I ett reportage i tidningen Se från 1957 (#24) presenteras hur den svenska polisen agerade mot desperata kriminella som var beredda att använda sina eldvapen; stulna vapen som användes av ”den undre världen”. Dåtidens ”undre värld” var tämligen harmlös jämfört med den gängkriminalitet som florerar i det svenska samhället idag, där det till och med viftas med vapen i gangsterrap-videos. Det var också långt innan man kunde ana sig till närvaron av sådana ligor som ”Militärligan”  och ”Maskeradligan”, vilka med sin rånar-räder i landet paralyserade det svenska samhället under flera år.  

Av alla de sätt på vilka ett samhälle kan välja att organisera sin strävan att utveckla kunskap tror jag att den svenska modellen tillhör de minst löftesrika. Sverige anordnar vetenskaplig utveckling ungefär som Stalin arrangerade bokutgivning i Sovjetunionen. Där var alla författare anslutna till ett författarförbund vars ledning, således de förnämsta författarna, beslöt vilka av kollegornas manus som skulle få ges ut på landets enda bokförlag som också kontrollerades av de förnämsta författarna. Man kan lätt föreställa sig vad en sådan ordning fick för konsekvenser. Som strävsam ung författare gällde det att hålla tungan rätt i munnen när man formulerade sig så att det inte slapp ut några politiskt inkorrekta ordvändningar. Dessutom var det antagligen nödvändigt att svassa för de författare som satt i betydelsefulla positioner med rätt att välja ut dem som skulle få sina alster förlagda.

I denna text beskriver jag hur kvinnligt inflytande till dels kunnat omforma vår tillvaro, samtidigt som dock kvardröjande manligt maktinnehav och manliga värderingar, trots allt mer kvinnligt deltagande i utbildning och arbetsliv, fortfarande försvårar utformandet av en mänskligare tillvaro.

Den demokratiske Senatorn Joe Manchin (bilden) från den amerikanska delstaten West Virginia håller på att vända upp och ner på politiken i USA genom att stoppa president Bidens Build Back Better Act. I senaten står det 50 lika mellan demokrater och republikaner vilket innebär att den demokratiska vicepresident Kamala Harris får utslagsröst. Om nu inte en demokrat hoppar av från partilinjen och röstar med republikanerna vilket alltså skett.

Många av dagens politiskt korrekta idéer är i sig behjärtansvärda. Vi kan förstå tanken att deras förverkligande skulle skapa ett absolut jämlikt och därmed fredligt och fullkomligt jordiskt paradis. Det utopiska måste få ingå i mänsklighetens mest högtsyftande mål, oavsett om man har ett materialistiskt, humanistiskt eller andligt/religiöst perspektiv.  

Nu är det (snart) jul igen och det betyder inte bara god mat, glittrig gran och förhoppningsvis trevlig samvaro med familj och vänner utan också en och annan film. För visst gillar vi julen även på film, i alla fall jag. Och i likhet med förra året så tipsar jag här om några riktigt bra julfilmer som visas på olika streamingtjänster – och om en film som borde ha haft en medföljande kalkonvarning.

I en debatt i Studio ett 20 december mellan Ivar Arpi, fristående högerdebattör, och Veronica Palm, socialdemokratisk ledarskribent, togs den brännande frågan upp om att väldigt få män tar ut alla sina ”pappadagar”.

Sedan jag lämnat islam stöter jag ibland på åsikten att svensk religionsfrihet betyder att man inte får kritisera islam, eller till och med att man måste respektera islam. Det är framför allt muslimer som tycker att jag ska hålla tyst ”eftersom i Sverige får man tro vad man vill”.

Ett av de teman som brukar pigga upp min portugisiskalärarinna i Rio de Janeiro är att det bor två själar i den svenska staten, nämligen dels det ursprungligen manliga våldsmonopolet byggt efter förebild av monstret Leviatan hos Thomas Hobbes, dels den fortfarande kvinnodominerande socialtjänsten. Läderlappen mot Prussiluskan om du så vill.

Vår store kulturpersonlighet Jan Guillou har fattat pennan och författat ännu en text som sjuder av visdom och intelligens. Denna gång förklarar den upphöjde för oss vanliga dödliga att kriminaliteten inte är något samhällsproblem. Istället är det hala badkar vi borde oroa oss för.

Våren 2018 fick min Saab 9.5 ett bensinläckage. Enligt Mekonomen Globen berodde det på en trasig bränsleslang som inte längre fanns att uppbringa någonstans på denna jordens yta.

Igår skrev vi om att debattören och dissidenten Pär Ström startat en ny Youtubekanal. Jag gick själv in på Youtube för att kolla den första videokrönikan och jag tyckte den var mycket bra. För visst är det sant att våra folkvalda monterar ner det samhälle som våra tidigare generationer byggde upp. Ansvarsfulla politiker skulle aldrig ha tillåtit det som nu sker i samhället; hedersvåld, klankriminalitet, historieförfalskning…

Det var nog för ett halvsekel sedan – eller kanske ännu längre tillbaka – som jag insåg att när journalister tycks skälla på och avslöja politiker så är det i själva verket motsatsen man iakttar. En smålandstidning hade ett stort reportage med början på förstasidan där kommunalrådet anklagades för att nonchalera att Elsa, 82, som bodde ensam i skogen, inte fick någon mat. Elsa kunde inte ta sig till handelsboden för all snön. ”Elsa, 82, svälter. Vad gör kommunalrådet?” var den anklagande rubriken.

Det slutna privata lilla sällskapet bestod av ledande politiker. De tillbringade som vanligt kvällen i restaurangen i första klass. De tyckte alla att Titanic var ett fantastiskt fartyg. Det unika var att de inte betalt själva för sina biljetter, utan det hade passagerna i andra och tredjeklass samlat ihop till. Men det var en struntsumma i sammanhanget för deras huvuduppgift var att göra av med större delen av övriga passagerares inkomster. Därtill att bestämma över dem.    

Igår (18/12 2021) skrev Patrik Engellau här om blattesvenskan. Språket beror inte på, menar Engellau, att talarna inte kan prata riktig svenska, utan det är ett val de gör för att framhäva sin identitet:

”Med dialekten vill blatten utmana svensken genom att bestämt markera att han förkastar svenskens språk och därmed svenskens kultur och i sista hand svensken själv.”

Julhälsningar hör årstiden till och det är klart att landets kommuner måste blicka ut över sina domäner och önska invånarna en riktigt god jul – eller ännu hellre en god helg. Just ordet ”jul” kan ju vara kränkande för dem som inte firar denna högtid så det bör man undvika i möjligaste mån.

Som vanligt är samtiden ovanligt utsatt för oroväckande geopolitiska störningar. Kina rustar upp för att eventuellt hota Taiwan med en invasion eller för att skrämma Taiwan att ge sig för kinesisk överhöghet som i Hongkong. Putin har skickat 150 000 soldater (90 000 enligt andra källor) mot Ukraina för att understryka att han ogillar tanken på en Nato-anslutning. Iranierna jobbar på med sin atombomb vilket israelerna aldrig kommer att låta gå till fullbordan. Det ser kort sagt mörkt ut. Det kan eskalera till krig både här och där.

Den som intresserat sig för saken har under kort tid kunnat läsa bland annat följande:  

”Under perioden januari–november i år har det skett 391 skottlossningar i Sverige. I dessa har 102 personer skadats och 44 dödats enligt denstatistik som redovisades i Agenda på söndagskvällen. På tio år har antalet personer som årligen dödas av skjutvapen mer än fördubblats, från 17 till 48. 

Jag blev uppmärksammad på att det öppnats en ny ungdomsgård i Rinkeby, Framtidens hus, och ville veta mer. Jag fann att den tidigare ungdomsgården, Ungdomens hus, fick stängas hösten 2020 på grund av en för verksamheten oönskad utveckling.

Simning är min favoritmotion. Hela kroppen aktiveras på ett mjukt och behagligt sätt. Ju äldre jag blir desto mer skonsamt känns det att simma jämfört med andra alternativ. Sedan slutet av sjuttiotalet har jag försökt klämma in minst ett par pass i veckan, så att jag kan avverka mina 1100 meter, eller 44 vändor i 25-metersbassängerna. 

Förr i tiden, när vi oroade oss för intrång i den svenska skärgården av sovjetiska ubåtar, särskilt miniubåtar, kunde man notera ett intressant avvikande beteende hos svenska militärer, särskilt flottister, när det talades om ubåtsjakt. De sade inte ubåtsjakt utan ubåtsjákt, alltså med akut accent och tonvikten på sista stavelsen. Jag förstod så småningom att detta oväntade uttal inte var något dialektalt till exempel kommet av att all personal i krigsflottan skulle ha härstammat från Karlskrona och att blekingeborna i den trakten talade så. I stället stod man här, övertygade jag mig så småningom om, inför en halvt medveten viljeakt hos en samhällelig subgrupp, nämligen folk i svenska flottan, att markera sin identitet på ett så diskret sätt att det knappt noterades av andra än dem själva. Frimurarna lär bruka ett liknande men ännu mer välutvecklat system för hemliga sociala signaler.

Nu bekräftar en rapport Brottsförebyggande rådet det många svenskar redan vet: rån mot barn och ungdomar har ökat kraftigt. De som rånar är för det mesta ”blattar” och de som rånas är för det mesta ”svennar”.

Med viss självövervinnelse – eftersom skriften är nästan 500 sidor lång och kommer igång först mot slutet – har jag läst Göran Rosenbergs bok om överrabbinen i Sverige Marcus Ehrenpreis (1869 – 1951; bilden). Överrabbin är ungefär som ärkebiskop för judar. Ehrenpreis var, förstår man av Rosenbergs bok, en framträdande judisk intellektuell, boksamlare, författare, församlingsledare och predikant. Han talade ett stort antal språk och var djupt inblandad i den europeiska politiken i judiska frågor. Han förtjänade enligt Rosenberg inte mycket av det ansvar för Sveriges mot judar snåla flyktingpolitik under krigsåren som man sedermera velat pådyvla honom.

Björn Lomborg hade nyligen en uppmärksammad ledare i SvD, ”50 år av falsk miljöpanik”. Med ett antal exempel visar han klimatkyrkans regelbundet återkommande undergångsprofetior. Man ägnar sig åt en ständigt upprepad skrämselpropaganda.  

Med risk för att måla Belsebub på väggen, känns det som att vi befinner oss i ett ideologiskt världskrig. Att kriget är ”ideologiskt” kanske låter harmlöst, men det är det inte. Majoriteten av jordens befolkning styrs av ideologier och om dessa löper amok kan vad som helst hända. Inklusive väpnade konflikter med riktiga dödsoffer.   

Det har länge förvånat mig att Sverige har en utrikespolitik. Vi vill ju inget. Och även om vi hade velat något så hade vi saknat kraft att påverka de utrikes förhållandena. De utrikes förhållandena är svårare att påverka än de inrikes förhållandena och vi står hjälplösa inför åtskilliga inrikes förhållanden. Trots detta anser försvarsminister Peter Hultqvist att vi tillsammans med baltiska länder ska träna krig i Ukraina mot 100 000 ryska soldater. Sverige som inte ens kan få bukt på några gäng ungdomsbrottslingar ska reta upp världens tredje starkaste militärmakt.

För knappt två år sedan skrev jag en text här på sajten som i korthet gick ut på att jag tror att särskilt unga kvinnor är på väg att sänka vår civilisation.  Novus opinionsundersökning visade då att om kvinnor i åldern 18-29 år fick som de ville så skulle v+c+mp få nästan hälften av rösterna. Lade man till socialdemokraterna handlade det om två tredjedelar. Sverigedemokraterna låg på knappt 12 procent i de unga kvinnornas gunst. Svenska Dagbladet hade tidigare gjort en undersökning inför valet 2018 och då fick v+c+mp+fi majoritet bland unga kvinnor. Var fjärde ung man röstade då på SD. 

Kanske är det årstiden, mörka december med julen i antågande, som gör att jag gärna minns gångna tider. Eller beror det på tillståndet i dagens Sverige? Jag vet inte, men en sak vet jag och det är att det var mycket som var bättre förr.

Detta är rent hat, från en grupp mot en annan.

”Antalet anmälda ungdomsrån har mer än fördubblats sedan 2015, enligt en ny rapport från Brå. Antalet ungdomar som säger sig ha utsatts för rån har också ökat kraftigt.

Det finns en utbredd föreställning – några skulle säga myt – om att den svenska ursprungsbefolkningen enligt 1950 års modell genom migrationen gradvis håller på att bytas ut mot folk som härstammar från 1950 års ursprungsbefolkning i exempelvis Irak och Somalia. De räkneövningar som anhängarna av denna teori, till exempel Kyösti Tarvainen, för fram som belägg för sina farhågor går, vad jag kan se, inte att enkelt avfärda bara för att man ogillar dem (vilket många gör; det är bara att googla för att se protesterna).