiskt att flyktingar tvingas fly härifrån. Om detta har Annette Rosengren skrivit en bok som, enligt Expressens recensent Per Wirtén, ”utmanar den svenska självbilden” på ett ”smärtsamt” sätt. För ”vem orkar smälta tanken att människor börjat fly från den svenska fientligheten, till andra mer upplysta länder i Europa?”
Filmskaparen Richard Donner dog i början av juli. Han föddes år 1930 i New York och blev alltså 91 år gammal. Hans meritlista som regissör sträcker sig över 82 titlar, med början på 1960-talet.
Donners genombrott kom 1976, samma år som jag föddes, med skräckfilmen ”The Omen”. Han skapade flera filmer som har betytt mycket för mig. Självklart ”Superman” från 1978 med Christopher Reeve som Clark Kent/Superman.
Allt som här ska berättas är sant. Det finns ingen baktanke med det jag säger. Jag vill exempelvis inte dra några slutsatser av hur ungdomsbrottslingar behandlades av rättvisan förr och nu. Men hur det kunde gå till förr i tiden därom kan jag ge besked, om herrn så vill, ty jag var med.
DET GODA SAMHÄLLET 